Fiffig användning av ett Gorilla-pod-stativ
Kanal100.se är en webbTV-kanal som testar nya grepp när det gäller produktion av media. Idag har de premiär för en mycket snygg "stop-motion" film som heter Stan in love meets Joby. Två minuter lång. Jag tyckte att filmen var välgjord och gillade inte minst den fiffiga användningen av ett Gorilla-pod-stativ... Ta en titt på filmen här...
Bildtext: Joby tillverkar Gorillapoden, som är ett stativ som kan sättas upp på de mest konstiga ställen genom att man virar det runt exempelvis grenar eller stolar. Fungerar bra...
Läs mer om filmen här: http://bergmania.se/blogg/?p=1374
Bildtext: Joby tillverkar Gorillapoden, som är ett stativ som kan sättas upp på de mest konstiga ställen genom att man virar det runt exempelvis grenar eller stolar. Fungerar bra...
Läs mer om filmen här: http://bergmania.se/blogg/?p=1374
Bakom kulisserna på SVT
Aktuellt har släppt en webbsida där det går att se reportage om hur de tänkte när de gjorde vissa reportage, vilka avvägningar som gjorts och andra aspekter som vi som tittare oftast inte känner till. Läste om det i Ulrika Bys blogg på DN. Spännande användning av möjligheterna med webben för att förbättra och fördjupa tittarupplevelsen...
---
Se länk till blogg: [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2660]
Se länk till SVT Öppen redaktion: [http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=77770&lid=puff_975601&lpos=lasMer]
---
Se länk till blogg: [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2660]
Se länk till SVT Öppen redaktion: [http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=77770&lid=puff_975601&lpos=lasMer]
Store Wars
Denna film har några år på nacken nu, men fortfarande lika rolig... För länge sedan, i en fjärran butik... Store Wars
Hur känner sig Stockholm?
Jag har länge varit intresserad av så kallad awareness-teknik, dvs teknik som kan stödja folks medvetenhet om olika företeelser på olika platser. Idag i DN läste jag om ett konstprojekt som handlar om att synliggöra hur Stockholmarna känner sig. Detta görs genom att projicera olika färger på Hötorgsskraporna. Intressant och kul. Jag gick med direkt. Se länkar:
http://www.emotionalcities.com/
DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=711782
http://www.emotionalcities.com/
DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=711782
Smolk i Facebook-innovations-bägaren...
Gick med i Facebook för någon vecka sedan och snart stod det klart att detta var en suveränt innovativ och rolig tjänst, som dessutom hade stor potential att stödja såväl samarbete som lärande. Jag såg den som oskyldig och insåg att alla var där - från min professor på högskolan och kusinerna till de gamla vännerna från gymnasiet. Det jag fångades av var enkelheten att söka efter folk och den närhet som Facebook (fb) skapar när man plockar upp gamla trådar som enligt de regler som gällde f. fb. egentligen inte längre borde vara en del av ett nätverk. Jag gick okritiskt in och lät mig sugas upp av möjligheterna.
Idag läste jag att ett stort företag vid namn Microsoft, ja ni kanske känner till det, köper 1,6% av Facebook. 1,6% är väl ingenting egentligen, inte ens rösträtt utan bara tillskott av kapital, men det är ändå intressant att notera. Dels att Facebook är väldigt högt värderat - Microsoft gav 1,55 miljarder kronor för denna dryga procent. Dels att det inte enbart är av godo för nya innovativa företag att köpas upp av giganternas giganter. Det ska bli intressant att följa Facebooks resa framöver och se hur företaget och tjänsten påverkas. Antagligen kommer det inte märkas någonting av det på lång tid.
En annan sak som stod i samma tidning var att genom att skriva under Facebooks 13-sidors användaravtal säljer man istort sett sin egen intergritet. Detta utan att vara direkt medveten om det - det är väl ingen hemlighet att de superutförliga superjuridiska användaravtalen sällan läses i sin helhet. Facebook sparar all information som du lägger in och äger den, detta innebär att informationen kan säljas och användas av framtida arbetsgivare (eller kanske av större aktienoterade bolag i sin strävan att kartlägga f.d. anställda som gått till konkurrenten). Allting är säkert juridiskt vattentätt, men är vi medvetena om det när vi glada ihågen hittar personer som vi inte träffat på 13 år?
Innebär det även att det som eventuellt skrivs om nya idéer ägs av Facebook? Kan vi använda det i undervisningen på högskolan utan att riskera att studenternas idéer och kritiska tankar används mot dem om 25 år? Facebook har i mina ögon gått från en oskyldig tjänst som kan stödja innovation till att vara en tjänst med smolk i innovations-bägaren... Kanske är det en ögonöppnare för att det inte finns oskyldiga tjänster.
Idag läste jag att ett stort företag vid namn Microsoft, ja ni kanske känner till det, köper 1,6% av Facebook. 1,6% är väl ingenting egentligen, inte ens rösträtt utan bara tillskott av kapital, men det är ändå intressant att notera. Dels att Facebook är väldigt högt värderat - Microsoft gav 1,55 miljarder kronor för denna dryga procent. Dels att det inte enbart är av godo för nya innovativa företag att köpas upp av giganternas giganter. Det ska bli intressant att följa Facebooks resa framöver och se hur företaget och tjänsten påverkas. Antagligen kommer det inte märkas någonting av det på lång tid.
En annan sak som stod i samma tidning var att genom att skriva under Facebooks 13-sidors användaravtal säljer man istort sett sin egen intergritet. Detta utan att vara direkt medveten om det - det är väl ingen hemlighet att de superutförliga superjuridiska användaravtalen sällan läses i sin helhet. Facebook sparar all information som du lägger in och äger den, detta innebär att informationen kan säljas och användas av framtida arbetsgivare (eller kanske av större aktienoterade bolag i sin strävan att kartlägga f.d. anställda som gått till konkurrenten). Allting är säkert juridiskt vattentätt, men är vi medvetena om det när vi glada ihågen hittar personer som vi inte träffat på 13 år?
Innebär det även att det som eventuellt skrivs om nya idéer ägs av Facebook? Kan vi använda det i undervisningen på högskolan utan att riskera att studenternas idéer och kritiska tankar används mot dem om 25 år? Facebook har i mina ögon gått från en oskyldig tjänst som kan stödja innovation till att vara en tjänst med smolk i innovations-bägaren... Kanske är det en ögonöppnare för att det inte finns oskyldiga tjänster.
Bloggen är död, länge leve bloggen
2:a oktober 2007. Det är inte så länge sedan som jag upptäckte blogg-mediet på allvar. Det är ett otroligt smidigt sätt att snabbt skriva om det som berör mig just nu, och dessutom ganska kul. Och så igår, plötsligt som en blixt från klar himmel, kom nyheten att en av proffsbloggarna i Sverige - Axel Schulman -
slutar! Han lägger av. Sveriges populäraste blogg upphör! Jag kommenterar inte det mer än så, har faktiskt bara läst gårdagens inlägg - men det jag tänkte ta upp i detta inlägg är bloggframtiden.
I morgonsoffan idag på TV4 satt bloggaren tillsammans med Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz och frågan var - är detta med bloggar på väg att dö nu (se klipp). Jag misstänker att en sådan fråga kan ha att göra med erfarenheterna från IT-bubblan, är det är månne en bloggbubbla som börjar spricka? Chefredaktören sa en sak som jag tyckte var intressant - att bloggar som Schulmans dagbokslikande blogg kanske var på väg att ersättas av mer smala bloggar om specifika ämnen - "lite mer specialiserade, lite mer nördiga bloggar".
Min strategi gällande bloggar har varit att hålla dem ämnesspecifika. Således har jag en blogg där jag dokumenterar och reflekterar över min lärresa som busschaufför, en där jag skriver om video och allmäna saker (kanske mer likt en dagbok i bland) och denna vars syfte är att rikta in sig mer mot lärande och innovation. Jag tror, baserat på min erfarenhet av bussförarbloggen, att en blogg kan var ett oerhört kraftigt lärverktyg. Skillnaden mot berätteler i
exempelvis en vanlig dagbok är att bloggen kan göras publik och att du kan få feedback från alla som hittar den, direkt och informellt.
Vissa har kanske dödförklarat bloggen. Jag reser mig dock upp och utropar "Bloggen är död, länge leve bloggen!" I varje fall den lite nördiga och specialiserade bussförarbloggen!
slutar! Han lägger av. Sveriges populäraste blogg upphör! Jag kommenterar inte det mer än så, har faktiskt bara läst gårdagens inlägg - men det jag tänkte ta upp i detta inlägg är bloggframtiden.
I morgonsoffan idag på TV4 satt bloggaren tillsammans med Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz och frågan var - är detta med bloggar på väg att dö nu (se klipp). Jag misstänker att en sådan fråga kan ha att göra med erfarenheterna från IT-bubblan, är det är månne en bloggbubbla som börjar spricka? Chefredaktören sa en sak som jag tyckte var intressant - att bloggar som Schulmans dagbokslikande blogg kanske var på väg att ersättas av mer smala bloggar om specifika ämnen - "lite mer specialiserade, lite mer nördiga bloggar".
Min strategi gällande bloggar har varit att hålla dem ämnesspecifika. Således har jag en blogg där jag dokumenterar och reflekterar över min lärresa som busschaufför, en där jag skriver om video och allmäna saker (kanske mer likt en dagbok i bland) och denna vars syfte är att rikta in sig mer mot lärande och innovation. Jag tror, baserat på min erfarenhet av bussförarbloggen, att en blogg kan var ett oerhört kraftigt lärverktyg. Skillnaden mot berätteler i
exempelvis en vanlig dagbok är att bloggen kan göras publik och att du kan få feedback från alla som hittar den, direkt och informellt.
Vissa har kanske dödförklarat bloggen. Jag reser mig dock upp och utropar "Bloggen är död, länge leve bloggen!" I varje fall den lite nördiga och specialiserade bussförarbloggen!
Jag gjorde en Schulman...
"Vad nu? En ny blogg", tänker du kanske. "Men han har ju redan tre bloggar", fortsätter du. Jo, så är det. Men den här bloggen kommer att fylla ett viktigt ämnestomrum som är svårt att få in i de andra tre - nämligen Digitala berättelser, lärande och innovationer. Även om jag har berört det i Bussförarbloggen, Digitala minnen och Digital spegling, känns det som att det ibland blir off-topic. Så mitt syfte med den här bloggen är att skapa ett forum för tankar kring digitala berättelser, lärande och innovationsmetodik - saker som jag börjat jobba med på senare tid, men som bygger vidare på det jag gjort de senaste 15 åren...
Relationen till mina andra bloggar är att denna dels kommer att ta upp saker som inte ryms i de andra, dels innehålla reflektioner kring hur de andra bloggarna stödjer mitt eget lärande. Det är tanken i varje fall - vi får se om jag kan leva upp till detta...
Så för att leka kvällstidning ett tag: Var med från början! Lägg till bloggen i din RSS-läsare redan idag!
---
Så skrev jag när jag startade min fjärde blogg. En månad senare inser jag att den här bloggen lämpar sig minst lika väl för det jag tänkte skriva i den andra. Dessutom har den fler besökare. Så jag gjorde en Schulman. Innovationmetodikbloggen är död, länge leve innovationsmetodikbloggen!
Relationen till mina andra bloggar är att denna dels kommer att ta upp saker som inte ryms i de andra, dels innehålla reflektioner kring hur de andra bloggarna stödjer mitt eget lärande. Det är tanken i varje fall - vi får se om jag kan leva upp till detta...
Så för att leka kvällstidning ett tag: Var med från början! Lägg till bloggen i din RSS-läsare redan idag!
---
Så skrev jag när jag startade min fjärde blogg. En månad senare inser jag att den här bloggen lämpar sig minst lika väl för det jag tänkte skriva i den andra. Dessutom har den fler besökare. Så jag gjorde en Schulman. Innovationmetodikbloggen är död, länge leve innovationsmetodikbloggen!
Spricka i flygplanets framruta orsakade landning
Malmö aviations flyg som avgick 12.55 från Sturup mot Bromma igår var efter en start i stark sidvind tvungna att avbryta flygningen pga en spricka i flygplanets framruta. Under starten parerade piloterna genom att använda sidrodret, därefter steg vi rätt kraftigt. Efter en minut drog de av på motorerna och en grön lampa tändes i taket av kabinen. Jag sa till min sambo att de nog hade problem - vi lyfte från bana 35 - riktning norr, och svängde sedan runt. Mycket riktigt, efter en minut kom kaptens röst ut ur högtalarna och berättade att de fått en spricka i framrutan, så de var tvungna att vända tillbaka till Sturup. Landning om ca fem minuter.
Det var egentligen ganska odramatiskt men jag kollade ändå igenom säkehetsbroschyren i stolsfickan framför mig och spandade efter nödutgångar. Vi landade i samma sidvind och taxade in till terminalen. Såg att brandbilarna hade kört ut ur sitt garage. Vid gate informerade kaptenen om att det var yttre skiktet på framfrutan som spruckit. Han informerade även om att vi skulle ta ett plan som stod i gaten bredvid. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men såg insatsledaren från flygplatsbrandkåren i gaten.
Det som var intressant i sammanhanget var att besättningen var så lugn. De informerade inte speciellt mycket, kanske för att de fokuserade på att landa direkt och inte ville oroa. Jag hörde sedan att de hade debriefing med besättningen innan de tog ombord oss på nästa plan.
Jag får väl vara glad för att detta är den mest allvarliga incident jag har varit med om än så länge i mitt flygresenärsliv. Jag har inte läst om det i någon tidning idag, så antagligen var det inte så allvarligt... En vardaglig incident i flygtrafiken?
Det var egentligen ganska odramatiskt men jag kollade ändå igenom säkehetsbroschyren i stolsfickan framför mig och spandade efter nödutgångar. Vi landade i samma sidvind och taxade in till terminalen. Såg att brandbilarna hade kört ut ur sitt garage. Vid gate informerade kaptenen om att det var yttre skiktet på framfrutan som spruckit. Han informerade även om att vi skulle ta ett plan som stod i gaten bredvid. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men såg insatsledaren från flygplatsbrandkåren i gaten.
Det som var intressant i sammanhanget var att besättningen var så lugn. De informerade inte speciellt mycket, kanske för att de fokuserade på att landa direkt och inte ville oroa. Jag hörde sedan att de hade debriefing med besättningen innan de tog ombord oss på nästa plan.
Jag får väl vara glad för att detta är den mest allvarliga incident jag har varit med om än så länge i mitt flygresenärsliv. Jag har inte läst om det i någon tidning idag, så antagligen var det inte så allvarligt... En vardaglig incident i flygtrafiken?
