Hero blev inte bättre av att Perelli fick startnummer 15 i finalen, samma nummer som hon hade 1999 när hon vann i Jerusalem. Inte heller blev den bättre av att alla pressrepresentanter på plats i Belgrad röstade fram den som favorit. Själv kände jag att Hero bara kändes blekare och blekare ju mer bidrag som spelades upp i finalen.

Följde omröstningen lite oengagerat - men det vara ganska kul att höra kommentatorernas allt mer uppgivna kommentarer om att det blev ettor, tvåor och en åtta för Hero - när låtar som rimligen, enligt bedömare, borde varit utan poäng seglade upp som ettor, tvåor och åttor på resultatlistan. "Men det är många länder kvar som ska rösta". Till slut var det bara att konstatera att Hero inte drog in så mycket poäng att den skulle bli bland de fem eller ens tio första. Sedan började de hoppas på topp 20, av 25.

Jag var inte överraskad av resultatet. Jo lite, för alla tidningar har lyft fram att Hero är en sådan toppen-bra-suverän-låt, att jag nästan trott att jag inte kan bedöma sådana saker. Att jag inte gillar Hero innebär ju inte att alla andra Europa gör det.

Rysslands Believe var en grym växare. Det fanns fler sådana i startfältet - låtar som växte ju mer man lyssnade på dem.

Och hur gick det då. Believe it or not - men Rysslands Believe vann. Grattis! Gillar den låten.

Believe it or not... Hero fick poäng - men inga höga tolvor. Norge gav Danmark poäng. Det kändes lite som att det blev pannkaka av det. Topp 3, 5 eller 10? Flopp - plats 18!