Pass 15: "Tråkigt att du stannade så långt bort" - Om ansvar och passagerarsäkerhet

Att jobba som busschaufför innebär oregelbundna, men ändå regel-bundna, arbetstider. Regel-bundna på det sättet att de följer arbetstidslagarna för yrkestrafik. På mitt garage och enligt det schema jag går på just nu innebär det att man får regelbundenhet i korta perioder om tre eller fyra dagar och sedan dygns- eller veckovila. Denna veckovila kan inträffa mitt i veckan, eller på en helg. Således blev det ännu en helg med busskörande.

Lördag.
Går på kl 05.21 och får buss 5040. Den har gått hela natten, men avprickaren som ger ut bussar säger att de andra bussar som är lediga är sådana som han inte vill ha på Djurgården. Jag får inte något mer information om vad han menar utan går upp till fack 8 och startar upp bussen. Jag gör säkerhetskontrollen och kör därefter Stadsgårdsleden mot Slussen. Vid Slussen tar jag "tunneln", som jag nu lärt mig att manövrera i, mot Munkbroleden och in på linjesträckningen vid Centralen. Ska starta från Vasaparken, så jag vänder vid Odenplan och får nosen åt rätt håll. En trevlig morgon, lyssnar lite på radio. En passagerare vid hållplatsen. Kör nästan tomt hela vägen till Centralen. 

Det är många regleringshållplatser, så jag stänger av motorn vid Centralen och inväntar rätt avgång. Hamnar tidigt. Vid Waldermarsudde tar jag några bilder för att dokumentera morgonen, tar en liten promenad också - har nästan 20 minuter där. 


Bildtexter. Buss 5040 är utrustad med ATR som handlar om att räkna antalet passagerare. På bilden längst till höger syns blocket där förste föraren för dagen ställer in block-nummer, det vill säga numret på omloppet. Omloppet kan sägas vara den tidtabell som bussen går efter - var den är planerad att köra. Som chaufför får man olika block och identiferiar bussen genom att titta på detta nummer och jämföra det med sin tjänstespecifikation.


Ett lugnt första delpass och jag har gott om regleringstid. Går av runt halv åtta och tar en paus. Fångar nästa buss 20 minuter senare, efter att ha insett att mina frukostplaner var svåra att infria eftersom allting vid Sergelstorg var lördagsdött. Det blir buss 5112 och den är bra. Får tipset att lyssna på VM, Karolina Klüft springer. Jag gör det och det är spännande.

Det blir mer och mer folk, men inga stora mängder. Vissa resenärer går på på Djurgården - de flyr kanske turisterna. Jag får matpaus vid 8.51 och passar på att åka bort till Östra station för att gå på en 44:a mot Skansen. Kör ner till Skansen och sedan tommar jag till Waldermarsudde. Blir en 47:a där. Har med mig en resenär som ska på Möhippa - på Rosendahlsträdgårdar. Jag säger att de rekommenderar Waldermarsudde för att ta sig dit, och att jag ändå ska köra dit. Lämnar Waldermarsudde tom och kör i stort sett utan passagerare till Tomteboda. Nu är det färre regleringsstationer. Och mer folk! Bussen blir full och alla ska till Skansen/Grönan. Det är superlång kö vid Gröna lund och jag hör några passagerare som säger "tur att vi inte ska dit". Jag stannar i Waldermarsudde och skyltar sedan ej i trafik och tommar till Skansen.

På Skansen tar jag ombord folk och avgår sedan. Kör till Östra station. Efter pausen börjar mitt sista pass. Kör till Ruddammen och skyltar om. Det är buss 5116. Vid Östra station får jag fullt av folk som ska på - nästan så att jag inte kan ta fler. Men det kan jag. Vid Karlaplan stannar jag så att eventuella barnvagnar kan komma på, dvs en bit från hållplats-skyddet. Det gör att de som samlats där tycker att jag är dum eftersom de köat. "Det tycker jag skulle vara väldigt tråkigt eftersom vi var först här och du stannade så långt bort", sa en medelålders dam med en massa barn. Jag stannade två meter från dem, vid bortesta kanten av hållplatsskyddet. Jag försöker säga att det är svårt att komma nära om man ska ta ombord eller lasta av barnvagnar, men som vanligt med irriterade passagerare lyssnar hon inte speciellt mycket - det känns som att hon idiotförklarar mig. Hon ska till Djurgården nu - punkt och slut.

Tömmer folket på Djurgården och kör tillbaka. Inte så mycket folk. Blir ännu ett varv på 44:an, sista för dagen. Har problem med en manometer som visar fel och kommer iväg lite för sent från Ruddammen. Diskuterar manometern, lufttrycksmätaren, med RTL och de säger att jag får avgöra. Jag bedömer att det är fel på manometern - eftersom den hoppar upp och ner. RTL-operatören säger att det nog är ok eftersom det "inte finns en kompresor i hela världen som orkar fylla på med två till fyra bar på en sekund". De tar faktiskt min rapport på allvar och det känns tryggt att diskutera mitt beslut med dem.  På Östra station fyller jag bussen till bredden. Måste köra förbi en äldre man som väntar vid nästa hållplats, det svider - men han skulle inte kunna sitta någonstans och knappt komma ombord på grund av allt folk, så jag kör förbi och mimar "det kommer en buss till!". Samtidigt skickar jag "bussen är full" till RTL - ett fördefinierat meddelande. Stannar vid nästa hållplats där en äldre dam väntar, men jag säger att det är fullt och att det kommer en buss till. Känns bättre, för då kan hon själv avgöra om hon ska med eller inte. Ligger sju minuter efter.

Vid Karlaplan tar jag på några passagerare eftersom några gått av. Men jag säger även att jag är sen och att det kommer fler bussar efter mig rätt så snart. Jag lossar på Djurgården och kör tillbaka till Ruddammen. Eftersom jag är lite sen är det bara spetsvändning som gäller vid Ruddammen och sedan mot Östra station. Informerar pågående chaufför om att jag har fel på manometern, men att det känns bra i bussen och att jag skrivit en felrapport. Han delar min bedömning om att det inte är någon fara. Jag tar t-banan tillbaka till Slussen och tvåan mot Söderhallen.

Några tankar

Det jag tar med mig från lördagen är nog annars mötet med damen på Karlaplan. Jag har inte skrivit så mycket om det tidigare, men Karlaplan och Djurgården med 44:an innebär hållplatser som är svåra att angöra eftersom de svänger. Det går att komma när med fronten men oftast blir det en glipa till bakdörrarna. Och det är många pensionärer och rörelsehindrade som har svårt att ta sig ut från bussen om man har en halv eller kanske en meter till trottoarkanten. Likadant för barnvagnar, eller vanliga resenärer för den delen. En gång när jag stannade lite långt från kanten så hade en treåring svårt att gå ombord - fick lyftas av sin pappa. Det är lite av en konst att planera hållplatsstoppen så att folk kommer av och ombord utan att ramla eller snubbla.

Damen som jag höll på att neka att åka med på grund av platsbrist, som jag uppmande att ta nästa buss, och som svarade att "det skulle jag tycka var väldigt tråkigt" är en intressant typ av passagerare - som det inte finns många av - men de finns. Hon är en typ av passagerare som just där inte förstod att det handlar om säkerhet, inte om rätten att åka med för att hon stått länge på hållplatsen. Jag håller med henne på ett sätt eftersom hon väntat en stund och alla andra kommit senare, så hon borde ha rätt att åka med - men om bussen blir full för att passagerarna inte tänker på att först-på hållplatsen-först-in principen är det ju en sak mellan passagerarna. Hon underkände min yrkesutövning som innebär att ansvara för passagerarnas säkerhet, samtidigt som hon ville följa med för att hon var först i kön. 

Anledningen till att jag stannade lite långt bort så att den informella kön inte fungerade var för att komma nära kanten - så att den gamla damen som eventuellt skulle gå av kunde gå av. Barnvagen som eventuellt skulle på hade inga problem att tas ombord. Jag vet att busskörningen är mycket mer än att bara styra och gasa, men det är inte alla som förstår vad det innebär att köra buss. Jag kommer stöta på fler sådana personer. Tills jag lär mig komma nära kanten kommer jag nog göra likadant som jag gjorde, men argumentera mer för säkerheten. För även om kunden alltid har rätt och jag låter dem ha rätt - vet att jag har andra saker att ta hänsyn till än vem som var först på hållplatsen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.