Pass 5: Så tuktas en ledbuss

Måndag och en ny arbetsdag med buss-km-produktion. Gav mig iväg till startplatsen för passet, Östra station. Gick av en station för tidigt, men var ute i god tid - så jag hann ändå till Östra station. Eftermiddagen spenderade jag bakom ratten på linje 44 - och det var ganska lugnt. Kvällen spenderade jag bakom ratten på linje 2 - och det var också ganska lugnt. Här följer några händelser som är värda att notera...


En eftermiddag på linje 44

Vid Skansen stannar linje 44 vid en refug i mitten av en uppställningsplats för bussar. Det gäller att planera stoppet, annars hamnar man otvivelaktigt för långt ifrån trottoaren med dörrarna. För folk med svårigheter att gå är det ett problem, eftersom det blir ett högt steg för dem. Första gången jag körde 44:an lyckades jag inte med att komma nära - har förövrigt samma problem vid Karlaplan, där trottoaren svänger vid hållplatsen. Igår mindes jag så min handledares ord om att ta ut svängen på Skansen för att komma nära - så jag provade det. Körde som om jag skulle rakt fram och svängde sedan in mot refugen. Vips - där satt den. Kom riktigt nära. En dam som gick av sa - när hon gick förbi mig: "Snyggt parkerat". Det kändes bra...

Lite senare, under den sista turen mot Ruddammen med 44:an, körde jag enligt tidtabell från Skansen. 47:an har sin hållplats i mitten av vägen, vid en refug och framför mig hade jag en ledbuss. Eftersom 44:an inte har samma hållplats funderade jag på om det var möjligt att köra till höger om refugen för att komma förbi. Precis som jag står där och funderar får jag ett radioanrop från en buss. Chauffören säger att ett tips är att köra till höger om refugen, eftersom det inte är min hållplats. "Annars får du svårt att hålla tidtabellen", sa han. Jag tackar och svänger försiktigt höger om refugen. Och vips - ligger enligt tidtabell hela vägen tills dess att trängseln, trots trängselskatten, börjar på Karlavägen.

Efter de sex turerna på 44:an tycker jag att jag kan linjen. Jag körde fel en gång, men lyckades vända i en korsning. Så nu glömmer jag inte att jag ska svänga innan kiosken. Det är en fin linje - jag gillar verkligen vissa av de miljöer den går igenom. Dessvärre är det mycket trafik - speciellt på Valhallavägen, så eftersom jag inte ska samma väg som alla andra, måste jag försöka snabba upp min framfart. Som tur är finns det regleringstid, om jag ligger fem minuter sent kommer jag iväg enligt tidtabell ändå.

En kväll på tvåan

Efter paus är det dags för tvåan. Jag beger mig från Östra station till Slussen. Får en av de första biogasvagnarna som levererades och den går som en klocka. Jag tycker att jag kanske kör lite ryckigt, men försöker att inte titta för mycket på passagerarnas reaktioner. Från Barnängen håller jag på att missa - och fastna i en skylt - det saknas ungefär ett varv på ratten för att bussen ska kännas helt smidig. Men det går. Turen går bra - jag har inga trottoarkänningar alls och får efter tag till bra inbromsningar och ett bra flyt. Kommer lite innan tidtabell till Norrtull - och behöver bara tidsreglera två minuter. Tömmer bussen och kör igen. Vid tredje korsningen upptäcker jag att jag kommer väldigt nära ett trafikljus och bromsar. Tar det lugnt och bussen klättrar lite. Jag funderar på varför - och passagerarna undrar nog varför jag bromsade. Kör vidare. Svänger vänster. Odenplan. Inga problem. Höger vid Jarlaplan. Stureplan. Borta vid Norrmalmstorg - händer det igen - jag upptäcker att jag ligger för nära ett trafikljus - och hur jag än försöker parera kommer det bara närmare och närmare. Går upp på trottoaren - inte snyggt. Jag kommer på att jag ska svänga när hindret är vid bälgen...

Vid Spårvagnsmusset möter jag en buss som ska in på bussgatan jag kommer ifrån. Han stannar inte för mig, utan vi möts i svängen - vilket gör att jag klättrar med släpet än en gång, men nu vet jag varför - och jag har fått till en bra högersväng vid Ersta sjukhus. Stannar vid Barnängen och inväntar avgång. Kör till Slussen och klarar alla svängar. Paus.

Efter pausen stiger jag ombord på 7030. Överlämnande chaufför informerar om indikation om dörrfel - "kanske försvinner när du startar om bussen". Samma tjut som på 7021 förra onsdagen. Jobbigt. Men jag kör vidare - klarar alla högersvängar efter att jag korrigerat dem utifrån bälg-principen. Vid Barnängen frikopplar jag dörrarna och stänger av bussen. Går till bakersta paret och öppnar och stänger dem manuellt. Försvinner inte. Så jag ropar upp Radiotrafikledningen och får information om vad det kan bero på - en givare. Lösning - starta om bussen. Jag startar om hela bussen - nollställer den. Tre minuter sen lämnar jag hållplats, med en tyst buss. Och när den nya Volvon är tyst är den underbar att köra! Mjuk. Smidig. Snygg.

Det går bra hela vägen till Norrtull. Jag gör några småmissar i planeringen, pga av att jag luras att bry mig om klockan, men tar det till slut lugnt. Att jag var sen berodde ju på omstarten, inte något annat. Vid Norrtul går jag igenom bussen och upptäcker att det är supervarmt längst bak. Så jag startar bussen och slår på luftkonditioneringen. Skönt. Sticker tillbaka igen - och alla högersvängar kör jag enligt bälg-principen. Vid Norrmalmstorg, där jag missade förra gången, tar jag ut svängen - kör nästan rakt fram ut mot spärrlinjen innan jag svänger. "Snyggt. Så ska det se ut", tänker jag för mig själv. Lite innan tidtabell stannar jag vid Barnängen. Öppnar dörrarna. Kollar bussen. Låter BussPC:n skylta om till Ej i trafik. Kör in den på gården. En arbetsdag är till ända, kl 22.20.

Några reflektioner

Ledbussar är roliga att köra - men hamnar man fel kan glädjen lätt förbytas till frustration. Igår hade jag turen att köra två ledbussar efter varandra - och lyckades komma på vad jag gjorde för fel - och därmed korrigera det. Bälg-principen, att svänga när hindret passerat bälgen, är en nyckel till ett säkert framförande av ledbuss. Jag må ha hur mycket marginal i sidled som helst, men svänger jag förtidigt äts den upp på nolltid. Och för att korrigera ett misstag när man redan gjort det, krävs att man tänker lite annorlunda än vid en vanlig buss - man får prova att svänga inåt, alternativt - som jag kom på igår - få bussen att bli rak. Men det bästa är att köra enligt bälg-principen. Det är så man tuktar en ledbuss...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.