"Idag ska jag betygsätta din körning. Bli inte nervös, det gör vi alltid lektion åtta", säger instruktören efter att jag i regnet gjort en säkerhetskontroll och sett till att speglarna är rätt inställda och dörrarnas klämskydd fungerar ordentligt. Jag lossar p-bromsen backar, lite snett så att instruktören får fråga var jag är på väg, och gör det sista av säkerhetskontrollen. Dörrbromsen fungerar och styrservon har klarat sig från luft. Jag känner mig lite nervös, har grubblat och reflekterat över gårdagens missar där jag två gånger var tvungen att backa för att komma loss. Och nu, som om inte det skulle vara nog - betygsättning. Prestationskrav. Alltid. Men ännu mer nu...

Istället för att svänga höger i första korsningen får jag fortsätta rakt fram, in mot Kungsholmen. Planerar körningen, håller vänsterspår för att undvika parkerade bilar längre fram. Ska svänga höger mot Bromma och instruktören förvarnar om att det är en skarp kurva och att jag inte ska inkräkta för mycket på körfältet bredvid. Jag stannar för rött och planerar hur jag ska göra. Svängen kommer hastigt när jag startat från rödljuset, så jag inkräktar lite för mycket på vänster körfält. Kör vidare mot Bromma och kommer efter ett tag fram till Bromma flygplats. Håller mot Kista och det går. Vi pratar om väder och vind - regnet slår mot vindrutan. Jag försöker få vindrutetorkarna att hålla undan regnet, men det går bara att ställa in dem i intervall. Jag säger att det är hundväder, men på morgonen när jag skulle ut med hundarna ville de inte gå ut.

Kommer fram till Kista och klarar en högersväng utan att fastna mot skylten. Får med mig bakaxeln och det hela känns väldigt bra. Kunde ha gått mellan skyltarna med överhänget, men det går bra ändå - lyckas parera högerkanten eftersom jag är medveten om att den kommer vara nära. Svänger vänster och håller mot Sollentuna. Svänger höger, håller mot Stockholm - ut på E4:an. Accelererar och kör en stund i nästan 90. Bussen är lite trött och det regnar, så jag vågar inte upp i 90 utan håller 80. Får en kommentar om det från instruktören, innan jag svänger av mot Solna. Svänger in mot höger och kör in under ett hus. Jag tänker "Oj, vad trångt här är - men inga problem med höjden". Vänster i cirkulationsplatsen - det var faktiskt en cirkulationsplats - och placerar bussen till vänster, svänger mot höger för att få med bakaxeln och sedan blink ut mot höger när jag byter körfält och lämnar rondellen - stannar långsamt och mjukt för en gående på ett övergångsställe. "Bra, nu tänker du buss", säger instruktören.

Jag fortsätter. Vänstersvängar, höger, rondell - det mesta går bra. Kör inte fast och klarar hindren. Kommer fram till en korsning där jag får välja lämplig väg. Ser ingenting, sedan ingenting - glider fram långsamt - och där, till höger en skylt som begränsar totalvikten. Det får bli vänster. Hus med varning för höjden - men jag är 3,15 meter och begränsningen var 3,8 så det var inga problem. Efter ett tag med svängar åker vi ner på E4:an. Instruktören undrar efter att vi lämnat Eugenia-tunneln hur jag tycker det har gått. Jag säger att det känns bättre, eftersom jag inte fastnat. Instruktören sa: "Jag tyckte att du presterande en bra körning idag". Jag sa att det var skönt och efter att vi parkerat sa han "Jag är nöjd med din körning". Jag frågade inte om uppkörning, tänkte att han tar säkert upp det själv när det börjar bli dags. Han frågade om slaglängden och jag berättade vad jag visste - därefter sa vi hej då, och jag vandrade iväg, för en gångs skull riktigt nöjd med dagens insats.

Några reflektioner
När jag sitter i bussen, 2,5 m framför framaxeln, och lyckas svänga utan att gå på trottoaren då känns det i hela kroppen. Inte bara bildligt, utan bokstavlingen på något konstigt sätt. Det vill säga allt görs, om inte perfekt, så i varje fall rätt - och det belönar sig direkt i och med att körningen flyter på ett helt annat sätt än om man stressar sig igenom en kurva, svänger för sent, för tidigt eller gasar för mycket.  Instruktörens ord "nu tänker du buss" tåls att fundera på, men jag tror att det handlar mycket om att i sina handlingar hela tiden visa en medvetenhet om att du framför ett fordon som är drygt 12 meter långt och olikt något annat fordon (förutom tung lastbil med släp, men det har jag inte provat bara hört om). Det handlar om planering av körningen, att få med sig alla 12,25 meter buss inte bara de fem första. Motsatsen är att tänka personbil, där du har en helt annan möjlighet att korrigera brist på planering. Det handlar om att uppmärksamhet, om planering, om omplanering, om timing - om att få en känsla som du bara kan lära dig genom att göra. Att veta hur man ska göra, att vid varje givet tillfälle plocka fram tipsen som kan tillämpas på just den situationen. Det blir så mycket enklare då. Tänk att det är svårt och du blir glad när det är lättare än du trodde.

Nu börjar jag veta jag hur jag ska göra. Jag ska tänka buss.

Detta har hänt: Jag har gått buss-körskola sedan i början av maj. Efter en lång väntan på lämplighetsintyg fick jag skriva upp och klarade provet på första försöket. Busslektionerna har gått relativt bra, efter en första euforisk-körupplevelse kom ett breakdown där jag lärde mig att speglarna är mycket viktiga. "Att köra buss handlar lika mycket om att titta framåt som att titta bakåt", som min instruktör sa. Det var det dags för den sjunde lektionen.


"Dagens körning. Du är osäker på bussen storlek.", säger instruktören
"Va, jo men jag tycker det går bättre och bättre", säger jag
"Jo, men du har problem med skyltarna. Du har gått på det så många gånger nu att du borde lära dig", fortsätter instruktören
"Jo, det kan jag köpa. Jag blir lite som en ofrivilig backare", säger jag.

Ungefär så avslutades den sjunde lektionen. Utdraget sammanfattar lektionen rätt bra - det gick bra med överhäng och retur-rattar men jag fastnade mot skyltar två gånger. Inte så att jag fastnade, för jag körde normalbuss, inte ledbuss - vilket innebar att jag kunde lägga i backen för att komma runt. Men jag borde ju veta bättre. Första gången var precis på vägen ut från garaget. Instruktören pratade med mig och det gjorde att jag gled för långt fram (Står det inte "prata inte med chauffören under körning"? Å andra sidan räknas instruktören som förare i handledningssituatiionen...). Jag kom för långt ut innan jag la om ratten, i efterklokhetens namn borde jag ha svängt tidigare. Andra gången kom lite senare. Vi tar det från början...

Jag kör av E4:an vid Solna. Rakt fram i en rondell, det går bra. Tänker på var jag har bakaxeln, det underlättar manövreringen. Svänger höger i nästa rondell - in med överhänget bakom skylten och jag kirrar den svängen också. U-sväng i en liten rondell går bra. Svänger vänster - och - oups där klättrar bakaxeln upp på mitten delen av cirkulationsplatsen - big time. Jag säger några inte så värst väl valda men ändock illa menade ord till mig själv och fullföljer lugnt svängen. Instruktörens kommentar låter inte vänta på sig "Det gick inte så bra...", så vi kör vidare till nästa rondell och svänger. Instruktören säger - "Minns vad jag sa - följ ledlinjen med bakaxeln! Du kom in för tvärt, då går det som det går med bakaxeln." Så jag kollar höger att jag får med mig bakaxeln, vänster att jag hamnar på rätt avstånd från innerkanten, och höger igen så att jag har koll på omgivande trafik. Håller spåret och glider tvärtut efter en högerblink - nu ska jag göra filbyte och svänga ur cirkulationen. Det går bättre. Jag svänger höger och sedan U-sväng i rondell. På det igen. Måste vänta in några bilar som kommer från vänster i rondellen, men glider sakta ut längs med ledlinjen. Kollar vänster spegel - bra avstånd till kanten. Höger. Blink och ut mot början av klacken - bra! Det går bra! Får beröm och gör en ny u-sväng i nästa rondell.

Den andra gången var efter att ha lyckats med en massa svängar och trånga passager i Solna. Jag kom ut på en större led och skulle svänga vänster i rondellen. Instruktören sa att om vi skulle köra rakt fram hade jag varit tvungen att stanna för signalen, men eftersom jag skulle svänga var det inga problem.

Precis som jag byter fil för att gå ut mot början av klacken ser jag en T-skylt - återvändsgränd. Jag frågar instruktören om jag verkligen ska in dit - och det ska jag. Jag frågar igen och han vidhåller. Jag missade information på den, tidsbegränsat. Återigen funderar jag över varför vägmärken är designade på ett ibland obegripligt sätt. Det är väl en sak med symbolerna och färgerna, men tilläggstavlan. Hur ska man dels hinna se, dels hinna vidta åtgärder om man kör en 12 m lång buss, och byter körfält innan man går ur svängen. Jo, det hinner jag säkert när övningen har resulterat i färdighet.

Svänger vänster in mot en simhall. Kör rakt fram och får reda på att jag ska backa i vinkel - ett nytt moment. Jag tar sikte på klacken på trottoaren, backar bakåt och vrider ratten när jag ser bakaxeln passera. Går bra. Vi ska tillbaka till Hornsberg så jag svänger ut. Instruktören säger att här kommer en knepig korsning - så jag lägger mig till vänster, lägger om - "lite för tidigt", säger instruktören. Retur-ratt och där kommer skylten långsamt långsamt. Nej, backspegeln går inte fritt för skylten om jag fortsätter, så det är bara att trycka bromsen, trycka neutral, i med R och backa tillbaka när instrukören gått bak för att hålla utkik. Usch vad dumt - men jag kommer förbi. Dock, hade jag kört ledbuss hade det varit svårt att backa ur den situationen eftersom bromsarna skulle slå till. Å andra sidan hade jag kunnat fälla in backspegeln... Jag kommenterar att jag blivit en ofrivillig backare och konstaterar tyst att jag inte vill vara en sådan...

Efter denna fadäs går återresan bra till Hornsberg. Berättar om mitt bussintresse och väcker instruktörens intresse. Jag säger att jag funderar på att gå med i Svenska Omnibuss-Sällskapet och han frågar om jag sett en av de gamla bussarna som står i Hornsbergshallen. Det har jag inte och efter en lyckad sväng i sista korsningen parkerar jag bussen. Instruktören kommentarer under språng att jag har dålig känsla för bussens storlek och sedan går vi in i den gigantiska vänstra hallen på Hornsberg. En Scania Capitol - superfin! Är det så en buss ska se ut, det är nog det. Vilken känsla! Får även passa på att provsitta en Scania Omnicity ledvagn - 18 m. Jag frågar hur man vet när man ska svänga och instruktören säger leende "Det lär du dig"...


Några reflektioner
Om jag själv ska vara kritisk till min körning, och det tycker jag att jag ska vara, gjorde jag några små missar som ställde till stora bekymmer. Jag var inte tillräckligt uppmärksam på när jag skulle svänga, tog ut svängarna för mycket och då fastnade jag. Jag måste aktivt ta beslut när jag ska lägga om ratten och vara medveten, beredd på, om tidpunkten för retur-ratt. Om inte annat har jag lärt mig att om jag inte planerar körningen och aktivt anpassar planen till rådande omständigheter, blir det backning. Ofrivillig backning...

Jag gick med i forumet på www.omnibuss.se (som drivs av Svenska Omnibussföreningen) igår efter tips från av mina bloggläsare, som dessutom har en mycket fin hemsida. Omnibuss.se har ett forum där allt som rör bussar och kollektivtrafik verkar diskuteras. Jag skrev detta inlägg, där jag frågade samma saker som jag skrivit om i bloggen tidigare utan att få svar (genom att söka på olika forum). På omnibuss.se fick jag svar efter typ 20 minuter.

Svaret i sammanfattning är: Kolla reg-beviset. Samma låda kan vara registrerad som både manuell och automatisk. Saknar den kopplingspedal är den automatisk. Om man vill köra annat än stadsbussar eller regionaltrafik bör man häva automat-villkoret. Behöver bara ha busskort för att häva, inget nytt lämplighetsintyg (körkortstillstånd) krävs. Dock behöver man göra en ny uppkörning, där de endast kollar växlingen. (Dubbelkollade även med Vägverket så detta är så vitt jag förstår helt riktiga uppgifter. Som allt annat är det lite "bäst-före" varning, eftersom man aldrig vet när det blir nya regler... Men det gäller tills annat meddelas.)

Jag inser ju att trots mitt bussintresse från barnsben så är jag en novis i branschen. Idag gick jag med på "http://omnibuss.se" och hittade ett inlägg om dubbelledbussar - dvs ledbussar med en extra led. 24 m lång, vanliga ledbussar är 18 m.


Några inlägg om dubbelledbuss:

Spårvagnssällskapet
Omnibuss.se
http://rvleino.pp.fi/kuvat/060608/23.html

Och DN skriver om besöket i Stockholm (för ett år sedan, men ändå):

DN 2006-06-14

Kan vara intressant att få reda på mer om det här. Någon som vet om de är aktuella för SL-trafiken?

Utbildningen har pågått i ungefär sex veckor. Jag har klarat teorin och nu är det körning som gäller för hela slanten. I torsdags hade jag ett enkelpass med G. Kom till Busslink 14.00 och började passet först kl 14.30, så jag hade gott om tid att göra säkerhetskontroll. Det blev ytterligare en lektion i busskörning, funktionskunskap och bussförarvett.




Funktionskunskap
Vis av förra lektionens misslyckade start av motorn kollade jag att luftslangen var urdragen. Ställde in speglarna ordentligt. Startar motorn - provar dörrarna. Går ut och kollar lysen. Några lampor lyser inte, men ingen trafikfara. Klämskyddet fungerade dock.

G kom och började med att ställa en funktionsfråga - om turbon. Jag lyckades svara på frågan, att turbon används för att öka effekten i motorn - och drivs av avgaser. Detta sker genom att ett hjul pressar in mer luft och att spridarna och insprutningspumpen samtidigt ger propotionellt lika mycket bränsle. Vi gick bak till motorn så att jag fick öva på att visa var de olika sakerna satt. Inte för att jag behöver veta det i daglig Busslink-trafik, men som sagt behörigheten gäller alla bussar (med automatlåda). Inspektören kan mycket väl tänkas säga till mig att visa var saker sitter och förhöra mig på funktionsfrågor bak vid motorn. Jag lyckades dock svara på frågorna om turbon och G underströk vikten av att inte stänga av turbon för snabbt. "Om du kör på motorvägen och ska köpa glass", sa G "du svänger av och stannar motorn direkt. Gör inte det, för turbon smörjs av motorolja som slutar cirkulera om motorn stängs av. Den skär inte direkt, men slits onormalt mycket. Om du ska köpa glass, för glass är viktigt, låt motorn gå på tomgång en minut så att turbon får varva ner..."

När G var nöjd sa jag att turbon kunde jag, men bränslet var jag mer osäker på - så vi gick igenom det också. Fick en bra förevisning och väldigt pedagogiskt visade G de olika filtren. Pratade om hur överskottsbränsle fördes tillbaka till tanken och varför - för att smörja och kyla spridarna... Pratade om soppatorsk - vilk

Väl tillbaka på förarplatsen satte jag mig. G visade mig färdskrivaren och talade om vad jag skulle skriva på de olika delerna av bladet. Han berättade att man behöver färdskrivarblad under uppkörningen, därför kommer de öva upp färdigheten att fylla i sådana under kommande lektioner. Om linjen är under 50 km behöver man inte färdkskrivare, men som Busslink-förare kan man köra chartrade bussar och då krävs det plötsligt.

Spärrventilen hade löst ut när jag gjorde säkerhetskontrollen, så jag försökte lossa den. G gjorde mig uppmärksam på att P-bromsen inte släppt, lampan lyste fortfarande. Var tvungen att slanga bussen - sätta in slangen - för att få upp arbetstrycket till över 4,5 bar. (G sa - ring inte Trafikledningen innan du kollat spärrventilen) Men när det väl var ok var det bara att backa tillbaka, testa färdbroms, dörrbroms och p-broms i låg hastighet och svänga ut från garageområdet.


Essingerundan
Jag rätar upp bussen innan rödljuset. G säger att jag ska köra rakt fram, in mot Kungsholmen. Första gången jag kör stadstrafik med buss! Väljer höger körfält, men långt därframme ser jag en bil som svänger ut, så jag skiftar körfält. Framme vid rondellen, som har rödljus i sig, ska jag hålla mot Essingeöarna. Jag har bilar vid sidan och väljer att avvakta att de kör innan jag rullar igång. G tycker det är en bra lösning. Kör vidare och kommer till en högersväng, den går bra - G pratar om att inte ta för mycket plats. Jag har bra plats - men det kan bli för mycket åt sidan också. Kommer fram till en vänstersväng som är lite knepig, släpper bilarna utifrån höger regel och håller på min rätt att köra framför de som kommer från vänster. Svänger när jag är i mitten, det börjar bra. Sedan gör jag en retur-ratt, eller som G säger - vrider tillbaka däcken - och då säger G "nej, nej". Han säger att jag går ju fritt till vänster, då ska jag inte ta ut svängen genom att räta upp bussen. Riskerar att gå på skylten till höger istället och fastna i vad de kallar "ledbuss-fällan". Får återkomma till den... Nåväl, jag fortsätter svängen och det går bra.

Kör vidare. Blinkar vänster när jag korsar mitten av vägen, måste gå ut för en lastbil. Pratar med G om att planera och tänka igenom. Ligger lite för nära högerkanten så att jag slår i trädgrenar, som jag inte sett. G säger - det går väl bra när det är så små grenar, men tänk på höjden också! Svänger tillbaka mot Hornsberg och utan missöden parkerar jag bussen precis kl 16.00. 45 minuter körning, och 45 minuter funktionsbeskrivning. G säger att han ska iväg på semester så nu ska jag köra med K.

Vi pratar vidare om vad han ska göra på sin semester. Han har köpt en husbuss och ska åka ut på semester. En gammal volvobuss, som skolan ägde tidigare. Jag frågar om han lastbilsregistrerat den, men tydligen inte - den räknas som personbil - en tung personbil - klass B2. En personbil med totalvikten 11700 kg...

Några tankar
G tror att jag kanske är klar med körkortet tills han kommer tillbaka, vi får väl se tänkte jag. Men G sa "Du tävlar bara mot dig själv" och inspektören ska bara se till att jag kan köra så bra att jag kan öva själv framöver - inte vara en fullfjädrad förare - men inte köra mot rött osv.

Det misstag jag gjorde idag var nog mest kurvan där jag gjorde en retur-ratt utan att behöva det. Jag får ta så mycket plats jag behöver, men om jag överdriver anser nog Vägverket att jag behöver mer träning. G kommenterade även retur-ratt K kör mycket med det, men G brukar säga vrid tillbaka däcken (som jag misstänkte). Så mer och mer framstår förra fredagens körning som en produkt av ny instruktör med annat vokabulär, felinställda speglar och en övertro på mina nyvunna busskörningskunskaper. Ingen bra kombination. Men nu känns det som att jag är på rätt väg - mot D-behörighet...

Minns att jag skrev ett inlägg om automatvillkor på D-kortet. Nu hittade jag uppgifter om Volvos I-shift. I-shift är en manuell låda som styrs elektroniskt. Den saknar kopplingspedal, så föraren får välja manuellt eller automatiskt läge. I ett regbevis på Vägverket såg jag att bussen jag sökte information om var registrerad som automat. Det innebär att jag skulle få köra den med villkor automat. Och det var en helturistare!



Om en Volvo 9700 från 2005 har automatlåda innebär det att det finns flera som har det. Det verkar vara ett smart system som dels kan välja växel automatiskt, dels påverkas av föraren. Det borde även innebära att med automatvillkor får du köra samma buss som din manuella kollega - och sedan när du vill häva automatbehörigheten är det bara att låna bussen och köra upp. Undrar om Vägverks-folket kunde drömma om dessa hybrider när de började begränsa behörigheterna...

Så var det då dags för ytterligare en lektion - en dubbel med min nye instruktör K som kommer var den jag ska ha fram tills uppkörningen pga semestrar. Jag kom till Busslinkskolan redan på förmiddagen, kl 8 - eftersom det var funktionsteorilektion. Funken - som den kallas - är en del av uppkörningen och dessutom är det bra att veta hur tryckluftssystemet fungerar, vad som gäller för lufttorken och varför en del av dieseln rinner tillbaka genom överströmningsventiler.

Jag hade ältat förra veckans lektion hela helgen - verkligen tänk på retur-rattar och överhäng. Gått igenom varje sväng och tänkt hur jag skulle göra om jag istället för en 2,5 m lång bil kommit där med en 12 m lång buss. Jag har studerat hur andra busschaufförer gör - och sett refuger som borde refuseras - det gör det så komplicerat för busschaufförerna.

Jag kommer till bussen 6766 vid 11.07. Äter en tidig lunchsmörgås innan jag sätter mig på förarplatsen och ställer in allt. D kommer förbi, han ska också köra - och efter att ha bytt några ord går han iväg till en annan buss. Jag försöker starta bussen, men det går inte. K kommer och hälsar. Sätter sig - säger att om bussen inte startar kan det bero på att frontluckan, där man kopplar in luftslangen, inte är stängd. Det är en säkerhet - ska inte kunna gå att backa om bussen är ansluten till luftsystemet på garaget. Har hänt att busschaufförer glömmer det och backar, vilket kan bli dyrt.

Första backningen
Jag hoppar över säkerhetskontrollen, för K vill att vi kommer iväg och kör. Jag säger att jag aldrig har backat med buss och han säger - bra - då får du tar vi det nu. Jag startar motorn, trycker ner bromsen och backar långsamt - säkert 40 meter, fyra busslängder. Tutar innan jag börjar rulla bakåt. Stannar. Lägger i Drive. Gasar försiktigt och så iväg i en vänstersväng. Rätar upp bussen inför porten - det är bäst att gå rakt genom hindret. En grävskopa på högersida står i vägen och hindrar effektivt alla försök att svänga höger. Maskinisten ser mig och flyttar sig. Jag tackar. Svänger. Vi ska mot Solna, så jag lägger mig i högerfil. Blinkar. Svänger när jag ser att bakaxeln passerat hindret.

Dagens lektion var en lektion i repetition. Istället för G hade jag min andra instruktör. Vi körde en dubbellektion. Instruktören körde ut till Solna och jag bytte plats. Kollade så att speglarna var rätt inställda, ska återkomma till det. Tyckte det verkade ok.

Kollade att allt var fritt och sedan ut med blinkers, iväg i filen. Kör lugnt och stilla. Instruktören säger att jag ska svänga höger och vi kommer sedan fram till en rondell. Instruktören säger att jag kör med hjulen på spärrlinjen, det ser inte bra ut - jag såg faktiskt ingen spärrlinje om jag ska vara ärlig - väldigt svag målning. Nåväl, det gör väl inte saken mindre komplicerad. Jag fortsätter och vi kör upp för en backe till vänster. Rakt fram och så vänster. Här börjar instruktören säga att jag måste ta ut svängen ordentligt. Så jag gör det. Han tycker jag kör för snabbt, så jag bromsar, men sen tycker han att jag kör för snabbt ändå - "långsammare, långsammare, långsammare", säger han. Utnyttjar överhänget och lyckas undvika skylten. Nerför en backe - svänger höger. Sedan höger igen. Han säger åt mig att göra en returratt, och jag fattar inte vad han menar. Så han tar ratten och vrider den för mig.

Kör upp för en backe och svänger. Svänger för tidigt - instruktören säger - returratt! och jag fattar inte alls hur han menar - men glider framåt och så upp på trottoaren. Vi kör vidare och svänger igen. Han säger att det här är grunden i busskörning och särskilt i staden gäller det att utnyttja returratten - retursvängen - för att komma runt. Särskilt om jag ska köra innerstad är det superviktigt. Det går inte så bra så till sist känner jag bara att det här fungerar inte alls - jag får nog hitta på något annat i sommar istället. Han frågar om G har pratat om returratt och jag säger att jag inte vet - visst har vi svängt både höger och vänster, men retursväng är inget jag har hört. Håll ut har jag hört. Men returratt, inte på det sättet instruktören trycker på det - det hade jag med säkerhet kommit ihåg. Han tar fram en bild och visar - känns som att han gått igenom det tidigare - och hur man drar pennan för att förklara hur bussen ska gå. Det går att tänka sig bussen som en penna som är fäst med en nål. Snurrar man pennan sveper radien - dvs i bussens fall - om däcken vrids hålls bakaxeln fast som vore den nålad. Trixet är att utnyttja överhänget och när man kommit tillräckligt långt fram göra en retursväng - dvs rakställa framhjulen (där kom förklaringen). Returratten gör man för att kunna flytta nålen framåt, dra axlarna närmare sig och fortsätta svängen, om man så vill... Jag kör igen.

Efter ett antal varv runt kvarteret får jag till det. Jag fattar hur han menar - gå fritt för skylten, gör en retursväng, glider sakta sakta framåt - fritt bakaxeln och sedan sväng och returratt för att räta upp bussen. Trots detta missar jag lite ibland - kommer för nära kanten - men till slut - när jag även tar ut svängen, dvs går lite åt vänster innan jag börjar svänga, sedan bakom skylten - retursvänger glider långsamt - och sedan tillbaka - så går det. Jag får till och med beröm av instruktören och till slut fungerar det. Jag blir lugnare och lugnare och han står inte framme vid mig beredd att ta ratten hela tiden. Han säger att han är petig, men det är en grund som bara måste sitta - och jag förstår varför.

Instruktören tryckte även mycket på att ta det lugnt. Nästan stå stilla i svängarna, inte gasa på för då försvinner marginalen snabbt. De gånger jag lyckades bäst stod bussen nästan still - och jag hade bromsen nästan nertryckt. Jag tog även ut svängen åt vänster om jag skulle svänga höger. Jag måste även tänka på nerförslut. Och åt höger om jag skulle svänga vänster.

Till slut svängde vi vänster i nederkanten av backen. Tillbaka mot Hornsberg. Hamnade i bilkö, men jag lyckades klara cirkulationsplatser - höll till vänster och sedan följde jag kanten - hade bra koll i högerspegel. Fick köra på Essingeleden och tllbaka till garaget - så helt tokigt kan jag inte ha kört ändå.



Några tankar
Så varför blev det så här - det gick ju så bra i tisdags. Kanske just därför, jag blev lite övermodig och glömde bort mig. Dessutom fick jag inte köra igår, bara göra säkerhetskontroll - och då är det lätt att ringrosten kommer. Detta i kombination med ett nytt språkbruk och inget onödigt beröm blev lite stressande. Det var helt olika instruktörs-stilar. Jag tror att båda passar mig, men jag var inte beredd den nya instruktörens ordval. Returratt kallade G för att utnyttja överhänget - att räta upp - låta bussen gå rakt fram över hindret innan framaxeln nuddar det - det är samma sak, men returratt kanske är ett bra ord. I varje fall vet jag nu vad det innebär och jag har fått grundlig gnuggning i svängar. G pratade om flaggstänger - vilket är en bra liknelse.

I ett tidigare inlägg skrev jag:
"En trafikdelare till höger. Jag gör som jag brukar - kollar vänster och höger - ingen kommer trots skymd sikt. Kollar höger spegel - ingen där - jag kör ut. Det är en skylt på trafikdelaren, så jag lägger överhänget bakom skylten och glider ut i korsningen. Oups, där kom högerkanten lite nära, men jag lyckas - kör vidare. Passerar en busshållplats och passageraren som väntar gör sig i ordning, men jag ignorerar honom - han ser att det är en övningsbuss. 90-graderskurva. G säger att i en sådan kurva måste vi utnyttja motsatt körfält, så jag kollar att det är fritt och kör rakt fram, svänger och oups igen nära kanten - men det går."

Men returratt var ett helt nytt begrepp. Vi har övat momenten och det har gått bra, men retursväng har vi inte pratat om... Det understryker kanske vikten av ett gemensamt språk när man lär sig - om en instruktör inte använder ett ord och en annan använder det hela tiden - och eleven inte vet vad det betyder - då kan det bli prolem. Naturligtivis inte enbart detta - men det visar kanske att saker ibland bara måste drillas in.

Ett skäl till att jag missade så mycket idag tror jag även är att jag misslyckades ställa in speglarna. Inte så att jag inte såg, det gjorde jag, men jag såg inte alltid så mycket av rätt saker. Åtgärd:

• Vänsterspegeln ska jag ställa längre ut - så att jag ser mer av skyltar som glider förbi på höger sida vid högersväng. Ska även rikta ner den så att jag kan se mer av däcket.
• Högerspegeln ska jag rikta neråt lite, så att jag ser mer av bakaxeln och kanten. Det var därför jag hade flyt förra gången - inte tur - men att jag kunde se baxaxeln i förhållande till kanten.

Till sist - det händer ibland att bussar sveper över trottoarer när de kör ut från hållplatser. Till exempel i Karlskrona -
slog till en busskur. Länken är ett inlägg på ett forum och de diskuterar hur mycket olika bussar sveper med bakänden - 0,5 m med normal 12 m buss. En förare säger att "Med moderna bussar måste man planera mer". Bra att lägga på minnet - en tankeställare om varför retur-ratt, tur och skicklighet behvös när man kör buss.

Åkte med 8.05 tåget till T-centralen, bytte till buss 56. Det var inte så mycket trafik, så det gick bra. Passade på att fråga lite om Buss-PC:n som SL använder sig av - vilken hjälp får föraren egentligen av den. Chauffören berättade att han får hjälp av PC:n att hålla tiden på huvudhållplatserna. Han ser även om han ligger rätt i tiden eller om han är försenad. Förutom denna funktion utgör Buss PC:n komradio - han kan anropa en viss linje eller en speciell buss. Det fungerar bra. Nackdelen är att om den slutar fungera försvinner även linjenummer. Jag fick åka med in på Hornsbergsgaraget, de har en extra hållplats där inne - så jag tackade och gick av.

Gick upp för trapporna i Busslinkskolan. Tog en kopp te och pratade med kursare som började samtidigt som jag. De hade också klarat teorin och hade samma poäng som jag. Dessutom hade en av dem antagligen skrivit samma prov som jag gjort, och bara för att röra till det lite - hade vi ett av felen på samma fråga. Han hade inte kommit ihåg frågan, men när jag sa hur den jag misat på löd, kom även han på det. Han hade tänkt på den precis som jag, det var nog därför vi missade. Klart man inte får köra när man är trött - klart man kan bli straffad för det. Även om ingen kan kolla det - så får du ju inte köra. Även om du kan blåneka till att du är trött får du inte vara trött när du kör. Lite samma sak som med skyltarna - det är grundregeln de förhör dig på. Och det stämmer ju, men det föranleder att de har en väldigt mekanisk syn på trötthet - antingen är du trött eller också inte. Nästa steg är kanske att ha en trötthetsindikator vid poliskontroller - ska fundera på det - kanske går att upfinna... Och färdskrivaren är väl i och för sig ett sådant trubbigt byrårkatianpassat instrument. Har du inte vilat 11 timmar per dygn då är du trött. Oavsett hur pigg du är...


Nåväl. G kom några minuter tidigare och satte sig ner. Jag hade precis satt mig med tekoppen, så det tog lite tid att dricka upp den. Han stressade inte på, sa att jag gärna fick ta med koppen ut om jag ville - eftersom vi skulle ha säkerhetskontroll idag. Jag tog med koppen och G påbörjade instruktionen - han gjorde en säkerhetskontroll. Jag fick en checklista att gå igenom och ha med mig för att lära mig. De har optimerat säkerhetskontrollen så att den tar max 10 minuter när man kan den. Tanken är att man ska springa så lite som möjligt och inte glömma någonting. Risken är att man glömmer om man hela tiden har 12 meter fram till förarstolen... När G var klar fick jag prova själv...

Insidan

Jag sätter mig förarstolen och ställer in den efter konstens alla regler - fram och tillbaka, upp och ner. Ratten justerar jag. Kollar om varningen för grinden och för p-bromsen fungerar - lossar p-bromsen och buzzern tjuter. Öppnar grinden och buzzern tjuter. Anledningen till dessa varningar är att jag inte av misstag ska lämna förarplatsen utan att p-bromsen är i.



Därefter kollar jag lamporna på instrumentpanelen, check-läget och laddning och smörjning. Trycker ner bromspedalen för att se om systemet läcker - håller nertryckt med öppen dörr och öppet fönster. Släpper och hör att det pyser när luften släpps ut via snabblossningsventilerna. Därefter pumpar jag med bromspedalen för att se att lampan som varnar för lågt lufttryck börjar lysa. Check.

Startar motorn och ser att lamporna släcks. Kollar tuta och vindrutetorkare samt spolning. Slår på defroster och fläkt, känner med handen. Plingar på stoppknappen - dörrarna öppnar sig. Bra. Jag går längst bak. Öppnar dörren med foten så att strålen bryts. Dörren går upp. Bra. Dörren stängs. Jag tar på gummilisten - klämskydd - den öppnas. Frikopplar dörren med nödhandataget, luften pyser ut. Jag trycker upp dörren. Går tillbaka till förarplatsen.



Busslinks bussar har en dörbroms som gör att bussen inte åker iväg av misstag om dörren är öppen och man glömmer lägga i p-bromsen - eller rättare sagt - du behöver inte lägga i p-bromsen - för när dörren öppnas vid hållplats slår bromsarna till (färdbromsen). I innerstadstrafik där man inte kör så lång mellan varje hållplats underlättar detta. Turistbussar har oftast inte dörrbroms. Nästa steg i min säkerhetskontroll är att gasa med gaspedalen och dörrarna stängda så att dörrbromsen lossar (men bussen hålls fast med p-bromsen). I det läget ska bussen tro att den är ute och kör. Jag plingar. Dörrarna öppnas inte, vilket är bra eftersom dörrbromsen lossat. Går bak till bakdörren - bryter strålen - dörren förblir stängd. Tar handen genom gummilisten och dörren, ringklockan ringer. Det är varningssystemet för att dörren av misstag går upp under färd. Samma procedur på mitten dörren. Framdörren - inte att förglömma. Ingen ljussensor, men ska ändå hålla emot. Bra - allt klart inne - då tar jag utsidan.



Utsidan
Stänger av motorn - för nu behöver jag inte den på en stund. Eftersom kompressorn inte laddar är det i praktiken tomgång och då måste jag stänga av motorn. Slår på höger blinkers och helljus. På vägen ut kollar jag speglarna. Kollar blinkers - sitter en på högersida om dörren - och frampå fronten. Helljuset lyser och är bländande, så jag går in igen och slår på vänster blinkers. Går ut, tar med mig hammare och trasa. Kollar halvljus, p-ljus och vindrutetorkarna - känner på bladen. Går vidare mot framdäck - inspekterar det för skador, kollar mönsterdjup. Fortsätter bakåt - däcken är tvillingmonterade, kollar mönster och tar hammare för att höra skillnader i lufttryck. Kollar med hammaren mellan däcken. Kommer bak - kollar att blinkersen blinkar. Går bakåt, sätter mig på huk - inga stenar mellan däcken - vad bra. Fortsätter framåt - stänger en öppen bakdörr genom att bryta fotocellen. Kollar däck. Framdäck. Bra allt ok. Jag går in, lägger i backen. Spärrar bromspedalen - går bak och kollar att backljuset lyser. Samt bromsljuset. Allt ok. Då kör vi.

Precis när vi kör
Nu är det dags att köra några meter för att prova de andra bromsarna - nödbroms via p-bromshandtaget och dörrbromsen. Jag gasar långsamt och rullar - applicerar p-broms mjukt. Vi stannar. Kör igen och i låg hastighet öppnar jag framdörren - bussen stannar. Kör igen, efter att ha stängt dörren, och tar fullt rattutlag för att känna efter luft i servorn. Allt känns bra, så jag får backa tillbaka några meter - och det går bra. Stänger motorn och lektionen är klar. Får veta att jag får öva detta hur mycket jag vill - så länge jag inte kör en mm. Så jag väljer att vara kvar och göra några säkerhetskontroller till, för att få in det när jag har det färskt i minnet.

En annan instruktör kommer förbi och säger att det är kul att se en flitig elev. Jag berättar att jag precis gått igenom säkerhetskontrollen, och han säger att han förstår det. Om jag vill, säger han, får jag gärna prova på hans buss - som är lik uppkörningsbussen. Jag tackar och går dit. Lite annorlunda - den har två dörrar framme och två i mitten - men annars samma sak. Däremot upptäcker jag att bakdörren inte har något fungerande klämskydd. Jag rapporterar det till instruktören och han säger att det var vaket. Han säger att om jag upptäcker något liknande under uppkörningen ska jag säga det till inspektören.


Några tankar
Att inte vara ute och köra med bussen var lite tråkigt, men samtidigt var det bra med en mellandag. Säkerhetskontrollen är viktig, inte bara till uppkörningen, utan varje dag som busschaufför. Många gånger görs kontrollen av den chuafför som tar ut vagnen (bussen) på morgonen och inte av de som byter. Praktiska skäl, inte så lätt att hinna med en kontroll mitt på Hamngatan - det tar ändå 5-10 minuter. Men jag kommer nog att kolla vissa detaljer själv ändå - vid tillfälle.

Om ni någon gång undrat hur entreprenörerna finansierar bussar när de bara har några år på sig att köra trafiken innan det är dags för upphandling igen, kommer här ett svar. Lösningen är att SL ordnar med finansiering för delar av bussflottan - eftersom de får en fördelaktigare finansiering än entreprenörerna. I PM:et finns även lite information om åldern på bussarna - i innerstaden får de vara max 16 år gamla och snittåldern på varje garage ska vara max åtta år. När de faller för ålderstrecket på ett garage flyttas de till nästa. Totalt har de 1800 bussar i SL-trafiken, varav 265 är etanolvagnar. Biogasbussarna räknas, om jag förstått saken rätt, än så länge på två händer och två fötter. Men om 19 år ser det annorlunda ut. Då kommer bränslecellsbussar.

När jag är färdig bussförare kommer jag att jobba på Söderhallen - och köra innerstadstrafik, under sommaren och som extrajobb. Jag och min bussförarkompis D var igår och hälsade på för att kolla in garaget. Det visade sig vara otroligt stort - med stora hallar där bussarna står. Vi fck först följa med ner till linjeutbildningen för att få utbildningsmaterial, därefter gick vi runt och spanade in bussar och uppställningsplatser. En kul detalj är att Spårvagnsmuseet har några av sina veteranbussar i garaget - i samma garage som de splitterna biogasledvagnarna står - se bilderna här. Gammalt möter nytt.





Bildtext - Ledbussen 7009 står lite avsides - väntar på service?






Bildtext: 5428 - Scania Vabis Capitol står lite avsides - väntar på service? Jo, om vi med service menar att köra resenärer... service-minded. Jag misstänker att den är i gott skick





Bildtext: Söderhalen 1959 en buss kör ut... Nej just det, det var visst 2007 och bussen i fråga är en veteranare. Gammalt möter nytt...

Teorin är en viktig del av all körkortsutbildning. För att kunna köra bil eller andra fordon måste du behärska regler och kunna tänka dig in i vad du ska göra i allehanda situationer. Samtidigt kräver dagens kunskapsprov inte bara att du har teorikunskapen, helst ska du även ha vana av hur proven är upplagda för att klara dem. Med detta sagt kommer några studie- och provskrivningstips från en körkortsaspirant till en annan. Klarade precis teorin för D-körkort och har gjort både B och C tidigare, så jag har lite erfarenhet av ämnet i fråga. Dessa tips är sådana som jag har haft nytta av, men jag är mycket medveten om att alla har egna sätt att lära sig på. På sant amerikanskt vis avsäger jag mig allt ansvar för om folk lyckas eller misslyckas för att de följer mina tips. Vissa tips har jag fått av andra, andra tips har jag kommit på själv och speglar hur jag gjort för att lyckas med proven.

1. Läs böckerna - förlita dig inte enbart på att du klarar övningsprov som finns på körskolor eller på internet. (Vägverkets prov är färskvaror och körskoleproven känns mer som copy-cats. Dessutom är böckerna bra att läsa för att få en djupare förståelse för trafikregler och statistik)
2. Använd övningsproven som instuderingshjälp - gör proven och se var du har luckor när du läst böckerna. Skriv upp de frågor du missar och försök förstå varför du svarat fel. Försök även förstå varför du svarat rätt.
3. Gör körkortsböckernas övningshäften - frågorna där påminner om kunskapsproven både Vägverkets och körskolornas.
   
4. När du skriver övningsproven mot slutet, innan du ska skriva upp, försök att gå igenom varje svarsalternativ och motivera för dig själv varför det ena är rätt och det andra fel. Motsatsen till detta är att lära sig svarsalternativen utantill. Djupinlärning vs ytinlärning.
   
5. Plugga in vägmärken, regler och vägmarkeringar. Att klara dessa ger alltid några gratispoäng som kan vara viktiga för att klara hela kunskapsprovet, om man råkar missa på annat.
   
6. Mot slutet - skriv övningsproven som om de vore det riktiga provet.
7. Läs frågan. Förstå frågan. Kolla gärna in bilden innan du läser svarsalternativen. Öva på att läsa frågan redan på övningsproven. Men det är naturligtvis ännu viktigare på det skarpa provet. Jag upptäckte de senaste dagarna på körskolan att det fungerade bra för mig att flytta muspekaren längs med texten för att verkligen se vad de frågade efter. Detta fungerade även under själva kunskapsprovet på Vägverket. Ett antagande är att många som kan körkortsteorin har missat för att de svarat var det är parkeringsförbud istället för var det inte är det och dyl. Och det är dumt.
8. Undvik negativ varsebliving. Även om en fråga liknar den du skrivit tidigare kan de fråga om helt olika saker. Så ta det lugnt i den skarpa provsituationen. Läs frågan. Förstå frågan. Tänk även på att "Kommer barn, kommer boll". Om du är osäker, eller bara vill kolla frågan igen, markera den - då hinner du antagligen gå tillbaka och titta på den igen.
   
9. Om du har tid över gå igenom provet utan att ändra de frågor du uppenbart inte svarat fel på. Jag tycker det är bra, för då kan jag se om jag tänkt fel i början av provet eller missat ett och eller ett eller. I lördags tjänade jag ett poäng på det sättet.
   
10. Avsluta provet när du själv är redo. Annars avslutas det när tiden är slut. De frågor du haft fel på visas - om du missat och blivit underkänd kan det ju vara bra att försöka komma ihåg frågorna - men jag vet att det inte är speciellt lätt. Jag minns inte vad jag missade på - jo - ett vägmärke, men den andra frågan. Det är frågan...

Det var några tips. Det finns säkert fler, men kommer inte på dem just nu. Jag hade även stor nytta av att för buss kunna rabbla vilotidsregler och bruttoviktsbegränsningar, men det kan ju A, och B bortse ifrån...


Min franskalärare i gymnasiet brukade säga att han inte ville skriva "Lycka till" på proven eftersom det inte handlade om tur utan om kunskap. Dessvärre får jag nog säga att kunskapsprovet på Vägverket i varje fall till viss del handlar om tur, men även om att förstå regler och kunna tllämpa den. Men läser du böckerna och förstår - så handlar det i varje fall till större grad om kunskap än om tur. Det är också en fördel om du kört fordonet innan du gör körkortsprovet. Men nåväl - Lycka till!

Idag har jag haft min andra körlektion. Först backade G ut bussen - 20 m rakt bakåt. Svängde och körde ut på Essingeleden. Jag ställde frågor utifrån saker som jag hunnit fundera på sedan förra lektionen, exempelvis om överhänget och bussens frigång. Vi passerade Liljeholmen och svängde av mot Älvsjö. Stannade i en backe och G visade hur han fick in bakänden av bussen - var tvungen att köra upp på trottoaren - vilket var okej eftersom det var planerat. Vi bytte plats och jag ställde in förarstolen och backspeglarna. Den högra spegeln ställde jag in så att jag såg en tredjedel av bussen och en tredjedel av naturen. Jag såg bakaxeln bättre nu än förra gången, kanske för att jag fått lite vana.



Tar en titt i backspeglen och lägger i blinkersen. Blicken, blinken, filen ekar i mitt huvud. Dörrbromsen är på och jag trycker ner gaspedelen för att den ska lossa. Den lossnar med ett klick och jag rullar iväg. Svänger ut för att komma in i filen. Håller ut för parkerade bilar - jag får ta så mycket plats jag behöver så länge som jag visar omvärlden mina avsikter så tydligt som det bara går. Vägarbete - smalt - men det går. Ett möte - jag kör först - eftersom jag bestämt mig för att göra det.

En bro - jag kommer under eftersom jag är 3,15 m hög och den är 3,8 m låg (troligen dessutom några cm marginal). Tar det lugnt och kommer fram till en väjningsplikt där jag kör höger. Kollar hela tiden i vänster backspegel om det är någon som vill om mig, och i höger för att se kanten. Kör lite olika svängar och det går bra - jag tänker på att jag ska svänga först när jag sitter i mitten av filen om jag ska svänga vänster. Har koll på bakaxeln när jag ska svänga höger. Provar att utnyttja överhänget för att få en känsla för det. Bakaxeln klarar sig - ibland glömmer jag blicken i högerspegeln, men då säger G till, och så kollar jag. Upptäcker att jag kan parera rätt snabbt om jag ligger för när kanten.


Vi kommer in på ett varv som G gillar. Det innehåller många svängar - 90 grader och ibland mer. Det handlar om att lära sig utnyttja smidigheten. "Vi kan ju inte lära oss alla svängar, men vi kan öva på flera olika och lära oss principerna", säger G. Framför mig ligger en väjningsplikt. En trafikdelare till höger. Jag gör som jag brukar - kollar vänster och höger - ingen kommer trots skymd sikt. Kollar höger spegel - ingen där - jag kör ut. Det är en skylt på trafikdelaren, så jag lägger överhänget bakom skylten och glider ut i korsningen. Oups, där kom högerkanten lite nära, men jag lyckas - kör vidare. Passerar en busshållplats och passageraren som väntar gör sig i ordning, men jag ignorerar honom - han ser att det är en övningsbuss. 90-graderskurva. G säger att i en sådan kurva måste vi utnyttja motsatt körfält, så jag kollar att det är fritt och kör rakt fram, svänger och oups igen nära kanten - men det går.


Kommer fram till en korsning där det är högerregel, så jag tar det lugnt. Tappar koncentrationen lite och oups - där är jag uppe på trottoaren - one down... G säger - "Det får vi ta igen. Här framme kommer en svår kurva - sväng höger där" - så jag lägger mig mot mitten av vägen - blinkar höger. Barn på övergångsstället, så jag glider fram och bromsar helt. När sista barnet gått över gasar jag på försiktigt och i mitten av körfältet lägger jag fullt rattutslag och glider bakom skylten med överhänget - har koll på högeraxeln och bilen som stannat en bit bort. Jag tar platsen jag behöver och tackar föraren av den gråa bilen med en vinkning. Han vinkar tillbaka - håller ut för skolbarnen - och fortsätter framåt. Får beröm av G för att jag klarade svängen - fast han vet inte om det var tur eller skicklighet, inte jag heller - så vi kör ett varv till.

Kommer fram till väjningsplikten igen. G säger att jag kan se på trottoaren hur vägen går och råder mig att börja svänga redan vid brunnen. Jag svänger lite försent, men det går ändå. Kommer fram till 90-graders kurvan och tar det försiktigt. Lyckas med konststycket att få bakhjulen där jag vill ha dem och kurvan går fint. Likaså högerregelkurvan. Ett varv till - svänger i korsningen - det går bra - får in en känsla för överhänget. Svänger i väjningspliktskorsningen - det går bra. 90-graderskurvan går bra. Nu svänger vi vänster istället i korsningen, och kör. Jag väljer att vänta in ett möte och kör därefter. G påpekar att han på sikt vill att jag ska hålla 50 när det går - när vägen är bred och det inte är några faror. Jag försöker, men vågar inte riktigt - bred och lång buss och ingen körvana är främsta orsaken. Men jag vågar till sist gasa upp till 50. Stannar till sist vid en busshållplats och så är det dags för förarbyte.

Får fortsätta med körning i lugna områden - nästa gång med G på torsdag och därefter sista gången för veckan med min andre handledare som jag inte träffat, bara pratat med i telefon - K. På fredag blir det tre timmars lektion.

Så några tankar till sist
Det gick bättre idag. Fick beröm av G för körningen, han tyckte det gick bra. Jag tror att viktiga orsaker till att det gick bra var att jag dels funderat över förra körningens råd och tips, dels ställde in bakspeglarna bättre. Jag fick även in känslan för hur lång bussen är och var någonstans axlarna befinner sig. Dessutom förstod jag det där med att hålla vänster innan högerkurvor, ta det lugnt och ta plats. Jag är optimistiskt ödmjuk inför den fortsatta utbildningen - idag pratade G om att det gäller att planera för korsningen men även försöka se igenom korsningen och planera för det som komma skall. Kort sagt - att planera med en dinosaurie handlar om att besöka sig själv i framtiden...

Nu när teorin är avklarad är nästa milstolpe i stort sett uppkörningen - det är lite vakuum nu - satsade hårt på teorin och så tog det liksom slut. Jag ska ju inte glömma teorin, det gör jag inte, men tänk att slippa gå och tänka på vilotider och bruttovikter hela tiden när man rör sig runt i samhället. Klart jag kommer tänka på det och aldrig glömma 11,5 bruttovikt för en BK 1 väg, men ändå... Det blir inte högsta prioritet att kunna vakna mitt i natten och rabbla. Nu får jag rabbla det för mig själv på dagen istället...

Vägen mot uppkörning innebär en hel del övningskörning och teoripraktiserande med funktionsbeskrivningar och dylikt. För att få reda på lite mer om hur Vägverket ser på förarprov och vad man som körkortsaspirant ska kunna började jag söka på nätet.

Det finns en hel del dokument som beskriver hur proven ska gå till och utredningar som handlar om hur rättvisa (och rättvisande) proven faktiskt är. Exempelvis hittade jag en färsk rapport från Riksrevisionen, som tog upp skillnader mellan hur inspektörer på olika förarkontor bedömer aspiranterna. Inte speciellt konstigt - allt är ju i grund och botten baserat på människors subjektiva bedömningar, tolkningar av formella krav - för att omsätta dem i praktiken.

En annan titel som jag hittade var denna:
"Vägverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna (VVFS 2003:38) om ändring i föreskrifterna (VVFS 1998:57) om förarprov, behörighet D"

Språkar vi byråkratiska? Föreskrifter om ändring i föreskrifterna om ändring i föreskrifterna... För övrigt var det intressant läsning kring vad ett körprov består av idag och hur det ska bedömas.

Körkortsteorin är godkänd nu sedan 40 minuter! Skrev kunskapsprovet på Klarabergsviadukten 80 där Vägverket ligger och lyckades få ihop 53 poäng av 55. Det var 60 frågor, men 5 räknas inte eftersom det är testfrågor. Dessutom är provet hemligstämplat. Nervös var jag, men när jag väl kom in i den luftkonditionerade skrivsalen lugnade jag ner mig - läste instruktionerna och satte igång. Provet är väldigt likt till sitt utförande som det som ligger på www.korkortsportalen.se . Dessutom hade jag helt klart hjälp av att jag var förtrogen med körskolans övningsprov, undrar om STR får frågorna av Vägverket eller om de har spökskrivare som, i så fall olagligt, rapporterar om frågorna. Troligen får de frågorna av Vägverket...

Så äntligen är teorin klar! Det har varit en ödesmättad väntan - om jag inte hade klarat teorin fanns chansen - i teorin - att skolan hade kunnat säga tack och hej. Och det värsta i så fall hade nog varit att jag fått stänga den här bloggen, eller i varje fall göra om den till hur det är att ta busskörkort på vanlig trafikskola. Samt att jag missat chansen att köra buss i sommar. Nu kan jag i varje fall fortsätta satsningen...

Teorin godkänd. Nu ska jag bara lära mig köra buss...

Så var det då äntligen dags för första körlektionen. Jag har ju nuddat vid bussarna på skolan tidigare, men inte mer än så - bokstavligt talat. Nu var det dags att köra! Jag tog mitt körkortstillstånd och vandrade ut i värmen - runt 27 grader. Hade gott om tid på mig för en gångs skull, så jag jobbade på att få bort huvudvärken - som nog var ett tecken på såväl anspänning som vattenbrist. Tänk om jag skulle ha glömt allt om hur det var att köra tunga fordon! Tänk om jag missbedömt svårighetsgraden och varit alltför kaxig med mitt gamla dammiga C-körkort.

Passade på att skriva ett övningsprov på Busslink-skolan. De hade uppdaterat med nya frågor - så nu är det nya vilotidsreglerna med. Inte en dag för sent. Klarade provet, och lärde mig lite nytt om förarkortet - när det ska anmälas saknat till vägverket. Stärkt av framgången med proven gick jag ut i fikadelen och tog en kopp te. Tänkte att detta är min kopp te...


Körlektionen börjar
Instruktören G kom några minuter i fyra och hälsade. Tog mitt körkortstillstånd och kopierade det, så jag slipper ha det med mig i fortsättningen. Det är ju bra. Han frågade mig om jag hade erfarenhet av tunga fordon och jag sa att jag hade det, men det var ett tag sedan. Fast jag har kört fordon med full bredd.

Vi gick ut till bussen - Buss C - en linjevagn med halvturiststolar och TV-apparater! Annars en H17.Axelavståndet 6 m 30 cm. Överhäng 3 m fram och 3 m bak. Baserad i söderort. Totalvikt 16000 kg. G sa att vi skulle börja köra i Bredäng, där det är lugn trafik. Han startade bussen, backade ut 20 m, la i D och så var vi iväg. Under hela vägen till Bredäng, som tog oss upp på Essingeleden, berättade G en massa saker - hur han höll ut i kurvan, hur han placerade bussen i mitten av körfältet, hur han valde att undvika ligga jämsides med en annan buss osv. Han berättade att överhänget kan man utnyttja vid trottoarkanter, vilket i praktiken innebär att det går att tänka på bussen som 6 m 30 cm lång. Men vid barriärer - högre kanter - går det inte att utnyttja överhänget och då blir bussen så lång som den faktiskt är = 12 m (men 9 fram till bakaxeln). Det är som att köra en bil med flaggstång - utan flaggstång har du en bra vändradie. Med flaggstång har bilen en bra vändradie, men flaggstången tar emot lite här och var...

Bredäng
Vi kom fram till Bredäng. Han körde en runda och fortsatte förevisningen. Kom fram till en korsning. G sa att han skulle förevisa extremfallet med överhäng. På den här bussen, sa G, kunde jag om jag ska svänga vänster och det finns en trafikdelare köra fram till mitten av bortersta körfältet. När min arm är i mitten av körfältet kan jag lägga om ratten fullt utslag och svänga. Då utnyttjar jag överhänget. Det var på den här bussen - varje buss är unik...

Han körde vidare. Visade hur man kan göra vid möte - det är viktigt att hela tiden ha koll framåt, åt sidorna, bakåt mot bakaxeln och inte minst på framaxeln. Bakaxeln måste följa med - framaxeln är lätt att flytta. Det går att komma in med framaxeln snabbt, men om inte bakaxeln är med blir det troligen trottoarkontakt snarare än man tror. Trottoarkontakt är inte bra, mycket på grund av slitaget och att varje däck har åtta bars lufttryck.

Efter några svängar parkerade han bussen och stängde motorn. Efter ett pedagogiskt exempel där jag fick se hur det kunde gå om man inte planerade hållplatsuppehållet (slå till folk som står för nära bakändan när man svänger ut), fick jag ta plats i förarstolen. Jag satte mig ner och ställde in den. Åkte fram lite. Ställde in backspeglarna - buss och natur ska man se. G gick ut genom dörren så att jag fick se var bakaxeln befann sig - därefter kom han in och jag stängde dörren med vredet. Den här bussen hade enkel dörr, inte två dörrar fram som de andra.

Överhängande risk att fastna
Jag startar bussen. Kollar i backspegeln att det är fritt bakåt. Inväntar en personbil som jag vill ska passera och blinkar sedan. Vi rullar! Bussen står i motlut, så jag får gasa lite för att den ska röra sig. Det går bra. Har koll i högerspegeln på kanten. Har koll på resten framåt och genom vänsterspegeln. Bilar som kommer med utfartsregel och så första svårigheten - en höger kurva. Jag lägger bussen ut mot mittlinjen - och håller stenkoll - försöker i varje fall - på bakaxeln. Den ligger fint. Kommer till en korsning som föregås av en svag vänsterböj. Ska svänga höger där, så jag svänger först till höger och därefter lägger jag mig till vänster. Avvaktar analkande trafik och har koll på trafikdelaren, skylten, bakaxeln och annan trafik. Håller tungan rätt i mun och baxaxeln har en dm tillgodo till trottoaren. Lite i minsta laget, men det går. Rätar upp.

Kommer fram till den korsning där G förevisade extrem överhänget. Jag väljer att prova - väntar på fritt från båda hållen - kör ut - en bil kör om mig - jag kör rakt fram - när jag som förare fysiskt är i mitten av körfältet lägger jag om ratten och glider långsamt in över trottoarkanten. Vilken känsla! Framhjulen går fritt från kanten och jag rättar upp så att jag får in bakvagnen. Lyckorus när jag gasar vidare.

Jag får prova på många svängar tills G säger att nu är den tråkiga nyheten att körtiden börjar ta slut och vi måste hinna tillbaka till Hornsberg. Han tycker att jag kört bra - normal start - kanske lite bättre till och med. Vet inte hur länge jag kört, men det är nog 40 minuter. Tiden går snabbt. Vi är tillbaka på Hornsberg prick kl 17.30 - när nästa elev ska köra sitt pass.

Detta är så roligt att det är en överhängande fara att fastna. Men att fastna med bussen är samtidigt inte så roligt...


Några tankar
Att köra buss var suveränt roligt - men också lite nervöst. Det var många saker att hålla koll på och ibland hade jag nog mer tur att jag inte hamnade på kanten än skicklighet. Jag hade svårigheter att riktigt planera var bakaxeln skulle ta vägen - eller inga svårigheter att planera, men däremot svårgiheter att hålla spåret i svängen. Detta får jag öva nästa gång också - det är kärnan i busskörningen. Tror jag har en del gratis, att köra med rull och planera. Men det som komplicerar det hela med buss är:
- Totallängden som är längre än de lastbilar jag kört
- Axelavståndet som är längre än på de lastbilar jag kört
- Överhänget - som är roligt, men kräver en del planering

Detta är min första körlektion. Det gick snabbt och jag fångade kanske inte upp allt. Jag fick in svängkänslan, men det krävs lite mer övning innan jag kan säga att jag behärskar överhäng, skyltundvikande och felspeglar.

Kort sagt - Skillnaden mot lastbil är att jag sitter bakom ratten men långt framför framaxeln...

Senare idag kommer jag för första gången i mitt liv köra buss (om ingenting oplanerat inträffar, ta i trä osv). Jag har kört lastbil tidigare och det ska bli väldigt spännande att se hur skillnaden är. Bussarna är ju större, längre och nyare än de lastbilar jag kört - dessutom var det några år sedan... Så det ska bli spännande.

Jag hade den sista teorilektionen idag och nu är det kördelen kvar. Uppskrivningen ska jag naturligtvis klara snarast, är lite nervös för den även om jag känner mig laddad som ett tryckluftsbromssystem. Man vet ju inte hur frågorna på Vägverket är jämfört med övningsproven, om min djupinlärning är tillräcklit ytlig för att jag ska klara provet - och tänk om de frågar om definitionen på vilotid (sammanhängade tid om minst tre timmar till eget förfogande) och besvarar den utifrån de gamla reglerna - som finns i boken. Det får liksom inte hända - nä nu är det full gas framåt som gäller - dock inte i bussen där det är en fördel om jag tar det lugnt och bromsar försiktigt genom att använda hjälpbromsen... (för att inte slita på bromsarna onödigt mycket, dessutom är det ju dumt att förlora tryck i matardelen i långa utförslöp).

Teoriandet har lett till lite praktiska förändringar i mitt liv:

1. Jag har börjat titta på vägmärken. Det har jag i och för sig gjort i varje fall sedan jag tog B-kortet, men nu tittar jag än mer noggrant. Försöker tänka och rabbla upp betydelsen för mig själv, lite nördigt så där.

2. Jag har börjat köra mesigt. Jag ser en dubbelspärrlinje och vet att inget hjulpar får överskrida linjen, om det inte är en buss som stannat och står stilla - då får jag överskrida. Men den måste stå still, får ej vara i rörelse. Jag vet att utfartsregeln gäller från vägrenen och att 50% av alla singelolyckor sker med förare som är alkoholpåverkade.

3. På väg till T-bana och containrar tänker jag på kör- och vilotid. Jag vet att jag får köra 4,5 timme ta 45 min paus och därefter köra 4,5 timme igen. Två gånger per vecka får jag dessutom förlänga körtiden 10 timmar genom en extra paus på 45 minuter. Dock får jag ingen kompensation för det.

4. Jag är mer upplyst. Jag vet att sidopositionsljusen ska sitta två meter från axlarna och var sjätte meter. Jag vet att slaglängden på bromsarmarna inte får överstiga 5 cm (det normala är 3,5 - 4 cm). Jag vet att jag måste ha med en 6 kg brandsläckare, att handikappgodkända platser finns omnämnda i registeringsbeviset och att max bruttovikt regleras genom runda märken (om det finns tilläggstavlor är det totalvikten). Dessutom är jag som förare en god kandidat till att påverka koldioxidutsläppen - kör på rull, som läraren sa idag... Bromsa inte i onödan - i varje fall inte med färdbromsarna.

Och till sist - Jag vet att när jag kör SL-buss i linjetrafik gäller oftast helt andra regler... I varje fall om bruttovikter och arbetstider.

Häromdagen när jag åkte buss - en Scania Omnilink med tre axlar, varav bakaxlarna placerade i boggi med den bakersta axeln svängbar, satt jag och funderade över axeltryck och bruttovikt - min nya vardag. Jag frågade busschauffören om bussen var ny. Han sa att den var relativt ny, några månader gammal. Jag frågade honom vidare om hur den var att köra, hur svängradien påverkades av boggin. Han svarade vänligt och vi hade ett rätt bra samtal om bussens beskaffenhet och Volvo vs Scania. Han berättade att han kört buss i Handen tidigare. Innan jag gick av frågade han: "Är du en sån där som tar bilder på bussar?" - jag svarade att jag höll på busskort. Han sa "Jag förstår".

Att prata med busschaufförer är något jag gjort i hela mitt liv - i varje fall från det att jag gick i trean på grundskolan. Min "bästis" och jag spenderade åtskilliga timmar på Ropsten i Stockholm och Gåshaga på Lidingö - dregglandes över bussarna. Redan på den tiden var jag intresserad av bussar i förhållande till bussföraryrket, men det är först idag som jag kan sätta ord på det intresset. Då var det "Hur är det att köra buss" och "får vi följa med en tur?". Vi åkte mycket och min bror har sedemera berättat att vi blev ökända som gratisåkare. Inte för att vi brydde oss, fick vi bara åka med en gammal röd Scania med vikdörrar blev vi eld och lågor. Det var ju aldrig tal om att vi inte betalade när vi skulle någonstans - men när resan var målet åkte vi gärna gratis...

Jag tror att vissa busschafförer tyckte det var kul att vi pratade med dem och intresserade oss för deras arbete. Andra tyckte nog bara att vi var superjobbiga - som chauffören som var mer intresserad av att köpa en halv falukorv än att låta oss leka med tryckluftsdörrarna. Men vi fick i varje fall många mil i gamla och nya Scanior.

Den första gången på garaget i Hornsberg stod en vit Omnilink (med tre axlar, varav bakaxlarna placerade i boggi med den bakersta axeln svängbar) utanför garaget. Instruktören berättade att hon var jätteintresserad av bussar, att man tittar lite extra så snart det kommer en ny buss. I det här fallet är det en sådan buss som testas med boggi för att gå i trafik i innerstaden. Jag tänkte bara, wow vad rätt jag har kommit.

Är jag en sån där som tar bilder på bussar? Jo, det händer - men framförallt vill jag skapa min egen kunskap om bussföraryrket. Jag är en sån där som tar busskort.

Första körlektionen bokad! Kunde inte imorgon men fick en tid på torsdag! Så då blir det åka av - troligen i Fruängen eller någon annan förort med bra vägar så att jag får lära mig hantera bussen med överhäng fram och bak. Parallellt med detta läser jag in mig på teorin. Nu är jag snart ute på vägarna med en röd eller kanske grönrödblå buss! Så får vi väl se hur snabbt jag kan ha kortet i min hand...

När jag väl får kortet i min hand blir det med största sannolikhet med villkor automat. 1995 infördes kravet att om uppkörning sker med automatlåda på buss och lastbil blir det även detta villkor på busskortet. Inte helt ologiskt, eftersom växellådorna på tunga fordon kan vara avancerade. Det är dock inte helt självklart vad definitionen på automatlåda är idag - jag har fortfarande inte fått det helt klart för mig. Klart är däremot att det finns många olika typer av automat. Nedan följer en lista på vad jag fått reda på hittils:

1. Linjebussar i stadstrafik och även i regionaltrafik har oftast automatlåda. Det är många start och stopp vilket gör att det skulle bli ohållbart att växla manuellt. Det hade slitit på bussen och inte minst på föraren.

2. Turistbussar har oftast manuell-växellåda.

3. Det finns hybrider som räknas som manuell växellåda.

4. Det finns hybrider som kan räknas som automatlåda och/eller manuell-växellåda beroende på hur ett reglage är inställt.

Tyvärr har boken Tung trafik valt den enkla vägen och skriver ingenting om växlingsteknik eller begränsningar i behörighet - kanske för att det inte är helt solklart.

Enligt Vägverkets hemsida räknas bussar som kräver att föraren aktivt växlar som manuell (källa: www.vv.se). Så här skriver de i sitt PM:

"Det är själva framförandet i körningen som bedöms, antigen som manuellt eller som automat.
Har eleven C eller D utan villkor automat, ska provet för CE eller DE vara manuellt.

- När växelreglaget är inställt för manuell växling, där föraren under färd AKTIVT måste delta i planeringen
inför varje växling med handen, (användning av kopplingspedal, där sådan finns), räknas detta som ett
manuellt körprov.
- Om växlingsinställningen är inställd på AUTOMATIK när fordonet framförs, och växling sker automatiskt,
räknas detta då som ett körprov med villkor automat. Detta dokumenteras genom kryss i ruta Automat. "



Det är fortfarande inte helt klart för mig om jag får köra en sådan buss även med automatbehörighet - jag menar - vad menas med "aktivt delta i planeringen inför varje växling med handen". Det känns lite luddigt, minst sagt.

Det finns ett antal växellådor som låter föraren välja manuellt eller automatläge. På personbilar finns det ju automatlådor där man AKTIVT kan välja att växla ner och upp, får folk med automatbehörighet då inte köra i de lägena? Troligen får de det. Manuellt läge på motsvarande bussväxellådor måste därför antagligen motsvara en helt vanlig växellåda med koppling? Eller kan jag köra med det läget även om jag har villkor automat? Och vem kollar något sådant - haverikommisionen eller polisen?

På Neoplan MAN Sveriges hemsida (www.neoplan.se), som förövrigt har en lite cool inledning, visas bland annat många av Neoplans nya bussmodeller. De flesta verkar gå att få med en växellåda som heter ZF AS-tronic.

Även Mercedes-Benz, som bland annat tillverkar Travego, har olika växellådor att välja mellan.


Jag får anledning att återkomma till detta. Problemet är kanske mycket en klassificeringsfråga. I registren måste det stå manuell eller automat - och därmed utesluts alla hybrider. Om någon läsare vet svaret - skriv gärna en kommentar! Kanske går det att få en automlåda med omväxling?

I dessa dagar då jag läser körkortsteori är det inte fel att hitta en sida som tar upp trafikregler och kunskapskrav på ett bra sätt. Jag sökte på kunskapsprov (Vägverket kallar det inte teoriprov längre) och hittade sidan. Här kan du testa trafikkunskaper - utifrån liknande frågor som finns på Vägverket. En positiv aspekt med det hela är att det kan vara flera rätt på varje fråga och de blandar frågorna. Att läsa böckerna är ju stalltipset, men det här blir en bra repetition. Och ett bra komplement till STR:s övningsprov.



Länk: www.trafikvett.nu

Jag gjorde dessa tester och det är bra övning - inte minst för att flera alternativ kan vara rätt - som på den gamla goda teoritiden. Idag är ju proven utformade så att bara ett alternativ kan vara rätt, och ibland går det - i varje fall på övningsproven - att använda uteslutningsmetoden. Det fungerar inte riktigt på dessa prov...

Även Vägverket har kunskapsprov att öva på - genom sidan Körkortsportalen: www.korkortsportalen.com

Så vad väntar ni på? Testa ert trafikvett. Nu.