Nu när teorin är avklarad är nästa milstolpe i stort sett uppkörningen - det är lite vakuum nu - satsade hårt på teorin och så tog det liksom slut. Jag ska ju inte glömma teorin, det gör jag inte, men tänk att slippa gå och tänka på vilotider och bruttovikter hela tiden när man rör sig runt i samhället. Klart jag kommer tänka på det och aldrig glömma 11,5 bruttovikt för en BK 1 väg, men ändå... Det blir inte högsta prioritet att kunna vakna mitt i natten och rabbla. Nu får jag rabbla det för mig själv på dagen istället...

Vägen mot uppkörning innebär en hel del övningskörning och teoripraktiserande med funktionsbeskrivningar och dylikt. För att få reda på lite mer om hur Vägverket ser på förarprov och vad man som körkortsaspirant ska kunna började jag söka på nätet.

Det finns en hel del dokument som beskriver hur proven ska gå till och utredningar som handlar om hur rättvisa (och rättvisande) proven faktiskt är. Exempelvis hittade jag en färsk rapport från Riksrevisionen, som tog upp skillnader mellan hur inspektörer på olika förarkontor bedömer aspiranterna. Inte speciellt konstigt - allt är ju i grund och botten baserat på människors subjektiva bedömningar, tolkningar av formella krav - för att omsätta dem i praktiken.

En annan titel som jag hittade var denna:
"Vägverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna (VVFS 2003:38) om ändring i föreskrifterna (VVFS 1998:57) om förarprov, behörighet D"

Språkar vi byråkratiska? Föreskrifter om ändring i föreskrifterna om ändring i föreskrifterna... För övrigt var det intressant läsning kring vad ett körprov består av idag och hur det ska bedömas.