Nytt rån på buss, i Örebro. På ett sätt förstår jag att folk vill fortsätta kunna betala kontant ombord på bussarna. Samtidigt har jag full förståelse för att länstrafikbolagen vill erbjuda denna service. Vad jag inte kan förstå är att bolagen medvetet utsätter sina anställda för rånrisken. Mitt tips: Stoppa kontanterna och bemöt de eventuella problem som uppstår när de uppstår... Finns det bara betalningsalternativ och serviceställen borde det inte vara några större problem ens på landsbyggden? Låt kontantstoppet driva fram nya tekniska innovativa lösningar! Det är ingen utopi, det är en möjlighet. Läs artikeln: http://orebro.expressen.se/%25C3%2596rebro/1.907030/en-utopi-att-ranen-ska-forsvinna

Läste i dagens DN att Vägverket har infört talsyntes på sina teoriprov, avsett för dyslektiker. Med teoriprovet i färskt minne och genom samtal med andra körkortsaspiranter vet jag att det är svårt även för icke-dyslektiker att alltid förstå frågorna. Det gäller att läsa noga, långsamt och flera gånger för att få reda på vad de verkligen frågar efter. Så teoriprovsförbättringen för dyslektiker kan kanske komma alla körkortsaspiranter till del...

Fick byta kördag och TX ringde mig på morgonen och frågade om jag kunde och ville börja kl 14.03 vid Spårvägsmuseet. Jag tackade ja, och begav mig iväg. Började med en 66:a, en linje som jag inte kört på ett tag.  Efter en minut känns det som att jag kört igår, det är som att köra buss. Har du en gång väl lärt dig sitter det där...

Efter en lugn tur på 66:an t/r Reimersholme kollar jag tjänstespecen och ser att jag ska hämta ut en trea på garaget och tomma den till SÖS. Gör så. Första generationens Volvo, går fint. På väg tillbaka från Karolinska ser jag någon som ligger vid ett övergångsställe, hör ambulansen komma. Stannar vid Fridhemsplan och släpper förbi polisbilen som kör i fel körfält. Funderar på att meddela buss 5392 om att det är en olycka längre fram, men gör det inte - tänker att det nog lossnar rätt snart.

Efter matpausen tar jag en 43:a och kör den mot Tanto. Därefter till Ruddammen. Skyltar om till 44 mot Djurgårdsbron och iväg. Lugnt, inget folk nästan. Tillbaka till Ruddammen och tommar sedan till Roslagstull där jag blir en 53:a. Kör den till Slussen och därefter paus. Kommer någon minut sent till Slussen trots att jag bara kört lagenligt, men avlösande chaufför var förstående. Han sa: "Ser det ut som att jag ska iväg på fest? 53:an har ju bra regleringstider i båda ändar".

Avslutar dagen, klockan är 21.40 ungefär, med att fånga en 59:a på Sergels torg och köra den till Karolinska sjukhuset. De bygger om där och jag passar på att fråga föraren som jag avlöser om lite råd för hur jag ska hitta. Han säger att det inte är några problem, ska bara följa de tillfälliga vägskyltarna mot Stockholm. Han säger att jag ska svänga vänster in under motorvägen och därefter upp på E4:an. Han säger även att han körde fel första gången, och det var inga problem för han kunde vända vid nästa avfart istället.

När jag väl kör missar jag den skylten och hamnar borta på påfarten till Solna, men jag tar det lugnt och vänder tillbaka till Stockholm. Inga problem alls, precis som föraren sagt. Tar upp lite passagerare på Sveaplan och Sergels torg. Kör Centralbron och tunneln över till Söder. Folkungagatan, Nytorgsgatan. Kommer fram till Ljusterögatan och kommer på att 59:an faktiskt fortsätter ett kvarter till, och jag har en passagerare som ska dit. Inte som 76:an som vänder på Ljusterögatan. Släpper av passageraren och tommar sedan till hallen där jag ställer in bussen. Går hem - klockan är 23.00.

Några tankar
Det var en rolig tjänst - kanske speglar hur det är att köra på kvällen. Eftersom det inte är lika många bussar som rullar verkar de i omloppen utnyttja bussarna på många olika linjer. Ett pass tog mig från Söder, till Norrmalm och vidare till Östermalm i ett svep. Jag får nästan se hela staden inom loppet av en timme... Som tidigare nämnts skruvas tiderna i tidtabellen till något på kvällar och helger, men det märkte jag inte något av den här dagen - kom i tid till nästan alla avbyten utan att köra för snabbt. Detta pass var ett bra exempel på att omväxling förnöjer...

Som jag nämnt tidigare har det nya biljettsystemet börjat installeras i Stockholms innerstadsbussar. Så här såg det exempelvis ut i en H18E:







Det är många som har frågat mig om vad det är för något - framförallt barn, men även vuxna. En lite kille provade att trycka på den blåa klisterlappen och pappan sa "Nej, nej inte röra". Då sa jag att det inte var någon fara - det är ju lite av idén att du inte ska behöva nudda den utan kan hålla kortet en bit bort (RFID). Den blåa lappen ska nog tas bort när systemet tas i bruk. Annars ser det kanske ut som en knapp. Ska bli jätteintressant att se hur systemet tas emot av förare och resenärer när det väl börjar användas i början av nästa år (?).

Att köra buss, likt andra fordon i yrkesmässig trafik, är ett stort ansvar. Ansvar för passagerarnas säkerhet, för omgivande trafikanter och för miljö. Det är ingen tillfällighet att Vägverket kräver perfektion vid uppkörning och att myndigheter lägger ner stora resurser på att kontrollera yrkesförare och åkerier. Det är ingen tillfällighet att det finns kör- och vilotidsregler som måste följas, även om de kanske ibland är väl generösa och omständiga. När det händer en olycka, som exempelvis den i Rasbo i februari i år, där liv krävs är det självklart att orsaken måste utredas.

I Rasbo krockade två bussar i linjetrafik med varandra. Det var vinterväglag och den ena bussens förare, en 22-åring, valde att gå ut för att köra om en stillastående lastbil. Så långt enligt teori-boken och körövningen, det gäller att hålla god marginal i sidled när hinder passeras. Det som verkar ha hänt är dock att föraren kom för långt ut i mitten av vägen samtidigt som mötet i form av en annan buss från samma bolag kom. Bussarna hakade i varandra och den svåraste bussolyckan i svensk historia var ett faktum. Sex personer omkom. Jag skulle vilja säga att oavsett ålder och erfarenhet skulle det kunna hända alla.

Åtal väcktes igår och åklagaren sa enligt DN:

"- Det är främst tre punkter det handlar om. Hon har inte anpassat hastigheten i förhållande till vägen, väglaget och sikten på platsen. Hon har inte hålllit tillräckliigt långt till höger vid mötet. Och hon har också gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eftersom hon valde att passera den parkerade lastbilen på sin sida i stället för att sakta in och avvakta mötet med den andra bussen, sade kammaråklagare Pär Andersson."

De kommentarer jag ger nedan är inte specifika för Rasbo-olyckan, rättegången får visa om busschauffören gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik eller inte - enligt Expressen säger hon sig inte minnas någonting av olyckan. Men jag vill allmänt kommentera några av de påståenden som framkommit i diverse tidningsartiklar.

• Att anpassa hastigheten är ett väldigt luddigt begrepp. Det ska anpassas efter rådande omständigheter. Vad innebär denna hastighetsanspassning i reela km/h? Det är lika träffsäkert som att säga att man ska använda sunt förnuft. Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att avgöra hastigheten utan att se hastighetsmätaren.
• Jag har ännu aldrig kört buss i vinterväglag men från teorin vet jag att en buss kan ändra bruttovikt beroende på hur många passagerare som kliver av eller på vid varje given hållplats - det kan vara svårt för föraren att känna av dessa förändringar, som påverkar bussen uppförande. Dessutom beror ryckigheten i körningen inte alltid på föraren, det är svårt att påverka hur automatlådan växlar.
• Medvetet risktagande. Jag tror inte att någon busschaufför, knappast nybörjare eller relativt färska chaufförer i varje fall, tar medvetna risker. Det handlar om fordon som väger mycket, som är breda, som reagerar långsamt och som kräver ständig uppmärksamhet.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Rasbo-fallet. Förhoppningsvis leder Haverikommisionens utredning till att att vi får klarhet i vad som hände så att liknande olyckor kan undvikas.

Om du missar bussen, vad gör du då? Jag har idag följt rapporteringen från en händelse i Helsingborg som inte är speciellt rolig. Det var en bussförare som körde ifrån någon på en hållplats och därefter blir misshandlad.

Det är oklart varför passageraren inte kom med - kan finnas miljoner mer eller mindre giltiga skäl - kanske så enkelt som att chauffören missade att det kom någon springande eller redan var på väg att lämna hållplatsen. Resenären sprang därefter efter bussen och hann ikapp vid nästa hållplats. Där går passageraren på bussen och slår till honom. En otäck situation för bussföraren som bara gjort sitt jobb - om någon som missar bussen tar sig tid att springa ikapp den vid nästa hållplats bara för att smälla till föraren känns det som att det inte var så bråttom från början. Det är lätt att förundras... Läs artikeln.

I Australien, i varje fall i Perth, satt chauffören inne i en bur. Kändes väldigt provocerande och opersonligt, men kanske är det sådana lösningar som måste till för att skydda chaufförer även i Sverige? Finns kanske redan? Se bilderna nedan...

Vad gör du när du missar bussen? Missar du bussen, spring ikapp den vid nästa hållplats och slå till föraren... Tror inte det är rätt svar... som tur är. Förövrigt anser jag att vi ska värna om våra öppna förarplatser.





Bildtext: Vissa av bussarna i Perth hade gallerförsedda grindar in till förarplatsen.

Scania forskar om framtidens bussar och visar just nu en hybridbuss på en mässa. Jag har läst om bussen i Scanias kundtidning precis när jag började lära mig om överhäng, prototypen har inget överhäng vare sig fram eller bak. Däremot har den svängande axlar. Föraren är placerad i mitten av bussen - vilket verkar ge en mycket bra sikt åt alla håll. Hybridlösningen verkar bestå av stöd för alla tänkbara drivmedel - etanol, gas och diesel m.m. Dessutom kan bussen byggas i många olika utföranden eftersom konstruktionen är modulbaserad, likt nuvarande modeller av Omni-serien.









Bildtext: Överst - En bild av prototypen. Mitten - En dubbeldäckare i hybridtappning. Nederst - en flexibel buss med en massa olika möjliga drivmedel. Källa: http://www.scania.com/news/Events/busworld2007/hybrid.asp

Jag kollade in en film som beskriver konceptet - dessvärre utan ljud, så bilderna får tala för sig själv. http://webapp107.scania.com/publicstream/20071017/20071017.wmv

Ny utformning av intererören öppnar säkert upp för nya innovativa lösningar gällande förar- och passagarerarinformationssystem. Ska bli intressant att följa utvecklingen av denna el-gas-etanol-vad-du-än-vill-köra-på-hybridbuss

Läste på SL:s hemsida att de nu börjar installera Access-systemet i innerstadsbussarna. Det installeras nu och kommer att tas i drift nästa år. Jag ser verkligen fram emot det nya biljettsystemet, ska bli jättekul att se hur det fungerar och hur det påverkar mitt arbete som busschaufför. Men, jag får nog dras med stämpeln och förköpsremsorna ett tag till... Aldrig har väl en temporär lösning från slutet av 70-talet varit så svår att ersätta - och det är knappast för att det varit state-of-the art... Snarare är det så att den varit tillräckligt bra (se länk: http://www.sl.se/Templates/Article.aspx?id=5997)

Jag kan inte säga att jag var odelat positiv till att köra 47E en hel dag? Att köra en enstaka linje en hel dag kan vara tråkigt, riktigt långtråkigt ? och oftast har man större variation i linjekörandet än så. Det finns dock olika varianter av 47E ? extratur. De turer som går efter tidtabell och de som går när behov finns. Det blev till slut en väldigt intressant söndagsupplevelse.



Kommer till Söderhallen en stund före kl 9 på morgonen och går ner till TX för att hämta ut bussen. Jag är några minuter tidig men får buss 5060, en H18E. Går till anvisad p-plats och slår på strömmen. Ljuset tänds, men dörrarna öppnar sig inte. Kollar om luftslangen är i, vilket den inte är ? så jag pressar upp dörren ? som är helt luftlös. Sätter mig tillrätta och kollar manometrarna, den ena är på noll och den andra på två bar. Som om inte det är nog är jag inparkerad av buss 5067, så jag går och frågar TX om jag ska ta den bussen istället ? men föraren är på väg till den, så jag går tillbaka och startar. Laddar upp trycket, det tar tid, och föraren av 5067 hälsar på mig och sätter sig sedan för att köra iväg.



Efter ett tag når jag de lagstadgade och nödvändiga sex baren, lossar spärrventilen och p-bromsen varefter jag rullar ut på hallgården och gör säkerhetskontroll. Eftersom allt är bra kör jag iväg mot Centralen. Väljer fel väg vid Slussen, så jag är tvungen att köra längs med Strömkajen. Tar sedan chansen att testa en för mig ny väg, som jag vet att busslinje 65 kör, förbi Operan och in i Klarakvarteren. Parkerar bakom buss 5040 och avvaktar avgång. Jag kan inte skriva in mitt blocknummer i BussPC:n och frågar en kollega hur man gör, det visar sig att jag är tvungen att ställa om skyltarna manuellt istället. Ropar upp 5040 och frågar när han tänkte köra och han säger att han har tidtabell. Jag säger att jag hänger på honom när han kör fram.

Vi rullar fram. 5040 avgår enligt tidtabell och jag väntar vid hållplatsen. Det kommer folk och efter två minuter kör jag mot Sergels torg. Fyller bussen där. Kör ner till Waldermarsudde och vänder. Tommar tillbaka till Sergels torg och ställer mig bakom 5067, som väntar på att köra. Går och köper en kopp te och på vägen tillbaka knackar jag på dörren till 5067 och frågar föraren hur hon gör när hon kör extra. Hon säger att hon brukar köra efter eget huvud, om hon ser att det kommer en ordinarie avgång försöker hon köra fram några minuter efter att den har gått. Jag säger att så gör jag också. Sätter mig i min buss igen och avvaktar. Det är många extrabussar så efter en kvart väljer jag att köra.

Efter två tre turer fram och tillbaka till Waldermarsudde pratar jag med en flexbussförare. Han säger att om 47E innebär att vi är extraresurs till 44 och 69 också. ?Jag brukar variera mig lite, då går tiden snabbare?, säger han. Jag tackar för tipset och säger att jag provar att ta en 69:a. Sätter mig bakom ratten och kommer på att jag inte vet var man ska vänd, så jag frågar. Samme förare säger att jag kan köra fram till Kungsholmsplan och köra som en 56:a och jag förstår hur han menar. Sagt och gjort, sticker upp till Sergels torg som en 47E. Kör sedan förbi Centralen och vänder vi Kungsholmsplan. Stannar och anropar RTL för att se om jag behöver tänka på något särskilt angående inställningen av BussPC, men det behövs inte. Jag kan ställa in den på extratur 69 Fridhemsplan ? Blockhusudden och sedan positionera mig fram till lämplig avgångshållplats.

69:an är en rolig linje och jag fick många passagerare som skulle till Etnografiska och Tekniska museet. Vid Kaknästornet var jag tom men valde ändå att köra ut till Blockhusudden. Därefter tommar jag via vår smitväg till Waldermarsudde och vidare till Skansen. Lunchpaus.

Jag kör sedan tillbaka till Kaknästornet och går som en 69:a till Sergels torg, eftersom jag ser att en ledbuss från Hornsbergsgaraget hamnar precis framför mig som en 47:a annars. Och ledbussarna suger upp alla passagerare i sin väg den här dagen. Kör en 47:a till Skansen och väljer jag att tomma till Karlaplan och gå som en 44 Karlaplan till Skansen. Inte mycket folk, så jag kör några 69:or till. För att inte hindra ordinarietur tar jag fram en tidtabell och kollar igenom den för att se när ordinarie avgång är. Därefter väntar jag fem sex minuter och kommer mitt emellan. Får många glada kommentarer om att det kommer en extrabuss, det är rätt kallt och ruggigt så jag tror att extrabussarna uppskattas.

Några tankar
Sista turen kör jag som en 47:a från Waldermarsudde. En person kliver på och frågar varför man inte listar extrabussarna, ibland i tidtabellen är tydligen bussturer till Sergels torg listade. Jag säger att det är för att man vill kunna ha det flexibelt, men kommer sedan på att jag faktiskt inte har någon tidtabell alls. Tanken med de flexibla resurerna är att kunna dirigera dem till de ställen där de behövs. Samtidigt ger extraturerna oss chaufförer en möjlighet att improvisera och själva avgöra när vi ska avgå. Det var väldigt roligt och utmanande.

Ur ett lärandeperspektiv är det intressant hur flexbussföraren berättade för mig att jag kunde köra andra linjer också, för att tiden skulle gå snabbare. Det var inget som någon sagt till mig tidigare, och hade jag vetat det skulle jag nog sett fram emot söndagens körning ännu mer. Samtidigt lär jag mig väldigt mycket på att ansvara och bedöma trafikantmängder själv ? och att titta i tidtabellen gjorde att jag fick reda på när ordinarie trafik går. Jag trodde att det skulle bli trist. Det blev en jätterolig söndagsupplevelse - med både bussflexibilitet och linjekreativitet.

Lördag. Börjar mitt pass lite senare än på fredagen, närmare bestämt kl 11.54. Kör en 47:a mot Karolinska och sedan till Waldermarsudde. Tillbaka till Sergelstorg och så är det paus. Därefter 47:a igen. Jag nekar två danska turister att åka med eftersom de inte har någon biljett. Att neka folk att åka med är mitt ansvar, men de blir lite sura. Jag motiverar det för mg själv med att jag gjorde mitt jobb, dessutom skulle jag aldrig fått åka med gratis i Köpenhamn, ens för att köpa en biljett på nästa station. Å andra sidan säljer de biljetter på bussarna där. Är Stockholm den enda staden i Norden som inte säljer biljetter ombord på bussarna!? Heja Stockholm?

Jag har några passagerare som smiter förbi trots att jag nekar dem att åka med. Jag kan inte göra något i den situationen, men blir lite glad när jag ser kontrollanterna. Samtidigt orolig ? tänk om kontrollanterna håller mig ansvarig för att släppa på folk som inte har giltigt färdbevis. Beslutar mig för att jag ska hålla en hårdare linje och informera folk om att det faktiskt kostar 800 kronor att åka utan biljett, jag är ingen kontrollant ? men det är mycket kontroller i Stockholm. För den oinvigde läsaren kan det framstå som lite skumt, men rollfördelningen är att chauffören visiterar biljetter och kontrollanten kontrollerar giltigheten ? exempelvis om en person åker på ungdomspris (som gäller upp till 20 år i Stockholm) men är 24 år kan inte jag säga något om det, jag får inte be dem legitimera sig ? men det får kontrollanten?

Tidtabellshållning är ett intressant kapitel som dels beror på passagerares påstigningshastighet, rådande trafiksituation, dels på hur tidtabellen är utformad. På lördagar och söndagar, och även över ett trafikdygn, varierar körtiderna i tidtabellen väldigt mycket. På lördagar är det ibland så tight att jag tror att de räknar med att ingen reser och att man kör i 70 på 30-vägarna genom Stockholm. Det gör jag aldrig, men däremot känner jag mig på något sätt tvingad att ta ombord passagerare som väntar. I lördags körde jag 55:an, 53:an och sedan sist en 43:a från Ruddammen. På den sista turen hade jag en passagerare från Ruddammen och låg enligt tidtabell. Vid Hamngatan plockade jag upp ytterligare fem personer. Genast låg jag minus tre i tidtabell. När jag kom fram till Slussen hade jag förlorat ytterligare en halv minut bara genom att köra som sig bör? Den avlösande chauffören som fått stå och vänta i kylan var inte alltför glad och hälsade inte på mig ? han undrade säkert varför jag var sen när det inte var någon trafik att tala om.


Några tankar
Billjettvisitationen måste gå snabbt för att hålla tidtabell ? jag uppskattar att jag i snitt ägnar en halv sekund åt varje kort som visas, kanske fyra sekunder åt en pappersbiljett och 20 sekunder åt en SMS-biljett. SMS-biljetterna är bra för resenären och fungerar på T-banan där det finns mer tid åt visitation, men är inte alls designade med tanke på busspåstigning med ibland dåligt ljus och en lång kö?

Jag ser fram emot det nya Access-systemet som ska införas i Stockholm snart. Då kommer det att bli ännu smidigare att gå på bussen och det blir tydligare vad som är en giltig biljett eller inte. Samtidigt måste jag fortfarande känna till regler om vem som får åka på en viss biljett, kontrollen av att en rättmätig biljettinnehavare åker på rätt typ av biljett kommer jag fortfarande att ansvara för.

Att köra buss i linjetrafik i Stockholms innerstad handlar om att köra lugnt och tryggt, samtidigt som man hittar ett flyt i såväl hållplatsstopp som planering av svängar och filval. Det handlar om att ta det lugnt och inte stressa upp sig. Det handlar om att tänka att om jag stressar blir jag kanske ännu mer försenad för att jag fastnar i en korsning eller kör på en bil. Det handlar om att visitera biljetter, det handlar om att förklara varför man inte kan köpa biljett ombord och hänvisa folk till försäljningsställen. Men det viktigaste är att det handlar om att ansvara för att folk kommer dit de vill på ett säkert och komfortabelt sätt. Med en giltig biljett.

Jag pratade med en chaufför som tog över min 55:a och han sa att de snävar till turerna ordentligt på kvällar och helger. ?Fast jag kör inte för snabbt för det, det har jag inte betalt för?. Fast jag undrar samtidigt lite över vilken förståelse det finns hos de gamla förarna för att man en lördagskväll kommer tre minuter sent till avlösning? Jag tänkte för mig själv efter att ha lämnat bussen att jag borde ha sagt ?Ursäkta att jag är sen, men jag var tvungen att ta upp några passagerare??

Fredag. Som jag nämnt tidigare i ett blogginlägg finns det på MAN-bussarna en felbenämning som lyder "Sannolikhetsfel". Jag vet inte riktigt vad de menar med det, men idag råkade jag ut för det igen. Och jag blev lite klokare på köpet. Det här inlägget handlar om design och lärande...

Jag körde samma pass som igår, började 6.24 och slutade 17.16. Hämtade ut bussen lite innan och fick nr 5390, en MAN. Jag blev glad eftersom det var längesedan jag körde MAN:en, och jag har bara kört den tre gånger totalt. Gick upp till hallen och letade upp fack 10. Längst fram stod den. Öppnade dörrarna och satte mig tillrätta. Slog på ljuset och tryckte på startknappen. Inget hände. Försökte igen, jag vet att bussen är tyst - så jag går bak och lyssnar - nej ingen motor igång. Frågar en kollega om han kan hjälpa mig, och han visar mig knappen med tändningen... En liten detalj, kom inte ihåg den... Alla ledbussar som finns på garaget startas på olika sätt - och det här var det tredje.

Kör ut ur garaget. Det är mörkt ute. Hittar inte knappen till innerbelysningen heller. Frågar en annan kollega som visar mig den. Allt annat är tipptopp, så jag kör till Åsögatan och går i trafik. Njuter av körupplevelsen, gillar MAN:ens smidighet och att den är rätt pigg. Gillar även att den visar när retardern används, genom en ((R)) symbol på displayen. Dessvärre försvinner den redan vid Gotlandsgatan, när jag får en felindikering: "Sannolikhetsfel". igen. Den här gången kommer det när jag bromsar och försvinner sedan, men jag får ingen annan informaton på displayen. Kör varvet SÖS/Karolinska/SÖS/Slussen och skriver en felrapport - verkar vara något med nivåregleringen.

Vid Karolinska råkar jag dessutom ut för ett annat fel. Jag försöker nollställa bussen, universal lösningen på de flesta problem, och när jag gör det stängs inte dörrarna. När jag bryter huvudströmmen ska annars dörrarna stängas. Jag slår på strömmen, och dörrarna stängs. Jag är är utelåst. Löser problemet och kommer in i bussen. Jag får med det felet i felrappoten också. Får avlösning vid Slussen och berättar om problemet. Chauffören säger att det brukar vara sådant fel på MAN-bussarna. Berättar om nivåregleringsfelet och chauffören säger likadant, det brukar vara ett sådant fel.

Efter min långa paus pratar jag med samma trafikvärd som på torsdagen. Som av en händelse kommer 5390 och stannar - och bakaxelns luftfjädring är maximalt spänd så att det blir ett högt insteg. Frågar trafikvärden om det är vanligt, och han säger att det är det. Händer hela tiden på MAN-bussarna och i värsta fall kan fjädringen gå åt skogen om man kör över ett gupp. Jag berättar även om incidenten med framdörren som stängdes när jag slog på elen, och han säger att det har hänt honom också. Jag sa att jag skrev en felrapport på det, och han säger "Ja, det är väl det man kan göra - så får verkstaden kolla på det".

Resten av passet förflöt lugnt utan incidenter. Det är värt att notera att trafiken är mycket lugnare nu än för bara någon månad sedan, knappt några bilar alls på gatorna i Stockholm. Det gör under för möjligheten att hålla tidtabellen. Jag ställer in bussen enligt tidtabell kl 17.11. Tog därefter tvåan till Slussen och T-banan Gullmarsplan där jag möter D som ska köra sitt livs första skarpa fyra. Det går bra, trots att det är mycket folk. Guidar honom lite vid Odenplan och borta vid Banérgatan. Lämnar honom åt fredagskvällstrafiken vid Odenplan och åker hem...

Några tankar
Det är intressant hur kunskap om bussarna finns i organisationen bland förarna och sprids till oss nykomlingar när vi råkar ut för problem. Jag tror inte att jag upptäcker nya saker, det jag gör är att jag skriver ner det jag upptäcker och reflekterar över det utifrån mitt intresse för arbete och design av IT. D frågade mig vad jag skulle göra om jag fick fria händer att designa om Volvon och mitt spontana svar var lite tråkigt, jag sa  - "ingenting". Volvobussen, den nya Volvon, är väldigt bra - den har en genomarbetad förarmiljö. D påpekade att han skulle ha försökt intergrera de olika systemem mera - och det kan jag hålla med om. Jag skulle vid närmare eftertanke hellre designat om MAN-bussens förarmiljö, den är på ett sätt mer intressant ur ett människor datateknik perpektiv. Enklare på ytan, men mer problematisk. Samtidigt vet jag att många förare tycker den senaste Volvon är onödigt komplicerad. En förare jag åkte med igår sa exempelvis - "Varför kan man inte ha dörrvred, som på de gamla bussarna - då går det snabbt att öppna och stänga".

Och vad gäller fel på MAN. Det är lätt att efter mina erfarenheter tro att om det är ett fel är det sannolikt ett sannolikhetsfel.

Nu är hösten här - det var frost på vindrutan när jag körde till garaget imorse. Riktigt ruggigt väder, ingen värme alls. Det rörde mig dock inte i ryggen när jag hämtade ut buss 5381 kl 06.24. Det blev en busshöstdag...

Går upp i garaget och bort till fack 18 där 5381 står, längst fram i raden av blåa ledbussar. Det är en buss ur den första generationens Volvo-biogasdrivna modeller. Jag kopplar loss den och starar upp. Kör ut ur garaget och ut på hallplanen där säkerhetskontroll genomfördes. Inga problem, så jag kör iväg till Åsögatan och går i trafik. En passagerare kliver ombord och jag fortsätter till Södersjukhuset. Bussen framför mig, en av den nya Volvobussarna, har problem att starta men föraren får igång den, så jag slipper backa - något jag alltid bävar för med ledbuss...

Det är mycket småvägarbeten men trots det får jag parera så att jag inte kommer alltför många minuter före tidtabell till de hållplatser som har tidsreglering. Det känns dumt att stå och vänta i två tre minuter vid en hållplats, för det innebär ju att jag kört för snabbt - eller snarare att det inte varit lika mycket passagerare som vanligt. Tidtabellerna görs efter snittkörtider, och är approximativa - men vissa hållplatser får vi inte avgå ifrån innan ett visst klockslag. Men idag fick jag regleringstid vid Fridhemsplan, låg två plus hur jag än bar mig åt. Likadant på Slussen, där fick jag stå i två minuter och reglera. Jag har problem att få upp värmen i bussen, den ligger konstant på 16-17 grader trots att fläktarna går på högvarv. Efter ett kylslaget varv på 3:an är det dags för paus.

Efter pausen går jag till 76:ans hållplats. Jag kollar mitt körschema och ser att det är en 76:a mot Ljusterögatan, jag trodde först att det var en avgång mot Ropsten. Ställer mig på rätt sida av Katarinavägen och tar emot bussen, som är tre minuter sen. Kör den till Ljusterögatan och avgår efter en minut mot Ropsten. Inga problem alls under körningen, det flyter på bra - ingen trafik att tala om.

Kommer tillbaka till Ljusterögatan och avgår mot Slussen. Vid Slussen är det rast från 10.51 till 13.57, så jag åker hem och går ut med pudlarna. Det är en ganska kort rast för att vara delad tjänst, men det räcker till. Jag återvänder till Slussen och fångar en 53:a mot Roslagstull. Innan den bussen kommer pratar jag med en trafikvärd - han berättar en hel del om rusningstrafiken. Han säger att man efterhand lär sig körtider vid olika tidpunkter på dagen och var någonstans man kan räkna med att möta bussar. Stämmer bra överens med mina egna erfarenheter.

Det är bara en kort tur med 53:an, så efter en timme har jag rast. Går sedan ner till hållplatsen för 53:an och får en H19 som jag kör till Henriksdal tur och retur. Det är ordinarie körväg borta på Roslagsgatan och en äldre herre blir jätteglad när jag berättar att vi kör den vanliga turen igen.

Sista turen för dagen får jag en full buss, det är en blandning av båtresenärer och folk som bara ska hem. Flera av båtresenärerna går av vid Londonviadukten, och jag kör vidare. Släpper av alla resterande vid Henriksdal och går igenom bussen för att se att ingen glömt något. Släcker innerbelysningen och kör bussen till Söderhallen. Parkerar, slår av strömmen och kopplar luften. Pass 30 är slut - och som av en tillfällgihet har jag samma tjänst även imorgon fredag...

Fredag. Hämtar ut bussen från garaget kl 06.04 - en av de äldre Volvo-bussarna, 7002. Upptäcker vid säkehetskontrollen att den har fel på vänster framljus, så jag letar upp en snabbtelefon och kontaktar avprickningen. De lovar att skicka jourbilen. Får vänta några minuter, men till slut kommer jourbilen och mekanikern byter lampan. Han har svårt att skruva tillbaka lampinsatsen, så jag kommer iväg från garaget ungefär 10 minuter sen.

Tommar till Karolinska och väljer att köra Vasagatan, Torsgatan och sedan bort mot Solna. Kommer fram till Karolinska 11 minuter sen. Kontaktar RTL och frågar om det är okej att köra tomt ett tag eftersom det inte är några passagerare och jag ligger så pass sent. Det går bra - de säger "Gå i trafik när du tycker det är lagom". Det leder till at jag tommar ända fram till Skanstull, där jag trycker "i trafik" på BussPC:n. En buss med senare avgångstid än min står redan på Skanstull, så jag väljer att köra förbi utan att stanna. Kommer fram till SÖS med en minut tillgodo, så jag kör fram direkt.

Kör till KS igen och är där enligt tidtabell. Vänder och kör med relativt mycket passagerare till Slussen där jag får avlösning. Under pausen in rastlokalen träffar jag en chaufför som kommenterar TV:s rapportering från morgonrusningen. Det är ett inslag från en nyhetskanal där de visar bilder från olika trafikövervakningskameror. Han säger, "Det är konstigt att de lägger så mycket krut på morgonrusningen, den är ju likadan från dag till dag. De borde lägga mer tid på eftermiddagensrusningen, för den är annorlunda varje dag. På eftermiddagen kan det vara trafikstockningar på olika ställen, på morgonen är det alltid på samma ställen... " Jag håller med och noterar att det är en intressant observation.

Efter pausen kör jag en 55:a t/r Sofia till Hjorthagen. Det går bra, men vid ett tillfälle blir det lite snävt med svängen in på en gata. Bilen som står där väljer dock att backa - det hade gått att svänga ändå, men jag är tackam att den gjorde så. Alternativet hade varit att den kört ut före mig, vilket hade varit bättre. Dock lärde jag mig att den svängen är tight och att jag måste ta ut den ordentligt.

Sista rundan för dagen kör jag 15.45. Det blir en 55:a igen och jag plockar ut en H18E som står i Hallen. Avprickaren kollar att den är tankad innan han ger mig den. Jag har problem att starta den ända tills jag kommer på att luckan till luftslangen är öppen, jag har då redan tagit med mig jacka och väska och är bered att be om en ny buss. Stänger luftluckan och vips startar bussen. Gör en säkerhetskontroll och kör sedan ner till avgångshållplatsen. Det är många som åker denna turen - en massa ungdomar går på vid en skola i Hammarbyhamnen. Körningen går bra. Jag får till och med lite beröm av en av passagerarna - "Bra körning", sa han.

På vägen tillbaka mot Söder korrigerar jag min placering i den snäva svängen - och tar två körfält. Det går bättre - dessutom har jag ingen bil som hindrar svängen. Kör till Sofia och får avlösning. Klockan är 18.04 när jag stiger av bussen och äntrar trapporna upp till hallen och parkeringen. Dags för veckovila...

Några tankar
Svängen där en personbil valde att backa är inte den snyggaste jag gjort, men jag lärde mig att det var viktigt att ta ut den lite mer där. Om jag hade gjort den idag hade jag nog försökt att hindra trafiken i båda körfälten så att den bilen hade kunnat köra före mig, alternativt hade jag frågat någon anna chuafför hur hon eller han gör där. Trots allt gick det bra.

Jag tycker att det var intressant hur chauffören kommenterade rapporteringen av trafikstörningar. Det jag funderade på var vem rapporteringen är till för, på eftermiddagen är det kanske inte lika många som tittar på TV för att se trafikläget utan man förlitar sig på radio. Samtidigt kanske TV:n i pauslokalen används till att hålla sig informerad om trafikläget.

Att köra ledbuss igen var minst lika roligt som före semestern. Det är en speciell känsla att dra runt med så stora fordon och de är trots sin längd väldigt smidiga. Jag trodde att jag skulle glömma hur det var att köra dem, men tydligen inte på två och en halv vecka. Det var även skönt att köra ledbus eftersom sista passet innan semestern/tjänsteresan bestod av en hel dag på linje 47, som Söderhallen inte trafikerar med ledbuss (Hornsberg kör dock ledbussar där ibland). Att köra 47 en hel dag var lite enformigt och i mitt stilla sinne tänkte jag att som varannan-vecka-chaufför kanske jag var dömd till att köra kortbuss för tid och evighet, men så var nu inte fallet... vad jag vet i varje fall.

Torsdag. Jag tar bilen och åker till garaget så att jag är där med god marginal till kl 06.30 när jag ska hämta ut bussen. Parkerar och går in garagekomplexet, genom bakvägen som leder förbi den gamla matsalen - en kvarleva från tiden då SL drev bussproduktionen själva. Fortsätter genom den långa gången bort till TX. Jag ska tomköra en 47:a till Waldermarsudde och sedan köra den tur och retur, med extra snutt upp till Sergels torg. Går in och hälsar på avprickaren och får buss 5077. Förväntansfull går jag upp för trapporna och ut i hallen. Det är dags för fortsatt buss-km-produktion...

Jag hittar buss 5077 - den står där den ska. Slår på ström och inser att den inte är kopplad med luftslang. Får skjuta upp dörrarna manuellt. Går in och ställer in stolen, vrider på startnyckeln. Ingen reaktion. Vrider igen, samma sak. Manometrarna visar att lufttrycket är nere på 0 och 2 - helt urluftad. Vrider igen och då startar den, men dör. Försöker igen, samma sak. En chaufför som märker att jag har problem att starta kommer förbi och säger att jag får prata med verkstaden, men det behöver jag inte för en rangerare kommer förbi och säger att jag ska hålla inne gasen när jag fått igång bussen. Sagt och gjort. Första gången dör den, men andra gången startar den fint. Jag varvar lagom mycket under överinseende av rangeraren, eftersom man inte ska varva för mycket med kall motor innan smörjningen kommit igång, och släpper gasen. Tomgången går in. Så jag tackar för hjälpen och beger mig ut på hallgården, där jag gör säkerhetskontroll.

Ställer in blocknummer på BussPC:n och rullar iväg. Höger ut genom grindarna och Statsgårdsleden mot Slussen, därefter upp mot Strömbron. Jag har läst på ett anslag inne vid TX att Nybroplans hållplats tillfälligt är indragen, och eftersom jag är nyfiken tar jag vägen förbi Kungsträdården och svänger höger vid Norrmalmstorg. Inser att Nybro-ombyggnaden inte innebär några stora bekymmer - det är max 200 meter att gå mellan hållplatserna. Kommer ner på Djurgården, som jag lämnade för tre och en halv vecka sedan på den sista turen för sommarjobbet. Känns skönt att vara tillbaka bakom ratten.

Inga påstigande vid Waldermarsudde, men däremot vid Skansen. Rullar på utan problem ända till Tomteboda där jag har några minuters reglerstid och därefter avgång. På vägen tillbaka mot Waldermarsudde råkar jag komma för nära ett staket på Djurgårdsbron, men inget händer - det låter bara lite när metallen på sidan av bussen nuddar metallen i staketet. De bygger om bron, så det är tunna skivor. Dessutom var det sol i ögonen, och det var när jag skulle dra ner solskyddet som jag råkade svänga två cm åt vänster så jag bara hade en centimeters marginal... Ingen skada skedd...

Efter retur till Sergels torg lämnar jag över bussen. Trodde nästan att jag skulle få problem med avlösningen, men han kom. Egentligen skulle jag ställa upp bussen, sa han, och undrade om inte Trafikledningen hört av sig till mig om det. Det hade de inte... Jag tar min paus och fångar sedan en 59:a mot Karolinska - eller rättare sagt mot Stallmästaregården. 59:an har nu återgått till normal körväg, som jag aldrig har kört, så jag blev lite nervös för att missa och göra fel. Vänder vid Stallmästargården och förseningen på sju minuter som hängt med från förra föraren äts upp i ett nafs pga tidsregleringen. Allt flyter lugnt. Kommer ihåg att köra rakt fram efter Sergels torg bort mot Centralen. Svänger ner på Central bron och in i Söderledstunneln. Ser skylten med Medborgarplatsen och även en gatuskylt med Folkungagatan. Kommer ihåg att svänga vid Herrekiperingen och njuter i fulla drag av svängandet de sista kvarteren bort mot Ljusterögatan.

Efter fem minuters regleringstid kör jag tillbaka. Kommer ihåg att svänga vänster vid Folkungagatan och höger vid Medborgarplatsen. Inga problem att komma ner i tunneln. Skönt att det är ordinarie sträckning! När jag fått avlösning på Sergels torg hade jag fyra timmars paus.

Fångar en 47:a mot Skansen kl 14.03. Vänder vi Skansen och kör tillbaka till Sergels torg. Tommar därefter till Fridhemsplan för att bli en 69. Har aldrig kört 69:an, så jag försöker tänka igenom sträckningen. Passar på att köra den på vägen till Fridhemsplan för att värma upp tills jag får passagerare i vagnen. Har några regleringsminuter vid Fridhemsplan och kolla in linjebeskrivningen. Kör sedan, svänger höger vid Seven Eleven och sedan går det bra hela vägen till Blockhusudden.

Sista passet kör jag på linje 47 - två ggr tur och retur till Waldemarsudde från Tomteboda. Kl 18.30 hoppar jag av bussen vid Sergels torg och tar T-banan till Slussen. Första dagen efter uppehållet gick bra och jag ser fram emot att äntra bussförarplatsen 06.04 på fredagen...

Några tankar
Att komma tillbaka till busskörandet gick bättre än jag trodde - det var som igår jag körde, kändes det som. Det känns som att jag fått in svängande, felspeglar och längdmedvetenhet lite i ryggmärgen - i varje fall när jag sitter på förarplatsen. Det som är svårast nu är att komma ihåg linjerna, även om jag drillats i dem, så är det färsk-kunskap eftersom linjerna läggs om mer eller mindre tillfälligt, vägarbeten medför flyttade hållplatser. Jag minns att jag hört att exempelvis ambulansbesättningar gärna tar en runda på stan utan ärende bara för att hålla sig ajour med aktuella trafikhinder - och jag gör likadant när jag kör buss, för att undvika onödiga förseningar. Jag lyssnar till mina kollegor när de berättar om svängar som blivit svåra för att man håller på med brorenoveringar. Allt för att åstadkomma flyt i körningen och kunna hålla tidtabellen...

För tre veckor sedan, lite drygt, gjorde jag ett uppehåll från busskörandet och åkte på tjänsteresa med mitt andra jobb i två och en halv vecka. Som speglats i mina inlägg har jag tänkt buss även när jag varit "fri" från omlopp, tidspassning och etanolångor. Men längtan efter busskörandet har funnits där och vuxit hela tiden - kanske skulle kunna kallas för etanolång-est.

Så igår kväll begav jag mig till hallen och pratade med TX, satte upp mig på en reservlista tills idag. Men han hade inget jobb till mig just då utan hänvisade mig till enheten. Det kändes lite omuntert, särskilt som att jag ställt in mig på att kunna köra några rader idag. Nåväl, istället fick jag jobba undan lite andra saker med det andra jobbet - så långt allt väl.

Jag kände dock att "här kan jag inte sitta och vänta". Jag känner en liten oro för att tappa bilden av linjenätet och att mina kunskaper ska kallna. Det kändes lite bättre igår när jag vandrade genom rader av röda nytvättade och färskparkerade H18E-bussar, men samtidigt tänkte jag att det skulle vara trist att bara köra varannan helg. Så idag tänkte jag "Nu måste jag göra något åt det här". Sagt och gjort, jag åkte in till enheten och pratade med personalplaneraren.

Det fanns hur mycket jobb som helst tills imorgon, jag kunde välja och vraka! Så jag valde en pudel- och annatjobbvänlig arbetsdag, en s.k. delad tjänst. Imorgon börjar jag följakligen med bussköreriet igen. Inte varje dag, och inte på heltid - men när det passar för mig och när jag åtagit mig. Nu fortsätter buss-lär-resan... Jag gjorde något åt min rattlöshet och etanolång-est...

Veckans tisdagstema är ljud. Hör ni ljudet av ett ångloksdraget tåg på en bro i en australiensisk eukalyptus-skog utanför Melbourne? Tåget heter PuffingBilly...

Sydney är en trevlig stad som jag varmt kan rekommendera. Vi kom dit i fredags och åkte hem i torsdags, via Singapore. I Sydney finns, som de flesta kanske vet, ett operahus utan dess like, en fin hamnbro samt en skyline som heter duga. Dessutom bjöd staden oss på varmt väder, inte alltför varmt, men lagom.

Med superturistupplevelsen från Melbourne i färskt minne valde vi att söka turistlyckan med en av de Sydneyianska (eller hur man säger?) turerna. Vi funderade på AAT Kings, men eftersom de var dubbelt så dyra som OZ Trails [tror det kanske uttalas austrails] valde vi de senare. Jag ringde dem på måndagskvällen och ville boka till tisdagen, men det var fullt då, så vi fick åka på onsdagen istället.

Onsdag morgon. Vi står utanför hotellet kl 07.50 och väntar. Och väntar. Och väntar och plötsligt kommer en minibuss. Jag vet att det ska vara en liten buss, så jag blir glad. Men det är bara en förtrupp och chauffören säger att vår buss kommer längre bak. Det visar sig vara en Mitshibushi, en buss med plats för 21 passagerare (se bild). Bussen var helt ny och chauffören, som hette Laura, hade stora problem att växla rätt med den ? vilket hon även sa till oss, annars hade vi kanske undrat.



Turen gick till Blue Mountains. Första stoppet var vid en utsiktsplats, scenic view, där man såg en grön kanjon ? tydligen äldre än självaste Grand Canyon, om än inte lika djup. Den var bara 600 meter djup, men det räckte till när vi stod en halvmeter från kanten utan räcke? Vi såg att det låg en bil lite längre ner, undrar om de testat att flyga med den, eller om det varit en olycka. Troligen någon som har lekt.



Efter första stoppet åkte vi vidare till Scenic World, där vi fick välja mellan att åka världens brantaste järnväg eller gå själva. M och jag valde naturligtvis järnvägen, vilket var en upplevelse. Scenic World bygger på Australiens första kolgruva och de har gjort om kolgruvetågsjärnvägen till en turistattraktion. Vi tog tåget ner till regnskogen, tre minuter. Men vilka tre minuter det var, 50 graders lutning. Tåget drogs med kabel kan jag väl tillägga.





Därefter promenerade vi på en gångväg genom regnskogen, vilket också var häftigt. Dessvärre valde vi fel väg någonstans och hamnade på den långa rutten, så vi höll på att missa bussen. Men alla var lite sena, så det gjorde ingenting.



Efter lunch gjorde vi två stopp till, varav ett i en nationalpark. Fick se vilda känggurus och fotograferade dem ordentligt. Nationalparken rekommenderade att maximal längd på en buss skulle vara sju meter, men vår buss slog i ändå i backarna. Vi som satt längst bak fick gå fram för att inte bakdelen skulle slå i vattenhinder, lite spännande. Glad att jag inte kom där med en 11,75 meters Scania, då hade jag nog fastnat big time?




Även om upplevelserna var starka blev nog intrycket av den här turen att den inte var lika bra som den första. Jag tror det beror på att det kändes lite mer stressat och med en tillgjord vänlighet som inte riktigt passade mig. Billigt var det ju, men det tillkom en hel del för inträden osv. Nej, nästa gång väljer jag nog ett bolag med stor buss som går mjukare och är lättare att växla?