Teflonminne - att höra en sak och sedan inte minnas vad som sagts - det rinner bara av, likt fettet i en teflonpanna - tycker jag är ett rätt bra ord. Teflonattityd är någonting helt annat, och om detta handlar detta inlägg...

Hämtar ut bussen 8.32, det blir 7001 - en Volvo av mellanvarianten - Säffle, men som bygger på en dansk konstruktion från början. Denna bussmodell är rätt vanlig, har sett att de kör med den i Malmö också. Kollar dörrar, ljus, däck m.m och rullar sedan iväg mot Tjärhovsplan för att gå i trafik 8.45 mot Karolinska. Några pasagerare går på. En person frågar om jag ska stå där länge och jag tittar snabbt på BussPC:n och ser att jag ska rulla om en halv minut. Stänger dörrarna och kör iväg mot Slussen, där de flesta går av. Försöker tänka på bromsningen och få flyt i rullet. Det går ganska bra, men jag tror att jag måste planera ännu längre fram för att lyckas bättre.

Vid Karolinska är det riktigt trångt när man ska svänga in till terminalen, eftersom de håller på med ett vägarbete precis i korsningen. Ett staket är uppsatt på höger sida. Ser att en skylt på refugen plockats ner. Kanterna på refugen har även asfalterats - så jag väljer att ta ut svängen och planera för att åka upp över refugen. Sagt och gjort - tittar i backspeglarna och ser hindren. Fast staket är så lågt, så jag ser det först när jag kommt en bit framåt - så jag inser att jag får ta ut lite åt höger under tiden som jag kör framåt, för att inte komma för nära. Allt går dock bra och jag tänker inte mer på det.

Efter några minuters reglering kör jag till Södersjukhuset. Inte så värst mycket passagerare och allt går bra. Vänder vid SÖS och kör tillbaka till Karolinska. Nu är det mer passagerare och mer trafik. Vid Åsögatan står en lätt lastbil parkerad på hållplatsen - inte i början och inte i slutet - utan mitt på. Medför ont om plats att komma in, jag skulle kanske ha klarat det med lite mer erfarenhet, men väljer att stanna bakom. Anropar RTL för att rapportera och de tar emot rapporten. Just som anropet avslutas ser jag att lastbilen flyttar sig. Jag kan förstå att man ibland behöver stå på hållplatser, men att parkera där och effektivt hindra bussarna från att komma dit tycker jag inte är bra. Kör iväg och släpper det - inte lönt att bli upprörd över sådana saker. Det gick ju bra, jag kom ut, även om jag fick minus sex minuter på BussPC:n.

Vid Riddarhustorget, just som jag ser att det är grönt ljus och förbereder mig för en lugn glidning med lite gaspådrag, får den svarta BMW:n som jag var övertygad om skulle komma iväg, motorstopp. Detta gör att jag får bromsa lite hårdare än jag tänkt, och bromsarna på 7001 tar bra. Det går bra, men känns lite snopet eftersom jag planerat att inte behöva stanna. Men, det är sånt som händer, och som busschaufför bör jag vara förberedd på sådana saker. Jag noterar det för mig själv, inser att jag inte släpper det förrän vid Tegelbacken, men tänker inte mer på det sedan.

Efter 37 minuters rast äntrar jag 5395 för en vända till på trean. Ser några incidenter som hade kunnat bli till olyckor. Vid Slussen är det en bilist som kör om en trea som stannat vid övergångsställe. Damen som kör pratar i mobiltelefon och glider oreflekterat om bussen. Varför bussen har stannat? För att släppa fram gående. Jag vet inte om busschauffören kunnat göra på något annat sätt - ibland brukar jag försöka spärra för bakomvarande trafik om jag behöver stanna vid övergångsställen.

Jag råkar ut för en liknande sak själv. Stannar vid övergångsstället innan Tjärhovsplan och släpper över gående. Ser en bil i backspeglen som försöker köra om mig. Inte så bra. Så jag tänker att jag borde ha spärrat lite mer kanske - räcker ju med att man tar ut svängen där någon decimeter för att undvika trottoarklättring. Men samtidigt är det ju en grund i körkortsboken - kör inte om innan obevakade övergångsställen - där är väl lagen obeveklig? På samma gång har ju jag ett ansvar - ibland är det kanske bättre att inte stanna - för att undvika sådana händelser. Samtidigt har gående en tendens att blint gå på sin tro att de kan gå eftersom de har zebralagen på sin sida.

Om det är en sak jag lärt mig av mina månader bakom ratten så är det att försöka ha en teflonattityd till andra trafikanter.

Teflonattityd - är inget negativt. Teflonattityd, såsom jag tänker på det, handlar om att  anpassa sig efter situationen, bry sig, men inte störa sig på andras eller egna misstag alltför mycket. Alla kan göra fel. Alla gör fel. Om det finns chans att någon kommer göra fel, är det säkert någon som kommer göra det. Oavsett om man är privatbilist eller bussförare. Låt det rinna av, men notera det i erfarenhetsbanken. Om jag stör mig har jag märkt att jag har en tendens att bli mindre koncentrerad, eller kanske till och med stressad, vilket gör att körningen blir sämre.Likadant om jag gör ett misstag själv, vilket händer när jag minst anar det, så försöker jag att släppa det.

Teflonattityden är en viktig del av att få flyt i rullet...