En kvarts regleringstid vid Reimersholme. Kväll. Regn. Rusk. Släcker ner när sista passageraren gått av och går bak i bussen. Det är en viss känsla att vara helt ensam i en nersläckt buss. Bussen känns så stor. Visst är den stor även när jag kör, men samtidigt går det ju att utnyttja överhäng, rattutslag och returratt för att smita in bakom stolparna och parera felparkerade bilar. Jag tänker sällan på hur stor bussen är, om jag inte backar - jag hanterar den, utnyttjar dess design.

Det slår mig att det är rätt långt till förarplatsen - när jag står i mitten av bussen.

Slås även av hur välvårdade de gamla H18E-bussarna är, de är förvånansvärt fräscha i inredningen trots att de är från mitten och senare hälften av 90-talet.

Det var en lugn regleringstid, avkopplande.

En påminnelse om hur lång bussen är, när den står still...