Första gången sedan i somras på 74:an gick relativt bra för mig. Kom till Torkel Knutsson gatan (Mariatorget) kl 14.20 och väntade på bussen, som kom precis innan avgångstiden kl14.38. Kände mig lite ouppvärmd, men så snart jag lossat p-bromsen bar det iväg fram för att ta ombord passagerare. Körde sedan ut på Hornsgatan och till vänster, därefter vänster, in på Rosenlundsgatan. Fick minustid direkt, eftersom jag fastnade vid trafikljusen. Men det är sådant som händer. Ibland har jag kommit på mig själv med att glida fram lite för att se om det påverkar ljusomslaget - ibland verkar det göra det, finns ju sensorer i gatan. Ett ganska speciellt sätt att interagera med teknik - genom bussen...

Svänger höger upp till Södersjukhuset. Kör sedan vidare till Skanstull. Kollar vad gatan jag ska svänga på heter, ska ju inte köra via Clarion-hotellet längre. Bohusgatan heter hållplatsen, ser jag på BussPC:n - då är det nog på den gatan jag ska svänga. Gör en perfekt sväng, den riktigt känns helt klockren trots mötande buss. Gott om plats på alla håll runt bussen - vänster, höger och rakt fram - trots en bil som står lite otympligt.

Fastnar i lördagstrafiken vid Sickla köpkvarter. Har minustid redan när jag kommer dit, och står sedan stilla så att minustiden ökar till sex minuter. Passagerarna trodde att det hänt något, men jag sa att det bara var bilar som skulle svänga in mot köpcentrumet, eftersom jag sett det på vägen ut mot Sickla. Inga problem på vägen tillbaka alls. Tidsregleringen äter upp minustiden vid sluthållplatsen och jag rullar direkt tillbaka mot Sickla köpkvarter, via Södersjukhuset. Vid Bohusgatan står bilar i motsatt körfält, jag gör en lika perfekt sväng som tidigare... oj, vad när ajag är bilen nu helt plötsligt... Inser att jag inte kan köra in mer åt höger eftersom jag då skulle gå emot bilen med mittdörren på bussen. Inget annat råd än att vänta. Bilisterna försöker underlätta, men har inte tillräckligt med plats för att göra så att jag kommer fram. Till slut slår det om och jag kan svänga ut höger och dra med mig bakaxeln med en decimeters marginal till bilens speglar och bakända.

På vägen tillbaka mot Mariatorget kollar jag skyltar - och inser att bilen står felparkerad. Riktigt felparkerad. Stoppförbud. Tänker anropa RTL men hinner inte det. Säger till föraren som avlöser och han säger att det bara är att ge adressen, så skickar RTL ut bevakningsfirma som kan titta på det. Bra att veta.

Efter passet var jag i varje fall uppvärmd och efter en välbehövlig paus fortsatte mitt lördagsäventyr... 74:an kändes som ny...

---
Några tankar
Att köra buss ibland är roligt, men att hålla upp två veckor mellan varje pass gör att trafiksituationen förändras - det blir vägarbeten, busshållplatser flyttas och linjer läggs om. 74:an, som jag inte kört sedan september, hade lagts tillbaka till sin ordinarie körväg - som jag inte fått linjeutbildning på. Jag hade stor nytta av alla svängningsövningar jag gjort under övningskörningen - lär man sig tekniken att svänga med en buss, klarar man nog de flesta korsningar - om de inte är mer än 90 grader och det inte finns något utrymme för överhänget. Just överhänget är rätt användbart, det blev särskilt tydligt på Bohusgatan där det var en refug utan skylt, vilket gjorde att jag kunde glida över den och sedan sikta bakom trafikljusen, dra med mig bakaxeln och returratta.

Att värma upp tar lite tid. Jag tror att det eventuellt tog lite längre tid i lördags eftersom jag inte kört 74:an på länge. Men efter några timmar bakom ratten flyter det på, även om det dröjer ytterligare någon timme innan man får riktigt flyt i körningen... Det är min erfarenhet från i lördags i varje fall...