Som busschuafför träffar jag på många olika människor varje dag - i en sekund ungefär. Det är allt ifrån vänliga damer till stressade affärskvinnor, andmatande pensionärer till skateboardsåkande ungdomar. Jag har börjat ett litet hobbyprojekt som går ut på att dela in passagerarna i olika kategorier, som beskriver deras beteende utanför bussen, framme vid föraren när de kommer in i bussen. Detta är ingen vetenskap, och jag kan ha fel - men håll tillgodo. Jag har även valt att uppskatta tidsåtgången...


Löparen. Ser bussen, chansar och springer. Ett typfall är att han eller hon hinner med genom att tränga sig in just när dörrarna stängs (eftersom det inte är helt lätt att se någon komma springande, ibland ur en superdöd vinkel), knackar på dörren, tvingar föraren att öppna eller vänta. Det värsta är kanske inte känslan av att köra ifrån någon, vilken är rätt jobbig. Det värsta är att när jag lagt ut vänster blinkers och av ren reflex stannar för att öppna för en sådan resenär så är det mer undantag än regel att färdbeviset är undangömt långt ner i väskan med svarta hål. Han eller hon ställer sig helt sonika och letar upp det i väska eller jacka. Jag kan bara uppskatta tidsförlusten, men eftersom det handlar om att göra om startproceduren, se trafilkljuset slå om från grönt till rött och dessutom vänta på att resenären ska ta fram färdbeviset rör det sig om alltifrån 30 s till en minut, eller kanske mer - om det kommer fler löpare...

Mitt högst subjektiva tips till löpare: Om ni ska springa i kapp bussen, eller chansa på att hinna med, vilket inte minst utsätter er för fara - se till att ni har färdbeviset framme innan ni börjar loppet. Tänk även på att den buss som ni skulle hunnit med, som oftast ligger någon minut efter, kanske till och med kör om den buss ni tvingar er med... Och då kommer ni ju ändå senare fram... Jag försöker öppna om jag kan.


Påtvingaren. Som trots att att man säger till att det inte finns plats för fler passagerare tränger sig på och ställer sig så att man knappt ser. Som skuldbelägger dig som förare för att du nekar just henne, honom eller dem. "Du får ursäkta, men du stannade för långt i ifrån oss - så nu åker vi med", är en typisk replik

Mitt högst personliga tips till påtvingare: Finns det hjärterum finns det stjärterum - heter det. Dock inte i lagboken. Där pratas det mer om antal passagerare, total- och tjänstevikt. Är inte jurist, men jag skulle bli förvånad om det stod något om det i vägtrafikkungörelsen. Så tipset - tänk på er egen säkerhet.


Nästa fyra kategorier är annorlunda, men sinkar bussen trots allt... Det handlar om dem som inte uppfattat att det inte går att betala ombord på bussen. Det har jag förståelse för, alla åker inte buss så ofta - jag hade till exempel knappt åkt innerstadsbuss innan jag började fundera på att ta busskort... Men här följer ändå några typer som är vanligt förekommande:

SMS:aren. Som går ombord på bussen och säger: "Jag skickade precis ett SMS, ska bara vänta på att det kommer". Samtidgt står 50 personer utanför och vill komma ombord. Vad gör man för att få flyt i ett sådant läge - enligt regelboken och i praktiken?

Byrålådsremsaren. "Gäller den här?", frågar han eller hon - och om man inte aktar sig råkar man stämpla av bara farten. 20 kupongsremsorna gäller inte... Den gröna inte heller. Och så får man hundblicksögon - "Jag hittade den i byrålådan och det är ju dumt att inte använda upp den. Vad säger du, gick den ut 1995?"

Tips: Det är ditt ansvar att ha giltigt färdbevis. SMS-biljett är billigare än kontrollavgift. SL-center är bra om du vill utnyttja dina oanvända kuponger till att köpa nya biljetter.


Betalaren. Det går inte längre att betala ombord på SL-bussarna. Trots detta händer det ibland att en eller flera försöker betala ombord. Det var över ett år sedan den möjligheten upphörde. Betalaren envisas med att räcka fram en 500-lapp eller en tjuga och säger "Oj då, kan man inte betala ombord - men var ska jag då köpa biljett?". 500 kronorssedlar har aldrig gått att växla förövrigt, knappt på någon linjebuss i hela Sverige... Jag har förståelse för turister och icke-frekventa-resenärer, och de brukar snällt lyssna på mig när jag säger att det går att köpa SMS-biljett eller att de måste köpa biljett i Pressbyrån, eller i automaterna. Egentligen sinkar kanske dessa inte bussen så mycket, det får på något sätt räknas in i normal tidtabellhållning. Men sedan finns det en annan kategori som jag valt att kalla...


Smitaren. Som trots att det slutade gå att betala kontant på bussarna i SL-området för över ett år sedan lämnar en 500-lapp och har något i blicken som säger att "Jag vet att jag inte kan betala kontant, och du får antingen be mig gå av, vilket jag inte kommer göra eller låta mig åka med". Eller som, vilket jag varit med om, skickar fram sin 10-årige son med en tia och vill att han ska betala. Hur länge sedan var det som det kostade 10 kr, jo inte allför längesedan, men det känns lite utstuderat. (tidsförlust c:a 45 s - 2 minuter).

Ett exempel. Häromdagen var det en man som jag, även som skåning, skulle definiera som en dryg skåning som klev ombord med sin dotter. Jag sa att det inte gick att betala ombord och att han kunde köpa en SMS-biljett - genast på ett inövat sätt, det kom för snabbt och utan tankepaus, sa han "jag har ingen telefon". Nähä vad skulle jag göra, han smet ombord. Och som om inte det var nog såg jag att han hånflinade mot sin dotter, jag uppfattade det som att han antingen sa att "Så ska de tas" eller "Sa jag inte att jag visste hur man skulle kunna åka gratis"... eller så sa han "vad kul det ska bli att gå på Nationalmuseum" - men det tror jag inte...

Mitt tips till smitare och till den dryga skåningen: Som chaufför kollar jag om ni har giltig biljett. Jag kan inte lova er att åka med gratis, blir det kontroll åker ni på kontrollavgiften trots att ni tror det är okej att åka utan biljett. Till den dryge skåningen vill jag bara säga att det var väldigt nära att du åkte på 1600 kronor i kontrollavgift, kontrollanterna övervägde att gå ombord på bussen...


Så det var de kategorier som jag identifierat just nu. Det finns säkert en massa mer passagerartyper, som jag inte stött på ännu. Konsekvensen för tidtabellen blir att på vardagar går det rätt bra trots att en eller annan passagerare sinkar bussen. På helger är det förödande för tidtabellen, eftersom det är så tight körschema. Säkerhetsaspekten är kanske viktigare. Det har hänt att folk som försöker hinna med bussen halkat och blivit på- eller överkörda. Som busschaufför upprätthåller jag uppmärksamheten, eller situationsmedvetenheten, genom att ständigt kolla inne i bussen, i vänster och höger backspegel samt rakt fram. Kommer du då ur en död vinkel när jag dessutom kollar vänster i en halv sekund kan det orsaka onödiga risker...


Jag gillar alla passagerare - oavett typ. Men det är lite intresant att se en springare, tänka att han har inte biljetten uppe och ha rätt. Mitt generella tips, som blivit lite av ett mantra, är - Ta det lugnt, det går fler bussar.