Efter att ha kört ut från hållplatsen rullar jag vidare på slingan ut mot E18. Svänger vänster vid trafikljusen och accelerar upp till 70 - tar två växlar åt gången - två snabba tryck åt höger. Får rådet att planera långt i förväg och bromsa hårt en gång, hellre än att bromsa hela vägen ner till stopp. Det flyter på och jag känner verkligen hur mjukt bussen går, det är inte bara första gången med en växel jag måste välja själv, utan även första gången med turistbuss.

Kör förbi Barkaby och håller 90. Svänger av och in på en av de slingor som jag minns från uppkörningen - förbi Jakobsberg och in på vägen som leder ner mot Vägverkets förarprovskontor (personbil). Där svänger jag höger, en sväng jag aldrig gjort tidigare. Tar ut svängen och missar en 50-skylt, så jag kör i 30. Det berodde inte på växlingen, utan på att jag inte tittade ordentligt... Kommer fram till en kurva. Instruktören säger:

"Denna sväng är lite lömsk. Dels är den rätt skarp. Dels har den en rak refug. Hur kan man vara så dum att man lägger en rak refug i en sväng". Jag håller med. Tar ut svängen mycket åt höger, får med mig speglar och bakände och accelerar sedan upp till 50. Ser 6766, min gamla övningskörningsbuss i backspegeln och berättar det för instruktrören. Han säger att han känner "gänget på Busslink-skolan", och kommenterar i samma andetag att bussen bakom verkar ha fastnat. När jag svänger vänster i Jakobsberg ser jag den i backspegeln. Accelererar på påfarten efter att ha skapat mig en bild av om det kommer några bilar från vänster. Det är en 70-sträcka. Fortsätter rakt fram, genom några farthinder och nu börjar jag känna mig bekväm med växlingen. Det är en skön känsla att kunna påverka växlarna själv och jag tycker att jag lyckas få ganska bra flyt. Även skön känsla i växelväljaren, jag slår lite hårt ibland, men när jag tar det lugnt går det bra. Stannar vid ett trafikljus och trycker ner kopplingen.

Står i medlut och får rådet att lägga i fyran när jag startar. Gör så och rullar igång. Kör sedan mot E18 och tillbaka till Stockholm. Accelererar upp till 90, genom att föra växelspaken två gånger åt höger. Får tänka om lite - eftersom det går att gasa hela tiden, även när jag väljer växel, vilket jag inte är van vid när det gäller manuellt växlade fordon.

Det rullar på. Sista svängen är väldigt tight, men det går. Svänger in på parkeringen och stannar. Lägger i p-bromsen och slår av motorn. Instruktören undrar hur jag tycker att det gått. Jag säger att jag tyckte det var roligt. Han säger att jag måste bromsa hårdare i början och sedan låta bussen glida till stopp, på så sätt undviker jag onödiga stopp och det är stoppen som kostar pengar. Dessutom får jag rådet att försöka vara mjukare när jag lägger i växel, trycker ner koppling och sätter foten på gaspedalen. Saker jag kan öva på i automatväxlade bussar också, inte kopplingen, men de andra...

Bokar en tid till för övningskörning, vilket jag inte har något emot. Och uppkörning. Barkaby - vi möts igen...

---
Några tankar
Skillnaden mellan automat och manuell har jag tagit upp tidigare i denna blogg och det känns fortfarande som att det är ett virrvarr. Jag har dock blivit lite klokare under dagen - jämfört med automatväxling krävs det mer planering att köra med OptiCruise i manuellt läge. Det krävs planering med alla bussar, men det blev ett extra moment med växlingen. Jag börjar förstå vad folk pratar om när de nämner skillander mellan körstilar med automatväxel och manuell växel, och att olika typer av busstrafik kräver olika växellådor. Båda växellådetyperna har sin charm.

Att ta en sådan här lektion tror jag även har gett mig lite feedback på min körning som jag kommer ta med mig ut i busstrafiken redan i helgen. Jag försöker alltid att köra på rull, men nu fick jag lite andra tips på hur jag skulle kunna upprätthålla rullningen - genom att bromsa hårdare i början och sedan släppa för att därefter bromsa mjukt till stopp.

"Du vill häva automatvillkoret", säger min instruktör.
"Ja", säger jag
"Okej. För att göra det måste du göra en uppkörning där de kollar två saker: Hur du växlar och hur du bromsar. Säkerhetskontroll och allt annat gäller sedan tidigare, men vi har märkt att många som kör automatväxlade bussar bromsar hela tiden till stopp och det går inte när man kör manuellt växlad buss."

Funderar lite på det och går sedan ut till bussen, en Scania Irizar - 12.20 meter lång, 3,7 meter hög. Det är en sju år gammal buss. Jag går in i bussen och instruktören kör ut bussen från parkeringen. Han säger "Jag kör först, så får du se hur man gör". Han svänger höger och sedan höger igen, ut på E18. Svänger av och in på en slinga. Han berättar att bussen har en växellåda som är halvautomatisk, Scania OptiCruise. Växlingen sker genom att man trycker växel-spaken mot höger för uppväxling och mot vänster för att växla ner. Bussen har en kopplingspedal som används vid start och vid stopp. Framför föraren finns en display som visar växelläge (automat eller manuell) samt vald växel.

Han svänger in på en parking och frågar mig:
"Hur gör jag för att svänga här?"
"Utnyttjar överhänget", säger jag.
"Det är jättelångt överhäng på den här, 3,20 meter. Hur långt fram kan jag gå innan jag ska svänga", säger han.

Jag tittar lite och bedömer att han måste börja svänga. "Nu", säger jag och han stannar bussen. Öppnar dörren och vi går ut. Han säger att när kanten är i mitten av rutan, då kan man börja svänga - då går den fritt ". Jag tittar och konstaterar att den ser ut att vara rätt så mycket i mitten...

Jag tar plats bakom ratten. Behöver inte ställa in någonting, allt är inställt som det ska. P-bromsen måste vara i för att dörrarna ska kunna stängas. På Scania-vis är det en vipp-knapp med rött för att stänga och svart för att öppna, vilket är första gången jag ser. Han visar mig hur växel-lådan fungerar. Dra ner spaken för att välja läge, manuell eller automat. Därefter ner med kopplingen och i med tvåan. Den har åtta växlar, men tvåan är bra för att starta med - om det inte är medlut - då fungerar fyran. Upp med kopplingen och bussen går framåt. Upp med kopplingen helt och jag kryper fram utan gas. Svänger vänster och sedan ut höger höger. Det känns bra. Långsamt långsamt för att vänja mig vid bussen, storleken, längden, höjden. Ut på 50 sträcka. Svänger höger. Upp för backe - 2300 varv innan jag växlar upp. Stannar vid hållplats, vid 500 varv ner med kopplingen och låt bussen glida innan jag stoppar den med lätt broms.

Wow - vilken buss. Wow - vilken känsla.  Vägen mot manuell behörighet har börjat... Wow.

Jag har egentigen hela tiden - sedan uppkörningen i juli förra året - funderat över möjligheten att häva automatvillkoret, eftersom de flesta turistbussar idag är manuellt växlade (även om många har halvautomatiska lådor).  Även om jag trivs ypperligt med att köra innerstadstrafik i Stockholm, det är suveränt kul, lockar möjligheten att köra andra typer av bussar, andra sträckor och andra former än det linjetrafiken kan erbjuda. Som ett komplement, inte en ersättning...

När jag ringde Grönlunds i Solna för några veckor sedan hade de tider först idag. Så nu ska jag snart iväg på min första lektion, och känna på hur det är att köra manuellt växlad buss. Detta är vad jag vet just nu:

- Det krävs ett giltigt körkortstillstånd för att häva automatvillkoret
- Det krävs en uppkörning där Vägverket kontrollerar att man kan växla med manuell låda

För övrigt ger jag mig in i ett outforskat landskap, även om jag kan köra buss kan jag ännu inte växla manuellt... Det ska bli spännande. Lärresan fortsätter. Vi fortsätter köra - i kompetensutvecklingens tecken...

Slussen si Körde precis 43:an ett halvt varv Slussen till Ruddammen. Det är en rolig linje, på vägen mot Tanto. Denna gång steg två turister på vid Gallerian. "Slussen si?", frågade de. Jag nickade och sa "Slussen, si"

Anropade RTL, bussen indikerade fel. Alltså ett fel, men det försvann vid omstart. Och RTL sa att jag bara behöver oroa mig om det kommer tillbaka. Teknikens under. Felaktig felindikering?

Visa kortet. När man har ombord ska man visa kortet, vilket en tjej gjorde. Det var bara det att hon inte visade färdbeviset utan visakortet.

66:a mot Reimersholme, dagens sista tur... Två minuter från Nackagatan till Spårvagnsmuseet. Helt okej. Innan dess 25 minuter regleringstid. Rätt skönt, men ska bli skönt att bli avbytt. Avgång om 12 minuter.

Bussförarskolans 6766 på Söderhallen. Det var den bussen jag övningskörde med. En mycket fin buss. Nostalgi.

55:an omläggning. Kör Tjurbergsgatan istället för Västgötagatan. Första gången för mig mot Sofia idag. Lite trångt men det gick. Kul med nya svängar.

Första tomkörningen från hallen till Karolinska med trean. Gick bra. Solna-avfarten. Gott om plats.

BLOGG Kvarglömd mobil på t-bana mot Odenplan. Jag hittade den på sätet. Nu inlämnad på hittegods.

Dagens tisdagstema är "Elektrisk". Jag var med om en elektrisk upplevelse för två veckor sedan när jag besökte Spårvagnsmuseet i Stockholm. Dels var det ett under av nostalgi, om någon undrar var gamla bussar i Stockholm tar vägen är ett svar Spårvagnsmuseet... De har dock bara ett exemplar av varje modell, vilket inte är mycket med tanke på att SL tidigare ofta köpte ett hundratal av varje busstyp... Men inser att det kanske hade varit svårt att behålla alla... :)

Dels visade de ett exemplar av H17H, från 1993. En prototyp som användes för att testa alternativ till dieseldrivna bussar.

Tycker denna buss passar tisdagstema rätt bra. Batterierna laddas av en SAAB-motor (2,3i) och batterierna driver sedan bussen framåt genom en elmotor. Även styrningen är elektroniskt. Så här står det i Vägverkets fordonsregister:

"BUSSEN ÄR OMBYGGD TILL EN S.K HYBRIDBUSS.
BUSSENS ORDINARIE DRIVLINA MED DIESELMOTOR HAR ERSATTS AV EN
BENSINDRIVEN MOTOR SAAB 2,3-16. DENNA DRIVER EN GENERATOR SOM
I SIN TUR DELS LADDAR ETT BATTERI PÅ TAKET DELS DRIVER TVÅ
ELMOTORER SOM VIA KARDANAXELN DRIVER BUSSEN FRAMÅT.
BROMSSYSTEMETS KOMPRESSOR ÄR ELDRIVEN.
STYRSYSTEMETS SERVOPUMP ÄR ELDRIVEN."

Kort sagt... Elektrisk.



Som kuriosa kan nämnas att de valde etanol istället, vilket idag gör att SL har den största bussflottan i världen med förnyelsebart drivmedel [läs mer här].

Jag har sedan jag började köra ledbuss bara backat en gång. Och det gick så där. Under ledning av linjeutbildningsinstruktören backade jag och försökte hålla tungan rätt i mun, svänga med små rörelser, vilket ledde till att bakändan gjorde stora rörelser tvärtemot vad jag ville. Nej, jag greppade inte backningen med ledbussen första gången jag provade... Istället tog jag med mig tipset att "om du fastnar mot en skylt, håll kvar ratten i samma läge och backa försiktigt i samma spår - så att leden inte viker sig". Sedan dess har jag inte behövt backa, utan bara kört framåt med ledbuss...

Tills förra måndagen. Kommer till garaget och får buss 7002 - en Volvo biogas. TX säger att den står vid glasväggen i garaget och att den är tillbaka från en längre service. Rangeraren som också är där frågar om jag behöver hjälp, eftersom jag troligen behöver backa den lite. Jag säger att jag gärna tar emot hans hjälp, men sedan får han ett samtal, så jag beger mig upp till glasväggen. Där står bussen - bredvid en avställd Volvo-vagn. Jag sätter mig på plats och startar. Den går igång. Inget tryck i tankarna, så kompressorn laddar snabbt upp på tomgång - en fördel med dessa nyare bussar. Jag ställer in backspeglarna, lossar p-bromsen och lägger i R. Kollar bakåt i speglarna och rullar sakta, sakta... Vrider på ratten, motsatt håll för att komma dit jag vill och inser att jag faktiskt kommer dit jag vill. Efter några meters backande inser jag att jag kommer gå fritt från bussen bredvid och alla pelare, så jag lägger om och kör ut ur hallen för att göra säkerhetskontroll... Det kändes som att jag lärt mig backa... med ledbuss...

I söndags kväll var det dags igen. Kör en trea till Södersjukhuset, buss 5380, och ska tomma in till hallen efter att ha låtit passagerarna gå av. Framförvarande buss hade inte kört fram och en personbil höll lite dumt vid stoppförbudsskylten. För att komma in ordentligt körde jag nära framförvarande buss, utan att vara alltför nära. Släpper av passagerarna och går igenom bussen. Framförvarande buss kör inte fram. Jag står lite snett med bakändan, så jag tänker att jag nog får backa någon meter för att komma ut. Lossar p-bromsen, lägger om ratten, i med backen, kollar bakspegelarna och glider bakåt långsamt, långsamt. Tycker att jag känner hur bussen reagerar på rattrörelserna och jag kan parera för svängen. När jag backat någon meter, lägger jag i D och tar fullt rattutslag några sekunder för att komma ut. Det går bra.

Jag tror att jag börjat förstå hur man backar med ledbuss. Här är mina högst personliga instruktionsreflektioner:

Avgör först om det är absolut nödvändigt att backa...

1. Kolla bakåt
2. Ta det lugnt
3. Lägg i backen
4. Börja backa, långsamt långsamt
5. Titta i spegeln och se hur släpet rör sig
6. Parera eventuella avvikelser från hur du vill att det ska röra sig, genom omvänd returratt
7. Backa bara så långt du behöver
8. Lägg i D och kör vidare...

Kanske har alla mil framåt med ledbuss gjort att jag fått en känsla för bussarna, som även gör att jag kan backa? A och O är att det lugnt, det verkar gälla för det mesta i buss-Stockholm...

En ledbussolycka som liknar den som hände i Malmö ägde rum i Stockholm 2002. Ladda ner rapporten från Haverikommisionen här: [http://www.havkom.se/virtupload/reports/ro2003_01.pdf]

Häromdagen körde en ledbuss av typen Lion's City från MAN in i ett räcke på Ringvägen i Malmö. Nu får busstypen kritik från förare i Malmö - de tycker att den vobblar och beter sig konstigt i låga hastigheter. I Stockholm har vi föregångaren till Lion's City och den är mycket omtyckt av de chaufförer jag pratat med, jag gillar den också... Läs Sydsvenskans artikel här: [http://sydsvenskan.se/malmo/article308015.ece] .

Ska bli intressant att följa utredningen.

Sitter på t-banan, det är söndag morgon, strax efter 9. Jag slö-wappar igång min mobiltelefon och möts av rubriken - "Bil sprängd i centrala Stockholm". "Oj då", är min första tanke. Läser vidare och ser att det är på Surbrunnsgatan, Vasastan. Hoppar av tåget vid Slussen och går upp till tvåan, som står vid hållplats. Frågar chauffören där om han vet något om sprängningen. Han säger:

"Ja, jag stod på Östra station när det smällde. Det var en ordentlig smäll, jag undrade vad det var. Sedan när jag kom ner från Ruddammen med 43:an, var det fullt av ambulanser och polisbilar på Odengatan. Var det några skadade?", frågar han mig
"Jag läste bara snabbt, men det verkade inte vara några skadade", säger jag. Kommer på att 53:an går precis i de kvarteren och säger:
"Vet du om det är omlagd körväg för 53:an eller något?", frågar jag honom
"Nej, de har inte gått ut med någon omlagd körväg - det är ju mycket högre upp - mot Valhallavägen"

Jag hoppar av vid Spårvagnsmuseet och går upp till fikarummet för att invänta min påtid. Med några minuter tillgodo går jag till avprickningen och får buss 5062. TX undrar om jag kan jobba på måndagen med, och jag tackar ja till ett delat jobb. Jag går upp till fack 18, där den står och väntar - längst fram. Kopplar loss, sätter på elen och går in till det välbekanta tjutet av BussPC:n som bootar upp. Slår på tändningen, kollar speglar, stänger dörrarna, startar, lossar p-bromsen, lägger i D-växeln och rullar ut genom porten rakt fram. Gör säkerhetskontroll av dörrar, brandlarm, lampor, däck samt ställer in stämpeln som jag inte använt sedan i fredags. Det är alltid pinsamt att glömma ställa in stämpeln, särskilt på söndagar har jag märkt att många använder remsor för att åka - känns som att det är lite mer sporadisk användning av dessa på vardagsmorgnar i varje fall...

Ställer in rätt omlopp i BussPC:n, lossar bromsen, lägger i D och kör ut genom grindarna. Svänger höger mot Nacka och sedan upp till Henriksdalsberget där jag anländer med någon minut tillgodo. Släpper på folk direkt och en dam tackar mig för att hon slipper stå ute och frysa - det är råkallt... Vid avgångstid stänger jag dörrarna och rullar iväg mot Slussen. Kommer sedan till Centralen och Odenplan. Svänger in på Roslagsgatan och ser polisavspärrningarna vid Surbrunnsgatan, ett TV-team filmar i riktning mot Valhallavägen. Det är mycket trafik åt motsatt håll, men åt mitt håll rullar det på bra. Stannar vid sluthållplats och släpper av folk. Tar på nya passagerare. Kör höger i korsningen, ser tydligt polisens avspärrningar, svänger in på Frejgatan och plockar upp en passagare, kör vidare, vänster in på Roslagsgatan och in i kön. Kön ja, efter sex minuter har jag inte kommit fram till Surbrunnsgatan. Jag kollar tjänstespecen och ser att jag har tio minuters regleringstid på Henriksdalsberget, så jag behöver inte rastvarna. Passerar avspärrningarna, en polisman står och pratar med allmänheten - hindrar dem från att gå förbi.

-12 står BussPC:n när jag svänger in på Odengatan. Håller denna försening i stort sett hela vägen till Henriksdalsberget. När jag är vid Slussen går RTL ut med omlagd körväg - Frejgatan ner mot Sveavägen. 43:an går inte upp till Ruddammen på grund av bombhot. Jag noterar det. Tidsregleringen äter upp en del av förseningen, och jag rullar några minuter sen iväg på returen till Slussen. Precis innan jag är vid Slussen säger RTL: "Vi är överbelastade på grund av många samtal om sprängningen vid Valhallvägen. Undvik att kontakta oss, om det inte är absolut nödvändgt". Kommer fram till Slussen några minuter sent, men har ändå minst 10 minuter innan nästa rad. Lämnar över bussen och berättar om omläggningen. Undrar också om det sprängts fler bomber, men pågående föraren har inte hört något om det. Jag går till rastlokalen och ringer några samtal. Pratar med förarna där om bomben och ryktet är att det eventuellt varit fler sprängningar. Pratar lite om hur det påverkar linjerna - det vi vet är att 43:an och 44:an vänder vid Östra station, och 53:an kör Frejgatan...

Tar min paus och gör mig redo för nästa rad - på linje 43... - en dag med bomber, bombhot och omlagda körvägar...

När jag körde förra helgen fick jag en av våra nya Volvo ledvagnar, med nummer 7017. Den förare som lämnade över sa att "Du får öppna bakdörrarna manuellt". Det är inte helt ovanligt, så jag tänkte att det inte var några problem. Jag körde trean till Karolinska - två varv. För att dörrknapparna som passagerarna använder för att öppna dörrarna ska aktiveras måste jag som förare just nu öppna framdörrarna. Knappen som är till för mig som förare att aktivera funktionen har tagits bort, eftersom det har varit något strul med programvaran. Följaktligen öppnar jag alltid framdörrarna även om ingen ska på eller av genom dem, för att passagerarna ska kunna öppna bakdörrarna själva.

Jag märker snart att den förare jag löste av hade rätt. Genom spegeln ser jag att boxen där knapparna sitter vid bakdörrarna inte lyser när jag öppnar framdörren. Jag öppnar dörrarna manuellt istället och passagerna går av. Släpper samtidigt på passagerare genom framdörren.

När jag tittar bakåt för att se att ingen klämt sig och alla är på plats, ser jag att dörrillustrationen på boxarna lyser - vilket innebär att de hade kunnat öppna dem själv. Tittar vid nästa hållplats också och inser att om jag öppnar framdörrarna helt så aktiveras funktionen med att passagerna själva kan öppna bakdörrarna.

Jag provar att öppna dörrarna helt, istället för att bara trycka på öppningsknappen snabbt och sedan stänga direkt. Och det fungerar. Funktionen aktiveras. Enda problemet är att mina passagerare inte inser att de måste vänta på att lamporna i boxen tänds innan de försöker öppna, så de står och väntar under tiden som jag iakttar dem genom spegeln. När jag ser att de vänder sig mot mig öppnar jag dörrarna manuellt. Min slutsats är att det tar för lång tid att öppna framdörrarna och därigenom aktivera bakdörrarna för att passagerarna ska förstå att de kommer att kunna öppna dem själva...

Resten av varvet öppnar jag därför mest manuellt, annars blir passagerarna onödigt irriterade...

När jag byter av informerar jag avlösande chaufför om det jag kommit på kring dörröppningen. Då säger han:

"Alla bussar är olika. Precis när du lärt dig bussen, är det dags att byta."

Och det ligger mycket i det. På just den här bussen, var jag tvungen att öppna bakdörrarna manuellt. För alla bussar är olika...

Jag har bokat en körlektion för att på sikt kunna häva automatvillkoret på busskortet, något som öppnar upp fler möjligheter för busskörande. Körskolan frågade mig om jag hade körkortstillstånd, och det har jag ju eftersom jag gjorde uppkörningen för några månader sedan. Men när hon frågade tvekade jag lite, visste inte var jag hade lagt det - varpå hon sa att jag kunde ringa Vägverket och få en kopia. Sagt och gjort.

Frågade tjejen på Vägverket även om man behövde körkortstillstånd för att övningsköra med manuell växellåda när man redan har busskort med villkor automat och hon svarade ja. Men med viss tvekan.

Så nu har de sagt två olika saker på Vägverket. Hon sa det på ett sätt som fick mig att fundera över om hon bara skulle övertyga sig själv först... Men det är ju inga problem med tillståndet - det gäller drygt tre år till...

Så nu antar jag "Häva automatvillkorutmaningen 2008"...

I helgen körde jag intjänster, det vill säga började på eftermiddagen och jobbade till tidig natt. I lördags till 24.50 (00.50) och i söndags till 23.09. Jag fick börja med att köra en 53:a, med en H19 (Scania OmniCity) till Roslagstull, Finnberget, Roslagstull och Slussen. Eftersom det var längesedan jag körde H19 var det lite ringrostigt de första tio metrarna, men sedan bar det iväg. Uppskattade verkligen sjö-gången - OmniCityn är känd för att dansa, när luftfjädringen justerar sig efter aktuell last. Följdes av en Volvo av senare snitt på tvåan. Kvällen avslutades med första generationens biogasbuss på trean, som jag sedan tommade till Söderhallen.

På söndagen körde jag 7009, som är mellanvarianten av biogasbussarna - den äldre karossen, men nyare än 53-seriens Volvo. Därefter blev det en MAN på tvåan. Därefter fångade jag en 55:a, som var tursatt med en H19 - 5177. Denna körde jag in i hallen, eller rättare sagt, jag rampade den innan min rast. Att rampa en buss innebär att parkera den utomhus, på rampen - uppställningsplatser - och koppla in el och luft. Eftersom jag aldrig har rampat en H19 tidigare, tog det c:a 10 minuter att lista ut hur jag skulle sätta i luftslangen. Jag måste ha varit lite trött, för när jag pratade med TX insåg jag hur enkelt det var. Så oförskämt smidigt, jag satte den bara på plats och så koplade den med en suck. Borde kunna ha listat det genom att titta på hur de andra bussarna som stod bredvid var kopplade. Men till nästa gång vet jag.



Efter rasten blev det en trea med en individ ur den tidiga 70-serien till Södersjukhuset. Vände där och körde tillbaka till Slussen. Därefter tillbaka till Södersjukhuset med ytterligare en buss - en av de nyare 70-serierna - 7019. Femte och sista raden för helgen körde jag en tidig Volvo-variant igen, på linje två.

Det var en bra helg ur busserfarenhetsynpunkt - jag fick köra alla typer av individer som Söderhallen har. Utom H18E, men eftersom det är en av de vanligaste modellerna just nu saknade jag inte den. Det var en riktig genomkörarhelg...

---
Fotnot. Jag återkommer med lite mer utförliga beskrivningar av vissa händelser under helgen. Stay tuned...

På Spårvagnsmuseets hemsida finns en historisk guide som kan användas på stombusslinje 4 i Stockholm [länk]. Ett intressant tvärsnitt av Stockholms kollektivtrafikhistoria. Från Gullmarsplan till Radiohuset. Känner igen många miljöer och vyer, även om det är bussar istället för spårvagnar nuförtiden...