Uppkörning för att häva automatvillkoret

Så var det då äntligen dags för uppkörning. Lite nervös var jag allt, det är inte gratis att lära sig köra buss och om jag inte skulle klara det skulle jag få omvärdera mitt beslut att häva automatvillkoret. Står utanför bussen och pratar med instruktören, om drivlinor och växellådor. Lärorikt. Två inspektörer kommer gående i solskenet och instruktören säger:

"Det verkar som att du får Tore [namn fingerat]. Han är lugn. Hej Tore!"
"Hej! Tore", säger inspektören och tar i hand.
"Det är hävning", säger instruktören
"Jajamensan", säger inspektören och skrattar lite
"Det är väl vad vi orkar med idag", säger instruktören "Vi har varit ute och kört innan så färdskrivarbladet sitter i"
"Det är bra", säger inspektören

Jag går in i bussen och inspektören följer efter. Sätter mig på förarplatsen och inspektören ber om legitimation. Jag ger honom det. Sedan får jag intyga med underskrift att jag inte har körkort i något annat EES-land. Tar pennan, men håller den fel. Det är en digital penna.

Inspektören säger:

"jag ska kolla hur du växlar, men kommer även titta på backning, planering, hur du manövrerar och din uppmärksamhet. Jag säger höger och vänster. Säger jag inget är det rakt fram. Du kommer även att få följa skyltar. Du kan göra dig i ordning"

Jag lägger min id-handling i jackan och sätter mig tillrätta. Säger:

"Då rullar vi?"
"Ja, gör det", säger inspektören

Stänger dörren, lossar p-bromsen, i med manuellt läge på växeln och så upp med kopplingen. Att låta bussen dra på kopplingen utan gaspådrag är något jag övat under morgonen, så det går bra. Glider ut genom grinden, hinner efter en bil, kör den lilla smala vägen ut från området. Håller 30-40 km/h, det är inte så bra sikt. Kommer fram till en korsning, där står en förvirrad förare med en Volvo. Han står så att jag inte kan svänga, dessutom från höger, så jag ser till att han litar tillräckligt mycket på att jag står still så att han kan köra. Han kör och jag svänger.

"Följ skyltarna mot Enköping", säger inspektören och jag rullar upp på accelerationssträckan. Gasar, tar två växlar åt gången. Upp i 90. Håller mig där, får instruktion att köra mot Kallhäll, så jag svänger av, saktar ner. Höger i korsningen. 30-sträcka efter ett tag. Fortsätter in på en väg jag aldrig kört. Höger in i ett industriområde som jag listar ut det är 50 i sedan rakt fram mot Stäket. Och här blir det verkligen nytt för mig. En kringelikrokväg med 50 begränsning och nerförslutning. Backen kommer utan förvarning, så jag får växla ner mitt i backen för att undvika att bromsa fel. Låter retardern ta en del av bromsningen. Sedan, plötsligt, ett farthinder framför mig - på en 50 väg - hinner inte bromsa så mycket som jag vill, så jag tar det någon km/h för snabbt. Inspektören kommenterar inte något .

Plötsligt, vid några villor, säger inspektören åt mig att tuta. Jag tänker att man kanske ska tuta i kringelikrok-vägen, men det är en gammal körskoleföreståndare som är ute i solen. Så vi hälsar på honom. Kör höger, nytt farthinder.tu Instruktören ber mig följa skyltar mot Stockholm. Ser E18 skyltar - gröna motorvägsskyltar - och rullar framåt. Korsningen ser dock skum ut från förarplatsen, aktar man sig inte är risken att man kanske svänger en avfart för tidigt eller rentav missar. Men jag lyckas och accelerar upp. Kommer inte riktigt upp i 90, men folk verkar hålla 80 så jag svänger ut. Njuter av fjädringen och utsikten. Solen skiner. Svänger av mot Kallhäll. Får köra genom samma industriområde igen. Sedan vänster. Upp på E18 igen. Accelerar och denna gång tänker jag att han kanske vill se om jag vågar upp i 90 - så jag ger järnet. 90 och ut. Av på andra avfarten vid Jakobsberg - ser 50-skyltarna och anpassar bromsningen. Mot Jakobsbergs Centrum, så jag oroar mig några sekunder för att få ta den svåra svängen.

"Mot Jakobsbergs Centrum?", frågar jag
"Ja, det var innan det. Vi ska börja ta oss tillbaka igen. Så du kan svänga höger här", säger inspektören

Jag svänger höger in på IKEA-området. Lämnar en bil företräde enl. högerregel, men föraren tar inte chansen, så jag glider vidare. Möter en lastbil på den smala vägen, men det går bra. Ser att porten är öppen när jag kommer till hårnålskurvan och frågar:

"Hinner vi?", varpå inspektören skrattande säger
"Nej, det gör vi nog inte. Du får stanna till, så slår jag in koden"

Stannar och släpper ut. Funderar lite över körningen. Några missar har jag gjort, men det känns ändå rätt ok. Inspektören säger att jag ska få vända bussen, så vi kör och vänder. Inga problem, har full uppsikt.

Stannar. Inspektören säger:

"Ja, körningen är godkänd"
"Oh, tackar! Oh vad bra", får jag ur mig

Han skriver under ett bevis om godkänt förarprov och sedan tar vi i hand och jag går glad och lycklig ut ur bussen. Träffar instruktören som gratulerar och erbjuder mig att köra hem. Så jag rattar för första gången en manuellt växlad buss på eget ansvar. Uppkörningen för att häva automatvillkoret är över.

En skön, men lite overklig känsla, när jag sitter och glider fram på E18.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.