Jag fick en "nästan-natt-tjänst". Har inte kört så mycket natt och med det nya tidssökningssystemet som införts är det större sannolikhet att åka på nattpass. Tänkte därför att det kunde vara bra att prova. Vissa hade kanske sagt att man slutar tidigt på morgonen, eller natten när du slutar vid 03.42 på morgonen. Men det kallades nästan natt av arbetsledaren. Natt är väl om du börjar 22 och slutar 29.04. Nåväl...

Telefonen ringer när jag ligger och vilar inför kvällens pass. Ska börja klockan 20.17 och tänkte att det kunde vara bra att vara ordentligt utvilad. Det är TX som undrar om jag vill ta ett block på fyran klockan 17.28. Visst, säger jag och plötsligt har jag bara en timme innan jag ska börja jobba. Sticker iväg med T-bana till Gullmarsplan och tar emot 7012 klockan 17.25. Fyran är en rolig linje som jag dessvärre inte kört så ofta. Vi har bara några få omlopp på den, det är Hornsbergs linje. Sätter mig tillrätta, glad över att ha fått en fin buss. Tänker dock på att en kollega sagt att just denna buss hade strul med dörrarna tidigare i veckan. Stänger dörrarna efter att ha sagt hej till trafikvärden och den chaufför jag löste av. Kör fram och lastar. Glider sedan iväg. Redan på Skanstullsbron känner jag kraften i retardern - men jag har lite medlut - så jag får ansätta lufttrycksbromsarna också. Svänger in mot Skanstull.

Kör iväg från Skanstull. Det flyter på bra. Vid Rosenlund tänker jag "Jag är en fyra" och skriver även en lite minneslapp om det. Eftersom jag kör fyran såpass sällan är det risk att köra fel. Kör rakt fram - inte som en trea - utan som en 74:a. Att tänka 74:a när man kör en fyra är också lite riskabelt - skulle inte vilja in med en 18 meters ledbuss vid Torkel Knutsson gatan. Det går dock bra och jag kör ut på Hornsgatan. Tänker "rakt fram" hela vägen till Hornstull. Därefter Västerbron - bästa bussutsikten i stan - förutom vardagens Katararinavägen. Kommer till Fridhemsplan. Kör om framförande fyra som körde om mig innan. Svänger höger. Kö - blir minus sju - innan jag kommer ut på vägen som går förbi Flemminggatan. Över bron till S:t Eriksplan. Återigen får jag tänka "Jag är en fyra" och köra rakt fram på Odengatan, inte som en trea.

Odenplan klarar jag galant, svänger på rätt ställe. Stannar på rätt hållplats. Fortsätter rakt fram upp till Östra Station. Här skulle det inte vara så farligt att köra fel, det går att svänga runt, men jag undviker det helst. Höger på Valhallavägen. Förbi stadion. Passagerare kommer och går av - det är fullt med folk hela tiden - stor ruljans. Kommer fram till Garnisonen och Radiohuset. Spetsväning, mindre folk nu - tidsregleringen äter upp förseningen.

Det flyter på till Fridhemsplan. Nu är jag inne i fyratänket och klarar hållplatserna utan problem. Kommer fram till Gullmarsplan någon minut för tidigt. Släpper av folk och går igenom bussen, innan jag glider iväg riktning Nynäshamn. Av på avfarten mot Björkhagen och runt i rondellen. Ner i Södra länken. Accelererar upp till 70. Håller 70. Ser en fartkamera i slutet av tunneln - har aldrig lagt märke till den innan. Svänger av efter tunneln och genom rondellen vid Sickla. Vänster och vänster även i nästa rondell. Ställer bussen på hallgården enligt tjänstespecifkationens specade tid. Ett varv på fyran är över.

Att tänka "jag är en fyra" var ett ganska effektivt sätt att komma ihåg, kanske för att jag associerade till reklamen "Jag är en festis". Alltså, jag är ingen festis - men jag är en fyra.