Efter 30 minuters rast går jag ut till min buss igen. Den står där jag ställde den, som tur är. Den skiner i lacken och jag tänker på hur lång den är. Startar upp och kör upp till Tjärhovsplan och därefter Folkungagatan. Svänger vänster vid Londonviadukten och kör Stadsgårdsleden mot Slussen, därefter upp på Strömkajen via rampen. Höger vid Norrmalmstorg. Passar på att köra i vanlig fil ut till Djurgården. Inser dock att jag har en fördel i kollektivtrafikkörfältet vid Djurgårdsbron, eftersom jag måste ta ut svängen lite för att inte gå på staketet på höger sida. Får släppa förbi alla bilar och tar sedan svängen. Inga problem.

Lite mer folk nu och jag håller mig till 47:an. Kör flera varv. Vid ett tillfälle åker jag ut till Berwaldhallen och spanar in läget, men det är mörkt och stängt. Kör in på vändslingan, som jag sett andra bussar göra, och det går bra. Har uppsikt på ett träd, annars inga problem, så jag drar iväg mot Skansen igen. Det kommer folk springande vid Vasamuseet. Mot slutet av passet, framåt 23.30 tiden, kör jag sista turen ut mot Djurgården och fångar upp en handfull passagerare. Loggar ur extraturen och kör tillbaka till hallen. Precis på minuten lämnar jag över bussen till rangeringen.

- Hur gick det, frågar rangeraren, inga skador?
- Nej, det gick bra, säger jag
- Det där då, frågar en kollega som är med och pekar på sidan av bussen där det är en buckla
- Nej, den är gammal, säger rangeraren och fortsätter, det var en reporter från TV som gjorde den, under premiärvisningen
- Jaha, säger kollegan

Jag säger hej då och går till min bil. En boggibiogasbusskväll på 47E är över.