En studie i förseningspåbyggnad på 74:an

Första passet torsdag - börjar 12.30. Ganska lugnt. Tar emot bussen på Torkel Knutssongatan och föraren säger att han sluppit broöppningar. Vi säger hej då och jag glider iväg ut på Hornsgatan och in på Rosenlundsgatan. Bussen går bra. 5037. Har ett svagt minne av att jag haft problem med den tidigare, men idag går den bra. Ligger i fas till Skanstull. Kommer ihåg att svänga på rätt ställe, rätt gata. Bakom skylten. Dra med sig axeln. Parera felparkerad bil. Går fritt. Känner växellådan lägga i en högre växel. Stannar vid hållplats. En dam går på. Kör iväg, har blivit fyra minuter sen - trafikljus, trafik och passagerare gör att minustiden öka. Ser att bron går ner. Vad bra, då slipper jag bygga på mer minustid - tänker jag. Stannar till. Behöver inte stänga motorn. Kön kommer igång långsamt.

När jag är över bron visar BussPC:n minus sju minuter. Vid Luma kommer första kommentaren om att bussen är sen, men mannen inser att det kunde vara bron som gått upp. Jag bekräftar. Kör till Sickla udde. Framme vid Sickla. Regleringstiden äter upp förseningen delvis. Minus tre iväg. Bra. Ligger i fas i Luma. Mårtensdal klarar jag bra. Och så broöppning. Jag stannar. Slår av motorn. Kollar på båtarna som går förbi. Kollar på lastbilen som kör kort varv motsols i rondellen för att fortsätta upp mot Gullmarsplan och klarar det galant, bussen hade inte gått runt där...

Bron nere. Startar. Glider iväg. Minus sju vid Mariatorget, men det var mer minus än så längs vägen. Tidregleras, avgår med försening mot Södersjukhuset och Sickla. Nu är det kö på Ringvägen av någon outgrundlig anledning. Tar svängen upp till Södersjukhuset, får ta ut den för att inte gå på med högersidan - vägarbete. Det går bra denna gången också. Ingen broöppning. Bra. Det känns som att tidtabellen förutsätter högre hastigheter än tillåtna 30 km/h eftersom minustiden ökar orimligt mycket på spårvagnssträckan i Hammarbysjöstad. Lite lustigt att se hur minustiden ökar trots att man kör så snabbt man får och inte har några påstigande. Men det är väl för att bussen ska rulla och slippa tidsreglera mitt på linjen.

Vänder vid Sickla köpkvarter. Denna gång är det sex minuters försening. Det är bara att kämpa mot klockan. Minustiden hålls i schack. Ligger bra till. Och efter Mårtensdal... broöppning. Informerar passagerarna. Hör flera ringa med sina mobiler. Nu handlar det om att minska förseningen, för det blir försening oavsett vad jag gör. Bron går ner. Kön ringlar iväg. Flyter bra. 12 minuter försenad till Södra station, därefter minskar förseningen - skulle vara framme 14.35, är framme 14.43. Sju minuter. Som grädde på moset avslutas rundan med att hållplatsen är blockerad av felparkerad bil. Ingen plats vare sig framför eller bakom, nästan. Lyckas stanna och öppna dörrarna. Avlösaren tar över...

Förseningen byggdes på hela tiden. Orsaken denna gång var inte så mycket att det var långt mellan bussarna, kändes det som, utan att körtiderna var snäva och att bron öppnade sig stup i kvarten - bokstavligt talat. Tre broöppningar av fyra möjliga - det är personligt rekord. En studie i förseningspåbyggnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.