Lite stressigt på linje 77 - förseningssyndromet slår till igen

Jag kör inte linje 77 så ofta. I gårdagens delade tjänst ingick den. Kommer till Liljeholmen kl 07.33  - 10 minuter tillgodo. Går ut bland bussarna och inväntar min avgång. Först kommer 7519 - som är tursatt på blocket innan mitt. Liljeholmsterminalen är ju lite speciell eftersom passagerarna väntar i en vänthall i anslutning till tunnelbanespåret. På så sätt behöver vi inte kolla biljetterna när de stiger på. Dörrautomatiken aktiveras och avaktiveras av föraren. Föraren frågar om inte mekanismen för att öppna dörrarna in till vänthallen fungerar, och jag säger att jag inte vet. Den förare som tar över får dock upp dörrarna och kan även sätta på backkameran utan problem. Backkameran filmar bussen bakifrån så att man ser en överblicksbild - väldigt smidigt.

Min buss, 7514, kommer. Jag sätter mig tillrätta och aktiverar dörrautomatiken. Inga problem. Avaktiverar automatiken och stänger sedan bussdörrarna. Backkameran på skärmen framför bussen sätts igång och jag glider bakåt.

I rondellen utanför Liljeholmsterminalen får jag ta ut svängen för att inte gå på med vänstersidan av bussen. Vägarbete - det blir trångt. Relativt mycket folk går på vid Hornstull. Glider över Västerbron. Njuter av utsikten - som alltid. Håller 50 på vägen ner mot Västerbroplan. Enligt tidtabell angör jag Fridhemsplan. Sedan börjar minutrarna ticka och minustiden öka. Rödljusen avlöser varandra. Busskö efter busskö. Det värsta är efter S:t Eriksplan. Fullt av bilar i mötande fil och en buss som effektivt blockerar min framfart. Bygget vid Karolinska gör också sitt. Kommer fram till Karolinska minus fem och gör spetsvändning. Fastnar vid det tillfälliga rödljuset. Lastbilar backar.

Vid S:t Eriksplan ligger jag nio minus. Anropar RTL och frågar hur jag ska göra med avgången från Liljeholmen. Får rådet att anropa dem igen när jag närmar mig. Gör så. Operatören vill att jag ska avgöra hur sen jag kommer bli, något som skulle kunna vara ganska stressande när jag ligger minus tio och inte vet hur lång tid det tar att köra den sista biten. Jag tar det dock coolt och säger att mellan tre till fem minuter kanske är rimligt. Operatören säger "Då sätter jag tre minuter".

7510 kör om mig och föraren tittar lite konstigt. Ropar upp honom och frågar om han kan vänta med att köra ner till gaten. Han säger att han ska tomma till hallen och att han tyckte det var konstigt att jag var så sen, eftersom vi hade samma körtid. Upplyste om lastbilarna, men får inget svar - så jag avbryter. Kör in och släpper av de sista passagerarna och glider sedan ner. Öppnar de automatiska dörrarna in till väntsalen. Men, vad nu, det går inte att öppna. Känner hur stressen kommer. Plötsligt. Dörrarna öppnar sig. Lite sura passagerare kommer ombord. Stänger dörrarna. Nej, det går inte. Ännu mer stressad. Jag svär för mig själv. Där, backkamera igång. Puh.

Stressen släpper dock inte. Jag brukar inte vara stressad, men nu är jag uppe i varv - resten av dagen.


Några tankar
Körtidern på 77:an är tighta. Boggibussen är en ny typ av buss för innerstaden. Den tar mer folk och hållplatsstoppen blir längre. Sedan slår ju förseningssyndromet till också - om det är långt avstånd mellan bussarna får första bussen ta smällen, medan den andra bussen som kommer bakom kan glida ikapp och köra om eftersom det inte finns så många passagerare till den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.