"Olyckor ansvarar vi förare för - inte förseningar"

Lördag eftermiddag. Sitter i 5037 och har precis avslutat ett varv på 66:an, haft paus och gått på näst sista raden för dagen. Vrider på startnyckeln. Inget händer. Okej, tänker jag, så kan det vara. En lucka kan vara öppen. Tar det lugnt. Det är inte avgångstid ännu, gick ner till bussen någon minut innan pausen var slut. Vrider om nyckeln igen, bara för att vara säker att motorn inte går igång. Tyst. Totalt. Ingen reaktion. Nada.

Anropar RTL - det kan ta ett tag innan de svarar och bättre att säga att det löst sig, än att förlora dyrbara minuter när jag konstaterat att inga åtgärder hjälper. Jump the trigger. Öppnar framdörren. Kollar framluckan. Den är nästan stängd, så bra det går på en gammal slitvarg. Stänger den lite bättre. Slår av strömmen. Sätter på strömmen. Slår av den igen. Försöker komma på vad det stod för råd i veckans interntidning. Säkert handhavande fel. Slår på. Tillbaka till förarplatsen, vrider på nyckeln. Ingen förändring.

Provar igen precis när RTL ropar upp. Säger att bussen inte startar, att jag provat vad jag kommit på. Får rådet att låta bussen stå och hämta ut en ny på TX. Tar min jacka, min väska och stämpel. Slår av strömmen. Springer upp till TX. Får buss 5084. Upp i hallen. Hittar inte bussen, frågar om jag ska ta 5064 istället. Får klartecken att göra så. 5064 helt tom på luft, trycker in opitmerat varvtal. Ser en rangerare komma gående, förbereder mig på en fråga om varför jag ska ta den bussen men han säger bara "Du skulle ha 5084 va? Jag såg dig springa omkring här och ringa, så jag misstänkte att det var du. Du kan ta den om du vill, den står där borta". Tackar honom och går med raska steg bort till 5084. Körde den dagen innan, minns läslampan som sitter löst på instrumentpanelen.

Minus 12 minuter visar Buss-PC:n när jag kör ut den nytvättade bussen. Ropar upp RTL som meddelar att resenärerna frågat efter mig hos en annan chaufför och vet vad som hänt. Bra. Kommer fram till hållplatsen. Möts av leende och förstående passagerare. Resten av turen får jag förklara varför jag är sen, folk verkar uppskatta att jag informerar. Satsar på att informera dem som kollar klockan när de ser bussen. Vänder vid Reimersholme och är sju minuter sen. Då kan det vara förseningar som beror på trafiken, men jag informerar ändå - försöker prata till kön, lite högre än normalt.

Känner mig lite stressad men har 10 minuter reglering när jag kommer tillbaka till Sofia. Får avlösning i tid vid Spårvägsmuseet. Pratar med en kollega uppe i rastlokalen:

- En sak jag brukar säga till nya förare som jag är handledare för är att olyckor ansvarar vi förare för, inte förseningar, säger han

- Det låter bra, tycker jag, säger jag och tänker på linjeutbildningen när jag fick lära mig att ta det lugnt och inte stressa.

- Men det är lätt att bli stressad ändå, fortsätter jag

- Ja, jag var likadan när jag var ny för 15 år sedan.

- Det känns ju så dumt om jag försökt allt och så kör de iväg bussen på första försöket, säger jag och tänker att jag inte vet om de hade starthjälp, kan ju vara så många fel

- Det enda du behöver tänka på är att bussen inte startade när du försökte. Startar den fem minuter senare är det inte ditt problem. Så är det ibland, bara.

Att lära sig bussföraryrket är inget som sker på en dag. Varje bussdag är ett lärotillfälle, sedan lär jag mig olika saker. Saker att undvika, att göra bättre. Busstänkandet finslipas när jag ser marginalerna jag trodde mig ha bokstavligt talat försvinna i backspegeln. Att inte stressa, låta sig bli stressad. Det är enkelt att säga, svårt att leva upp till. Minuterna tickar, passagerarna undrar. Varje minuts försening kostar. Att tänka buss är att tänka säkerhet. Det var visa ord han sa, precis vad jag behövde höra just där och då. Ord som jag tar med mig. Så enkelt.

Förseningar kostar, men inte lika mycket som olyckor.

Olyckor ansvarar vi förare för, inte förseningar.

[Detta inlägg är publicerat den 24 november på Bussforarbloggen.se - samma blogg, ny adress]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.