Jag har tidigare berättat att jag klarade uppkörningen. Här följer dock en lite längre redogörelse: Dagen U började tidigt. Låg och vred och vände mig. Ut med Tilda, vår pudel, kl 4 på morgonen. Båda pudlarna ut efter att klockan ringt. Kollade det sista om glapp i styrinrättningen och vad det kan bero på, innan jag gick till t-banan kl 05.59. 06.04 gick tåget mot Odenplan. Steg av där och fortsatte med efterföljande tåg mot Thorildsplan, en ny väg som jag upptäckte dagen innan. 06.40 steg jag in på Busslink-skolan, tog en kopp te och satte mig för att vänta. Den andre som skulle komma för att åka med bussen anlände lite senare, men i tid. När han väl kom gick vi ner till buss 6828. Instruktören som körde oss backade ut och vi stack iväg mot E4:an norrgående. Det var dags för uppkörning, examen i Busslinkskolan.


Bildtext: Ett flygfoto över Barkaby-flygfält. Den slingriga vägen högst upp är tilfarten till Vägverkets område. Taxibanorna används som vägar. Som syns på bilden har en startbana tagits bort. Läs mer om Barkaby här.

Instruktören berättade om föregående dags uppkörning - beskrivning av färdväg och allt. Eftersom Busslink är sena med utbildningen i år hade de denna vecka 42 elever som skulle köra upp. På måndagen hade tre klarat sig och fem stycken kuggat. En hade kuggat för att han glömt sätta i färdskrivarblad, otur. En annan för att han eller hon tagit alldeles för lång tid på sig vid säkerhetskontrollen. Instruktören sa att sju av åtta hade fått köra samma uppkörningsslinga dagen innan, så han trodde att vi också skulle få göra det. Han beskrev slingan men jag tappade bort mig totalt och blev inte lugnare av informationen. Däremot var det bra att få reda på att funktionsfrågorna varit om färdskrivare och säkerhetsutrustning.

Efter en kort avstickare till Shell-macken, där instruktören köpte kaffe och en bulle, kom vi fram till Barkaby flygfält och körde in genom grinden. Parkerade framför två små gula bodar märkta med Vägverket produktion. Instruktören hälsade på inspektören och sa att vi var redo, därefter gick vi in och väntade. Jag skulle köra som nummer två. Efter en kvart kom inspektören ut och tog med sig den första kandidaten. Jag försökte att fokusera på mitt eget, men noterande ändå att säkerhetskontrollen höll på i en mindre evighet. Därefter dröjde det innan de kom iväg. När de väl kom iväg tog det superlångtid innan de passerade bodarna på väg ut på uppkörningsslingan. Efter 45 minuter kom de dock tillbaka och jag förberedde mig för att gå ut och köra min grej.

Inspektören hälsar på mig och jag får visa legitimation och intyga att jag nte har körkort i annat EES-land. "Det kan jag skriva under på direkt", sa jag. Han går igenom upplägget på provet. Det består av tre moment - Säkerhetskontroll, funktionsbeskrivning och körning. Han säger att han kommer att bedöma helhet, säkerhetstänkande, hastighetsanpassning till omständigheter och trafiksäkerhet. När det gäller det första momentet handlar det om att komma till en buss som jag kör för första gången och göra en genomgång av den.

Säkerhetskontrollen flyter på bra. Ända problemet är att jag inte lyckas lossa p-bromsen, men jag laddar upp trycket och gör om testet. Sedan är jag färdig och jag får en funktionsfråga - vad jag vet om färdskrivaren. Jag vet inte var jag ska börja, börjar kanske i fel ända, men får till en bra beskrivning till slut. Får till och med inspektören att skratta när jag säger att om färdskrivaren är sönder måste jag anteckna arbetstider på baksidan - dock inte hastigheten vid varje givet tillfälle. Efter detta ä det dags att köra. Jag frågar om det är ok att ta en klunk vatten eftersom jag är lite nervös och sätter mig sedan. Tar på mig säkerhetsbältet. Kollar färdkskrivarbladet igen. Och därefter rullar jag. Kollar felspegel - den spegel som är motsatt till den som man kollar vid det håll som man avser svänga åt - och glider ut från kanten. Får besked på att vända vid de gula bodarna lite längre ner. Jag kör i 30 på taxibanan och kollar in på vändstället. Allt ser bra ut, så jag lägger i R och glider bakåt långsamt - följer kanten - så som min instruktör lärt mig.

Därefter kör vi ut på uppkörningsslingan, ut genom grindarna. Får angivelse att köra mot Jakobsbergs Centrum. Gör ett hållplatsstopp för att ta upp passagerare, och det går bra. Fortsätter på vägen mot den svåra korsningen. Håller max 30. Uppmärksam på felspegel och höger-regel. Ska svänga vänster i korsningen. Jag glider fram långsamt. Kollar vänster - fritt vänster. Kollar höger - fritt höger. Ingen som ska svänga. Jag tar mått på var jag är och lägger om ratten. Fundererar på om jag ska säga till inspektören att jag svängde sent och kommer gå på, eller om jag klarar mig. Tittar genom höger dörren och ser trottoaren lite snett framme - ser nästan däcken och tänker "jag går fritt!". Kollar höger och ser att jag har gått om mariginal - nästan upprätad innan skylten. Kollar övergångsstället och glider. Wow, vilken sväng! Den bästa jag gjort där! "Där satt det", tänkte jag och körde vidare.

Inspektören och instruktören småsnackar och jag får anvisningar att köra E18 mot Enköping. Svänger höger, förbi den svåra korsningen vid branstationen, höger igen och är tillbaka där jag började nästan. Svänger vänster och blinkar höger i exakt rätt tillfälle. Har bra koll på omgivande trafiken. Ser att det mittersta fältet svänger vänster efter rondellen, så jag lägger mig där direkt. Tvekar en sekund för mig själv om det är rätt att göra så, men tänker att det var lugnt. Svänger vänster och accelererar upp till 90. Väl på motorvägen, efter att ha blinkat i god tid, hamnar jag bakom en bilist som kör i 60. Så jag kollar bakåt i speglarna, i med blinkers och accelerar upp till 90. Går in försiktigt framför och inspektören säger sedan att jag hålla mot Kallhäll. Jag tänker att nu får jag det svåra farthindret, men han vill att jag kör tillbaka mot Jakobsberg igen. Klarar minirondellen och efter Shurguard säger han att jag ska hålla mot IKEA. Inspektören och instruktören pratar oavbrutet men jag koncentrerar mig bara på körningen. Inför sista korsningen, där jag ska svänga vänster in mot IKEA gör jag en övertydlig fel-spegel-tittning och svänger sedan. Får instruktion om att ta höger och köra tillbaka.

Det är en rätt liten väg som dessutom är rätt kurvig. Inför en av kurvorna saktar jag ner och håller ut mot höger. När jag passerar det lilla krönet och ser genom svänger står det mycket riktigt en SAAB 9-5 SportCombi där. Jag stannar nästan och den kör iväg. Framme vid grindarna säger inspektören åt mig att släppa av honom så att han kan öppna. Jag ser ett vägmärke - om att fordonstrafik är förbjuden - med tilläggstavla "gäller ej fordon med tillstånd" och säger "Jag utgår från att vi har tillstånd att köra in här!" "Jo, det har vi", säger inspektören.

När vi stannar säger inspektören åt mig att jag kan avsluta körningen "med färdskrivarblad osv" och att han ska gå igenom körningen för sig själv. Därefter sätter jag mig ner och han säger "Provet bestod av tre moment - Säkerhetskontroll, Funktionsbeskrivning och Körning. Du är godkänd på alla tre. Grattis till körkortet!". En skön känsla fyller mig inombords, kände att jag gjort en bra körning och att det gått bra - men man vet ju aldrig. Den här gången stämde dock min egen bild av körningen med de andras. Jag körde på rull hela tiden, klättrade inga trottoaren och planerade körningen bra. Inga hårda inbromsningar. Inga plötsliga manövrar. Instruktören sa efteråt att jag och han som körde efter mig hade kört precis så som man ska göra. Och vi hade haft bra flyt i säkerhetskontrollen båda två, även om min säkerhetskontroll var snabbast...


Med körkortet i min hand - en pappersbit som representerar ett godkänt körprov för busskort - tänkte jag reflektera lite över uppkörningen. Uppkörningen handlar om att visa "vad du lärt dig under din utbildning", det är en examination. Det blir en snapshot av kunnandet - de kan inte testa allt, men tillräckligt mycket för att avgöra om man kan köra buss eller inte. Ibland kan det ju också vara så att man kan köra buss, men att nerverna spelar spratt eller att man gör ett misstag som leder till andra. Samtidigt handlar uppkörningen om att prestera en "uppkörningskörning". Ingen - troligen inte ens trafikinspektören - räknar med att du kör likadant till vardags som på uppkörningen - inte minst eftersom pressen på att klara sig finns där hela tiden. Att jag lyckades i tisdags beror på att jag fått mycket träning på busskörande, samt att jag likt en slalomåkare vandrat igenom vissa hinder både till fots och med personbil. Samtidigt kan jag, så här i efterhand när jag kört lite buss helt själv utan handledning, säga att korsningarna vars lösningar jag trodde var unika finns lite här och var. Och då är det ju skönt att uppkörningskörningen även fungerar i vardagen.