Johanna Thydell, författare, har en youtube-baserad författarskola på nätet. Ni hittar den här:

[Johanna Thydell, författarskola]

Som jag skrivit tidigare använder jag iTunes efter att jag har hört en låt på reklamradion. Nu fick jag en låt på hjärnan igen. När jag var ute och gick tidigare idag upptäckte jag att min nya SonyEricsson har en funktion som heter TrackID som kan användas samtidigt med radion. TrackID aktiveras och spelar in en snutt av låten. Informationen sänds sedan över via internet och svaret på vilken låt som spelats syns på en webbsida.

Just när det gällde denna låt sa dock radioprataren namnet - Love is Wicked. Så när jag kom hem iTunade jag in den. Därefter Youtubade jag... Se nedan...



Brick - Love Is Wicked lyrics

Har problem att få ut inlägg - något är fel på blogg.se...

Lagen som fått svenska folket att vakna de senaste dagarna kommer enligt Fredrik Reinfeldt att återremitteras. Sällan har väl en ny lag väckt så mycket känslor hos svenska folket. Sällan har väl en ny svensk lag väckt så mycket känslor bland de stora IT-jättarna i USA, såsom Google. Det känns lite suspekt att lagen kommit så långt som till omröstning i Riksdagen om den kränker den personliga intergriteten och grundlagen?

Läs mer: DN 2008-06-18

Nu röstar riksdagen om FRA-lagen. Det verkar enligt DN som att den senaste tidens debatt påverkat vissa riksdagsmän. Läs mer och följ omröstningen här: [FRA-lagen, DN, 2008-06-17]

Det går eventuellt att följa debatten i realtid via [Riksdagens hemsida]

En baksida i Nice - ganska så nice, om man säger så...




 
Ytterligare en aspekt på baksidan... huset säljs idag... men jag har i varje fall upplevt det en gång...

De senaste dagarna har jag läst två inlägg i två olika bloggar där folk skriver att de nu antingen slutar eller överväger att sluta blogga. Lite synd, för det är bloggar som jag gillar att följa - även om man inte känner dem så blir det en inblick i vardagen. Naturligtvis en inblick jag kan vara utan, jag klarar mig nog, men visst är det roligt att läsa Magnus Ugglas funderingar om varför skivbolaget inte hör av sig, eller någon annans tankar om sin situation. Nu senast var det en som skrev att hon var osäker på om hon skulle radera sin blogg. Min tanke var - "men då försvinner ju all historik och all loggning", men det skrev jag ju inte...

En blogg som jag tyckte var suverän lades ner till årsskiftet - och jag har kommit över det nu. Jag raderade den ur mitt RSS-läsarprogram och tänker inte längre på den dagligen.

Jag tror fortfarande inte att bloggarna har spelat ut sin roll, men det är kanske bara bra att de ändrar karaktär och att nytt folk ersätter de gamla rävarna. De kanske spelar ut sin roll för vissa personer, och det går ju alltid att starta en ny om man känner för det. Kanske syftet med bloggen, att bara skriva av sig, gör att när allt är avskrivet tröttnar man på det. Eller så känns det alltför utlämnande?

Även om det ibland dröjer mellan inläggen så fyller bloggen en vktig funktion i mitt liv. Som en dagbok som finns där - med den extra kvaliteten att alla som är intresserade kan läsa den, vilket gör att jag måste skriva bättre.

Jo - Både bussförarbloggen och digitalspegling kommer att leva vidare. Och inläggen kommer när jag har något att skriva...

Bloggen är för mig en katalysator som utan att förbrukas gör att jag lär mig bättre och effektivare. En bloggkatalysator.

Efter att ha jobbat en del med att få till en bra header kom jag på att jag kunde använda iWorks´08 för att producera den. Resultatet syns nedan, och i headern. Jag använde mig av Keynote, Apples eget presentationsprogram. Vad tycks?

Jag har länge varit intresserad av så kallad awareness-teknik, dvs teknik som kan stödja folks medvetenhet om olika företeelser på olika platser. Idag i DN läste jag om ett konstprojekt som handlar om att synliggöra hur Stockholmarna känner sig. Detta görs genom att projicera olika färger på Hötorgsskraporna. Intressant och kul. Jag gick med direkt. Se länkar:

http://www.emotionalcities.com/
DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=711782

Gick med i Facebook för någon vecka sedan och snart stod det klart att detta var en suveränt innovativ och rolig tjänst, som dessutom hade stor potential att stödja såväl samarbete som lärande. Jag såg den som oskyldig och insåg att alla var där - från min professor på högskolan och kusinerna till de gamla vännerna från gymnasiet. Det jag fångades av var enkelheten att söka efter folk och den närhet som Facebook (fb) skapar när man plockar upp gamla trådar som enligt de regler som gällde f. fb. egentligen inte längre borde vara en del av ett nätverk. Jag gick okritiskt in och lät mig sugas upp av möjligheterna.

Idag läste jag att ett stort företag vid namn Microsoft, ja ni kanske känner till det, köper 1,6% av Facebook. 1,6% är väl ingenting egentligen, inte ens rösträtt utan bara tillskott av kapital, men det är ändå intressant att notera. Dels att Facebook är väldigt högt värderat - Microsoft gav 1,55 miljarder kronor för denna dryga procent. Dels att det inte enbart är av godo för nya innovativa företag att köpas upp av giganternas giganter. Det ska bli intressant att följa Facebooks resa framöver och se hur företaget och tjänsten påverkas. Antagligen kommer det inte märkas någonting av det på lång tid.

En annan sak som stod i samma tidning var att genom att skriva under Facebooks 13-sidors användaravtal säljer man istort sett sin egen intergritet. Detta utan att vara direkt medveten om det - det är väl ingen hemlighet att de superutförliga superjuridiska användaravtalen sällan läses i sin helhet. Facebook sparar all information som du lägger in och äger den, detta innebär att informationen kan säljas och användas av framtida arbetsgivare (eller kanske av större aktienoterade bolag i sin strävan att kartlägga f.d. anställda som gått till konkurrenten). Allting är säkert juridiskt vattentätt, men är vi medvetena om det när vi glada ihågen hittar personer som vi inte träffat på 13 år?

Innebär det även att det som eventuellt skrivs om nya idéer ägs av Facebook? Kan vi använda det i undervisningen på högskolan utan att riskera att studenternas idéer och kritiska tankar används mot dem om 25 år? Facebook har i mina ögon gått från en oskyldig tjänst som kan stödja innovation till att vara en tjänst med smolk i innovations-bägaren... Kanske är det en ögonöppnare för att det inte finns oskyldiga tjänster.

2:a oktober 2007. Det är inte så länge sedan som jag upptäckte blogg-mediet på allvar. Det är ett otroligt smidigt sätt att snabbt skriva om det som berör mig just nu, och dessutom ganska kul. Och så igår, plötsligt som en blixt från klar himmel, kom nyheten att en av proffsbloggarna i Sverige - Axel Schulman -
slutar! Han lägger av. Sveriges populäraste blogg upphör! Jag kommenterar inte det mer än så, har faktiskt bara läst gårdagens inlägg - men det jag tänkte ta upp i detta inlägg är bloggframtiden.

I morgonsoffan idag på TV4 satt bloggaren tillsammans med Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz och frågan var - är detta med bloggar på väg att dö nu (se klipp). Jag misstänker att en sådan fråga kan ha att göra med erfarenheterna från IT-bubblan, är det är månne en bloggbubbla som börjar spricka? Chefredaktören sa en sak som jag tyckte var intressant - att bloggar som Schulmans dagbokslikande blogg kanske var på väg att ersättas av mer smala bloggar om specifika ämnen - "lite mer specialiserade, lite mer nördiga bloggar".

Min strategi gällande bloggar har varit att hålla dem ämnesspecifika. Således har jag en blogg där jag dokumenterar och reflekterar över min lärresa som busschaufför, en där jag skriver om video och allmäna saker (kanske mer likt en dagbok i bland) och denna vars syfte är att rikta in sig mer mot lärande och innovation. Jag tror, baserat på min erfarenhet av bussförarbloggen, att en blogg kan var ett oerhört kraftigt lärverktyg. Skillnaden mot berätteler i
exempelvis en vanlig dagbok är att bloggen kan göras publik och att du kan få feedback från alla som hittar den, direkt och informellt.

Vissa har kanske dödförklarat bloggen. Jag reser mig dock upp och utropar "Bloggen är död, länge leve bloggen!" I varje fall den lite nördiga och specialiserade bussförarbloggen!

Malmö aviations flyg som avgick 12.55 från Sturup mot Bromma igår var efter en start i stark sidvind tvungna att avbryta flygningen pga en spricka i flygplanets framruta. Under starten parerade piloterna genom att använda sidrodret, därefter steg vi rätt kraftigt. Efter en minut drog de av på motorerna och en grön lampa tändes i taket av kabinen. Jag sa till min sambo att de nog hade problem - vi lyfte från bana 35 - riktning norr, och svängde sedan runt. Mycket riktigt, efter en minut kom kaptens röst ut ur högtalarna och berättade att de fått en spricka i framrutan, så de var tvungna att vända tillbaka till Sturup. Landning om ca fem minuter.

Det var egentligen ganska odramatiskt men jag kollade ändå igenom säkehetsbroschyren i stolsfickan framför mig och spandade efter nödutgångar. Vi landade i samma sidvind och taxade in till terminalen. Såg att brandbilarna hade kört ut ur sitt garage. Vid gate informerade kaptenen om att det var yttre skiktet på framfrutan som spruckit. Han informerade även om att vi skulle ta ett plan som stod i gaten bredvid. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men såg insatsledaren från flygplatsbrandkåren i gaten.

Det som var intressant i sammanhanget var att besättningen var så lugn. De informerade inte speciellt mycket, kanske för att de fokuserade på att landa direkt och inte ville oroa. Jag hörde sedan att de hade debriefing med besättningen innan de tog ombord oss på nästa plan.

Jag får väl vara glad för att detta är den mest allvarliga incident jag har varit med om än så länge i mitt flygresenärsliv. Jag har inte läst om det i någon tidning idag, så antagligen var det inte så allvarligt... En vardaglig incident i flygtrafiken?

ADSL-djungeln är djup och mörk med många träsk och fallgropar. Det är faktiskt rätt intressant att det får vara så rörigt när det gäller IT-tjänster som många väljer att köpa i brist på realistiska alternativ. Upp till 24 Mbit blev 8 och det ska man som användare vara nöjd med eftersom UDP-värdet är högre än Mbit-värdet. Jaja, vad är en Mbit i nätet - det är upplevelsen av snabbt bredband vi får gå på och trots alla mätvärden som förvirrar och förirrar känns det snabbt. Och vi kan ju alltid byta den dag vi känner för det... I dessa GI-tider utropar jag dock: "Låt ropen skalla - fiber åt alla!"

Jag fick en kommentar på ett inlägg på bussförarbloggen där en korsning mellan Pudel och Tax nämndes - Pudax. Jag är, som vissa läsare av denna blogg redan vet, hundmänniska. Jag hade tidigare en Golden Retriever som hette Hubbe och som dog alltför ung. Sedan många år har jag en minnes-sida till hans ära på en adress jag knappt uppdaterar längre. Hubbe, som egentligen hette Hubertius, levde ett till synes bekymmerslöst liv med många långa promenader, härliga stunder på husse och mattes jobb och vedträdsgnagande i trädgården. Han blev sjuk och dog på mindre än en dag, vi tror att han blev förgiftad av råttgift. På denna sida finns bilder där Hubbe visar sitt sanna jag som en lekande, levnadsglad golden.


Bildtext: Hubbe i Falsterbo 1998

Under flera år efter Hubbes död funderade jag på att skaffa hund, men det föll på tidsbrist och svårigheter att få passning. På senare år har det blivit pudlar för nästan hela slanten. Först mellanpudeln Tilda som jag lärde känna när hon var tre år, och jag fick bli en del av hennes flock, och så Kajsa - vår lilla dvärgpudel - eller stora Toy-pudel - beroende på hur man mäter.

Jag gillar både Golden och Pudel - det är väldigt trevliga hundraser vilket som. En hundras, som ännu inte är godkänd i Sverige, är Labradoodle. Jag tycker det verkar vara en perfekt kombination av Labradorens (och Goldens) lekfullhet och pudelns intelligenta eftertänksamhet. Här finns lite mer information om rasen, som om jag har förstått det rätt härstammar från Australien...



Bildtext: Kajsa - aprikosfägad - och Tlda - brun - på en promenad i april 2007

Labradoodle är en ras jag blivit väldigt nyfiken på... Kanske ska fundera på en korsning mellan Golden och Pudel? Poogol, Goodle eller Golpoo?

Håller på att testa en ny logotyp på bloggen Digital minnesframkallning.

Nintendo har valt en annan väg än Sony och Microsoft när det gäller TV-spel. När dessa giganter satsar på realistisk grafik, force feedback och snabbare processorer har Nintendo valt en annan väg. De har satsat på en innovativ form av interaktion - rörelsedetektion med force feedback. Egentligen går det nog inte att rättvist jämföra TV-spelen utifrån prestanda, och jag har dessutom inte provat de nya PlayStation 3 och XBox 360, men när det kommer till upplevelse brädar Wiii varje fall PlayStation 2 med hästlängder.

Ibland brukar de som kan sådant där om spel prata om "immersion", eller inlevelse. Wii kommer med ett spel som heter Wii Sports, där tanken är att du som spelare ska utöva olika sporter. När det gäller Wii Sports är det rätt naturligt att du kan leva dig in i spelet, eftersom du faktiskt nästan spelar tennis, nästan spelar bowling, nästan spelar golf och nästan boxas. Känslan av att träffa en boll i en Wii-tennismatch är faktiskt ganska skön. Efter ett tag kan du till och med, även som nybörjare, placera bollen precis på baslinjen i bästa mästerskaps-stil (antar jag, men egentligen borde väl Björn Borg eller Mats Wilander kommentera spelupplevelsen). Och faktum är att WII kanske skulle kunna platsa på ett gym, om man vill ha lätt träning i varje fall.



Bildtext: Denna information brukar även finnas på vissa träningsredskap... Märk även mottagaren som är placerad ovanpå TV:n - kan även placeras under TV:n. Det är den som känner av hur du håller och rör kontrollen.





Bildtext: Med kontrollen i din hand styr du. Castor, katt och forskare, tittar intresserat.




Bildtext: "Jag klarade det, jag klarade det. Oj då, där gick bollen ut - jag får skylla på att jag hade systemkameran i samma hand som mitt tennisracket - i sann proffs-anda"



Bildtext: Wii-kontrollen - vit i sann Apple-anda (den blir nog lika repig som en MacBook, lika snabbt som en MacBook, men jag har inte märkt det ännu).



Jag ångrar inte inköpet av Wii, tvärtom är jag mycket positivt överraskad. Detta känns som rätt väg att gå i dessa tider av nya former av datorer och nya sätt att interagera med datorkraft. Snart kommer vi även testa andra spel... För trots allt: WiiLike Wii.

Imorgon och på söndag är det dags för flygdag i Västerås. Det sker på flygmuseet, på Hasslö (flygplatsen). Program och mer information hittar ni här.

Förövrugt verkar det vara ett bra och intressant program. Västerås Flygmuseumverkar också väl värt ett besök med simulatorer och så.

Fick tipset av en medlem i Vallentuna Aviatörförening. Aviatörföreningen har en DC3 som ska vara på plats.

Jo, jag ska nog dit...

Förra veckans strömavbrott i Enskede satte sina spår, inte minst på denna blogg. De bilder jag tog har nu lagts ut på min hemsida. Klicka här för att se dem .


RAW-formatet - i stort sett helt okomprimerade filer - gör det möjligt att rädda de mest omöjliga bilder genom att ändra exponering i efterhand. Vissa kallar det fusk - jag kallar det digital kraft...

Helt lätt var det inte att förstå hur headern skulle ändras, men det gick bra till slut. Kruxet var till sist att få texten på rätt ställe, eftersom den läggs till automatiskt av blogg.se. Allt går nog att ändra i CSS-mallen (cascading style sheet), men det är inte uppenbart var det ska ändras.

Det verkar inte gå att lägga till header i alla mallar - men jag utgick från Nature-mallen och ändrade den.

Jag har lagt ut bilderna efterhand eftersom jag använt länken när jag provat att ändra headern. Det blev ju även en liten redogörelse för ur logon förändras efterhand som kreativiteten flödade.







Bilden redigerades i detta läge med iPhoto 06 - gjorde den lite äldre genom att minska antalet färger och förstärka de som jag beöll.



Nu flyttade jag över till min 5 år gamla PowerBook och använde Photoshop och Illustrator för att lägga till text.


Eftersom texten inte syntes flyttade jag den - kom även fram till att less is more...



Ljuset från lampor förstärktes genom lagerhantering i Photoshop, samtidigt som all text togs bort. Det svarta fältet utökades för att rymma automat-texten som läggs till av blogg.se om man har rubrik på bloggen.