iPhone kan vänta: En investering för att främja min tekniknyfikenhet

Köpte en Sony Ericsson G900. Okej, jag vet. iPhone släpptes igår. Men efter en noggrann analys av mina behov insåg jag att jag värdesatte möjligheten att utforska video med Bambuser mer än att utforska innovativa gränssnitt.

En viktig anledning till att jag inte valde en iPhone när jag nu ändå nästan kom upp i den prisklassen på telefon är att video ännu saknas på iPhone, har jag läst någonstans (exempelvis här). Samtidigt finns det en kamerafunktion som sägs ta väldigt bra bilder. Eftersom jag har varit Telenor trogen sedan Europolitan tiden kändes det även bra att fortsätta vara kund där. Det hade varit mycket dyrare att ha en iPhone... Men nästa telefon, om 18 månader, blir kanske en iPhone...

Nej, nu ska jag utforska G900. Första dygnet med telefonen har varit bra. Har lärt mig tryckskärmen och knappsatsen. Lyckats hitta en plugin så att jag kunde synca den via iSync. Filmat pudeln Tilda. Streamat via 2,5 G till Bambuser - i sann utforskande anda - dock plockade jag bort filmen, eftersom jag inte tror att världen är redo för att se två minuter rörig film från ett mörkt labb (typ sovrum). Det här var en investering för att främja min tekniknyfikenhet. iPhone kan vänta.

Officiell Mraz-video på Youtube

Hittade även den officiella videon. Inte helt ovanligt att artister eller deras skivbolag lägger ut videos via Youtube. Ett trendbrott?

iTunes youtube-eran

Körde buss igår och satt och lyssnade på radion. Hörde plötsligt en låt som jag gillade. Som jag har hört en gång tidigare. Vid tillfälle skrev jag ner några nyckelord som jag kom ihåg (på reklamradion säger de ju nästan aldrig vilken låt man hört):

"Open up your mind"
"I am yours"

Idag googlade jag det. Först fick jag upp Everlasting love. Sedan youtubade jag den låten och valde bort den, absolut inte rätt. Därefter youtubade jag "I am yours". Vips fick jag fram ett klipp där två personer gör en egen tolkning av låten jag hörde igår.



Den heter "I am yours" och artisten är Jason Mraz. Youtube föreslog även Jason Mraz som tillägg på min sökning.







Lyckad sökning. Därefter köpte jag låten på iTunes.

iLove iTunes. iTunes i youtube-eran.


Mobiltelefonjakt - finns det mobilbloggkameror?

Jag brukar alltid ducka för ättriga mobiltelefonförsäljare som står på köpcentrum eller stationer och spanar in sitt villebråd, eftersom jag vet att jag har en historia av att vara otroligt lättpåverkad i sådana sammanhang. De säger "Hej" och sedan sitter jag där med en alltför avancerad telefon, som inte ens är bra, med en alltför ogenomtänkt prisplan. Och mitt nöjdkundindex för det företaget blir noll... Samma sak med telefonförsäljning, alltså säljare som ringer upp. Jag säger bara - Nix-registret är bra!

Uppsökande verksamet är roligare. Då har jag initiativet. Igår tog jag mod till mig och gick in i en telefonbutik. Jag har en SonyEricsson W810 som jag köpte för några år sedan, band upp mig på 18 månader och betalade i slutändan rätt mycket för den. Den är bra - det enda som jag inte varit nöjd med på senare tid är kameran. Jag berättade detta för försäljaren på Telenor-butiken i Handen och han visade en av SonyEricssons nya telefoner - C702. Jag behöver inte walkman-funktionen, eftersom jag hellre lyssnar på musik i min iPod.

C702 visade sig vara en snygg lur - med större skärm än W810. 3.1 megapixel-kamera. Det är en helt ny telefon och var ganska snygg. Den kändes dock inte helt rätt. Så jag avvaktade.

Gick in till Phonehouse och pratade med en säljare där. Han rekommenderade K810, vilken kändes lite gammal i sammanhanget. Han visade en blå variant, som var mycket snygg. Det kändes inte helt hundra ändå. Ska man binda upp sig med ny telefon kan det ju lika gärna vara en nyare modell. Exempelvis trodde han inte att 3G skulle vara så snabbt på den - lite konstigt. Jag avvaktade.

Gick hem. Tog fram min W810 med patina och en putsduk som jag hade i jackan. Konstaterade att den tidlösa designen fortfarande är helt okej. Putsade linsen. Och vips - som ny. Det kändes bra.

När jag funderar på det är det nog inte en ny telefon jag behöver, om jag nu behöver det, utan en kamera med möjlighet att skicka kommenterade bilder till mina bloggar. En mobilbloggkamera. Finns det sådana?

Noguchi - ett stycke designhistoria

För några veckor sedan fick vi vårt nya soffbord levererat. Soffbordet är designat 1948 av den japanske konstnären Isamu Noguchi och det heter kort och gott Noguchi. Vi köpte det via nätaffären FurnitureBox efter att ha väntat en mindre evighet på leverans av ett nytt soffbord från Mio i Handen.

image44

Bordet kom i två lådor, som mest liknade IKEAs paket. Fastän det var platta paket var innehållet knappast platt. Jag såg fram emot kvällslektyr i form av guider, kvällsmotion i form av sexkantsnycklar och ordförådsutveckling i den icke publicerbara delen av den svenska vokabulären. Kort sagt precis som det brukar vara när vi får hem platta paket. Skillnaden visade sig vara betydande, eftersom det var ett anti-IKEA-paket...

Inga sexkantsskruvar. Inga nycklar. Inga massor av massonitskivor. Inga småbitar som måste sitta på exakt rätt ställe. Nej. Fyra bitar bestod paketet av. Del 1 - en brun träbit, del 2 en likadan brun träbit och Del 3 en glasskiva, samt del 4 - en stålstång.

Min förvåning var slående när jag såg delarna. Och den blev ännu större när jag monterat ihop det, så som jag trodde - det fanns ju ingen manual. Fick för mig att jag gjort fel. Så vi drog isär allt. Och satte ihop det. Vips - det var färdigt - och det var så enkelt... och likadant som vid första försöket. Men nu var det rätt... (första gången också, fick vi ju reda på då).

Kort sagt: Noguchi ett tidlöst designat soffbord för människan 1948, 2008 och 20478... (ufon och ej ännu kända varelser som läser detta kommer säkert också att älska detta soffbord...)

RSS 2.0

Digital spegling

Minnesframkallning, innovation & lärande