Lördag eftermiddag. Sitter i 5037 och har precis avslutat ett varv på 66:an, haft paus och gått på näst sista raden för dagen. Vrider på startnyckeln. Inget händer. Okej, tänker jag, så kan det vara. En lucka kan vara öppen. Tar det lugnt. Det är inte avgångstid ännu, gick ner till bussen någon minut innan pausen var slut. Vrider om nyckeln igen, bara för att vara säker att motorn inte går igång. Tyst. Totalt. Ingen reaktion. Nada.

Anropar RTL - det kan ta ett tag innan de svarar och bättre att säga att det löst sig, än att förlora dyrbara minuter när jag konstaterat att inga åtgärder hjälper. Jump the trigger. Öppnar framdörren. Kollar framluckan. Den är nästan stängd, så bra det går på en gammal slitvarg. Stänger den lite bättre. Slår av strömmen. Sätter på strömmen. Slår av den igen. Försöker komma på vad det stod för råd i veckans interntidning. Säkert handhavande fel. Slår på. Tillbaka till förarplatsen, vrider på nyckeln. Ingen förändring.

Provar igen precis när RTL ropar upp. Säger att bussen inte startar, att jag provat vad jag kommit på. Får rådet att låta bussen stå och hämta ut en ny på TX. Tar min jacka, min väska och stämpel. Slår av strömmen. Springer upp till TX. Får buss 5084. Upp i hallen. Hittar inte bussen, frågar om jag ska ta 5064 istället. Får klartecken att göra så. 5064 helt tom på luft, trycker in opitmerat varvtal. Ser en rangerare komma gående, förbereder mig på en fråga om varför jag ska ta den bussen men han säger bara "Du skulle ha 5084 va? Jag såg dig springa omkring här och ringa, så jag misstänkte att det var du. Du kan ta den om du vill, den står där borta". Tackar honom och går med raska steg bort till 5084. Körde den dagen innan, minns läslampan som sitter löst på instrumentpanelen.

Minus 12 minuter visar Buss-PC:n när jag kör ut den nytvättade bussen. Ropar upp RTL som meddelar att resenärerna frågat efter mig hos en annan chaufför och vet vad som hänt. Bra. Kommer fram till hållplatsen. Möts av leende och förstående passagerare. Resten av turen får jag förklara varför jag är sen, folk verkar uppskatta att jag informerar. Satsar på att informera dem som kollar klockan när de ser bussen. Vänder vid Reimersholme och är sju minuter sen. Då kan det vara förseningar som beror på trafiken, men jag informerar ändå - försöker prata till kön, lite högre än normalt.

Känner mig lite stressad men har 10 minuter reglering när jag kommer tillbaka till Sofia. Får avlösning i tid vid Spårvägsmuseet. Pratar med en kollega uppe i rastlokalen:

- En sak jag brukar säga till nya förare som jag är handledare för är att olyckor ansvarar vi förare för, inte förseningar, säger han

- Det låter bra, tycker jag, säger jag och tänker på linjeutbildningen när jag fick lära mig att ta det lugnt och inte stressa.

- Men det är lätt att bli stressad ändå, fortsätter jag

- Ja, jag var likadan när jag var ny för 15 år sedan.

- Det känns ju så dumt om jag försökt allt och så kör de iväg bussen på första försöket, säger jag och tänker att jag inte vet om de hade starthjälp, kan ju vara så många fel

- Det enda du behöver tänka på är att bussen inte startade när du försökte. Startar den fem minuter senare är det inte ditt problem. Så är det ibland, bara.

Att lära sig bussföraryrket är inget som sker på en dag. Varje bussdag är ett lärotillfälle, sedan lär jag mig olika saker. Saker att undvika, att göra bättre. Busstänkandet finslipas när jag ser marginalerna jag trodde mig ha bokstavligt talat försvinna i backspegeln. Att inte stressa, låta sig bli stressad. Det är enkelt att säga, svårt att leva upp till. Minuterna tickar, passagerarna undrar. Varje minuts försening kostar. Att tänka buss är att tänka säkerhet. Det var visa ord han sa, precis vad jag behövde höra just där och då. Ord som jag tar med mig. Så enkelt.

Förseningar kostar, men inte lika mycket som olyckor.

Olyckor ansvarar vi förare för, inte förseningar.

[Detta inlägg är publicerat den 24 november på Bussforarbloggen.se - samma blogg, ny adress]

7413 och 7416, Solaris Urbino 12, står nu rampade på Söderhallen. Förra veckan skedde utbildning för verkstad, driftledning och utbildare. Nu är det sagt att vi förare få bekanta oss med bussarna på hallgården och vid Slussen. Trafikstart är planerad till mitten av oktober...

Såg bussarna när jag parkerade 7530. Såg finare ut i verkligheten än på bild. Tog några bilder med mobilkameran...

Ett välkommet tillskott till fordonsflottan. Ber att få återkomma med körtest - hur många barnvagnar får plats, och så vidare.

Trafikstart i mitten av oktober... men det är ju nu?

Välkomna solarsibussarna, hoppas ni ska trivas...

De svarta siffrorna lyser mot mig. 8.36. Va! Å nej. Kollar min mobiltelefon som jag kvällen innan wappat fram uppgifterna om förbindelsen på - på vägen hem med T-banan kl 21.20. Framme på Tekniska 8.29. Puh... Slappnade av. Slipper ringa TX och säga att jag är sen.

Vardagligt problem. Det är aldrig roligt eller bra att var sen. Ibland har man dock marginalerna på sin sida, ibland inte. Marginalsurfning är inte kul.

Kl 8.34 tog jag emot bussen. 8.36 körde jag genom den av solstrålar och lättande dimma indränkta höstmorgonen. God morgon.

Står med 7530 riktning Norrmalmstorg, är en 76:a. Stannat vid S - kollektivtrafiksignalen för stopp. Rött för vanlig trafik på Strandvägen. Grönt för dem som korsar upp på Nybrogatan och de som ska runt på Birger Jarlsgatan/Hamngatan. Trafiksignalen slår om till streck - körsignal. En bil smiter förbi, mot rött - eftersom vi har körsignal. Ingen fara för min del, jag ser och är beredd. Han stannar inte och blockerar utan fortsätter över Strandvägen, trots att min buss blockerar sikten. Jag hör en Audi tuta och bromsa - men den vågade bilisten bara kör på som vore han ensam i världen. Han körde alltså mot rött, samt korsade två filer på Strandvägen, som hade grönt.

Det var nära. I sådana lägen är det svårt att ha teflonattityd - att se, notera och sedan inte tänka på det mer. Jag tänker på incidenten hela vägen till Slussen, sedan släpper jag det. Tänker vad jag skulle gjort om det smällt. Gick igenom första hjälpen, nummer jag skulle ringa, IL-samtal på radion...

Vems är felet? Jag tyckte i och för sig att audin kom väldigt snabbt för att just ha fått grönt, men det är väl solklart att den som körde mot rött orsakde incidenten. Det är ofta fordon kör mott rött i denna korsning, men det här var nog det tillfälle som varit närmast krock. Ibland är det svårt att ha teflonattityd...

Eftermiddag på block 606 - förfogandevagn. I samråd med RTL har jag beslutat mig för att köra 69:an - "den är alltid full vid den här tiden" - mellan Sergels torg och Fridhemsplan. Efter några varv ropar RTL upp och frågar om jag kan täcka för buss 5163 som är försenad.

- Den ska gå från Sergels torg kl 16.34, men är försenad, kom
- Okej, ska jag gå från Sergels torg 16.34, då, kom, undrar jag
- Nej, det är inte så noga, tack för hjälpen, kom

Jag är vid Sergels torg, klockan är 16.24, så jag stannar vid 69:ans hållplats och släpper av folk. Är tvungen att köra iväg eftersom jag blockerar för ordinarie trafik. Funderar ett tag på att vända i Sergelrondellen, men inser att jag kommer vara sen efter att jag vänt, det är otroligt mycket trafik denna fredagseftermiddag. Istället kör jag mot Norrmalmstorg. 5163 ropar upp:

- Hej, 5163 här. Du skulle täcka för mig, sa RTL. Är snart vid Sergelstorg? Var är du nu någonstans?
- Jag är vid Nybroplan, säger jag, och måste fortsätta framåt - det finns ingen plats att ställa upp bussen, kom
- Okej, var tycker du att vi ska byta passagerare?
- Hmm, jag föreslår att vi tar det vid Berwaldshallen, säger jag, då kan du använda vändslingan där för att vända
- Okej, det ska nog gå bra.

Jag tommar till 76:ans hållplats Berwaldhallen. Ställer mig med varningsblinkers på - så långt fram jag kan. Efter 12 minuter ropar 5163 upp och säger att hon befinner sig vid Djurgårdsbron. Jag startar upp och kör fram till 69:ans hållplats Berwaldhallen. Öppnar alla dörrar. Några passagerare står och väntar, släpper ombord dem och informerar om att jag är en extrabuss, som ska ta över passagerare. I backspegeln ser jag bussen komma. Den stannar och passagerarna rusar över till min buss.

Stänger och glider iväg. Klockan är 17.16 när jag kommer till Blockhusudden. Funderar på om jag ska köra hela vägen till Fridhemsplan. Innan jag skyltat upp går passagerarna på. Anropar RTL som säger att jag ska köra till Sergels torg, eftersom jag slutar kl 18.02 på Söderhallen. Kör iväg och skyltar upp mot Sergels torg. Tyvärr går det inte att få BussPC:n att visa slutstation Sergels torg, så jag försöker vara väldigt tydlig med att bussen bara går dit - inte till Fridhemsplan. Ser att 4754 ligger bakom mig som en ordinarie 69:a mot Fridhemsplan, informerar passagerarna om det. 17.45 stannar jag vid Sergels torg. Öppnar dörrarna och ser folk gå bak till den väntande bussen. Stänger och kör iväg. Precis kl 18.00 slår jag av motorn inne i Söderhallen. Ytterligare ett förfogandevagnsuppdrag är utfört.

Kör ut 5051 genom grinden. Klockan är 06.32. Jag ska köra förfogandevagn, delad tjänst. Har ett papper med mig som beskriver hur jag ska göra. Får välja mellan 62:an och 69:an. Valet är enkelt - jag kan inte 62:an. Får bara köra mellan Fridhemsplan och Norrmalmstorg/Sergels torg. Det får bli 69:an.

- Godmorgon, det är 5051. Jag har block 771 och vet att jag får köra 62:an eller 69:an. 62:an kan jag inte, så det får bli 69:an. Något tips på var jag ska börja, kom, inleder jag
- Godmorgon. Det stämmer bra det. Du skulle inte vilja prova dig på 62:an, det är en jättefin linje och inte så svår, kom
- Nja, det låter lite besvärligt, vet inte riktigt vart den går, säger jag och tänker febrilt igenom alla nummer jag har sett på de bussar jag har mött i stan
- Den går som en trea till Tegelbacken, sedan Karl den XII:s torg och till Norrmalmstorg. Det brukar vara mycket folk mellan Fredhäll och Fridhemsplan också, så om du vågar dig på det skulle jag vara väldigt tacksam, säger operatören
- Okej, säger jag, jag provar 62:an från Fridhemsplan. Är det Västerbron som är snabbast?
- Ja, det stämmer. Ropa upp mig om du behöver hjälp, jag säger klart slut

Kör till Västerbron. Svänger upp mot Fridhemsplan. Njuter av soluppgången, stans bästa förarplatsutsikt. Kör förbi Västerbroplan, fyrans hållplats, där står inte 62, kommer fram till Mariebergsvägen. Ligger vänster för att inte komma in som en fyra på Fridhemsplan. Ser hållplatsen, stannar. Tar en tidtabell och kollar linjesträckningen. En 62:a står framför mig. Jag skyltar upp när den kör iväg.

Första svängen har jag sett andra bussar göra hur många gånger som helst, från trean. Jag har även gjort den med övningskörningsbussen. Hantverkargatan går bra. Tegelbacken, bommar rätt hålllplats, kör förbi på treans, men inget folk så det spelar ingen roll känns det som. Gustav Adolfs torg. En taxi blockerar vänstersvängen för mig in på Kungsträdgsgatan. Släpper av min enda passagerare på Norrmalmstorg. Känner mig glad och entusiastisk. Klarade det.

Det är inte varje dag man får lära sig en ny linje under tiden som man kör den... Jag kommer att minnas det som dagen jag lärde mig 62:an i flykten...