Klockan blir 10.45 och jag läser Liza Marklunds nya bok "Livstid". Den är bra. Det är lugnt i rastlokalen. Fortsätter läsa. Pratar med några chaufförer om Tjejmilen som äger rum på Djurgården. En av förarna säger att han ska köra 69:an och då är det bra att känna till Tjejmilen, eftersom de springer ut på Blockhusudden. Samme chaufför säger också att vid Midnattsloppet var det vissa chaufförer som inte fick någon information alls om omläggningarna, de fick stanna vid Sergelstorg i flera timmar och vänta på bussar som var inställda.

Klockan blir 12 och plötsligt är hon 13.15. Jag beger mig ut från lokalen och bort mot Östra station. Ska köra ett gäng med 44:or. Det är inte speciellt mycket folk på någon av dem, däremot noterar jag att tidtabellen är mycket tight. Trots att jag kör som jag ska ligger jag efter ett varv flera minuter efter. Tar jag upp passagerare hamnar jag ännu mer efter och därefter reglerar jag ikapp någon minut vid ändstationen. Ibland är det en minut mellan ankomst och avgång - på båda ställena! Det som ställer till det är framförallt busstrafiken med deltagare från Tjejmilen - borta vid Östra station. Det finns målningar i marken och skyltar där det står "Blockera ej korsningen" - men det gör folk ändå. Lastbilar, bilar och bussar. Fast några busschaufförer inser att de kommer att blockera och släpper mig före. Jag blockerar också ibland, men försöker snabbt och smidigt smita in och ge plats åt trafiken.

Avslutar dagen med en 43:a mot Tanto och ligger fem minuter sen hela tiden. Lyckas hålla det, för jag har bara passagerare från Ruddammen. Är lite osäker på var jag ska svänga, men har memorerat Döbelnsgatan och Mäster Samuelsgatan. Så det är inga direkta problem. Rätt lätt linje, bara en svår sväng och den lyckas jag med eftersom jag tar ut svängen. "Perfekt", tänker jag. "Så ska det se ut".

Kommer fram till Slussen 6 minuter sen och förklarar att det var mycket folk på Djurgården. Chafförern som tar över 5180 - en H19 - säger "Ja, jag förstår det". Sedan säger vi tack och hej, jag går av mitt pass och ser fram mot drygt 36 timmars veckovila.

Många av passagerare på Innerstadsbussarna hälsar knappt på förarna. Vissa gör det och det är trevligt. Andra visar bara sitt kort, en kort stund. De håller korten upp och ner, de håller dem som om det vore ett pingisraket, de sätter upp dem framför näsan på mig och de har dem nedanför höften. Jag har lärt mig att titta efter väsentlig information - giltighet. Ibland säger jag tack innan jag registrerat att det gäller. Tack för att du visar kortet. Vissa verkar medvetet hålla för information. Andra kommer med kort som är helt slitna. Då säger jag inte tack. Men de visar upp korten. Och de gäller, för visst kan jag se lite av stämpeln i varje fall. Ibland kommer det folk som håller sina kort bakoch fram, då brukar jag be dem vända på dem.

SMS-biljetterna som jag skrev ner och analyserade sönder i början har jag nu börjat se mer information på. Jag kan se att den gäller - men inte om den är falsk eller inte. Det kan jag se, men jag hinner knappt leta upp den informationen. SMS-biljetten är nog bättre i T-banan där spärrvakten har tid att kolla på den.