Jag vet inte vad jag är orolig för när det gäller fyran. Eller, jo, jag vet nog. Jag är rädd för att jag ska falla in i treans spår vid Södersjukhuset och S:t Eriksplan. Eller vid Fridhemsplan. Eller svänga som en tvåa vid Odengatan. Glömma bort att svänga, så att jag är tvungen att köra till Sveaplan och vända mitt i natten. Köra fel och fastna. Vara tvungen att backa.

Kommer till Gullmarsplan, kl är 23.00. Har kört tvåan, 53:an och 43:an innan - men hela tiden försökt memorera hur fyran går. Fyran är den linje jag kört absolut minst, eftersom Söderhallen bara har två omlopp per dag på den. Så det här blir fjärde turen på fyran...

Jag ser en buss komma. Blir glad, för det visar sig vara 7026 - en av de nya Volvo biogasledvagnarna. Det finns förare som inte gillar dem, men jag har nog svängt där - tycker de är suveräna att glida fram i. Kruxet är väl bara att de ibland varnar för allt och ingenting på samma sätt. När de fungerar ger de enligt min mening den bästa körupplevelsen av alla Söderhallens ledvagnar. Så jag är glad. Ser att omloppsnumret inte stämmer, men det kan hända att föraren bläddrat fel. Sådant händer. Bussen stannar och passagerna släpps av. Föraren öppnar framdörrarna och säger att jag nog ska ha nästa buss, själv ska han till hallen och därefter fånga en tvåa. Han säger hej då och sticker iväg mot Söderhallen.

Själv väntar jag någon minut och ser sedan en Volvo ledbuss komma körandes. Identfierar den som första eller andra generationen biogas, ser sedan att det är 5378 - en av de första som levererades. Inte så illa, tänker jag. Avlöser föraren och frågar om det är några nyheter på linjen, längesedan jag körde den - men det är inga nyheter alls. Sätter mig tillrätta och med en halv minuts marginal börjar jag lastningen av passagerare. Glider iväg, vänster i rondellen vid Gullmarsplan, vänster vid Skanstull, missar inte att svänga mot Hornsgatan, klarar Hornstull. Glider över Västerbron och njuter av utsikten. Hur är det nu igen, bussfil i slutet av bron. Där. Inga problem. Mycket folk. Fridhemsplan. S:t Eriksplan. Odenplan. Tekniska högskolan - Östra station, där hade det varit lätt att köra fel, men lika lätt att fixa till. Sista passageraren kliver av vid Stadion. Ska svänga - kollar BussPC:n - vad heter nu den där hållplatsen igen. Ja just det, Banérgatan. Där ser jag funkishuset. Svänger. Snyggt.

Några minuters regleringstid när jag är vid Radiohuset. Släcker ner bussen och äter en morot, dricker lite vatten. Klockan är 23.55 när jag startar motorn igen, tänder upp och sticker iväg. Det är trångt vid Östra station, men det går bra. Vägarbete. Svänger ner på Odengatan. Odenplan, S:t Eriksplan och Fridhemsplan - ligger i tid - eller lite plus, en minut ibland. Så jag får tidsreglera. Över Västerbron. Hornstull. Svänger rätt upp mot Ringvägen. Svänger rätt vid Skanstull. Gullmarsplan. Tömmer bussen. Puh. Det gick ju bra. Klockan är 24:34, så jag går igenom bussen. Tommar sedan Götgatan och Folkungagatan. Kör via Bondegatsrampen och parkerar bussen. Stänger allt och går ut. Pratar lite med föraren jag träffade vid Gullmarsplan tidigare och beger mig sedan hemåt. Det var kul med fyran. Det var gott om körtid och flöt på bra. Jag känner mig nöjd. Fjärde turen på fyran är över...

Körkort för cyklister - föreslog någon i en kommentar till mitt förra inlägg. Jag har funderat på det, tror att det kan finnas ett samband mellan cyklisters beteende och huruvida de har körkort eller inte. Inte minst för att de som har ett körkort att förlora kanske drar sig lite för att köra mot rött, för att de vet att det är en trafikförseelse... (om inte för att de inte vill skada sig eller andra). Om man aldrig tänkt ta körkort spelar det ju ingen roll hur mycket spärrtid som ligger i länsstyrelsernas register. Så egentligen kanske det hade varit bra.

Eller räcker undervisningen som vi får i grundskolan? Cykel är ju ett väldigt bra färdmedel för väldigt många och det är kanske dumt att reglera användningen mer än vad som redan sker i lagen... Men en repetitionskurs ibland kanske kan vara bra.

Det verkar inte bara vara jag som uppmärksammat cyklisterna i trafiken, vilket jag inte trodde heller. Det är väl bara det att bussandet gör att jag börjar reflektera mer över cyklisternas tillvaro i trafiken. Metro har en artikel om cykelkörkort - läs den här: [metro cykelkörkort Göteborg, 2008-05-20]

Om man skulle ha körkort är ju frågan vad behörigheten skulle heta... A -4 kanske? Eller S - som i sunt förnuft?

Cykelbudet konstaterar att det är rött ljus. Han fortsätter rätt ut i korsningen, utan att bry sig om något.

Kvinnan på cykel framför mig verkar inte riktigt koncentrerad på trafiken, mer på musiken i hörlurarna. Eller - vänta en stund - varför har hon bara en hand på styret. Aha - mobiltelefon. Pratar man i mobiltelefon och cyklar händer det att man kör mot rött. Och vips - som en bekräftelse på regeln - alla stannar utom den mobiltelefonpratadande cyklisten.

Efter Stureplan. Jag stannar vid rödljus. Trångt. Cyklisten tränger sig förbi leden. Det blir grönt. Cyklisten har fastnat, sätter ner foten, kommer inte förbi utan att antingen skrapa bilen eller bussen, eller sig själv. Jag kör lite åt vänster för att öka avståndet, underlätta, samarbeta. Cyklisten kör om och fortsätter in på cykelbanan - där jag vill ha henne...

Senare samma dag. Ser cyklisten i spegeln. Det är helt mörkt ute, men jag ser. Han fanns där inte för en sekund sedan, men nu kastar han sig dödsföraktande mellan min 18 meters buss och de parkerade bilarna. Jag håller ut lite. Cyklisten stannar till. Kliver av cykeln. Går ifrån vägbanan och upp på cykelbanan. Lamporna på cykeln är fortfarande släckta.



Jag gillar att cykla, men när jag kör buss i Stockholms innerstad ser jag ibland cyklister som dödsföraktat bryter varenda regel och dessutom kopplar bort allt sunt förnuft. "Ser jag bussen, ser bussen mig" verkar de tänka - trots att de övar mörkerkörning utan någon tillstymelse till lampor. Även om jag som busschaufför ska se allt, är det lite svårt att alltid läsa av cyklisternas intentioner. Det är även svårt att se dem i situationer där de kommer bakifrån i en mörk korsning. Lösningen blir att ta det lugnt och hela tiden vara beredd på att cyklisterna kan dyka upp från ingenstans. Kolla speglar och döda vinklar.

Med stor kraft följer stort ansvar, som de säger i Spindelmannen, men innebär det då att om man har lite kraft, pedalkraft, så behöver man inte ta något ansvar alls?

Puh. Nu idag fick jag en ny grundhandling och ett "grattis till körkortet!" från Vägverket. Så nu är den godkända hävningen av automatvillkoret officiell i registren.

Det känns dock lite oroväckande att Vägverkets rutiner för att rapportera godkända förarprov fallerar. Även om det är ett fall av x antal tusen, så räcker det ju...

Pratade precis med en av förarenhetens representanter i Stockholm och det visade sig att de glömt hämta data från Jakobsberg det aktuella datumet.

Jag hade tappat mitt körkort, så jag beställde ett nytt. Därför reflekterade jag inte över att jag inte fått någon ny grundhandling - utan trodde att det skulle fixa sig automatiskt med borttagningen av automatvillkoret.

Så nu ska jag få en ny grundhandling, när de väl registrerat hävningen. De trodde att det bara var jag som drabbats, men de ska gå igenom det för säkerhets skull... Kanske finns fler från det aktuella datumet som inte fått körkorten registrerade men bevis på godkänd uppkörning?

Bäst att behålla protokollet från uppkörningen ett tag till om resultatet från uppkörningen utraderats någonstans i cyberspace. Och telefonnumret till kontaktpersonen i Jakobsberg som kan intyga behörigheten för polisen om de frågar.. Ibland är vardagen mer spännande än man vill att den ska vara...

Hämtade precis ut mitt nytillverkade körkort med hävt automatvillkor, men de verkar inte ha tagit bort villkoret (villkor 78). Lite skumt. Men jag sitter här med protokollet framför mig, som gäller som körkort, så jag hoppas det inte är några problem... Samtidigt, det handlar om Vägverket... Anoto-strul?

När jag kommer fram till Hamngatan med 43:an ser jag en polismotorcykel som står och hindrar trafik att köra ner till Norrmalmstorg. Kollar närmare och ser blåljus nere vid Norrmalmstorg. Jag får grönt och korsar gatan. Söndagskväll i Stockholmstrafiken.

43:an på söndagar går med snäv tidtabell. Ändå hinner man förvånansvärt bra i tid, även om en buss som kommer till ändhållplatserna Ruddammen eller Tanto på papret ska gå i samma stund som den kommer fram. Jag kör från Ruddammen med några passagerare och njuter av att åka in kvarteren vid Döbelnsgatan, bort förbi Franska skolan och Johannes brandstation. Mysig stadsmiljö. Kommer fram till Hamngatan och får en 47:a framför mig, jag tänker att det nog beror på polisinsatsen - men har inte hört något om vad som hänt, ens på FM-radio.

Svänger höger, över bron, förbi slottet. Vid Räntmästartrappan står några trafikanter och väntar. De säger:

"Kommer det någon mer buss. Vi har stått här i 45 minuter utan att det kommit någon."
"Jag ringde trafikupplysningen också, och de sa att det inte var några störningar", säger en man som sitter ner med sin son
"Jag har sett att det är någon form av polisinsats vid Norrmalmstorg", säger jag, "så det är nog bara 43:an som kommer förbi, eftersom jag kör en annan väg"

Stänger dörrarna och kör iväg. På väg till Tanto tänker jag att det är väldigt bussfritt. Från Tanto känns det som att jag är ensam buss på Söder. Kommer fram till Slussen och har en föraning om att jag inte kommer bli avlöst. Ser ingen avlösare, så jag skickar "ej avlöst" via bussPC:n. RTL ropar upp och säger att avlösaren nog sitter fast i någon kö någonstans. Får beskedet att jag ska ställa upp bussen. Kör in på Södermalmstorg och parkerar. Anropar RTL och meddelar och tar sedan en försenad paus.

När jag avlöser 55:an får jag reda på att det varit bråk i samband med firande och demonstrationer runt Israels 60 årsdag. Tvåan och 55:an har blivit stående. Men återigen farbart.

Det jag funderar lite på är hur informationen når beörda förare, och vilka som anses berörda. I det här fallet stoppades all trafik via Norrmalmstorg - pulsådern för linje 2, 76 och 55. Jag fick aldrig något meddelande om störningen, eftersom jag körde linje 43. Rätt på ett sätt, men eftersom jag var första buss på 45 minuter att passera tvåans, 55:ans och 76:ans hållplats Räntmästartrappan, hade jag varit behjälpt av att veta vad som pågick. Att något pågick visste jag, men inte vad. Kanske finns det här möjlighet att designa något informationssystem som kan stödja detta?

Quarnevalen är ett evenemang som inträffar vart tredje år i Stockholm. Studenter från KTH och andra högskolor bygger ihop spännande fordon och fordonsliknande tekniska lösningar, och visar upp dem i en kortege. Jag kan så här i början av inlägget säga att jag inte sett den tidigare. Och jag visste inte om den när jag kom till Slussen 13.18. igår... Oförskämt fint väder.

Kommer till Slussen. Går och ställer mig för att fånga en tvåa mot Norrtull. Bussen kommer, buss 5397, som jag även kört dagen innan. Skönt att det inte blev 5398 som jag körde kvällen innan, den gick inte så bra. Äntrar bussen genom mittendörrarna. Avgående förare informerar om att tvåorna vänder vid Norrtull på grund av Quarnevalen. Det finns ett blått häfte med beskrivningar och innan jag lämnar Slussen kollar jag lite snabbt igenom det och ser att jag ska vända genom att köra höger på Birger Jarlsgatan och sedan höger in på Hamngatan. Det står även att tvåorna ska gå från Norrmalmstorg utan att följa tidtabell. Tidsreglering ska ske på Söderhallens gård.

Kommer fram till Norrmalmstorg och tömmer bussen. Folk har förståelse för att den inte går längre, många säger att de ska se på Quarnevalen. Anropar RTL för att få reda på hur jag ska göra eftersom jag går av passet vid Slussen, men de säger bara att jag har informationen i den blåa foldern. När jag svänger runt hörnet in på Hamngatan ser jag en Volvo-ledvagn stå parkerad, så jag ställer mig bakom, och springer sedan och pratar med föraren. RTL har informerat om att man ska tidsreglera på hallen, men för oss som ska lösas av när vi kommer till Slussen är det ok att tidsreglera där vi är. Efter några minuter kommer ytterligare en buss vars förare frågar oss, och vi beslutar sedan att köra fram bussarna så att han kommer in lite bättre. Första bussen rullar iväg mot hållplatsen. Jag kör fram.



Loggar in på omloppet igen och ställer in att jag är på rätt plats. Stureplan - ser att jag är +12 minuter, men står stilla och inväntar avgång.


Bildtext: När man väljer avgång i BussPC:n skyltar den inte upp bussen om man är för långt från angiven hållplats. Man får bläddra fram till rätt hållplats, positionera sig. Alternativet är att köra fram till hållplats och öppna dörren, varpå BussPC:n positionerar, men trafikanterna brukar bli lite förvirrade då... "Är du en tvåa?" "ja" "Det står ej i trafik"




Bildtext: Enda chansen att ta en bild vid Norrmalmstorg från förarplatsen på en MAN ledbuss är om man står parkerad och inväntar avgång. Allt avstängt, avgång om 12 minuter...

När det är fyra minuter till avgång kör jag fram till hållplatsen och lastar. Kör, ingen trafik att tala om och lagom med folk, så jag kommer i tid till avlösningen.

Efter en paus fångar jag en Volvo - 7004 - mot Norrtull. Samma sak - vänder vid Norrmalmstorg. Denna gång är passagerarna som står och väntar mer svårövertalade att inte gå ombord. En kille säger "Jag har ju köpt SMS-biljett, vad ska jag göra nu då!?" varpå jag så lugnt som jag kan svarar att han får kontakta SL-center, men han blir sur ändå... Jaja, jag stänger alla dörrar och rullar mot motsatt sida på Norrmalmstorg. Tidsreglerar någon minut och avgår sedan från Norrmalmstorg en timme innan ordinare tur...

Vid Sofia tömmer jag och tommar in på hallgården, där jag ställer mig bredvid fem andra ledbussar som väntar på ordinarie avgång mot Norrtull.


Bildtext: Busslink 5397 och 5381 inväntar ordinare avgång mot Norrtull på Söderhallens hallgård. En ledbuss kör ner mot Barnängen för att lasta.

Efter c:a en timmes väntan, under vilken jag även pratat med en chaufför i grannbussen, kör jag ner till Barnängen och lastar. Den chaufför säger bland annat att det är den lugnaste omläggningen hon varit med om. Det var mycket värre första maj. I höjd med Spårvagnsmuseet meddelar RTL att vi är åter i ordinarie körvägar, omläggning och förkortningar upphör. Kommer fram till Slussen och blir avlöst. Meddelar chauffören och går sedan ut i solen och njuter.

Jag har upplevt min första Quarneval, men ännu inte sett något av den. Jag har upplevt den bakom ratten i en 18 meters ledbuss...

Idag flög jag till Bromma med Avitrans. De flyger för regionala flygbolag under namn som Kullaflyg, Blekingeflyg och Gotlandsflyg. Jag har alltid tyckt att de är bra och det är kul att åka mindre propellerkärror. Fast idag gick det inte som det brukar.

Vi flyger in över Haninge, Kärrtorp, Globen, Kungsholmen och Bromma. Landar. Flyger lite för högt, och piloterna pressar ner planet på banan för att nästa sekund dra på och lyfta. Något är galet. Efter någon minut, som känns som en evighet säger piloten:

"Banan tog slut... så vi tog det säkra före det osäkra och gjorde en turnaround. Vi ligger nu i vänstervarv och kommer snart att landa på Bromma igen. Vi har allt under kontroll och det är ingen fara."

När de sagt det kom jag på att de inte använt klaffarna. En dam som satt bredvid kommenterade att det varit en ryckig flygning, hon hade flugit själv sa hon och tänkt att de kom in alldeles för snabbt.

Vid nästa varv tog de det riktigt lugnt och fällde ut klaffarna lite i varje fall. Det är ju ganska långa inflygningsrutter - runt hela stan - vände vid Tullinge. Och lyckades landa. Ett tag var jag lite rädd. Kanske ska kolla upp bussresorna nästa gång...

Kanske finns det en pilotblogg som skriver om denna läruppelvelse någonstans?

I tisdagens tisdagstema var temat orange. Jag delar med mig av en bild som jag tog på stranden i Nice...




Det hade ju varit snyggt om det var en Airbus - men det är en av deras 737:or...

Igår för ett år sedan startade jag bussförarbloggen. Tanken var att dokumentera vägen till körkort. Nu har den övergått till att dokumentera lärandet på vägen... vardagen som busschaufför i Stockholms innerstad.

Ett år... går fort. Min present till bloggen är en ny header...

Var det svårt? Ja, det var en liten tröskel att ta sig över, i varje fall för mig. De kollar på bromsnings- och växlingsteknik, men vad ligger i det? Uppmärksamhet, manövrering, att följa skyltar. Men jag hade ju självklart nytta av mina erfarenheter bakom bussratten i Stockholms innerstad.


Behöver man lämplighetsintyg för att häva automatvillkor på D-kortet? Om du inte har några medicinska hinder som måste prövas så räcker det med D-kort och automatvillkor. Körkortet räknas som lämplighetsintyg, även om intyget gått ut. Om du har medicinska villkor måste du ha ett nytt lämplighetsintyg. Detta är en fråga som är lite förvirrande, man får olika svar vem man än frågar. Men instruktören på Grönlunds hade kollat upp det, så det borde stämma... Det är förövrigt inte så många som häver automatvillkoret just på grund av att de inte vet att det oftast räcker med giltigt körkort för D-behörighet (med vilkor automat, 78)


Vad var svårast? Att förstå växellådan var nog det som tog mest tid för mig. Men när jag väl förstod varvtalen som krävdes och varför man skulle köra 30 på fyran så lossnade det.


Vad blev du mest överraskad av? Det var ett lite större steg än att bara lära sig köra en ny bussmodell. Samtidigt fick jag väldigt mycket tillbaka av instruktören, tips som jag har nytta av även när jag kör innerstadstrafik. Jag fick större förståelse för skillanderna mellan kollektivtrafik och turistbussnäringen.


Vad funderar du på nu? Att samma buss med OptiCruise kan användas för uppkörning till både manuell och automatlåda. Men om du får behörighet med automat får du inte köra bussen när du är godkänd (du får övningsköra, dock) - eftersom den är registrerad som manuell buss. Jag förstår uppdelningen i automat/manuell - det är en viss skillnad att köra - men samtidigt känns det som ett byråkratiskt virr-varr.


Var det dyrt? Totalt gick hävningen på 6500 kronor - en lektion kunsultation, en repetitionslektion, busshyra samt uppkörningsavgfit. Hade jag klarat mig på en lektion hade jag sparat 1800 kronor, men jag behövde två - inget snack om det... Dyrt? Mycket pengar, men...


Var det värt det? Svar: Ja - utan tvekan. Både med tanke på hur mycket jag lärde mig och med tanke på körupplevelsen. Samt med tanke på de möjlgiheter som finns att på sikt söka sig mot andra bussäventyr. Även automatväxlade bussar är roligare att köra nu...

Så var det då äntligen dags för uppkörning. Lite nervös var jag allt, det är inte gratis att lära sig köra buss och om jag inte skulle klara det skulle jag få omvärdera mitt beslut att häva automatvillkoret. Står utanför bussen och pratar med instruktören, om drivlinor och växellådor. Lärorikt. Två inspektörer kommer gående i solskenet och instruktören säger:

"Det verkar som att du får Tore [namn fingerat]. Han är lugn. Hej Tore!"
"Hej! Tore", säger inspektören och tar i hand.
"Det är hävning", säger instruktören
"Jajamensan", säger inspektören och skrattar lite
"Det är väl vad vi orkar med idag", säger instruktören "Vi har varit ute och kört innan så färdskrivarbladet sitter i"
"Det är bra", säger inspektören

Jag går in i bussen och inspektören följer efter. Sätter mig på förarplatsen och inspektören ber om legitimation. Jag ger honom det. Sedan får jag intyga med underskrift att jag inte har körkort i något annat EES-land. Tar pennan, men håller den fel. Det är en digital penna.

Inspektören säger:

"jag ska kolla hur du växlar, men kommer även titta på backning, planering, hur du manövrerar och din uppmärksamhet. Jag säger höger och vänster. Säger jag inget är det rakt fram. Du kommer även att få följa skyltar. Du kan göra dig i ordning"

Jag lägger min id-handling i jackan och sätter mig tillrätta. Säger:

"Då rullar vi?"
"Ja, gör det", säger inspektören

Stänger dörren, lossar p-bromsen, i med manuellt läge på växeln och så upp med kopplingen. Att låta bussen dra på kopplingen utan gaspådrag är något jag övat under morgonen, så det går bra. Glider ut genom grinden, hinner efter en bil, kör den lilla smala vägen ut från området. Håller 30-40 km/h, det är inte så bra sikt. Kommer fram till en korsning, där står en förvirrad förare med en Volvo. Han står så att jag inte kan svänga, dessutom från höger, så jag ser till att han litar tillräckligt mycket på att jag står still så att han kan köra. Han kör och jag svänger.

"Följ skyltarna mot Enköping", säger inspektören och jag rullar upp på accelerationssträckan. Gasar, tar två växlar åt gången. Upp i 90. Håller mig där, får instruktion att köra mot Kallhäll, så jag svänger av, saktar ner. Höger i korsningen. 30-sträcka efter ett tag. Fortsätter in på en väg jag aldrig kört. Höger in i ett industriområde som jag listar ut det är 50 i sedan rakt fram mot Stäket. Och här blir det verkligen nytt för mig. En kringelikrokväg med 50 begränsning och nerförslutning. Backen kommer utan förvarning, så jag får växla ner mitt i backen för att undvika att bromsa fel. Låter retardern ta en del av bromsningen. Sedan, plötsligt, ett farthinder framför mig - på en 50 väg - hinner inte bromsa så mycket som jag vill, så jag tar det någon km/h för snabbt. Inspektören kommenterar inte något .

Plötsligt, vid några villor, säger inspektören åt mig att tuta. Jag tänker att man kanske ska tuta i kringelikrok-vägen, men det är en gammal körskoleföreståndare som är ute i solen. Så vi hälsar på honom. Kör höger, nytt farthinder.tu Instruktören ber mig följa skyltar mot Stockholm. Ser E18 skyltar - gröna motorvägsskyltar - och rullar framåt. Korsningen ser dock skum ut från förarplatsen, aktar man sig inte är risken att man kanske svänger en avfart för tidigt eller rentav missar. Men jag lyckas och accelerar upp. Kommer inte riktigt upp i 90, men folk verkar hålla 80 så jag svänger ut. Njuter av fjädringen och utsikten. Solen skiner. Svänger av mot Kallhäll. Får köra genom samma industriområde igen. Sedan vänster. Upp på E18 igen. Accelerar och denna gång tänker jag att han kanske vill se om jag vågar upp i 90 - så jag ger järnet. 90 och ut. Av på andra avfarten vid Jakobsberg - ser 50-skyltarna och anpassar bromsningen. Mot Jakobsbergs Centrum, så jag oroar mig några sekunder för att få ta den svåra svängen.

"Mot Jakobsbergs Centrum?", frågar jag
"Ja, det var innan det. Vi ska börja ta oss tillbaka igen. Så du kan svänga höger här", säger inspektören

Jag svänger höger in på IKEA-området. Lämnar en bil företräde enl. högerregel, men föraren tar inte chansen, så jag glider vidare. Möter en lastbil på den smala vägen, men det går bra. Ser att porten är öppen när jag kommer till hårnålskurvan och frågar:

"Hinner vi?", varpå inspektören skrattande säger
"Nej, det gör vi nog inte. Du får stanna till, så slår jag in koden"

Stannar och släpper ut. Funderar lite över körningen. Några missar har jag gjort, men det känns ändå rätt ok. Inspektören säger att jag ska få vända bussen, så vi kör och vänder. Inga problem, har full uppsikt.

Stannar. Inspektören säger:

"Ja, körningen är godkänd"
"Oh, tackar! Oh vad bra", får jag ur mig

Han skriver under ett bevis om godkänt förarprov och sedan tar vi i hand och jag går glad och lycklig ut ur bussen. Träffar instruktören som gratulerar och erbjuder mig att köra hem. Så jag rattar för första gången en manuellt växlad buss på eget ansvar. Uppkörningen för att häva automatvillkoret är över.

En skön, men lite overklig känsla, när jag sitter och glider fram på E18.

Onsdag morgon. Kör till Solna och är där strax efter kl halv nio. Parkerar bilen och ser om bussen är på plats, vilket den inte är. Den kommer några minuter senare. Instruktören ser mig och hälsar, jag får nycklarna och går iväg och låser upp. Passar på att ta några bilder på bussen, det kan ju vara sista gången jag kör den...


Bildtext: Uppställd buss på Grönlunds övningsområde

Det är en fin buss och jag har tänkt mycket på växlingen dagen innan. Försöker memorera att trycka ner kopplingen vid 500 varv, och växla två steg vid 2200. Bussen är från 2000 och Grönlunds köpte den så sent som i november 2007.







Bildtext: Förarplatsen genom förardörren.




Bildtext: Stol med OptiCruise växlingsreglage. Bussen kan växlas manuellt eller automatiskt.



Bildtext: Vy från mittendörren




Sätter mig tillrätta. Startar. Glider iväg på tvåan, gör en högersväng och sedan höger igen. Mot Kista.

"Nu ska vi ställa till det lite för dig", säger instruktören. Får köra vänster mot Kista Centrum, under ett hus, svänger höger mot Sollentuna i en rondell. Inga problem. Stannar vid trafikljus, dagisbarn går över i procession. Fortsätter under E4:an - instruktören frågar om höjden - och jag svarar - vi går under. Får reda på att många bussar skrapar taket precis i den viadukten. Kör gamla vägen till Jakobsberg. Upp på E18. Ner och runt IKEA.

Strax innan en rondell säger instruktören
"Nu gillar jag att åka med dig"
"Jo, jag är själv nöjd med körningen", säger jag
"Det är bra - att vi är på samma våglängd, ibland är man inte det", säger instruktören.
"Jag var inte nöjd igår", fortsätter jag, "tyckte inte jag fick till växlingarna"
"Du har aldrig funderat på att inte ställa så höga krav på dig själv? Solen skiner även om vi inte ser den - ovan molnen"

Uppvärmningskörningen pågick ungefär en timme och under den tiden lärde jag mig uppskatta såväl Irizaren som Opticruisen fullt ut. Jag kände det som att uppkörningen mer blir en fortsättning, än ett regelrätt prov. Avslutade uppvärmningen med att vända bussen. Snart dags för uppkörning...

Kommer till Grönlunds vid 14-tiden. Bussen är inte inne ännu. Jag är lite nervös, har övat bromsningsteknik hela helgen och försökt komma ihåg hur växellådan på uppkörningsbussen fungerade. Instruktören kommer och jag får nycklarna och går ut till bussen, som står uppställd på deras övningsområde. Sätter mig till rätta och tar några bilder, som en förberedelse inför uppkörningen dagen efter - brukar vara ett bra sätt att komma ihåg hur tekniken fungerar.














Instruktören kommer också och jag startar bussen, lägger i tvåans växel och rullar iväg. Trots att det var en månad sedan känns det rätt ok att köra. Den är ju stor, 3,7 meter hög, men det gör att jag sitter bra och ser långt. Lite ovant med alla speglarna, det är inte glas hela vägen ner men det kompenseras med ytterligare speglar som visar kanten. Jag frågar instruktören om jag kan få prova att backa också, och han säger att vi ska göra det under lektionen. Kör ut mot Jakobsberg. Instruktören tycker jag kör för försiktigt, håller för långt avstånd. Hittar dock växlarna rätt bra och ligger på grön markering. Svänger av i Jakobsberg, mot Barkaby. Kör ut till flygfältet och vänder. Får bra tips på hur jag ska använda spegeln vid backning. Backning kan ingå som en del av provet, men behöver inte göra det.

Rullar ut igen mot Jakobsberg. Kör lite rundor och kommer till svängen som har en rak refug. Jag inser att jag missar hastighetsbegränsningsskylten. Rullar igenom Jakobsberg. Gör lite svängar mot Veddesta. Provar att accelerera. Instruktören påminner om att jag kan varva upp till 2200 varv och sedan lägga i två växlar samtidigt. Det behöver jag dock inte göra hela tiden, om jag kör på 50 väg räcker det med en växel.

Instruktören säger att det inte krävs en toppenkörning, utan de ska bara avgöra att man kan hantera bussen på ett trafiksäkert sätt med manuell växellåda också. Jag tycker att körningen går lite sådär, det var svårare än jag kom ihåg och det blir ryckigt. Men till slut får jag till det - försöker titta långt fram och planera körningen ordentligt. På väg tillbaka mot Solna på motorvägen är det en V50 som ska ut på en påfart. Jag bromsar och instruktören frågar varför. Jag säger att jag borde ha använt retardern, men han frågar varför jag bromsade. Bilen ska lämna mig företräde och vad är viktigast - en personbil som inte accelerar tillräckligt eller 50 personer som får nicka till när jag bromsar.

Väl tillbaka på Grönlunds får jag backa in bussen. Det går bra. Tackar för lektionen och sticker sedan hem. På kvällen kör jag till Jakobsberg och rekar. Förbereder mig mentalt inför morgondagens uppkörning.

När jag kört Grönlunds Scania Irizar har retardern, hjälpbromsen [se länk], aktiverats när jag släppt gaspedalen. Det har varit en mjuk inbromsning, som jag lärde mig uppskatta. Under uppkörningen i onsdags, som jag kommer skriva mer om senare, fick jag bland annat utnyttja den i en backe ner mot en dalgång. Men egentligen använde jag den hela tiden, så snart jag skulle bromsa in.

Vi har uppmanats av Busslink att använda retardern så mycket som möjligt, det sparar miljö och pengar eftersom bromsbeläggen inte slits så mycket. På innerstadsbussarna aktiveras retardern genom ett lätt tryck på bromspedalen. Fram tills igår hade jag inte riktigt förstått hur effektiv retardern faktiskt är. Jag har känt att den bromsat och sett en liten symbol ( (R) i MAN och (+) i Volvo) tändas i displayen både på MAN:arna och Volvobussarna, men först igår när jag körde tvåan med buss 7026 insåg jag kan bromsa helt utan att aktivera tryckluftsbromsarna - genom att vara cool och vänta någon sekund på att retardern ska börja bromsa ner farten.

Jag kör på Birger Jarlsgatan - fram till ett rödljus, håller runt 40 km/h. Trycker lätt på bromsen. Först händer ingenting, sedan börjar bussen bromsa in långsamt för att därefter öka och göra en mjuk inbromsning. Trafikljuset slår om, släpper bromsen och accelerar upp igen. Lite ketchupeffekt.

Det var en aha-upplevelse i bromsningsteknik - när jag väl upptäckt det utforskade jag även retarden på våra Scanior. Fungerar på samma sätt. Om jag har förstått det hela rätt aktiveras retardern även om man bromsar lite mer och därmed aktiverar tryckluftssystemet, men att bromsa helt - ner till 10 km/h kanske - med retarder var en ny upplevelse.

Jag ska prova på 53-serien och 700X - 70XX serien också, när jag började köra på Söderhallen var det den modellen jag tyckte var mest svårbromsad. Kanske för att jag inte förstått mig på retardern?

"En turisbuss brinner vid Konsthallen på Djurgården. Räddningstjänsten är på väg. 44 och 47 vänder vid Djurgårdsbron. Vi kör alltså inte ut på Djurgården.", säger operatören på radion när jag sitter på trean i måndags.

En stund senare upprepas meddelandet, jag tänker - skönt att inte köra på Djurgården idag.

En tredje gång. "Jag ser att det fortfarande kör ut bussar på Djurgården. Vi har omlagd körväg för 44 och 47, vänder vid Djurgårdsbron. Vad är det ni inte förstår!"

Dagen efter, i tisdags, när jag satt reserv, hörde jag några förare kommentera just detta med bussen som brann. Det stod inte mer än en notis i tidningen. De noterade att operatören låtit uppgiven och nästan desperat. En operatör sa:

"Varför skickar de inte ut textmeddelande bara?", sa en chaufför och fortsatte "det hade ju varit så enkelt. Stämplar man fel skickar de textmeddelanden hela tiden, men när det gäller sådana här saker som omlagd körväg och sånt, då gör de inte det. Det kan ju vara att man precis gått på vid Sergels torg, då skulle det ju bara vara att gå in på skärmen och läsa meddelandet."

Kommunikationen mellan RTL och förarna stöds av BussPC:n och radion. Textmeddelanden kan sändas till en speciell linje, buss eller ett omlopp. Kan även sändas till alla bussar som är i trafiik. Jag tycker det är intressant hur möjligheterna till textmeddelanden diskuterades, som en självklar lösning i en situation med många avlösare och omlagda körvägar. Det visar även på att det kan vara en vits att både använda sig av radio och av textmeddelanden.

Efter rasten i tisdags satt jag reserv på Slussen. Satt och läste. Då kom driftledaren förbi och frågade om jag ville jobba övertid - de behövde hjälp att besiktiga en buss i Nacka. Sagt och gjort, jag åkte med till Söderhallen och blev instruerad om vem jag skulle kontakta på verkstaden. Letade reda på honom, och sedan på bussen - 5048. Backade ut och rullade efter en kort säkerhetskontroll iväg mot Nacka.

Det var härligt att köra motorväg och komma iväg från linjerna ett tag. Fick bra vägbeskrivning, så det var inga problem att hitta - Bilprovningen i Lännersta. Var lite tidig, så jag solade mig lite utanför portarna - och tog lite foton.








Fick köra in lite innan 12.30 och två besiktningsmän och en prao tog sig an bussen. Först fäste de kablar till framdäcken, därefter gjorde den en massa tester som jag inte kände igen från vanliga bilprovningen. Bland annat kollade de spinning - vet inte vad det innebar, men de snurrade däcken med en maskin.






Efter drygt 20 minuter var de färdiga. Återvände till Söderhallen och njöt av att köra motorväg. 13.07 svängde jag in på hallgården, ställde sedan bussen utanför verkstaden och gick in och lämnade protokollet på verkstaden. Därefter åkte jag hem.

En spännade och lite annorlunda bussförardag.

I tisdags satt jag reserv hela morgonen, fram till 13 - försovningsreserv.

Börjar vid 04.45 på hallen och får först sitta och vänta i två timmar. Tar några bilder på vägen ner till rastlokalen.


Bildtext: En rampad buss


Bildtext: Trapphuset närmast hallgården.


Bildtext: Skåp, utanför en gammal matsal


Bildtext: Igenbommad gammal matsal...


Bildtext: Lång korridor bort till driftledningen


Pratar med kollegor, många verkar komma en stund innan de går på sina pass, pga bussar som inte passar osv. Dricker lite te och läser DN och Metro. Pratar även med en flexbussförare som berättar lite om hur det fungerar med missade och försenade avgångar. Rätt avancerat system med avgifter och regler som reglerar vad som gäller.

Vid 06.45, efter två timmar, kommer TX förbi och säger han har ett jobb som börjar, en chaufför har anmält sig sjuk.

Hämtar en buss och kör ut till Sickla Köpkvarter för ett och ett halvt varv på 74:an. Rätt mycket folk som ska in till stan från Hammarby sjöstad, även barvagnar vilket inte är jättevanligt så här tidigt.



Det är lite trångt vid Torkel Knutssongatan, de bygger där och en lastbil lossade något. Står och väntar på att de ska vara klara, men inser sedan att jag klarat svängen ändå. Men det var så mycket backande lastbilar att det nog var bäst att vänta.



Därefter förarbyte vid Mariatorget. Går till Slussen.

Väl på Slussen, kl 09.59, går jag på en trea mot Södersjukhuset. Vänder vid SÖS och sticker tillbaka till Slussen.

Rast, tar en te McDonalds. Går därefter in i rastlokalen och sätter mig för att läsa lite.

Vid 11-tiden kommer TX och frågade om jag ville besiktiga en buss i Nacka, så jag åker med honom till Söderhallen (berättar mer om besiktningen i nästa inlägg).

Att sitta reserv har jag gjort tidigare, men detta var första gången det fanns något att göra. Det var en ny erfarenhet att med kort varsel få reda på vilka linjer man ska köra, ofta är det minst en timme till avgång, nu var det iväg direkt. Jag sitter gärna reserv igen, men skulle nog inte stå ut att göra det varje gång... Fast gärna försovningsreserv, så länge jag slipper försova mig...