Lördag. Går på kl 14.19 - en 66:a från Spårvagnsmusset. Föraren som lämnar över åker med mig en bit och efter några hundra meter säger han - "Du förresten - vet du att det är omlagd körväg på 66:an idag?" "Nej", säger jag, "Jag kollade ändå anslagen på TX precis". "Jo, det är omlagd körväg - finns beskrivet i det blåa häftet. Men det börjar gälla först 15.28 - så det är ju när du är på tillbakaväg från Reimersholme." "Skönt", tänker jag. Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Midnattsloppet är ett stort evenemang som går av stapeln en gång per år på söder. För två år sedan råkade jag hamna mitt i avspärrningarna med min bil och kunde enkelt vända runt och köra Londonviadukten tillbaka hemåt. Jag hade hört om det i år också, men inte kopplat att det var den här helgen - min första trafikhelg i SL-trafiken.

66:an mot Reimersholme t/r
Nu sitter jag där bakom ratten och kör Bondegatan ner. Svänger höger på Nytorgsgatan och sedan vänster på Folkungagatan. Allting ser ut som att det är ett större evenemang på gång, avspärrningar sätts upp, vägen avdelas med band som ännu inte är uppspända. Solen skiner. Svänger in på Söder och mot Åsögatan, Södra station, Fatbursgatan. Timmermansgatan. Vänster ut på Hornsgatan, inte värt att förväxla med en 55:a.

Ska rakt fram, men ser tydliga skyltar med omlagd körväg. Klockan är 14.45 och jag söker ögonkontakt med en funktionär för att se om jag kan komma igenom. Nej, det kan jag inte - svänger upp på Rosenlundsgatan. Anropar radiotrafikledningen och frågar om körväg. De har lite svårt att förstå vilken riktning jag kör, men till sist förklarar jag att jag har nosen i ritkning SÖS. Då klarnar det - ska köra Rosenlundsgatan upp till Ringvägen, sedan höger och ner mot Zinkensdamm. Passagerarna frågar om jag inte visste om omläggningen och jag säger att jag fick reda på den men att de är en halvtimme tidiga med avspärrningarna. Ser hur BussPC:n räknar upp - 11 minuter sen. Nu ropar de från RTL och säger att omläggningen gäller från och med nu - 20 minuter innan utsatt tid.


Bildtext: Beskrivning av linje 66 vid omläggning. Märk att en chaufför markerat vilken omläggning som gäller för hans tur.

Fastnar i bilkö på Ringvägen men lyckas komma in på Dalagatan och köra serpentinslingan förbi Högalidskyrkan. Kommer fram till Reimersholme och kollar en extra gång på den blåa instruktionen. Tar lite tid att förstå hur de menar, men kommer sedan på att den är upplagd på samma sätt som linjebeskrivningen. Inser att jag bara ska köra till Högalidskyrkan och sedan rakt fram istället för att ta Dalagatan vänster. Ett par frågar mig om jag kör Hornsgatan. Jag säger att jag kommer köra rakt fram och sedan svänga in på Hornsgatan och in på Ringvägen. De diskuterar lite sins emellan och jag ser klockan öka i försening, -7 nu. De bestämmer sig för att åka med och jag välkomnar dem. Det är massiv kö på Ringvägen. Inser att min rast är i fara, så jag rastvarnar genom att skicka ett textmeddelande till RTL.

Släpper av en passagerare på lämpligt ställe. Paret som gick ombord frågar mig hur långt jag kör på Rosenlundsgatan och jag säger att jag kommer svänga höger vid Krukmakargatan. Kommer fram till att jag kan släppa dem vid Mariatorget. De inser att bussarna inte kommer gå under några timmar. De hoppar av och tackar. Säger "Tack för vänligt bemötande". Jag säger "Hoppas ni kommer hem ordentligt sedan". RTL ropar upp och säger att jag ska ta min rast på 10 minuter vid ankomst, samt ta buss 5039 som står uppställd på Nackagatan. TX hade inte kunnat nå mig. Dessutom säger RTL att jag är 9 minuter sen, eftersom han kan se det kan han se det på sin dator på Hornsberg.

Svänger på Timmermansgatan och kör in mot Södra station. Nu kommer bussPC:n på att jag är på linjesträckningen och den positiva minus nian byts till en stressande -18. Omläggningen har gjort att den inte kunnat räkna ut hur sen jag är och därför bara visat tiden från det att jag svängde av linjen på den omlagda rutten - så måste det vara. Men, jag har gott om regleringstid vid Söderhallen, så jag hinner med min rast. Allting går bra den sista biten och jag ställer upp bussen på Nackagatan. Går in till Söderhallen och tar en paus. Pratar lite med TX. Visar sig att den bussen jag ska ha är lite försenad också. Jag får övertid för att jag jobbat över och går sedan ut i lugn och ro för att förbereda mig för 55:an.


55:an Hjorthagen t/r
55:an är en linje som jag gillat från första gången jag körde den under utbildningen. Den är lite exotisk eftersom den leds via Hammarbyhamnens kaj, genom Söder på Hallandsgatan, bort mot Östermalm via Stureplan och sedan in mot Hjorthagen via gasklockorna. Jag var lite osäker på linjesträckningen så jag har kartan framför mig och har även skrivit upp vissa nyckelgator som är bra att svänga på - Grindgatan exempelvis. Allt går bra och jag vänder vid Hjorthagen. På vägen tillbaka ligger jag lite långt ut i en kurva, så jag får parera och kommer nära ett staket - men jag har det hela under kontroll. Vid Hornsgatan får jag ett meddelande via radio - ett allmänt anrop - att avstängningarna gäller nu. Helt tomt på bilar och jag möter tävlingsledningen som verkar inspektera banan. Jag fortsätter dock den inslagna vägen, enligt paperna ska det inte gälla mig. Kör till Ljusterögatan och tömmer, därefter kör jag 66 till Spårvagnsmuseet och paus.

En tvåa till Norrtull 2ggr t/r
Efter middagspausen tar jag en tvåa och kör till Norrtull. Det är min gamle handledare som kör bussen och jag är så inställd på att det är en av de första Volvovagnarna att jag först när jag sätter mig inser att det är MAN:en. MAN:en har jag inte kört sedan utbildningen och jag är därför lite ringrostig, innan jag hittar alla reglage som krävs för att öppna och stänga dörrar. Ställer in ratten och backspeglar och glider iväg. En mycket skön buss att köra - smidig. Ratten är mindre, så den känns lite som en personbil. Bromsarna tar mjukt och bra. Får bussen försenad 5 minuter och det stiger till 12 minuter innan jag är framme vid Norrtull.

Strax innan Norrtull inser jag att dörrbromsen på framdörren, som ska se till att jag inte kan köra med öppen dörr, inte fungerar. Jag anropar RTL och de säger att jag ska åka och byta buss. Jag kör till Söderhallen och skriver en felrapport. Dörrbromsen verkar verka på bakdörrarna, men inte på framdörren. Kör linjesträckningen tillbaka. Mycket folk vid Norrmalmstorg på grund av evenemanget Ung08. Ungdomarna visar verkligen ingen hänsyn åt mig som buss och bussen får både slag och spott. De verkar föga oroade över att släpet passerar nära dem. När jag ska försöka använda vindrutetorkarna för att få bort spottet på vindrutan, som jag bara blir trött för, råkar jag tuta. Som sagt - första gången jag körde bussen sedan linjeutbildningen... Misstaget beror på att MAN valt att ha en kontroll som sköter alltifrån tuta, ljus till vindrutetorkare. Inte helt enkelt... Jag tutar alltså vid ett övergångsställe och jag ser en polis som går ut och ser till att ungdomarna flyttar sig från övergångsstället. Informellt och oplanerat samarbete. Skulle aldrig tuta vid ett övergångsställe, men visst kan jag alltid säga att det var för att avärga faran - utan att behöva utstå spott och spe...

Får Volvon 5384 som visar sig vara en bra buss. Jag ombeds gå i trafik vid Barnängen och gör så. En lugn tur med tvåan till Norrtull. Samma sak igen vid Norrmalmstorg, men inget spott. Anländer i tid till Norrtull. Kör tillbaka och ligger i tid ända till Norrmalmstorg. På sträckan från Norrmalmstorg till Slussen blir jag 12 minuter sen. På Karl den XII:s torg tar jag ombord folk och vis av tillrättavisningen av handledaren tidigare väljer jag att inte ha folk ända framme. Jag hänvisar till säkerheten men kan inte säga till ett italienskt par - de säger "Just two of us". Jag säger - lite stressad - "Om jag tar två kan jag lika gärna ta 20". Det är fullt av folk och alla tränger sig. Jag tar med dem och kör till Räntmästartrappan. Har dock bra marginal, ingen står alldelles intill mig och det är luft i bussen. Nivåregleringen jobbar för att hålla bussen i rätt höjd. Pratar med italienarna och de ska till Katarina hissen. Lämnar Räntmästartrappan och precis när jag svänger ut på Katarinavägen - 12 minuter sen till avlösning, jag har rastvarnat - säger RTL att nu är Katarinavägen avstängd så omlagd körväg gäller. En halvtimme tidigare än de sagt från början.

Jag kommer fram till Slussen och ingen avlösare syns till. Jag rapporterar ej avlöst och ropar upp RTL. Passagerarna frågar vad som gäller och jag säger att jag väntar på avlösning, men tar ombord folk. Avlösaren har fastnat i trafiken med sin buss och RTL säger åt mig att ställa upp bussen. Jag säger även att Katarinavägen är avstängd och det bekräftas. Säger åt passagerarna att bussen inte går längre på grund av avlösningen. Alla lämnar bussen och avlösaren kommer - han hade fastnat med en trea. En annan förare säger att man måste vända bussen. En passagerar undrar varför jag inte sa att bussen inte skulle gå vidare redan vid Räntmästartrappan, men verkar föga intresserad av svaret och dessutom utomordentlig irriterad för att jag inte vet om 55:an går eller inte. Svaret att jag "vet inte, men tror inte det" duger tydligen inte och att anropa RTL är inte att tänka på - de har en massa samtal och väntetiden är lång.

Jag lyckas fånga en 53:a som vänder och kör ner Stadsgårdskajen. Kliver av vid Danvikstull och går till Spårvägsmuseet. Ska ta en 66:a och möter chuaffören vid hållplatsen. Han säger att trafiken ligger helt nere på linjen och att instruktionen är att vänta på klartecken att starta. Ska även ropa upp RTL. Vid bussen säger RTL att statusen på 66:an är att den är helt inställd, så jag kan avsluta och gå och sätta mig för att vänta på nästa pass. Säger att det är mitt sista pass för kvällen och då kommer han på att de kanske behöver någon reserv vid Slussen för att vända bussar - så jag beger mig dit. Åker med en trea och hjälper till att stötta föraren när han ska igenom tunneln på Slussen. Detta är något busschaufförerna sedan pratade om - "Tog du tunneln", "Jag brukar tänka att om jag inte klarar en sak så måste jag öva mer", "Kör du först så ser jag om du kommer igen.". Tunneln är en underfart som förbinder stadsgårdskajen med vägen i riktning mot Munkbroleden och det är 30-talstrångt. Men föraren jag åker med klarar det. Tunna skivor, men det går. Han tackar mig för min pedagogiska och lugna röst. Går till rastlokalen. Sitter därefter och väntar och pratar med kollegor. Kl 23.30 beger jag mig till Söderhallen. Kör sedan hem. En eftermiddag, kväll och tidig natt i Midnattsloppet tecken är över...

Några tankar
Det är när allt inte fungerar smärtfritt som man lär sig mest. Lördagens körning var den första jag gjorde med omläggning och den blottlägger hur allting som till vardags fungerar så smärtfritt att det inte syns verkligen fungerar. I varje fall blir ytterligare pusselbitar synliga. Papret med köranvisningar och information om omläggningarna hade vissa tidsangivelser som visade sig inte gälla. Det verkar som att informationen mellan arrangörer, polis och SL kunde fungera bättre. Information till passagerare är svårt att ge när busschaufförerna själva inte har informationen, eller när den information som finns inte gäller. Men lärorikt var det. Lite av ett elddop. Sa någon att bussförare bara kör buss?