Sista dagen på linjeutbildning: Ledbuss linje 3 och 4

Så var det dags för den sista dagen på linjeutbildningen. Knappt två veckor efter att jag klarade körkortet har jag lärt mig 12 linjer och fem olika busstyper. Och idag fick jag dessutom den åtråvärda stämpeln...

Idag var det så dags för den tredje ledvagnstypen: MAN:en. MAN är ett tyskt bolag som bygger lastbilar och bussar. MAN-ledvagnen på Söderhallen (de har 15 st) är något kortare än motsvarande volvo-vagn, och något smalare. Det gör att den är relativt smidig som buss betraktad.

Förarmiljön är mer spartansk än i Volvon, samtdigt har den sina poänger. Framför mig sitter en normalstor hastighetsmätare med färdskrivare. Bredvid denna mätare finns en display som visar olika symboler, i monochrome. Förarmiljön står designmässigt i kontrast till den senaste Volvo-bussen, som är som ett stilfullt tivoli. Designfilosofin i MAN:en verkar vara - less is more och de har lagt ner stor möda på att bara visa den information som chauffören behöver i varje given situation. Exempelvis saknar den manometerinstrumenten, men det går att få fram informationen genom att klicka sig fram. Det gör även att du får ännu mer information om bromsarna än vad de traditionella mätarna kan göra. Säkert har Volvon en liknande funktion någonstans, men med sina tre skärmar blir den genast mycket mer komplicerad. Less is more, om jag vill veta mer får jag fråga efter det...

Jag tar vid ratten vid Slussen och kör som en trea till Karolinska sjukhuset. På Hantverkargatan plockar jag upp mina första resenärer och de åker med till Fridhemsplan. Därefter går folk på och av hela tiden. Jag får titta ordentligt på biljetterna, men resenärerna håller upp dem på många olika sätt:
* Upp och ner
* Snett
* Rakt framför mig i 0.1 sekunder
* Nedanför grinden

Trösten är att det är deras ansvar att ha en giltig biljett när de kliver ombord...

Kommer fram till Karolinska Sjukhuset och svänger in på hållplatsen. Släpper av och byter förare. Första turen med passagerare är över. Puh, det var kul. Åker med M tillbaka mot Södersjukhuset och han kör mycket bra och säkert...

Efter lunch hoppar jag på bussen på Gullmarsplan och vi kör en fyra. Jag får köra hem den och plockar upp passagerare. Många SMS-biljetter. Svårt att se, men det gick. En tjej som klev ombord sa "Nu ska jag bara beställa en biljett" och så stod hon och sms:ade. Till slut sa jag åt henne att gå bak och komma tillbaka fram när hon fått biljetten, och visa upp den. Det gjorde hon också... Senare fick jag reda på att hon egentligen skulle ha biljetten klar, men lite flexibel måste man väl vara...

Jag fick bra omdöme på körningen. Körde lugnt och försiktigt. Det enda som min kompis M kritiserade och som instruktören instämde i var att jag bromsade 5 ggr innan jag stannade vid skylten. Ska köra fram mer flytande mot skylten och sedan bromsa. Ska försöka tänka på det.

MAN:en var en trevlig upplevelse - inte alls så tråkig som jag av någon anledning fått för mig. Sköna bromsar. Fin inredning. Genomtänkt förarmiljödesign.

Tillbaka på Söderhallen sa jag adjö till instruktörerna. Nu är jag släppt, och jobbar i buss-km-produktionen. Imorgon blir det 2:an, 3:an och avslut med 74:an. Goda utsikter att bli en bra dag. Och till slut, efter nästan tre månaders utbildning, fick jag kvittera ut den hett efterlängtade stämpeln. Nu börjar nästa steg i lärresan...



image47
Bildtext: En antik artefakt - den tillfälliga lösningen från 1970-talet - placerad på en lykta i Björkhagen... I användning 2007-08-07...

Några erfarenheter av ledvagnskörning - 4:an, 3:an och 2:an

När jag berättat att jag ska köra i Stockholms innerstad är det många som undrat lite över ledvagnarna. De är stora och långa, är det inte supersvårt att köra dessa i stadstrafik? Jag har sagt att busschaufförer säger att det faktiskt är ganska smidigt med ledvagnar, eftersom axel-avståndet är kortare än på en normal-vagn (5 m mot 6 m). Samtidigt har jag själv imponerats av förarna när de svänger in på Smålandsgatan mot Norrmalmstorg med en ledvagn. Efter att ha klarat av den sista av kortvagnslinjerna, 74:an, var det så dags för ledbuss. Det var alltså inte utan fjärilar i magen som jag i torsdags kom till Söderhallen och förväntansfullt satte mig för att vänta på kommande aktiviteter.

Söderhallen har 50 stycken ledvagnar, fördelat på första generationen Volvo med biogas från 2004, MAN med biogas från 2005 och Volvo från 2005. Den andra generationens Volvo, som visas i föregående inlägg, är från 2006/2007. Första dagen ägnades helt åt den nya Volvon, 7500. Den kostar 3,8 miljoner i inköp och har en totalvikt på 28 ton. Instruktören körde ut den ur hallen och därefter fick jag sätta mig och ställa in speglar och stol. Instrumenteringen är mycket smäcker, men samtidigt väldigt olik tidigare stadsbussar. Den påminner mer om en turistbuss, med en massa olika knappar för allt.

image43
Bildtext 1: Instrumentbrädan med färddator.
image44
Bild 2: Ratten omges av två vingar. Inga knappar finns placerade till vänster, där knappar traditionellt brukar vara placerade för öppning av dörrar. Märk klistermärke med varning för höjd. Bussen är 3,4 m och enl. lag ska det då finnas en lapp som informerar föraren om detta. Bredden är 2,55.

image45
Bild 3: Vänster vinge. Inställningar för klimat och ljus. Bussen har farthållare som styrs med blinkers-reglaget. Bredvid instrumentbrädan är stereo och den digitala färdskrivaren placerade.
image46
Bild 4: Höger vinge - Här styrs växelvalet (R, N och D). Växellådan har 6-växlar. Här finns även knappar för att kontrollera dörrarna. Den med plast övertäckta saken som är monterad till höger är ACCESS-systemets läsare. Access är det nya biljettsystem som kommer att introduceras vid nyår, som ersättning till den tillfälliga lösning i form av stämpel som SL använt sedan 70-talet.


Stolen går att ställa in som alla andra stolar. Det som är nytt med den här bussen är att jag genom att trycka på en pedal kan justera inte bara ratten utan även vingarna som omger den. Jag hittar en bra körställning och eftersom det är första gången för mig, får jag äran att köra det första varvet. Instruktören säger att när "bälgen" är vid hindret ska jag svänga. Detta är en skillnad mot kortbussarna där man ska svänga när bakre axeln är vid hindret. Dessutom får jag rådet att vara ungefär 50 cm från hindret, för att släpet ska följa med så bra som möjligt. Första svängen är lite obehaglig, innan jag vet hur bussen beter sig, men det visar sig att släpet följer snällt i första delens spår. Bussen är av pusher-typ - vilket innebär att den skjuter på med bakdelen istället för att bakdelen dras med. Detta gör att bakersta axeln är fast och därmed beter sig bussen ungefär som en normalbuss. Den går ut ungefär 50 cm vid fullt rattutslag, inte 1,50 m som bussar med svängande bakaxel tenderar att göra.

Kör ett varv runt gården och svänger. Får därefter backa och det var svårt. Små rattrörelser i kombination med att det är fördröjning innan något händer med släpet gör det lite frustrerande. Viker för mycket så att backbromsarna slår till. Kör fram genom att hålla in knappen för vikbroms, annars hade inte bussen rört sig en meter. Försöker några gånger till, men det går inte så bra - även om jag förstår mer och mer om hur bussen beter sig. Instruktören säger att backning inte så vanligt, så vi kan börja köra. Kör ner runt kvarteret. Måste ta ut första högersvängen lite, men svänger när klacken är vid bälgen och då går släpet fritt från trottoaren. Vänster i nästa korsning, inga problem. Likaledes i resterande korsningar. Drar sedan iväg mot 4:ans starthållplats - Gullmarsplan.

Instruktören säger att det går bra och frågar mig om jag vet varför. Hon säger att det går bra för att jag kör så lugnt. Kommer fram till Gullmarsplan och svänger runt. Får reda på att vi har toaletter som delas med Veolia. Kör sedan 4:ans linje. Inga direkta svårigheter, det är en relativt rak linje med få svängar och tipset att svänga när bälgen är vid hindret fungerar utmärkt. Bussen känns faktiskt kortare, även om den är längre - går att smita in på en gata och sedan bara ta det lugnt så att släpet följer med. Vid Fridhemsplan går bussen över en gata och stannar på motsatt sida, men det går bra. Vid S:t Eriksplan är det en korsning där jag måste vara uppmärksam på cyklister, samt ta ut svängen. Även det går bra. Går sedan in i bussfil och kör rakt fram på Odengatan ända upp till Valhallavägen, där jag tar höger. Kör bort nästan till slutet av den gatan innan jag svänger upp till höger. "Perfekt", säger instruktören när jag stannar vid en hållplats som ligger direkt efter svängen. "Hade inte kunnat göra det bättre själv".

Startar från hållplatsen och svänger sedan in på Karlavägen vid Garnisonen. Ändhållplats. Första turen gick bra. Efter lunch kör vi 3:an och det går också bra även om jag kommer för nära några skyltar med släpet. Vänstersvängar är inga problem där går det att köra som med en vanlig buss, det är vid högersvängar jag ska köra med bälgen som riktmärke.

Igår var jag ute med en äldre variant av samma modell och den var lite svårare, men inte på grund av längden - utan snarare pga av att bromsen tog mycket senare. Nästan så att jag funderade på varför det var så, eller om det var onormalt. Förövrigt en helt okej körupplevelse. Lite enklare inredning, inte lika innovativ. För dem som åker en kortare sträcka, vilket är syftet med dessa bussar, är det säkert helt okej. Vi körde bussen på linje 2 och linje 3. Jag körde på hemvägen, vilket innebar att  jag fick göra högersvängen vid S:t Eriksplan - in på Odengatan (linje 3). Det gick bra och av en händelse satt min andre instruktör som förare i en av de nya Volvobussarna som vi mötte. Han hälsade och applåderade. Jag hälsade allt vad jag kunde.

På måndag är det sista linjeutbildningsdagen - sedan släpper linjeutbildningen mig och det är dags för handledda tjänster. Måndagen kommer ägnas åt den tredje ledvagnstypen - MAN. Ska även försöka repetera 53:an, det är väl den linje jag har minst pejl på just nu. Fast då ställer vi nog ledvagnen på Söderhallen...

Min första felrapport

Inv. nr 5014 fick vi efter lunch igår efter att ha kört linje 43 och 44 på morgonen. Jag skulle ta ut bussen och började med att ställa in stolen och speglarna. Plockade ur luftslangen och startade motorn. Arbetstrycket var riktigt lågt i ena kretsen - två bar och fyra i den andra (lagkravet är mellan 6-8 bar arbetstryck). Hur vi än varvade steg inte trycket. Så instruktören kopplade in luftslangen igen. Trycket steg till 6-7 bar och vi rullade ur hallen. När vi stannade utanför portarna hade trycket sjunkit två bar. Vi försökte få upp det igen genom att öka tomgångsvarvet men det  gick det knappt över sex, snarare var nålarna lite under. Instruktören och jag pratade om det lite och jag sa att jag inte ville köra med så lågt tryck, så vi ställde vagnen. "Trycket sjönk två bar på 50 meter" och "trycket går ej över 6 bar" blev felrapporten. Kanske gränsfall, men nej... inget att tveka på.

Höll utkik efter bussen idag i hallen men såg den inte. Sedan gick jag förbi verkstaden och där stod den - med öppen motorlucka. De verkade jobba med kompressorn, så helt klart tog de anmälan på allvar. Och det kändes bra...

...43, 44 och 59 samt 2:an

Tisdag. Linjeutbildningen fortsatte med linje 43, 44, 59 och 2. Tvåan åkte jag med ikväll Slussen mot Sofia och vändning vid Sveaplan. Givande att åka, trevliga chaufförer igen. Idag körde jag även övning på linje 43, 44 och 59 - så snart hoppas jag få utbildning på ledvagnarnarna - dessa biogasgiganter - 28 tons totalvikt, 18 m och mellan 2,50 och 2,55 breda.

43:an och 44:an

M körde tom ut till Tanto oc därefter hela vägen till Ruddammen. Det gick bra, inga som helst problem och jag fick handleda lite, precis som igår. I Ruddammen skyltade vi om och blev en 44:a. På Karlaplan ska man komma ihåg att svänga ett helt varv i rondellen och stanna vid första hållplatsen på väg mot Djurgården och den andra på väg mot Ruddammen.

43:an på väg tillbaka mot Tanto går inte samma väg som på utvägen. Man svänger in så att man kommer in på Döbelnsgatan efter Jarlaplan. Ett problem som jag hade var vid Jakobsgatan, där jag svängde lite för tidigt -för att inte gå på husväggen. Resultatet blev att jag trottoarklättrade. Lösning - ta ut svängen lite mer... Annars är 43:an en rolig linje - inget anmärkningsvärt - bara rätt ok... Efter Riksdagshuset går den som 55:an ändå upp till Södra Station, varefter den svänger höger istället för vänster.

59:an
Efter lunch var det så dags för 59:an. Den utgår från samma kvarter som 76:an - vilket visade sig vara det kvarter där Orionteatern ligger. Orionteatern besökte jag för en massa år sedan och såg Cosi Fan Tutti i barnversion - vilket innebar att karaktärerna var möss. En minnesvärd föreställning. Efter Slussen går linjen som 53:an fram till innan Klarabergsviadukten där den svänger upp som 47:an. Vid Sergelstorg svänger linjen ner på Sveavägen - ända ner till Sveaplan där man håller mot E4N och därefter höger på en lokalgata. Efter några hundra meter, efter Haga norra, kommer man så fram till en sväng under motorvägen. Vi ser Karolinska på vänstersida.


Läxa - 2:an
Åkte med 2:an från Slussen till Sofia t/r. Föraren hade tagit körkort för en månad sedan och trivdes bra med jobbet. Avbyte vid Slussen på återvägen, så jag fortsatte med en ny förare. Tvåan går som 55:an efter Slussen och ända fram till Stureplan.Därefter fortsätter den Birger Jarlsgatan upp och svänger in mot Jarlaplan som en 43. Fast till skillnad mot 43:an svänger den vänster på Odengatan ner mot Odenplan. Efter Odenplan - direkt - svänger man direkt mot höger - så långt vägen går. Innan en åtvändsgränd tar vi åt höger. Därefter vänster. In på en lokalgata som går parallellt med Sveavägen.

En inte alltför svår linje, om man har koll på hur andra linjer går ska det nog inte vara några större problem.

74:an, 47:an, 66:an och så 43:an

Idag är det måndag och linjeutbildningen fortsatte. Kom till garaget och fick prata med den personalansvarige - skrev anställningskontrakt. Inte helt fel att ha ett sådant. Fick även ett schema, som jag ska jobba efter. Blev ett K9 schema - ledig en helg av tre. Efter det fick jag till uppgift att öva mig på tjänstedatorn, att ta ut tjänster ur datorn. Skulle svara på en massa frågor om påtid och arbetstider, utifrån schemat - inte helt enkelt att tyda faktiskt.

Linje 47
Den första linjen för dagen var linje 47. 47:an körde vi från Tomteboda till Waldermarsudde. Utkörningen, tog jag hand om. Första bussen hade dörrfel - så den ställde vi i fack 5. Bakdörrarna öppnades inte. Andra bussen, som var en Scania OmniCity - H19 - var skön att köra. De är levererade 1999, så de börjar få några år på axlarna, men är förhållandevis moderna i inredningen. Vid slussen skulle vi passera en trång passage under Busslinks rastlokal och jag trodde att jag skulle klara den. Hade koll på vänstersida, därefter höger, sedan hörde jag vänstersidan. Hade gått in med sidan i betongen. Inte bra. Stannade direkt. Instruktören backade och jag stoppade trafiken. En BMW-förare skakade på huvudet när jag bad att han skulle flytta på sig, men flyttade på sig. Instruktören valde sedan en annan väg och sa att det inte var någon fara - skulle skriva trafikhändelserapport bara. Jag blev lite skakig, men försökte få ut det ur tankarna. Inte kul att göra fel - även om jag tänkte att jag nog inte kunde göra mycket annorlunda där. Dessutom verkar det som att fler har fastnat i den passagen - låg ett blinkersglas där redan tidigare. Det blev en liten repa i lacken och ett sidoljusglas gick i sönder.

Körde mot Tomteboda genom att köra ner vid Tegelbacken mot Solna. Därefter in på Karolinska-området. Jag körde bussen efter att ha skyltat om. 47:an svänger inte så mycket och går samma sträckning som 55:an från Vasaparken och ända till Klarabergsviadukten. I Waldermarsudde kollade instruktören på bussen och konstaterade att den inte blivit skadad av min fadäs. Hade jag fortsatt köra i det läget skulle jag kunna ha förstört bussen, men det gjorde jag ju inte. Han tyckte jag hanterat det bra trots allt.

Min kollega M tog över ratten och körde tillbaka till Tomteboda. Jag fick handleda lite, för att öva in linjen lite bättre. Tycker det fungerar rätt bra - att första ratta och sedan hjälpa andra som ska köra. Intressant också ur ett lärande perspektiv - man lär ju sig tre gånger: När man gör det, när man berättar för andra hur de ska göra det och när man reflekterar över det. Hemvägen gick bra och vi körde mot Sofia för att skylta om till en 66:a innan lunch.

66:an
66:an är än så länge den linje jag har svårast för. Inte för att det är dum linje. Inte heller för att den är särskilt svår, utanför att den under sista biten är lite jobbig. Men det gick bra. Tog därefter lunch. Jag och C var ute och körde den igår, så det gick rätt bra för mig.

76:an
Efter lunch plockade vi ut en H18E att köra med. Hade bara 1h 30 min på oss innan bussen skulle vara tillbaka, så vi skyndade oss till starthållplatsen. Jag körde till Ropsten och M körde tillbaka. Därefter var jag rätt trött. 76:an är en rolig linje, inte minst eftersom den går till Ropsten och jag en gång i tiden bodde på Lidingö. Många minnen från Bus-spotting på Ropsten...

Och till sist 43:an
När dagen på utbildningen var slut var det så dags att åka "läx-linjen" - 43:an. Vi ska köra 43:an imorgon. Först fick jag försöka förstå mig på var den passerade. Kom på att Södra Station var en bra hållplats att fånga den vid - så jag åkte 66:an dit och bytte till 43:an skyltad mot Tanto. Åkte med en trevlig chaufför. Ingen svårighet mot Tanto. De bytte chaufför vid Slussen, och jag fick åka med ytterligare en trevlig chaufför. Fick en massa tips:

* Efter Slottsbacken ska jag lägga mig i mitten körfältet för att svänga mot vänster. Därefter över bron vid Riksdagshuset. Måste ta ut svängen och vara beredd på att andra trafikanter inte uppmärksammar min avsikt = Ta det lugnt.
* Bussen går rakt fram över Hamngatan. På vägen mot Tanto är det bra att placera bussen så att den inte hindras av bilar som är tvungna att invänta ett fritt övergångsställe på Hamngatan. Därefter går bussen hela vägen mot Birger Jarlsgatan.
* Den svåraste passagen är när man har vänt vid Ruddammen och ska in på en väg vid Birger Jarlsgatan. Där gäller det att ta det lugnt och ta ut svängen pga felparkerade bilar.

Jag kommer köra 43:an imorgon, så jag hoppas att jag kan lära mig den. Chuaffören jag åkte med var genuint trevlig både mot mig men även mot alla passagerare - sa hej och log mot dem. Blev en mycket trevlig stämning, jag ska försöka göra likadant.


Imorgon blir det 43:an och 59:an. Kanske även 74:an, som jag och C provade igår. Linjeutbildningen fortsätter...

Första linjeutbildningsveckan

Busskörkortet klart, då återstår att lära sig linjerna innan det är dags för handledda pass i Stockholms innerstad. Tankeöljn är att linjeutbildningen ska ta nio arbetsdagar och därefter fas av två alternativt tre handledda dagar. Jag sammanfattar nedan de tre första dagarna på linjeutbildningen:


Dag 1: Onsdag
Kommer till Busslink Söderhallen vid 8.30. Fick alla nycklar och passerkort som behövs. Börjar med en fika innan det är dags för lite teori. Därefter hämtar vi ut en buss och kör linje 66. Jag tar ratten och kör ner till avgångshållplatsen. Vi kör förbi Spårvagnsmusset och svänger sedan upp mot Söder. Till skillnad från linje 2 fortsätter 66:an rakt och kommer ut vid Medborgarplatsen ungefär. Där svänger man vänster och sedan höger in förbi Skatteverket. Förbi Södra Station, därefter vänster och höger. Vid Hornsgatan svänger jag vänster - till skillnad från 55 som går till höger. Följer Hornsgatan bort till Zinkensdam och svänger höger. Därefter börjar linjen sin svängiga del. Höger, vänster. Efter en stund kommer jag bort till Hornstull - men närmare Västerbron. Kör över och är på Reimersholme. Ändstation.

På väg tillbaka svänger man en gata tidigare.

Jag måste åka 66:an igen för att minnas hur den går, men det ska väl inte vara några problem. Eventuellt får jag köra den igen imorgon, om det finns tid.

Som läxa hade jag linje 55. Åkte den på kvällen från Skanstull till Söderhallen och sedan hela vägen t/r till Hjorthagen. Resulterade bland annat i en mycket trevlig pratstund med chaufförerna, som även gav tips på färdvägar och placeringar i korsningar.

Dag 2: Torsdag

Linjeutbildning på 53:an och 55:an. 53:an går från Finnberget till Roslagstull, en lång linje med mycket omväxling. Den går rakt igenom staden - från söder till norr. Hade inte åkt den tidigare, men den var relativt enkel att komma ihåg. Insåg att jag tog den etappvis - att jag kom ihåg den bit för bit. 55:an körde jag på eftermiddagen. En trevlig linje som börjar alldeles i närheten av Söderhallen. Den går längs med Hammarbykajen och upp till Skanstull. Sedan irrar den sig mot Slussen. Därefter i stort sett raka vägen via Norrmalmstorg till Stureplan, Stadion. Svänger vänster vid idrottsplatsen. I Hjorthagen går den hela vägen bort till Myrorna, därefter höger och höger. Vänster och upp till ändstationen. Kör förbi nergången till Ropsten.

En tanke när det gäller linjeutbildningen är att många tror att det är ordinarie buss som kommer. Så vi har faktiskt av ren välvälja plockat upp liftare. Inte minst för att de inte ska ringa och klaga på oss. Små åtgärder som betyder mycket för dem.

Bussen jag körde var en H18E. Min instruktör frågade mig om jag ville ut och köra ledvagn, men jag avvaktar nog någon dag med det. Visst är jag nyfiken på det, men lite respekt för längden har jag också. 18 m! I och för sig bara 6,25 meter längre än de jag kör nu - men ändå... Får vänta med det till måndag i varje fall...

Läxan till fredagen var linje 47, vilken jag åkte. Åkte med två trevliga förare - från Sergelstorg till Waldermarsudde och så tillbaka till Centralen. 47:an är sommartid en mycket belastad linje, så jag fick se även denna del av linjen.

Dag 3: Fredag
Dagen började med en lektion om biogas i allmänhet och gasbussar i synnerhet. Det var intressant och bussvalet sattes in i ett större klimatsammanhang. På eftermiddagen fick jag köra linje 69, från Fridhemsplan till Blockhusudden. En rätt lätt linje, som bland annat omfattade några av de svåra korsningar jag övat på när jag gått Busslink-skolan. Körde en Scania Omnicity (5157) och det var trevligt. Utkörningen gick längs med Södermälarstrand, över Västerbron. Hem via Slussen.

Kollektivtrafiksignalerna slår om snabbare än man tror. Ofta släpper de bara igenom en buss åt gången. Rätt bra att veta, dumt att köra mot S. Jag gled förbi på | men innan jag var över hade den slagit om till S. Jag lär väl mig antar jag...

På eftermiddagen lånade jag och min kollega C en buss - blev Busslink 6058. Körde linje 76 som jag hade läxa på till på måndag. Det gick bra och var faktiskt rätt roligt att köra själv. Enda problemet var när jag "tommade" i Ej i trafik och svängde lite sent i korsningen på Reimersgatan och Folkungagatan. Var tvungen att backa en halv meter för att komma förbi, men C höll koll bakåt. C kommenterade sedan att om man hamnar på det sättet är det ju bara att fälla in spegeln. Jo, förvisso, men jag svängde så sent att skylten hamnade framför vänstersidan av vindrutan och den går ju inte fälla in direkt. Lärde mig att ta ut den svängen lite mer och nästa gång ska jag försöka placera nosen bakom trafikljuset.

Lärdomar

Att köra buss är roligt. Det handlar om manövrering och planering. Även om du vet var du ska är det mycket planering för att komma dit. Det handlar även om att köra lugnt och visa hänsyn. Många av de förare jag pratat med under veckan understryker vikten av att ta det lugnt och köra lugnt. Stressar man inträffar bara en massa problem och allt tar längre tid.

Som busschaufför vet jag att cyklar är jobbiga att se. I torsdags såg jag en cykel och hade koll på den. Plötsligt var den borta, såg den inte i backspegeln. Vände på huvudet och såg den längs med bussen i en död vinkel. Även om jag absolut inte vill köra på en cyklist känns det som att det kan vara bra om även cyklisterna hade lite koll på bussen. Att lägga sig i den döda vinkeln känns inte så värst hänsynsfullt.

I fredags såg jag en cykel med ett släp. I släpet satt en treåring. Cyklisten var fullt fokuserad på att kunna korsa gatan och verkade inte tänka på att släpet nästan stod i kollektivkörfältet. Jag tog det mycket lugnt, la mig så långt ifrån som jag kunde och hade stenkoll i speglarna. Det var ingen fara, men nästa gång en sådan sak händer ska jag stanna och uppmärksamma cyklisten på att det kanske inte är så bra att låta dottern sitta så nära kollektivkörfältet. Känns lite för övermodigt faktiskt, men det går väl inte att tänka på allt alltid. Och varför sa jag inte till denna gången? Kanske lite pga att jag saknade erfarenheten. Jag tyckte det var dumt av cyklisten att stå som han gjorde och eftersom jag är nybakad busschaufför tänkte jag inte på möjligheten att stanna och säga till. Det var inte någon fara, för jag hade minst en halvmeter tillgodo och tog det superlugnt. Men det är inte utan att jag funderar på om jag kunde gjort något annorlunda...

Första veckan som började med uppkörning och slutade med ett jag rattade en buss helt själv i innerstaden var kort sagt händelserik. Men jag längtar redan ut i trafiken igen, får se om jag och C lånar en buss idag och övar någon linje. Annars blir det ändå linjeutbildning imorgon - med instruktören A.

RSS 2.0