I lördags körde jag 5397 - en MAN biogasledvagn. Det enda som var fel på denna buss var att innerspegeln inte höll sig på plats, vilket fick mig att fundera över hur mycket jag faktiskt tittar i den spegeln. Det var väldigt frustrerande att den visade golvet istället för passagerarna. Jag fick rätta till den ständigt.

Speglarna är viktiga på en buss. Jag insåg att jag använder alla speglar,  inte bara ytterspeglarna - även om jag inte alltid tänker på att jag gör det... Speglar vikten av att se bakåt...

Godkänd på uppkörningen för att häva automatvillkoret på D-kortet... Puh...

Längre rapport kommer...

Veckans tisdagstema är fyrkantigt. Bilden nedan är tagen i morse kl 04.30 på Söderhallen, Sofia, Stockholm. I förgrunden - den röda bussen - en Scania 113 Maxci, med etanolmotor. Den blåa ledbussen är en Volvo biogas.  Sedda med morgontrötta fyrkantiga ögon...



Även husen i bakgrunden är lite fyrkantiga - kanske för att matcha bussarna?

"Buss 5018, längst bak i fack 21. Blir det bra?", frågar avprickaren på trafikexpeditionen
"Ja, det blir bra", säger jag efter någon sekunds tystnad

Avprickaren skrattar till, kanske inte hade väntat sig godkännande från mig...

"Vad bra, ha en bra dag på Djurgården", säger han



Hur bussanvändningen planeras är för mig fortfarande lite av ett outforskat område. Att det finns ett system, det ser jag, men hur det ser ut är inte helt genomskinligt.

Går upp till ovanvåningen där bussarna står och bort till fack 21. Först blir jag lite rädd att jag ska behöva flytta någon buss, eller backa, eller vara inparkerad, men inser att jag tittade på buss 5019 i fack 22 - inte 5018. Gäller att ha koll på numret.

Numera kopplas elen till bussarna, förutom luften, eftersom övervakningskameror har installerats. Tidigare var det bara de rampade bussarna som elkopplades. Det är även en förberedelse inför leveransen av 30 MAN boggibussar senare i år. Tar därför bort sladden först, innan jag kopplar loss tryckluften. Ser att det hänger en slang från taket, den har inte rullats upp, så jag får parera när jag kör ut. Stannar utanför portarna, i med p-bromsen, backen och öppnar framdörrarna. Trycker på stoppsignalen och kollar sedan klämskyddet. Fungerar. Går ut ur bussen och kollar alla lampor samt däckens skick. Utan anmärkning, så jag sätter mig tillrätta och lossar p-bromsen - glider iväg till Centralen via Centralbron. Svänger av mot Tegelbacken och aktar mig noga för Klaratunneln, som bara är tre meter hög - inte bra... Det går dock smidigt att köra via Tegelbacken. Glider förbi de tre extrabussarna som parkerat - tänkte att det är svårt att ställa sig där ändå. Skyltar upp med extratur 47 och kör fram just som en annan buss har lämnat.

Jag tar fram min mobil och wappar in på mobil.sl.se. Kollar Centralen till Waldermarsudde och ser att jag ligger rätt i tiden, mitt mellan ordinarie turerna. Väntar ungefär fem minuter, sedan rullar jag mot Sergels torg. Ganska bra tryck på folket, fyller bussen rätt lagom och rullar sedan mot Djurgården. Tömmer och kör tillbaka till Sergel tomt. Ser inte ut att vara så mycket folk, så jag tänker att jag ska köra genom Klarafaret och sedan reglera på uppställningsplatsen framför Centralstationen. I Klarafaret är det vägarbete, och det blir väldigt trångt i och med pelare och omöjligheten att utnyttja överhänget. Klarar det dock och kommer ut på andra sidan, helskinnad. Pakerar på uppställnigsplatsen. Ser att en annan buss stannar bakom. Går och pratar med chuaffören, också från Söderhallen.

"Tyckte du också det var trångt i Klarafaret", undrar jag
"Ja, det är trångt - varannan gång går man upp på kanten, varannan klarar man det. Gäller att ta ut svängen ordentligt", säger han och fortsätter
"Det är lugnt idag. Igår, då var det kaos. Speciellt när det blev skyfall och alla kom på att de skulle åka buss"
"Ja, det förstår jag. Körde trean och det var samma sak där", säger jag.
"Annars gillar jag att köra extrabussarna, lite friare så där", säger han

Chauffören är tvungen att köra iväg, så jag sitter kvar en stund och kör sedan fram. Kör ner till Skansen med några få passagerare. Tar sedan en tur till Karlaplan och lastar fem stycken personer, som åker med ner till Skansen. Tar en kort paus och rullar sedan ut mot Blockhusudden för att spana läget på 69:an - planen är att vända vid Kaknästornet. Dock inget folk, så jag fortsätter förbi Manilla, och tillbaka till Skansen. Kör sedan tomt till Karlaplan och hämtar upp de som står där. Ner till Skansen och fortsätter sedan bakvägen till Kaknästornet. Mycket folk plötsligt, så jag skyltar upp som en 69:a mot Sergels torg.

Vid Sergels kör jag ner på Vasagatan och skyltar om till 47 mot Skansen. Vid Skansen kör jag återigen bakvägen till Manilla och Kaknästornet. Inväntar lagom mycket folk vid Kaknästornet och rullar sedan in mot stan igen. Väl där är det för snålt om tid för ytterligare ett varv, så jag lunkar så sakterliga hem mot Söderhallen. När jag kommer dit ser jag de andra förfogande vagnarna i hallen också, det har varit en väldigt lugn dag med lite folk.

Eller som en på TX sa "Det är konstigt att det var så lugnt idag, de brukar ju rusa ut på Djurgården så snart det blir vår och lite varmt och skönt."

Några tankar
Att köra förfogande vagn är roligt, så kul att jag längtat efter det hela våren. Samtidigt blev det lite lugnare än jag tänkt. Vi får köra 44, 47 och 69 - det är tänkt att extravagnarna ska förstärka alla dessa linjer. Att hamna bakom en ledvagn som sväljer hur mycket folk som helst är inte kul när det inte finns så många som vill åka. Som förfogandevagnsförare vill jag stå till förfogande, jag vill inte bara stå still och vänta, jag känner pressen att hitta passagerare. Jag försöker skapa mig  en bra överblick över passagerarsituationen och anpassa mina avgångar efter det.

Det finns några svårigheter att bemästra när det gäller extravagnskörningen, följande är vad jag kommer på just nu:

- Tidsåtgång för varje varv. Detta kan variera. När ska pauser tas och hinner jag med ett varv innan en paus?
- Mängd passagerare. Vill inte köra i onödan. Att köra fram till hållplats och sedan inte få passagerare känns inte så bra. Likadant är det en avvägning om man vill låta en person vänta fem minuter eller om man ska köra med en passagerare. Det går ju inte att be någon kliva av. Ofta löser det sig, det kommer på mer folk.
- Tid för tomkörning till hallen. När ska jag lämna stan? Hinner jag ett varv till? Får jag övertid om jag tar ett varv och sedan kommer sen tillbaka till hallen?

Samtidigt är det som vanligt skönt att bara släppa det när man lämnar bussen i hallen. Planeringen bygger på hur det brukar vara, inte hur det är just den aktuella dagen. Och när Gröna Lund öppnar, och det börjar bli varmt och skönt, då blir det mer folk. Söndagen var undantaget  som bekräftade reglen?...

Teflonminne - att höra en sak och sedan inte minnas vad som sagts - det rinner bara av, likt fettet i en teflonpanna - tycker jag är ett rätt bra ord. Teflonattityd är någonting helt annat, och om detta handlar detta inlägg...

Hämtar ut bussen 8.32, det blir 7001 - en Volvo av mellanvarianten - Säffle, men som bygger på en dansk konstruktion från början. Denna bussmodell är rätt vanlig, har sett att de kör med den i Malmö också. Kollar dörrar, ljus, däck m.m och rullar sedan iväg mot Tjärhovsplan för att gå i trafik 8.45 mot Karolinska. Några pasagerare går på. En person frågar om jag ska stå där länge och jag tittar snabbt på BussPC:n och ser att jag ska rulla om en halv minut. Stänger dörrarna och kör iväg mot Slussen, där de flesta går av. Försöker tänka på bromsningen och få flyt i rullet. Det går ganska bra, men jag tror att jag måste planera ännu längre fram för att lyckas bättre.

Vid Karolinska är det riktigt trångt när man ska svänga in till terminalen, eftersom de håller på med ett vägarbete precis i korsningen. Ett staket är uppsatt på höger sida. Ser att en skylt på refugen plockats ner. Kanterna på refugen har även asfalterats - så jag väljer att ta ut svängen och planera för att åka upp över refugen. Sagt och gjort - tittar i backspeglarna och ser hindren. Fast staket är så lågt, så jag ser det först när jag kommt en bit framåt - så jag inser att jag får ta ut lite åt höger under tiden som jag kör framåt, för att inte komma för nära. Allt går dock bra och jag tänker inte mer på det.

Efter några minuters reglering kör jag till Södersjukhuset. Inte så värst mycket passagerare och allt går bra. Vänder vid SÖS och kör tillbaka till Karolinska. Nu är det mer passagerare och mer trafik. Vid Åsögatan står en lätt lastbil parkerad på hållplatsen - inte i början och inte i slutet - utan mitt på. Medför ont om plats att komma in, jag skulle kanske ha klarat det med lite mer erfarenhet, men väljer att stanna bakom. Anropar RTL för att rapportera och de tar emot rapporten. Just som anropet avslutas ser jag att lastbilen flyttar sig. Jag kan förstå att man ibland behöver stå på hållplatser, men att parkera där och effektivt hindra bussarna från att komma dit tycker jag inte är bra. Kör iväg och släpper det - inte lönt att bli upprörd över sådana saker. Det gick ju bra, jag kom ut, även om jag fick minus sex minuter på BussPC:n.

Vid Riddarhustorget, just som jag ser att det är grönt ljus och förbereder mig för en lugn glidning med lite gaspådrag, får den svarta BMW:n som jag var övertygad om skulle komma iväg, motorstopp. Detta gör att jag får bromsa lite hårdare än jag tänkt, och bromsarna på 7001 tar bra. Det går bra, men känns lite snopet eftersom jag planerat att inte behöva stanna. Men, det är sånt som händer, och som busschaufför bör jag vara förberedd på sådana saker. Jag noterar det för mig själv, inser att jag inte släpper det förrän vid Tegelbacken, men tänker inte mer på det sedan.

Efter 37 minuters rast äntrar jag 5395 för en vända till på trean. Ser några incidenter som hade kunnat bli till olyckor. Vid Slussen är det en bilist som kör om en trea som stannat vid övergångsställe. Damen som kör pratar i mobiltelefon och glider oreflekterat om bussen. Varför bussen har stannat? För att släppa fram gående. Jag vet inte om busschauffören kunnat göra på något annat sätt - ibland brukar jag försöka spärra för bakomvarande trafik om jag behöver stanna vid övergångsställen.

Jag råkar ut för en liknande sak själv. Stannar vid övergångsstället innan Tjärhovsplan och släpper över gående. Ser en bil i backspeglen som försöker köra om mig. Inte så bra. Så jag tänker att jag borde ha spärrat lite mer kanske - räcker ju med att man tar ut svängen där någon decimeter för att undvika trottoarklättring. Men samtidigt är det ju en grund i körkortsboken - kör inte om innan obevakade övergångsställen - där är väl lagen obeveklig? På samma gång har ju jag ett ansvar - ibland är det kanske bättre att inte stanna - för att undvika sådana händelser. Samtidigt har gående en tendens att blint gå på sin tro att de kan gå eftersom de har zebralagen på sin sida.

Om det är en sak jag lärt mig av mina månader bakom ratten så är det att försöka ha en teflonattityd till andra trafikanter.

Teflonattityd - är inget negativt. Teflonattityd, såsom jag tänker på det, handlar om att  anpassa sig efter situationen, bry sig, men inte störa sig på andras eller egna misstag alltför mycket. Alla kan göra fel. Alla gör fel. Om det finns chans att någon kommer göra fel, är det säkert någon som kommer göra det. Oavsett om man är privatbilist eller bussförare. Låt det rinna av, men notera det i erfarenhetsbanken. Om jag stör mig har jag märkt att jag har en tendens att bli mindre koncentrerad, eller kanske till och med stressad, vilket gör att körningen blir sämre.Likadant om jag gör ett misstag själv, vilket händer när jag minst anar det, så försöker jag att släppa det.

Teflonattityden är en viktig del av att få flyt i rullet...

Vårväder, värme och växlingsuppladdning. Lönehelg. Dags att äntra bussen igen i helgen. Har fått ganska bra tjänster, imorgon blir det heldag på trean. Ska ta ut en buss på hallen, sedan blir det sex vändor till Karolinska med trean. Jag gillar trean, ska passa på att öva mig på bromsning och försöka planera så att jag undviker onödiga rödljusstopp. Trean är en rätt bra linje för det, eftersom den är så lång och går på relativt stora vägar - förutom Hantverkargatan som jag alltid funderar över varför det är en 50-väg...

Sedan, känns som lite belöning nästan, på söndag blir det en dag på 47:an. Drömtjänsten med ett behovsstyrt extrabussblock. Har längtat lite efter dessa tjänster. När jag kollade tjänstespecen spanade jag samtidigt in Gröna Lunds hemsida - de öppnar imorgon, så det är kanske därför de behöver en extrabuss mitt på dagen.

Har kollat intranätet och inte hittat några större trafikomläggningar, känns bra.

Jag har mycket kvar att lära, så jag ser fram emot helgens drillövning - det blir en dag på... trean och en på 47:an.

Som jag skrivit innan håller jag på att försöka häva automatvillkoret, och en av de saker som instruktören på Grönlunds sa var att jag skulle öva in en annan bromsteknik. Jag ska inte bromsa till stopp, vilket tydligen är vanligt när man kör automatlåda, utan istället bromsa hårdare i början, släppa bromsen och sedan bromsa försiktigt det sista och släppa lagom precis innan stopp.

Dessutom gav han tipset att kolla längre fram och vara mjukare i övergången mellan broms och gas. Från lastbilskörningen minns jag att man inte ska slira på kopplingen, utan släppa den relativt snabbt, men i varje fall med den bussen jag körde förra fredagen verkar det som att det inte är någon dödssynd - kan ha med OptiCruisen att göra? Synden är istället att släppa upp alltför snabbt, så att körningen blir ryckig - att ha fyrkantiga fötter, som instruktören sa till mig.

Efter lektionen tänkte jag att tipsen kanske fungerade för turistbusskörning i Solna med omnejd, men inte i innerstaden med alla dessa trafikljus med korta avstånd och långa intervall. Men jag lovade mig själv att prova...

Sagt och gjort. Vid varje trafikljus som visar rött bromsar jag i god tid, och lite hårdare än jag brukar, vilket resulterar i att jag glider fram i mellan en till 10 km/h mot signalerna. Flera gånger måste jag bromsa och stå still, men lika ofta - om inte oftare - slipper jag stanna helt eftersom ljuset slår om till grönt.

Och detta inte bara en busskörningshelg - utan två.

Jag som tyckte jag körde mjukt innan. Jag har ett tag tänkt på att flyt har man inte, det skapar man sig... Och nu har jag nog faktiskt lärt mig att skapa ett bättre flyt. I varje fall i princip. Än har jag mycket kvar att lära...

Mobiltelefonen ringer samtidigt som jag släpper på passagerare vid Norrmalmstorg. Jag svarar inte, utan tänker att jag får kolla sedan vem det är som ringer. Ser samtidigt att det står "TL anrop" på skärmen. Konstigt tänker jag, "jag har inte hört någon ton". Jag tar mikrofonen och säger 5379 kom. Inget svar. Än fler passagerare kommer ombord och förseningen ökar från marginella tre minuter till tio minuter, på nolltid. Ser bakomvarande tvåa smyga upp bakom och stänger framdörrarna. Blicken, blinken och så ut - mot Slussen.

Då ser jag ytterligare ett "TL anrop". Jag svararar, men hör inget. Fullföljer svängen in mot Karl den XII:s torg. Mobilen ringer igen. Jag svarar, tänker att det verkar vara någon som verkligen vill mig något:

"Hur mår du", säger rösten i telefonen, som tillhör en operatör på RTL
"Jag mår bra", säger jag och undrar om jag gjort något
"Du har tryckt på överfallslarmet, och så svarade du inte på din mobil, så vi tänkte att något hänt", säger operatören "Men du mår bra?"
"Ja, nej jag har inte tryckt på överfallslarmet - det måste ha larmat själv", säger jag
"Okej, men då drar vi tillbaka ledningsbilen. Vänta.", säger operatören och sedan i vad som verkar vara radio "Ja han mår bra, ingen fara där"
"Så där, du måste ha kommit åt överfallslarmet?", säger operatören
"Det är jättekonstigt, jag har inte kommit åt det vad jag har märkt. Det måste ha larmat själv. Sedan verkar det som att radion inte fungerar", säger jag
"Okej, vi har haft lite problem med radion där du befinner dig"
"Kan vi göra ett förbindelseprov när jag kommer till Slussen", frågar jag och tittar oroligt på bussPC:n som obarmhärtigt informerar om minustiden
?Visst, gör så?, säger operatören och avslutar samtalet

Glider in på Karl den XII?s torg och lastar. Är sen, så jag är tacksam när jag kan stänga dörrarna och rulla iväg. I och för sig har jag regleringstid i Barnängen som äter en del försening, men ändå. Jag tar det lugnt och passar på att anropa RTL utanför Slottet. Ingen kontakt. Inget ljud alls, inte ens ett blurr.

Min telefon ringer igen.
?Det verkar inte fungera?, säger jag
?Nej, man brukar se blixtar när det kopplar upp, men jag ser ingenting nu?, säger operatören
?Vi får ta vagnbyte på den vagnen, jag har pratat med TX, vi kan inte rulla runt med trasiga radioapparater. Kör till Barnängen och kör sedan till hallen och ta 7027 i fack 11. Tomma sedan till Slussen?, fortsätter hon
?Okej - fortsätter till Barnängen, därefter 7027?, repeterar jag och vi avslutar sedan samtalet, väldigt radiolikt trots mobiltelefonen... Fast vi säger inte kom och klart slut...

Kommer fram till Slussen. Lastar och kör sedan vidare till Sofia. Loggar ur så att bussen visar ej i trafik lagom tills jag kommer fram till hållplats, vill inte riskera att BussPC:n skyltar om automatiskt när jag är på omskyltningskoordinaten. Tömmer bussen, släcker och rullar mot hallen. Ställer bussen, skriver felrapport - att radion inte fungerar samt att överfallslarmet larmade själv - och hämtar sedan 7027.

Är osäker på om jag ska logga in, och väljer att inte göra det. Kommer till Slussen två minuter innan jag ska fånga nästa buss, och avlösaren kommenterar att nog är sen till nästa avgång. Jag informerar henne om att jag fått byta buss pga radiohaveri och hon tackar. Sen går jag förbi treans hållplats och konstaterar att min nästa buss är sen också.

Även om radion verkar ha larmat själv, och det var falskt alarm, är jag otroligt tacksam över att de satte igång en insats. Och jag lärde mig ytterligare lite om tekniken och hur den  är tänkt att fungera. Det hade ju varit värre om den inte larmat och jag därför inte uppmärksammat att radion inte fungera, förrän jag behövt den.

Det känns faktiskt tryggt, även om jag inte tryckt.

Det verkar vara rätt mycket saker som pågår i Stockholms gatunät just nu. Läste att de dagligen spränger vid Södersjukhuset. Slussen är en följetång, just nu ytterligare förstärkningsarbeten. 59:an kör ut på Renstiernas gata, på något sätt... Eller det gällde bara en kväll - så det är åter ordinarie körväg. Får kolla upp detta när jag är på hallen...

Återigen dags att äntra förarplatsen på diverse bussar. Jag har inte hunnit med att köra något extra de senaste veckorna, så det kommer antagligen som vanligt att kännas lite ringrostigt de första två metrarna. Första turen idag sker med kortvagn på en linje som jag inte kört så mycket de senaste månaderna, 59:an. Därefter blir det några 47:or, treor och tvåor. Det ska bli jätteroligt.

59:an har jag alltid en tendens att bli för tidig med från Karolinska till Sergels torg, får se hur det går idag. Det är väl tilltagen körtid, troligen beroende på vägarbeten och kommande citybanor längs med linjesträckningen. Idag blir det i och för sig körning hela turen från Karolinska till Malmgårdsvägen, det är värre när jag tvingas stå still och tidsreglera på Sergels torg för att sedan köra de sista två hundra metrarna till Centralen. Att bli för tidig trots krypkörning är en rätt intressant upplevelse. Fast i sommar kommer 59:an att gå via Slussen igen - och då kan det bli riktiga förseningar, i varje fall i augusti när Centralbron är avstängd och biltrafiken ökar igen. Så regleringstiden behövs.

Dagen avslutas med en tomkörning från Norrtull.

Hur laddar jag upp? Jag har läst igenom veckobrevet, laddat ner min tjänstespecifikation från nätet, kollat trafikmeddelanden, tagit fram uniformen, ställt in stämpeln, dubbelkollat påtiden på tjänstespecifikationen så att jag inte upptäcker att jag tittat fel två minuter innan jag ska börja... Kort sagt förberett mig så gott jag kunnat.

Den 27:e februari 2007 krockade två bussar vid Rasbo - sex personer omkom. Rättegången har inletts, där en av förarna åtalas som ensamt ansvarig. Nu kommer haverikommisionensrapport - som lyfter upp brister i vägstandard och påpekar tekniska brister i en av bussarna, som kan ha påverkat olycksförloppet. Läs rapporten här: [rapport från Haverikommisionens hemsida]. Ska bli intressant att se om det påverkar rättegången på något sätt...

Expressens artikel om ämnet:

[Dödskraschen var inte förarens fel] Expressen, 2008-04-03

Har inte kunnat blogga eller skriva kommentarer eftersom Blogg.se varit nere för underhåll ett tag - de skulle byta server-lösning, men något gick tydligen fel. Men nu verkar det fungera... eventuellt.