Superturist - uppackning av konserverade upplevelser

Efter att ha varit i Perth i en vecka och där påbörjat en systematisk utforskning av kollektivtrafiken där, begav vi oss till Melbourne. Vi sökte efter upplevelser och efter många om och men bestämde vi oss för att ta en halvdags busstur - det var tur. För en sådan koncentrerad upplevelse hade vi haft svårt att få på egen hand.

Turen gick genom Melbournes förorter bort till naturreservatet Dandenong. Första anhalten var ett café där vi bjöds på Devonshire thé och scones, samt fick mata vilda papegojor och kakaduor (samt en and). Busschauffören underströk att de var vilda och anledningen att framförallt kakaduorna kom var torkan i regnskogen. Det var en häftig upplevelse att stå omgiven av eukalyptusträden och ett femtiotal fåglar, som turades om att sätta sig på mig. Visst var den en turistgrej, men det får vi superturister bjuda på.

image83

image84

Därefter åkte vi en kort bit till tåget Puffing Billy - en smalspårig järnväg som går genom regnskogen. Vi fick en egen vagn och åkte 30 minuter. Det var trevligt och jag fick rätt bra fototillfällen. Puffing Billy byggdes som smalspårig järnväg eftersom det var för dyrt att dra den i fullbredd upp i bergen. Den slutade gå i reguljär trafik i mitten av 50-talet och entusiasterna tog vid. De rustade upp hela järnvägen och resturerade loken. Så det var ånglok, även om de hade ett diesellok - just in case - framförallt om det var brandfara.

image85

image86

image87


Efter Puffing Billy åkte vi till en liten by som levde på turister, Sassafras, därefter hem till Melbourne igen.

Turen varade i drygt fem timmar och var faktiskt prisvärd. Även om bolaget kör samma upplägg varje dag, chauffören säger samma saker och allt som sägs på ett eller annat sätt kan kopplas till att tidsplanen måste hållas var det precis vad vi behövde just nu. Ett paket med konserverade upplevelser för superturister. Never leave home without it.

Busslink 6374 - splitterny ledbuss

I fredags när vi skulle gå hem från garaget såg jag och D en ledbuss som stod parkerad lite i skymundan på Hornsbergsgaraget. Vi smet närmare och insåg att det var en splitterny buss - en Volvo 8500 med dörrarrangemanget 1+1+2. Förhoppningsvis, tänkte vi, kommer den att gå på Söderhallen. Sedan insåg vi att den hade halvturistsäten och att det var en diesel. De kör inte diesel på Söderhallen. Det måste vara en förortsvagn. Jag sökte på Bussnack och där trodde de att det var en vagn som ska rulla på Råsta-depån (som Busslink tar över från Veolia inom snar framtid). Superfräsch buss! Tog lite bilder med min mobiltelefon.

image30

image31

image32

Gammalt möter nytt: Söderhallen - gigantiskt garage och välkomnande atmosfär

När jag är färdig bussförare kommer jag att jobba på Söderhallen - och köra innerstadstrafik, under sommaren och som extrajobb. Jag och min bussförarkompis D var igår och hälsade på för att kolla in garaget. Det visade sig vara otroligt stort - med stora hallar där bussarna står. Vi fck först följa med ner till linjeutbildningen för att få utbildningsmaterial, därefter gick vi runt och spanade in bussar och uppställningsplatser. En kul detalj är att Spårvagnsmuseet har några av sina veteranbussar i garaget - i samma garage som de splitterna biogasledvagnarna står - se bilderna här. Gammalt möter nytt.

image11
image12


Bildtext - Ledbussen 7009 står lite avsides - väntar på service?

image10
image13
image14


Bildtext: 5428 - Scania Vabis Capitol står lite avsides - väntar på service? Jo, om vi med service menar att köra resenärer... service-minded. Jag misstänker att den är i gott skick


image15
image16

Bildtext: Söderhalen 1959 en buss kör ut... Nej just det, det var visst 2007 och bussen i fråga är en veteranare. Gammalt möter nytt...

Närkontakt av tredje, nej förresten, av 15:e graden

Idag passade jag på att gå och få lite närkontakt med övningsbussarna. De står snällt på plattan och väntar på oss aspiranter. När de inte är ute och kör med kursare som börjat tidigare förstås. Årets bussar är byggda 1990 på Scania i Södertjälje. De är av typen Scania 113 och har två axlar. Dörrarna är 2 + 2 + 1, inte helt ovanligt för den typen av bussar. Motorn är placerad längst bak. Och de saknar våttank i tryckluftsystemet.

Snart hoppas jag komma ut på vägarna med en av dessa skönheter. Nu blir det bara närkontakt av 15:e graden...



Buss 6888 - kanske Ulla-Bellas buss? Folk som gör musik säljer platina, bussar de får patina...

R?d buss

Så här ser hon ut, 6888

F?rarplats

Tänk att få sitta där och ratta, gasa, trycka i D för Drive, lägga i Parkeringsbromsen och känna hur den lossar så att de 10600 tonen börjar rulla, hälsa glatt på passagerare och planera körningen... så att man inte kör in på en väg med 6 tons begränsning i axeltrycket... nej just det SL har dispens för det med...



RSS 2.0