Som bussförare kan jag ju inte koppla av busstänkandet när jag är på semester. Det går bara inte, på samma sätt som jag tidigare alltid spanat in lastbilar varthän i världen jag än vänt mig.

Som jag skrev i föregående inlägg åkte vi med AAT King. Att vi valde AAT Kings tur berodde lite på att de verkade ha de snyggaste och fräschaste bussarna. De tog två dollar mer för turen, men det var det värt. Idag blev vi upplockade av en kortbuss, fast den var helt ny. Åkte två kvarter med den och sedan fick vi byta till en lite äldre Volvobuss, men den var fin den också. Satte mig längst fram, nästan där jag skulle sitta om jag körde i Sverige och spanade in chauffören Jeffs växlingsarbete.



Framdörren på bussen öppnades utåt som en vanlig bildörr, men styrdes med tryckluft.



Mitt bland eukalyptusträden började jag fundera över de australiensiska arbetstidsreglerna. Det verkade inte som om han använde färdskrivaren, men det kan han ju ha gjort även om jag inte såg det. Å andra sidan använder jag ju inte färdskrivaren i SL-trafiken heller, i varje fall inte än så länge (det finns diskussioner om att även linjetrafiken ska använda färdskrivare, även om linjen är under 50 km i längd).

Att åka buss i Australien var inte så mycket annorlunda än att åka buss i Sverige eller England, men det var roligt ändå. Chauffören var professionellt trevlig, inte genuint trevlig, han hade kört denna tur flera gånger och försäkrade oss flera gånger om att just den som vi valt var den bästa. Han kunde mycket om priserna i förorterna och jag utgår från att det var sådant som folk brukar fråga om.

Jag har ju D-körkort med automatvillkor och funderar på att häva det genom en extra uppkörning, och den här turen gjorde inte att jag blev mindre sugen. Jag såg hur han växlade och hur han tillsynes oftast växlade utan att kolla in varvräknaren. Det var en växellåda som styrdes av tryckluft och det var ett rätt mysigt pysande varje gång han frikopplade och förde in rätt växel. Jag kände igen en hel del av instrumenteringen det enda som var lite speciellt var väl egentligen att luftningsnippeln satt på golvet, istället för under instrumentbrädan. Det är väl olika på alla bussar i och för sig?

Samtidigt som det är roligt att superturista med turistbuss längtar jag tillbaks bakom ratten... på de trygga linjerna...

Efter att ha varit i Perth i en vecka och där påbörjat en systematisk utforskning av kollektivtrafiken där, begav vi oss till Melbourne. Vi sökte efter upplevelser och efter många om och men bestämde vi oss för att ta en halvdags busstur - det var tur. För en sådan koncentrerad upplevelse hade vi haft svårt att få på egen hand.

Turen gick genom Melbournes förorter bort till naturreservatet Dandenong. Första anhalten var ett café där vi bjöds på Devonshire thé och scones, samt fick mata vilda papegojor och kakaduor (samt en and). Busschauffören underströk att de var vilda och anledningen att framförallt kakaduorna kom var torkan i regnskogen. Det var en häftig upplevelse att stå omgiven av eukalyptusträden och ett femtiotal fåglar, som turades om att sätta sig på mig. Visst var den en turistgrej, men det får vi superturister bjuda på.





Därefter åkte vi en kort bit till tåget Puffing Billy - en smalspårig järnväg som går genom regnskogen. Vi fick en egen vagn och åkte 30 minuter. Det var trevligt och jag fick rätt bra fototillfällen. Puffing Billy byggdes som smalspårig järnväg eftersom det var för dyrt att dra den i fullbredd upp i bergen. Den slutade gå i reguljär trafik i mitten av 50-talet och entusiasterna tog vid. De rustade upp hela järnvägen och resturerade loken. Så det var ånglok, även om de hade ett diesellok - just in case - framförallt om det var brandfara.








Efter Puffing Billy åkte vi till en liten by som levde på turister, Sassafras, därefter hem till Melbourne igen.

Turen varade i drygt fem timmar och var faktiskt prisvärd. Även om bolaget kör samma upplägg varje dag, chauffören säger samma saker och allt som sägs på ett eller annat sätt kan kopplas till att tidsplanen måste hållas var det precis vad vi behövde just nu. Ett paket med konserverade upplevelser för superturister. Never leave home without it.

Veckans tisdagstema är Olika. Jag valde att bege mig på jakt efter olikheter i Perth, där jag just nu befinner mig på tjänsteresa, och kom några olika olikheter på spåren...



Bildtext: Gasbuss, men med ratten på högersida



Bildtext: Det finns olika spårvidder, men att de används parallellt är ganska ovanligt. Dock inte i Perth där TransPerths lokaltåg använder sig av den smalare vidden och TransWA (West Australia) av den bredare.


Här finns en sida att titta närmare på: Spårvidder i olika länder. Jag lärde mig till exempel att Australien har bredspår på 1601 mm och i Sverige är bredden (som dessutom kallas normalspår) 1435 mm. Smalspåren är dock lika breda i Australien som i Sverige, 1067 mm...

De senaste passen (25, 26 och 27) har följt tidigare mönster. Jag inser så här mot slutet av sommaråtagandet att jag har lärt mig otroligt mycket under den här sommaren. I början av maj hade jag lastbilskort och var nyfiken på bussar. Nu, ganska exakt fyra månader senare, har jag busskort och är oräknerliga erfarenheter rikare. "Det har blvit dags för delfinal i bussföraräventyret". I varje fall dags för de sista passen innan jag går över till varannan-helgtrafik..

Omläggningar är något speciellt. Det är både roligt och lite stressande. Roligt för att det bryter av, oroligt för att risken att göra fel - att köra fel och fastna - ökar. I fredags var det en liten omläggning på 55:an - skulle svänga höger istället för att köra rakt fram vid Stadion. Jag gjorde som jag brukar - jag frågade en kollega om hur man skulle köra och det var inga problem när jag väl kom dit.

Förra lördagen när jag skulle köra 76:an insåg jag plötsligt att den inte gick till Frihamnen, utan till Hakberget. Jag var väldigt osäker på var Hakberget låg, så jag tittade i linjebeskrivningen. Sedan frågade jag en chaufför och han förklarade - "borta vid Radiohuset". När jag kom in i bussen sa den avstigande chauffören "Sväng vänster i rondellen. När du kör ut från hållplatsen lägger du dig direkt i vänsterfil och svänger första vänster." Ett exempel på en instruktion som är designad för mig som busschaufför av en annan busschaufför- jag fick inte bara reda på var jag skulle köra utan även hur jag skulle köra när jag väl var där.

Denna dag stod regnet bitivis som spön i backen. Detta resulterade i mycket vatten. Efter Tegelbacken var det som att köra igenom en sjö. Precis när jag kört igenom kom jag att tänka på att det kanske kom in vatten i bussen, men det gjorde det inte. Fast jag hade inte viljat köra där med min egen bil, hade säkert fastnat. Med bussen är det annorlunda - där sitter allting lite högre upp. Den fick sig ändå en ordentlig tvätt av underredet.

Förra söndagen var det sista dagen för mig innan jag går över till helgtjänst - varannan helg. Jag fick ett block på linje 47E. Så jag började med att tomma ut bussen från Söderhallen, gå i trafik och köra ett pass. Inte jättemycket passagerare. Det regnade lite. Hade buss 5064 som är en fin buss, en H18E. Jag fick ha bussen hela passet och slapp således avbyten.

Efter första pausen ropade RTL upp ett allmänt upprop om att det var omläggning på 47 och 47E. De sa att man skulle åka till Skansen för att få information om omläggningarna. Jag ropade upp RTL och frågade om jag skulle fortsätta köra mot Waldermarsudde, men ordern var att tömma bussen och sedan stanna vid Skansen. Sagt och gjort - jag informerade passagerarna på svenska och på lätt stapplande engelska. (Vad heter omläggning på engelska - detour?) Några passagerare frågade vad det berodde på och jag sa att jag inte riktigt visste. De frågade om det kom fler bussar, vilket jag sa att det inte gjorde. De frågade om det var långt att gå till Waldermarsudde, vilket jag sa att det inte var. Inte speciellt långt - men den uppgiften beror naturligtvis på vem man pratar med, men med just dessa personer ansåg jag att det var gångavstånd.

När bussen var tömd åkte jag in på Skansen och parkerade. Där stod en trafikvärd och tog emot. Han sa att omläggningen berodde på ett hål som uppstått borta vid Djurgårdsbron, det hade växt mycket på kort tid. Hålet fanns där redan på lördagen, sa han, och nu hade gatukontoret sagt att de inte skulle reparera det förrän på måndagen. Lösningen blev att köra vänstertrafik med bussen vid alla hållplatser på Djurgården, bort till Waldermarsudde och sedan ta en bussväg över mot Blockhusudden och fortsätta som en 69:a in mot stan. Flexarna - de busschaufförer som hjälper till och assisterar när det behövs - åkte iväg och stängde av hållplatserna. Jag hade paus så jag väntade några minuter, därefter stack jag iväg mot Nordiska museet, där jag skulle vända. "Det går att vända där om du håller till höger", sa trafikvärden.

Jag körde bort mot Djurgårdsbron och vände. Fick backa lite, men det gick bra. Kanske en erfaren chaufför hade kunnat vända direkt, det vet jag inte - men troligen. Svängde över på vänster sida och sa åt dem som väntade där att åka med mig - de trodde knappt att en buss in mot stan skulle kunna gå åt andra hållet. Några turister skulle med 44:an mot Karlaplan och frågade mig, försökte förklara att de fick åka med mig och byta på Djurgårdsbron, men jag är inte säker på att de förstod mig. Körde sedan och vid Skansen stoppade trafikvärden mig för att jag inte skulle komma för nära föregående buss. Fick vänta lite och sedan stack jag. Det gick bra. Turisterna fick åka med till Sergelstorg, jag tyckte det var lika smidigt som att de skulle byta vid Djurgårdsbron. Tog en liten paus och köpte lite mat, åkte sedan tom tillbaka till Djurgården. Hade matpaus.

Under pausen såg jag några som väntade på buss 44. Jag upplyste dem om att den nog inte gick och kollade upp det med RTL. Det visade sig stämma, den vände vid Djurgårdsbron. Passagerarna efterlyste lite information och jag frågade en kille på veteranspårvagnen bredvid om papper och tejp. Skrev en liten lapp och klistrade på hållplatsstolpen. Pratade även med en turistbusschaufför - han kände inte till villkoret automat. Tyckte det var konstigt att jag kunde få köra lastbil utan automatvillkor, när bussen fick det villkoret. Vi pratade även om avspärrningen och kom fram till att han nog kunde köra över bron, det var mest våra bussar som inte höll för det - eftersom de kanske kör över där 10-20 ggr per dag.

Körde en runda till efter maten. Hade med mig passagerare tillbaka och tog även upp passagerare direkt efter bron. De sa att de väntat i 25 minuter, ingen hade sagt något och flera bussar hade kört förbi. Jag var den enda som stannat.. De trodde heller knappt på mig när jag sa att bussen gick åt andra hållet.

Jag fick hoppa över min paus eftersom de behövde min buss som kapacitet på linjen. Jag tog en paus lite senare och trafikvärden, som ansvarade för trafiken, sa att han behövde mig kl åtta då Grönan stängde. Så jag hann med en tur till stan och sedan kvart i åtta hamnade jag som buss nr tre i kön. Klockan 20 kom passagerarna och bussen blev helt full. De flesta tyckte det var kul att åka vägen över Blockhusudden, det blev lite sightseeing. Eftersom jag gick av mitt pass kl 20.15 och kom fram till Sergelstorg först 20.30 skyndade jag mig sedan till Söderhallen. Det kändes lite vemodigt att parkera bussen och ta sina saker, kanske var det ett tecken att jag glömde stämpeln i bussen.

Några ord på vägen...
Jag är inte färdig med det här yrket ännu... Jag har mycket kvar att lära och den här sommaren har gett en bra inblick i vad som är kvar att lära sig. En busschaufför som jag hörde prata med en av mina sommarbarnskollegor sa "Det tar ett år att lära sig det här jobbet", varpå sommarbarnet sa "Ja, jag ska bara jobba extra - varannan helg". Då svarade busschauffören - "Då tar det 10 år." Jag tror att denna busschaufför var väl optimistisk, jag tror jag kommer lära mig nya saker så länge jag kör buss... Och det är jag glad för...

Häromdagen körde jag en MAN igen. Det är en trevlig busstyp, jag gilar den avskalade förarmiljön och känslan i ratten. Det känns som att jag sitter lägre i den, å andra sidan har jag bra fönster både framåt, åt sidan och bakåt. Bussen har dock både fördelar och nackdelar. Den första fördelen är att den är tyst. Detta är även en nackdel, eftersom det är supersvårt att höra om den är igång eller inte. I kombination med att flera instrument döljs i undermenyer blir det en intressant användningsupplevelse. En gång när jag tog över en MAN buss märkte jag helt enkelt inte att den var avstängd, och undrade varför den inte gick igång... Nybörjarfelskontot hamnade den erfarenheten på...

Förutom tystnaden har de löst informationen om manometertryck (lufttryck) och annat genom en central display, som ersätter varvräknare. Jag antar att de inte tycker att varvräknaren är speciellt viktig - bussen är ju automatväxlad. Displayen visar dynamiska bilder såsom öppna dörrar och aktuellt bromstryck.

Ett problem som jag upptäckte är hur displayen används. Lösningen med displayen fungerar när bussen går bra, men om det är problem så prioriterar den att information om felet visas. Vid ett tillfälle kunde jag inte komma åt någon annan information än att bussen hade upptäckt ett "sannolikhetsfel". Ursäkta, men vad är ett sannolikhetsfel. Här skulle jag kunna hävda att jag jobbar som bussförare i boken "Liftarens guide till galaxen", där det finns sannolikhetsdrift, men jag väljer att inte göra några sådana kopplingar. Förresten så handlade sannolikhetsdriften om att driva rymdskepp, och det här felet påverkade inte drivningen alls - det hade med luftfjädringen att göra, tror jag. Nåväl, poängen är att jag inte kunde komma undan informationen om sannolikhetsfelet, jag kunde inte interagera med systemet för att få fram mer detaljerad data om vad som faktiskt hade hänt. Här tror jag att Volvos lösning med flera olika displayer och mätare är bättre.

Samtidigt får jag säga att MAN använder displayen för att visa information som saknas i Volvon, exempelvis när hjälpbromsen kopplas in. Och det är rätt användbar information i utförslöpor, när jag vill hjälpbromsa istället för färdbromsa. Problemet är att även denna information försvinner om det uppstår ett fel som ska visas på displayen.

Designtanken verkar vara att bara visa den information som är viktig, men hur avgör de detta från situation till situation? Jag vet fortfarande inte vad ett sannolikhetsfel är. Jag menar ett sannolikhetsfel, hur sannolikt är det?

Tisdag. Ett citat från onsdagens Aftonbladet får inledda detta inlägg. "Polisen tömde snabbt hela Norrmalmstorg när larmet kom och butikerna tvingades stänga igen. Trafiken leddes om inklusive alla bussar, vilket ledde till stora trafiksvårigheter." (Aftonbladet, 2007-09-04). Jag hörde anropet från vår trafikledning när jag satt i en 76:a och precis kört mot Slussen. 76:an går förbi Norrmalstorg. Anropet gick ut på att det inte fanns någon omläggning, utan att bussarna snällt fick vänta tills dess att RTL tagit reda på vad avspärrningarna handlade om. Jag steg av vid Slussen och informerade påstigande chaufför om omläggningen.

Efter pausen tog jag buss 7021 på en tvåa mot Norrtull. Avstigande chauffören berättade att nu var det omläggning av trafiken från Karl den XII torg. Vänster Hamngatan, sedan tappade jag bort mig - så jag anropade RTL och fick reda på att jag skulle köra vänster på Hamngatan, sedan höger in på Sveavägen och in på Kungsgatan. Därefter linjesträckningen mot Odenplan. Jag informerar passagerarna om omläggningen, men vet inte vad den beror på - mer än att polisen spärrat av. En tjej frågar om det inte går någon buss till Stureplan och jag säger att alla bussar är omlagda. Många stiger av vid Karl den XII torg och jag kör vidare in i kön. Det är verkligen avstängt, och jag ser en nersläckt tvåa stå på väg in mot Smålandsgatan. Efter 20 minuter når jag Sveavägen och det är trög trafik ända till Kungsgatan. Släpper av folk på en hållplats. Många väljer T-banan istället, när de ändå kom så nära.

Sista personen går av och jag fortsätter köandet ner mot Stureplan. Mitt på Kungsgatan anropar RTL och säger att omläggningen upphör. Jag fortsätter långsamt ner mot Stureplan. Anropar RTL och ber om bekräftelse på att jag ska köra till Odenplan. Har kollat in min tjänstespec och insett att avgångstiden från Norrtull har passerats. Operatören säger "Var är du någonstans?" och jag upplyser om att jag är på Kungsgatan. Frågar samtidigt om jag ska vända och köra mot Sofia. Hon ser mig på sin skärm och säger att det är en god idé att vända. Så jag går i trafik vid Stureplan. Vid Norrmalmstorg anropar bussen bakom mig och frågar om jag kan ta Karl den XII torg. Det gör jag gärna och skippar Norrmalmstorg, skyltar om till blank skylt tillfälligt för att undvika förvirring.

Vänder i Barnängen och sedan iväg till Slussen. Avbyte. Pågående chauffören säger att det var bra att jag vände vid Norrmalmstorg. Annars hade jag nog varit typ 45 minuter sen. Det är många bussar som ställs upp och väntar på förare.

Efter pausen beger jag mig till Gullmarsplan. Får en MAN och jag blir glad - den har jag inte kört så mycket. Har åtta minuter innan avgång när jag sätter mig. Börjar fingra på reglage och kolla runt på förarplatsen. Kollar var dörrkontrollerna sitter. Kör fram och jag njuter av den tysta förarplatsen och smidigheten. Förarplatsen visar bara den information som är relevant, som jag nämnt tidigare. De har inte ens varvräknare...

Körningen går bra. Efter två timmar är jag tillbaka på Gullmarsplan. Byter till 5383 som är en gammal Volvo. En lampa på halvljuset går i sönder och jag anropar RTL, som skickar flexen till Radiohuset. Där byts lampan på två minuter och jag slipper köra enögt tillbaka till Gullmarsplan. Lämnar över en hel och fräsch buss till nästa chuafför, det känns bra.

Några tankar
Omläggningar av trafiken är min värsta mardröm som nybakad busschaufför. Jag kan linjesträckningarna och brukar relatera gator till hur de olika linjerna går. Med en kortvagn går det att köra nästan överallt - med betoning på nästan. Höjd och längd kan ställa till det, men under körkortsutbildningen fick jag en gedigen grundträning och lärde mig tekniker för att lyckas svänga med en 12 meter lång buss i de mest skumma korsningarna. Jag lärde mig utnyttja överhänget där det krävdes och låta bli att använda det där det inte gick. När det gäller ledbuss lärde jag mig att svänga i korsningarna på linjerna först, därefter har jag lärt mig lite tomkörningsvägar. Det hela blir inte enklare av att jag inte får köra med ledbuss överallt. Att hantera en trafikomläggning med ledbuss, som den i tisdags, var lite stressande. Samtidigt lyckades jag översätta radiotrafikledningens instruktioner, så att jag förstår dem utifrån min tidigare kunskap om hur gatorna går. Det jag lärde mig var att det gick att svänga vänster på Hamngatan med en ledbuss, att köra höger in på Sveavägen och ta Kungsgatan ner mot Stureplan. Jag insåg att linje 1 kör Kungsgatan - det gör ju att det är okej även för våra blåbussar.

När det gäller kontakten med radiotrafikledningen var jag för första gången mer aktiv. Jag valde att ropa upp dem när jag insåg att jag missat avgångstiden från Odenplan. Hade jag fortsatt mot Norrtull skulle jag vara väldigt sen tillbaka till Sofia, något som hade hängt kvar hela kvällen för det omloppet - men även för mig som chaufför. RTL visade sig återigen vara en trygghet, jag kunde diskutera min fråga med dem och de lät mig avgöra vad som var bäst och stöttade mig i mitt beslut. Jag fick positiv feedback, något som kommer göra att jag inte tvekar att ta kontakt med dem när liknande situationer uppstår i framtiden.

Stora trafiksvårigheter. Även dessa måste jag hantera som busschaufför. Och det handlar inte bara om att köra bussen, utan om att improvisera, informera och ta egna initiativ. Det blev en kväll med gasläcka, trafikkaos och omläggning. Kort sagt en lärorik kväll.

Måndag. Första dagen efter veckovila. Jag beger mig till Söderhallen med bilen eftersom jag ska sluta kl 24.40 och det är dåliga förbindelser med nattbussar vid den tiden. Tar tvåan ner till Slussen och sedan t-bana till Gullmarsplan. Ska köra två varv på fyran.

Fyran, som är en mycket belastad linje - den har runt 60000 resenärer per trafikdygn - går bokstavligen runt hela Stockholm. Den knyter samman Söder med Kungsholmen och Kungsholmen med Vasastan och Östermalm. Den gör uppehåll vid de stora T-banestationerna - Gullmarsplan, Skanstull, Hornstull, Fridhemsplan, Odenplan och Östra station. Dessutom angör den Södra Station.

Jag fick buss 7008. Det var den jag körde sista turen på fredagen. Jag tänkte "Oh, skönt. 7008 är bra.". Jag sätter mig tillrätta. Ställer in allt. Stänger bakdörrarna. Stänger framdörrarna, eller vänta nu... Dörrvredet är löst! Det snurrar. Jag kan stänga dörren, men först efter ett varv. Jag suckar och tänker att det var inte vad jag behövde just nu - första gången för mig på fyran och så en buss som inte är i topp. Jag kommer dock iväg och rullar mot Skanstull. Det går bra, även om bussen känns lite trött. Jag känner att jag inte är riktigt varm i kläderna efter veckovilan.

Allt går dock bra. Jag stör mig hela tiden på vredet och funderar på att kontakta Radiotrafikledningen, men avvaktar. Det har ju inte hänt något och vagnbyte är inte aktuellt för en sådan sak. "Jag får väl skriva en fel rapport", tänker jag. Strax innan Östra station, vid hållplats när jag ska öppna dörren lossnar hela vredet. Jag får det i handen (se bild nedan). Oj då, tänker jag. Anropar RTL. Säger att jag har försökt laga det, vilket jag har, men att jag inte kan laga det. Operatören på RTL säger att jag ska utrymma bussen vid Östra station, vilket jag gör. Sedan kör jag den till Slussen och vidare till Söderhallen. Rangeraren som tar hand om bussen säger "Där får de gräva", när han ser hur vredet ser ut. Det finns inga lediga blåbussar och flexen har täckt upp för blocket, så jag beger mig tillbaka till Gullmarsplan.



Kör sedan 7026. D följer med till St Eriksplan. Allt går bra. Skönt med en buss som är i form, det hjälper mig att bli varm i kläderna.

Fyran då - några problem? Nej, inte egentligen. Det är en rak linje med få svängar. Det största problemet är att komma ihåg att jag kör fyran och inte trean eller 43:an. Jag sitter och tänker på det hela tiden, men slappnar av efter ett tag. Vid Odenplan kommer jag på att jag måste svänga vänster, det hade jag glömt helt. Jag får kolla upp vilken gata som leder upp till Garnisonen - Banérgatan. Men det hela är ganska smärtfritt. Dagen innan hade jag även spanat in hur Rosenlundsgatan såg ut när man ska svänga i riktning mot Gullmarsplan. Vid det gröna huset...

Efter fyran kommer ett pass på trean som går bra. Avslutar med ett lugnt pass på 43:an. Sista varvet har jag inga passagerare alls. Dagen slutar 24.40 på Söderhallen. Tar bilen tillbaka. Det var en dag som började snurrigt och sedan blev ganska bra...

Fredag. Klockan är 07.10 när jag kommer till Söderhallen. Ska gå på klockan 07.20. Jag får buss 5175 som står på rampen. Det är en H19, en Scania OmniCity från 1999. Jag beger mig genom de långa gångarna och upp på rampen. Kopplar loss bussen. Gör en säkerhetskontroll och backar sedan ut den. Extrajobbet som börjar med extraturer har börjat...

Jag kör Stadsgårdsleden till Slussen. Svänger vänster in i "tunneln" och därefter upp på Munkbroleden. Kommer fram till Centralen 7.40 och parkerar på uppställningsplatsen för ersättningstrafik. S, min kusins fru, som har sagt att hon vill åka med dyker upp med en kamera i högsta hugg. Det är några minuter tills jag ska köra fram, och jag tycker det är bra att hon vill dokumentera lite. Jag har ju svårt att ta kort själv när jag kör... BussPC:n visar på 7.44 och jag startar bussen och kör fram till Centralens hållplats. Det blir en kort extratur på 47:an, den går från Centralen till Vasaparken och ska ta fem minuter. Jag är lite imponerad över hur bra koll de som planerar har på trafikmängden. Bussen är inte listad i tidtabellen, men går ändå och avlastar därmed de ordinarie turerna. Bussen blir full - så mycket passagerare är det.



Stannar vid Vasaparken och får ropa i mikrofonen att det är sluthållplats. Den sista passageraren går av, jag stänger dörrarna och väljer att köra vänster ner på Karlbergsvägen. Dessvärre kan jag inte svänga vänster från nästa gata utan jag får helt enkelt satsa på att köra som en trea bort via Hantverkargatan. Det är roligt att ha en gäst med i bussen och hon passar på att ta bilder.



Ligger 11 minus vid Tegelbacken och kommer fram till Ljusterögatan en minut innan avgång med 76E mot Frihamnen. Fullt med folk. Kommer fram minus 6 minuter till Frihamnen. Skyltar om till Ej i trafik och vänder. Är lite osäker på vägen till Karolinska, men kör höger bort mot Kungliga tennishallen och sedan upp till Stadion där jag svänger höger på Vallhallavägen. Misstaget jag gör är att jag inte kör inom Tekniska högskolan, utan jag hamnar i ordinarie köer bort mot Roslagstull. Anropar RTL och ber att få tips om bästa vägen till Karolinska. Operatören säger att jag kan köra via Stallmästargården. Jag upprepar "Då kör jag som en 59:a?" Jag får jakande svar.

Kommer fram minus fyra till Karolinska institutet och skyltar om till en 47:a. En person väntar på bussen, så jag svänger in där och hämtar upp. Ligger bra till vid Vasaparken. Tre minuter sen vid Norra Bantorget, då ser jag kön från Torsgatan. "Ojdå, det här kan ta tid", tänker jag. Kollar tjänstespecen och ser att jag har 13 minuters rast vid Sergelstorg. Jag rastvarnar. Släpper av en passagerare som ska med ett tåg genom framdörren. S passar också på att hoppa av. Jag uppmanar dem att ta det försiktigt när de går ut. S tar några sista bilder innan hon försvinner bort mot Centralen. Det tar verkligen tid vid Norra Bantorget. Minus 12 minuter, minus 16 minuter. Sedan på Vasagatan är all trafik som bortblåst. En passagerare kommer fram och undrar om jag tror att hon hinner till Hamngatan, Norrmalmstorg till 10. Jag säger att jag inte vet hur mycket trafik det är, och hon säger att klockan är ju efter nio. Jag säger att jag själv blev överraskad av trafiken vid Norra Bantorget och att hon nog kan räkna med att hinna till Norrmalmstorg till kl 10.

Vid Centralen ser jag den 59:a som jag ska köra. Buss 5061. Den är i tid. Jag är 16 minuter sen. Tar ombord en massa folk vid Centralen. Kommer iväg och glider in på hållplatsen för 47:an. Ser ingen avbytare så jag meddelar ej avlöst. Samtidigt ringer min mobil och RTL frågar var jag är. Jag säger att jag rastvarnat och att jag precis kommit fram till Sergelstorg. Får 10 minuters rast. Avlösaren kommer ombord, han såg inte att det var hans block som kom. Jag förklarar att jag är sen pga stoppet vid Norra Bantorget och han förstår. Går av bussen och tar en snabb paus, säkert inte mer än fem minuter. Hoppar sedan in i buss 5061 som är tömd på folk. Anropar RTL och frågar om jag ska tomma och köra ikapp, men de tycker att jag ska köra som en försenad avgång istället. Gör så och anländer Stallmästargården sju minuter sen och precis då jag ska avgå enligt den omlagda tidtabellen. Det blir en lugn tur till Ljusterögatan, där jag får vänta 13 minuter. Kanske speglar jobbet rätt bra - ena sekunden måste man kämpa för att hålla tidtabellen och oroa sig för att man inte kommer fram pga trafiken, nästa sekund har man hur mycket tid som helst att bara ta det lugnt och invänta avgång.

Jag kör till 11.13 och har sedan paus till 14.52. Kör ett delat pass och åker hem för att umgås med pudlarna. 14.52 är det en tvåa mot... Jo till slut inser jag att det är mot Norrtull. Det är jobbigt att inte riktigt veta alla förkortningar och att titta fel. Jag kan läsa tjänstespecen hur många gånger som helst och vara övertygad om att 14.52, som var samma avgång som jag hade på onsdagen, går mot Sofia. Träffar den förare som tipsade mig om vägen förbi kaninerna. Hon frågar mig om det gick bra och jag sa att jag inte vågat ta tunneln. "Nej, du ska inte ta tunneln! Du ska köra Katarinavägen i så fall. Jag vet inte om du kommer under med ledbussarna där - nej jag kör alltid Katarinavägen. Jag provade häromdagen och det var inga problem", säger hon entusiastiskt. Jag säger att jag ska tänka på det till nästa gång.

Får buss 7016 och har SMS med D som jag uppmanar att genskjuta mig vid Odenplan. Han gör så. Passar på att ta lite bilder vid Norrtull, där vi är precis enligt tidtabell. Vänder tillbaka och kör mot Sofia, där vi tar några fler bilder. Jag är överförtjust i Volvos design på 7500-serien och jag tycker att den är särskilt snygg i den blåa stombussfärgen.



Vid Slussen hoppar vi av bussen, köper tre nektariner på den lilla torghandeln och inväntar nästa block. Blocket är försenat 11 minuter, och det beror nog på Munkbroleden. Det blir buss 7008 och den vet jag är bra. Jag bromsar hårdare nu och inser att den förre föraren inte har kört med retarder. Jag kopplar in retardern. D hoppar av vid Skanstull och jag fortsätter till SÖS där jag gör en spetsvändning. Kör mot KS. Vid Slussen hoppar en person på som har en biljett som är felstämplad och tillrättad. Jag säger att jag inte vet riktigt hur jag ska göra - hon tror att den gäller - den är stämplad precis. Jag säger att det är fel datum och hon blir lite konfunderad. Jag säger att hon får åka med, det är säkert så att hon stämplat den precis och att den som stämplat stämplade med fel datum. När vi kört iväg säger jag att om det blir kontroll får hon hänvisa till mig, jag tror inte det ska vara några problem och hon verkar bli mindre sur.

Vid Tegelbacken kommer det ombord en dam. Hon ställer sig framme hos mig och pratar. Hon letar efter ett antikvariat och vill veta vilken hållplats som närmast. Hon stiger av vid Kungsholmens kyrka och tackar för en trevlig pratstund. Jag kör vidare mot KS. Vid KS står 7007 framkörd. Jag har några minuters regleringstid och funderar på att köpa en kopp te - men avvaktar eftersom jag ser att den första bussen i kön avgår. 7007 startar upp och ska iväg men kommer inte iväg. Jag tänker att jag kommer få problem att köra fram om han står kvar och anropar bussen. Råkar trycka fel på BussPC så det blir ett anrop till RTL istället. Anropar 7007 igen och han svarar att han inte kommer iväg, jag säger att jag kör fram så länge. När jag har kört fram så anropar RTL. Jag säger att jag råkade trycka fel, men att 7007 verkar ha problem vid KS. Operatören säger att hon ska anropa 7007. 7007 kör sedan och jag avgår enligt tidtabell. Anropar 7007 igen och säger att jag kan ta passagerare om han behöver köra ikapp tid. Han tackar så mycket och säger att han ska försöka.

Trots detta ligger vi oftast i kö, till Slussen där jag får två minuters regleringstid. Kör vidare till Skanstull och där har jag plus två minuter. Kommer fram till SÖS och släpper av passagerarna. Tommar och testar inbromsningar med och utan retarder. Det är en viss skillnad. Bromsarna hugger mer utan retarder. Så jag väljer att sätta igång retardern igen. Med tre minuter tillgodo svänger jag in på hallgården och parkerar 7008. En dags extrajobb med extraturer är över.



Bildtext: Volvo biogasbuss generation 3, i stombussmålning. 7500 heter modellen. Visst är den lite snygg?


Några tankar
Det är intressant att jag som busschaufför bara vet min egen tidtabell, inte hur andra bussar går i förhållande till mina avgångar. Dagen gav även insikt i hur extraturer fungerar - jag åkte runt hela stan och gick in på linjer som behövde förstärkning. Det var rätt roligt, men lite jobbigt samtidigt eftersom tomkörningarna tog sådan tid. Detta berodde nog mest på att jag inte riktigt visste var jag fick svänga och var jag var tvungen att köra rakt fram. Som tur var gick allt bra ändå.

Sedan en månad är det trängselskatt i Stockholm. Jag tycker att tanken är god, i varje fall tills det finns en förbifart som fungerar. Det jag slås av som busschaufför är att trafiksystemet i Stockholms innerstad är väldigt sårbart - även för bussar - trots bussfiler. Fram kommer jag ju för det mesta, men exempelvis på Smålandsgatan är det svårt att ta sig förbi en felparkerad bil med en ledbuss. Bärighetsklassningen och bruttovikterna som är godkända gäller endast för vägen - ej trottoarerna - fick jag höra under en av mina handledda dagar.

Som busschafför kan jag ligga i tid eller kanske till och med före tidtabell till Norrmalmstorg eller Tjärhovsplan för att sedan se tidsvinsten ätas upp totalt och bli till minus, när jag kommer till en flaskhals. Det blir inte bara minus en minut eller två minuter, utan kanske 12 eller 16 minuter. Igår råkade jag exempelvis ut för totalstopp vid Norra Bantorget. Det finns ingen annan väg för en 47:a som ska till Centralen om det är stopp vid Norra Bantorget. Inte mycket att göra åt, men jag tror att trängselskatterna kommer hjälpa så småningom. Just nu är det som att man skattar för att sitta i köer som stockholmarna alltid har suttit i. För att trängselskatten ska bli ett användbart trafikregleringsverktyg tror jag att man måste införa ett system där även de bilar som "bor" inne i stan får betala. Jag tyckte det lät skumt första gången jag hörde Stockholms f.d. finansborgarrådet Annika Billström prata om det, men efter att ha kört buss en knapp månad tror jag det är en vettig lösning. Det finns olika alternativ:

• Bompeng - Som i Oslo, där man betalar åt ena hållet. Sätt bommar på de gator som är nödvändiga för kollektivtrafiken och låt privatbilisterna betala utifrån hur mycket trafik det är just nu. Med dagens möjligheter inom mobiltelefoni skulle det gå ganska lätt att i realtid informera om trafikflöden på de gator som kostar pengar (ett liknande system kommer dessutom att införas för Essingeleden, läste jag på DN.se). Jag förstår att det finns demokratiska aspekter på det hela och systemet kanske ska utformas så att det alltid är "gratis"/mindre dyrt att välja vissa vägar.
  
• Flexibel avgift. Om det är mycket trafik i Stockholm höjs avgiften för infart, men även för de boende med bil. Jag tvekar inte att ta bilen om det kostar 10 kr. Om det däremot kostar mig 100 kr kommer jag inte köra om det inte är absolut nödvändigt.
  
• Slutsiffra. I Paris har man ett system där bilar med en viss slutsiffra får köra vissa dagar och är förbjudna att trafikera stadens gator andra. Svårt att övervaka - men använd infrastrukturen för trängselskatt för att påföra en "straffavgift" för de som ändå kör. Och ge dem som inte får köra fria resor med kollektivtrafiken just den dagen.
  

Annars får vi väl bara finna oss i situationen och börja upp-skatta köerna...