Omgjorda kör- och kunskapsprov för B-körkort

Vägverket har nu lagt ut en informationsfilm om vad som gäller för den nya formen av kunskaps- och körprov för B-körkort. Tydligen ska proven räknas som ett prov och göras inom två veckor från varandra. Blir man underkänd på ett prov får man göra ett omprov inom två månader.

Undrar om samma sak kommer gälla för de högre behörigheterna också?

Se filmen [här]

Läs mer [här: körkortsportalen]

Äntligen blev det rätt

Att få rätt behörighet tog lite tid. En dryg månad sedan jag klarade uppkörningen för full D-behörighet, utan villkor automat, och först idag kunde jag hämta ut det efterlängtade plastbeviset på posten. Postkassörskan kommenterade att jag inte haft det andra körkortet så länge, och det var ju svårt att förneka. Tre veckor för att vara exakt.

"Vi andra kommer hit och byter körkort var tionde år", sa hon.
"Men samma bild?"
"Jo", sa jag, "Hade några kort över"

Vad ska man säga... Så länge det finns fler behörigheter finns det skäl att förnya körkortet... Och om Vägverket glömmer registrera godkända prov finns det också starka skäl att förnya körkortet.

Kanske var det första gången hon fick klippa två hål i den nya körkortstypen? Äntligen blev det rätt.

Nu har det löst sig - villkoret registrerat som hävt

Puh. Nu idag fick jag en ny grundhandling och ett "grattis till körkortet!" från Vägverket. Så nu är den godkända hävningen av automatvillkoret officiell i registren.

Det känns dock lite oroväckande att Vägverkets rutiner för att rapportera godkända förarprov fallerar. Även om det är ett fall av x antal tusen, så räcker det ju...

Ibland är vardagen mer spännande än man vill att den ska vara: Vägverket glömde registrera resultat från uppkörning

Pratade precis med en av förarenhetens representanter i Stockholm och det visade sig att de glömt hämta data från Jakobsberg det aktuella datumet.

Jag hade tappat mitt körkort, så jag beställde ett nytt. Därför reflekterade jag inte över att jag inte fått någon ny grundhandling - utan trodde att det skulle fixa sig automatiskt med borttagningen av automatvillkoret.

Så nu ska jag få en ny grundhandling, när de väl registrerat hävningen. De trodde att det bara var jag som drabbats, men de ska gå igenom det för säkerhets skull... Kanske finns fler från det aktuella datumet som inte fått körkorten registrerade men bevis på godkänd uppkörning?

Bäst att behålla protokollet från uppkörningen ett tag till om resultatet från uppkörningen utraderats någonstans i cyberspace. Och telefonnumret till kontaktpersonen i Jakobsberg som kan intyga behörigheten för polisen om de frågar.. Ibland är vardagen mer spännande än man vill att den ska vara...

Hämtade ut mitt nya körkort - villkor 78 kvar?

Hämtade precis ut mitt nytillverkade körkort med hävt automatvillkor, men de verkar inte ha tagit bort villkoret (villkor 78). Lite skumt. Men jag sitter här med protokollet framför mig, som gäller som körkort, så jag hoppas det inte är några problem... Samtidigt, det handlar om Vägverket... Anoto-strul?


Några tankar om att häva automatvillkoret

Var det svårt? Ja, det var en liten tröskel att ta sig över, i varje fall för mig. De kollar på bromsnings- och växlingsteknik, men vad ligger i det? Uppmärksamhet, manövrering, att följa skyltar. Men jag hade ju självklart nytta av mina erfarenheter bakom bussratten i Stockholms innerstad.


Behöver man lämplighetsintyg för att häva automatvillkor på D-kortet? Om du inte har några medicinska hinder som måste prövas så räcker det med D-kort och automatvillkor. Körkortet räknas som lämplighetsintyg, även om intyget gått ut. Om du har medicinska villkor måste du ha ett nytt lämplighetsintyg. Detta är en fråga som är lite förvirrande, man får olika svar vem man än frågar. Men instruktören på Grönlunds hade kollat upp det, så det borde stämma... Det är förövrigt inte så många som häver automatvillkoret just på grund av att de inte vet att det oftast räcker med giltigt körkort för D-behörighet (med vilkor automat, 78)


Vad var svårast? Att förstå växellådan var nog det som tog mest tid för mig. Men när jag väl förstod varvtalen som krävdes och varför man skulle köra 30 på fyran så lossnade det.


Vad blev du mest överraskad av? Det var ett lite större steg än att bara lära sig köra en ny bussmodell. Samtidigt fick jag väldigt mycket tillbaka av instruktören, tips som jag har nytta av även när jag kör innerstadstrafik. Jag fick större förståelse för skillanderna mellan kollektivtrafik och turistbussnäringen.


Vad funderar du på nu? Att samma buss med OptiCruise kan användas för uppkörning till både manuell och automatlåda. Men om du får behörighet med automat får du inte köra bussen när du är godkänd (du får övningsköra, dock) - eftersom den är registrerad som manuell buss. Jag förstår uppdelningen i automat/manuell - det är en viss skillnad att köra - men samtidigt känns det som ett byråkratiskt virr-varr.


Var det dyrt? Totalt gick hävningen på 6500 kronor - en lektion kunsultation, en repetitionslektion, busshyra samt uppkörningsavgfit. Hade jag klarat mig på en lektion hade jag sparat 1800 kronor, men jag behövde två - inget snack om det... Dyrt? Mycket pengar, men...


Var det värt det? Svar: Ja - utan tvekan. Både med tanke på hur mycket jag lärde mig och med tanke på körupplevelsen. Samt med tanke på de möjlgiheter som finns att på sikt söka sig mot andra bussäventyr. Även automatväxlade bussar är roligare att köra nu...

Uppkörning för att häva automatvillkoret

Så var det då äntligen dags för uppkörning. Lite nervös var jag allt, det är inte gratis att lära sig köra buss och om jag inte skulle klara det skulle jag få omvärdera mitt beslut att häva automatvillkoret. Står utanför bussen och pratar med instruktören, om drivlinor och växellådor. Lärorikt. Två inspektörer kommer gående i solskenet och instruktören säger:

"Det verkar som att du får Tore [namn fingerat]. Han är lugn. Hej Tore!"
"Hej! Tore", säger inspektören och tar i hand.
"Det är hävning", säger instruktören
"Jajamensan", säger inspektören och skrattar lite
"Det är väl vad vi orkar med idag", säger instruktören "Vi har varit ute och kört innan så färdskrivarbladet sitter i"
"Det är bra", säger inspektören

Jag går in i bussen och inspektören följer efter. Sätter mig på förarplatsen och inspektören ber om legitimation. Jag ger honom det. Sedan får jag intyga med underskrift att jag inte har körkort i något annat EES-land. Tar pennan, men håller den fel. Det är en digital penna.

Inspektören säger:

"jag ska kolla hur du växlar, men kommer även titta på backning, planering, hur du manövrerar och din uppmärksamhet. Jag säger höger och vänster. Säger jag inget är det rakt fram. Du kommer även att få följa skyltar. Du kan göra dig i ordning"

Jag lägger min id-handling i jackan och sätter mig tillrätta. Säger:

"Då rullar vi?"
"Ja, gör det", säger inspektören

Stänger dörren, lossar p-bromsen, i med manuellt läge på växeln och så upp med kopplingen. Att låta bussen dra på kopplingen utan gaspådrag är något jag övat under morgonen, så det går bra. Glider ut genom grinden, hinner efter en bil, kör den lilla smala vägen ut från området. Håller 30-40 km/h, det är inte så bra sikt. Kommer fram till en korsning, där står en förvirrad förare med en Volvo. Han står så att jag inte kan svänga, dessutom från höger, så jag ser till att han litar tillräckligt mycket på att jag står still så att han kan köra. Han kör och jag svänger.

"Följ skyltarna mot Enköping", säger inspektören och jag rullar upp på accelerationssträckan. Gasar, tar två växlar åt gången. Upp i 90. Håller mig där, får instruktion att köra mot Kallhäll, så jag svänger av, saktar ner. Höger i korsningen. 30-sträcka efter ett tag. Fortsätter in på en väg jag aldrig kört. Höger in i ett industriområde som jag listar ut det är 50 i sedan rakt fram mot Stäket. Och här blir det verkligen nytt för mig. En kringelikrokväg med 50 begränsning och nerförslutning. Backen kommer utan förvarning, så jag får växla ner mitt i backen för att undvika att bromsa fel. Låter retardern ta en del av bromsningen. Sedan, plötsligt, ett farthinder framför mig - på en 50 väg - hinner inte bromsa så mycket som jag vill, så jag tar det någon km/h för snabbt. Inspektören kommenterar inte något .

Plötsligt, vid några villor, säger inspektören åt mig att tuta. Jag tänker att man kanske ska tuta i kringelikrok-vägen, men det är en gammal körskoleföreståndare som är ute i solen. Så vi hälsar på honom. Kör höger, nytt farthinder.tu Instruktören ber mig följa skyltar mot Stockholm. Ser E18 skyltar - gröna motorvägsskyltar - och rullar framåt. Korsningen ser dock skum ut från förarplatsen, aktar man sig inte är risken att man kanske svänger en avfart för tidigt eller rentav missar. Men jag lyckas och accelerar upp. Kommer inte riktigt upp i 90, men folk verkar hålla 80 så jag svänger ut. Njuter av fjädringen och utsikten. Solen skiner. Svänger av mot Kallhäll. Får köra genom samma industriområde igen. Sedan vänster. Upp på E18 igen. Accelerar och denna gång tänker jag att han kanske vill se om jag vågar upp i 90 - så jag ger järnet. 90 och ut. Av på andra avfarten vid Jakobsberg - ser 50-skyltarna och anpassar bromsningen. Mot Jakobsbergs Centrum, så jag oroar mig några sekunder för att få ta den svåra svängen.

"Mot Jakobsbergs Centrum?", frågar jag
"Ja, det var innan det. Vi ska börja ta oss tillbaka igen. Så du kan svänga höger här", säger inspektören

Jag svänger höger in på IKEA-området. Lämnar en bil företräde enl. högerregel, men föraren tar inte chansen, så jag glider vidare. Möter en lastbil på den smala vägen, men det går bra. Ser att porten är öppen när jag kommer till hårnålskurvan och frågar:

"Hinner vi?", varpå inspektören skrattande säger
"Nej, det gör vi nog inte. Du får stanna till, så slår jag in koden"

Stannar och släpper ut. Funderar lite över körningen. Några missar har jag gjort, men det känns ändå rätt ok. Inspektören säger att jag ska få vända bussen, så vi kör och vänder. Inga problem, har full uppsikt.

Stannar. Inspektören säger:

"Ja, körningen är godkänd"
"Oh, tackar! Oh vad bra", får jag ur mig

Han skriver under ett bevis om godkänt förarprov och sedan tar vi i hand och jag går glad och lycklig ut ur bussen. Träffar instruktören som gratulerar och erbjuder mig att köra hem. Så jag rattar för första gången en manuellt växlad buss på eget ansvar. Uppkörningen för att häva automatvillkoret är över.

En skön, men lite overklig känsla, när jag sitter och glider fram på E18.

Uppvärmningskörning på väg till uppkörning

Onsdag morgon. Kör till Solna och är där strax efter kl halv nio. Parkerar bilen och ser om bussen är på plats, vilket den inte är. Den kommer några minuter senare. Instruktören ser mig och hälsar, jag får nycklarna och går iväg och låser upp. Passar på att ta några bilder på bussen, det kan ju vara sista gången jag kör den...

image217
Bildtext: Uppställd buss på Grönlunds övningsområde

Det är en fin buss och jag har tänkt mycket på växlingen dagen innan. Försöker memorera att trycka ner kopplingen vid 500 varv, och växla två steg vid 2200. Bussen är från 2000 och Grönlunds köpte den så sent som i november 2007.





image220

Bildtext: Förarplatsen genom förardörren.

image218

image221
Bildtext: Stol med OptiCruise växlingsreglage. Bussen kan växlas manuellt eller automatiskt.

image222

Bildtext: Vy från mittendörren

image223


Sätter mig tillrätta. Startar. Glider iväg på tvåan, gör en högersväng och sedan höger igen. Mot Kista.

"Nu ska vi ställa till det lite för dig", säger instruktören. Får köra vänster mot Kista Centrum, under ett hus, svänger höger mot Sollentuna i en rondell. Inga problem. Stannar vid trafikljus, dagisbarn går över i procession. Fortsätter under E4:an - instruktören frågar om höjden - och jag svarar - vi går under. Får reda på att många bussar skrapar taket precis i den viadukten. Kör gamla vägen till Jakobsberg. Upp på E18. Ner och runt IKEA.

Strax innan en rondell säger instruktören
"Nu gillar jag att åka med dig"
"Jo, jag är själv nöjd med körningen", säger jag
"Det är bra - att vi är på samma våglängd, ibland är man inte det", säger instruktören.
"Jag var inte nöjd igår", fortsätter jag, "tyckte inte jag fick till växlingarna"
"Du har aldrig funderat på att inte ställa så höga krav på dig själv? Solen skiner även om vi inte ser den - ovan molnen"

Uppvärmningskörningen pågick ungefär en timme och under den tiden lärde jag mig uppskatta såväl Irizaren som Opticruisen fullt ut. Jag kände det som att uppkörningen mer blir en fortsättning, än ett regelrätt prov. Avslutade uppvärmningen med att vända bussen. Snart dags för uppkörning...

Att häva automatvillkoret - lektion 2

Kommer till Grönlunds vid 14-tiden. Bussen är inte inne ännu. Jag är lite nervös, har övat bromsningsteknik hela helgen och försökt komma ihåg hur växellådan på uppkörningsbussen fungerade. Instruktören kommer och jag får nycklarna och går ut till bussen, som står uppställd på deras övningsområde. Sätter mig till rätta och tar några bilder, som en förberedelse inför uppkörningen dagen efter - brukar vara ett bra sätt att komma ihåg hur tekniken fungerar.

image214





image213


image215

image216

Instruktören kommer också och jag startar bussen, lägger i tvåans växel och rullar iväg. Trots att det var en månad sedan känns det rätt ok att köra. Den är ju stor, 3,7 meter hög, men det gör att jag sitter bra och ser långt. Lite ovant med alla speglarna, det är inte glas hela vägen ner men det kompenseras med ytterligare speglar som visar kanten. Jag frågar instruktören om jag kan få prova att backa också, och han säger att vi ska göra det under lektionen. Kör ut mot Jakobsberg. Instruktören tycker jag kör för försiktigt, håller för långt avstånd. Hittar dock växlarna rätt bra och ligger på grön markering. Svänger av i Jakobsberg, mot Barkaby. Kör ut till flygfältet och vänder. Får bra tips på hur jag ska använda spegeln vid backning. Backning kan ingå som en del av provet, men behöver inte göra det.

Rullar ut igen mot Jakobsberg. Kör lite rundor och kommer till svängen som har en rak refug. Jag inser att jag missar hastighetsbegränsningsskylten. Rullar igenom Jakobsberg. Gör lite svängar mot Veddesta. Provar att accelerera. Instruktören påminner om att jag kan varva upp till 2200 varv och sedan lägga i två växlar samtidigt. Det behöver jag dock inte göra hela tiden, om jag kör på 50 väg räcker det med en växel.

Instruktören säger att det inte krävs en toppenkörning, utan de ska bara avgöra att man kan hantera bussen på ett trafiksäkert sätt med manuell växellåda också. Jag tycker att körningen går lite sådär, det var svårare än jag kom ihåg och det blir ryckigt. Men till slut får jag till det - försöker titta långt fram och planera körningen ordentligt. På väg tillbaka mot Solna på motorvägen är det en V50 som ska ut på en påfart. Jag bromsar och instruktören frågar varför. Jag säger att jag borde ha använt retardern, men han frågar varför jag bromsade. Bilen ska lämna mig företräde och vad är viktigast - en personbil som inte accelerar tillräckligt eller 50 personer som får nicka till när jag bromsar.

Väl tillbaka på Grönlunds får jag backa in bussen. Det går bra. Tackar för lektionen och sticker sedan hem. På kvällen kör jag till Jakobsberg och rekar. Förbereder mig mentalt inför morgondagens uppkörning.

Automatvillkoret hävt - nu får jag köra manuellt växlade bussar...

Godkänd på uppkörningen för att häva automatvillkoret på D-kortet... Puh...

Längre rapport kommer...

Uppkörningskörning: En reflekterande rapport från uppkörningen

Jag har tidigare berättat att jag klarade uppkörningen. Här följer dock en lite längre redogörelse: Dagen U började tidigt. Låg och vred och vände mig. Ut med Tilda, vår pudel, kl 4 på morgonen. Båda pudlarna ut efter att klockan ringt. Kollade det sista om glapp i styrinrättningen och vad det kan bero på, innan jag gick till t-banan kl 05.59. 06.04 gick tåget mot Odenplan. Steg av där och fortsatte med efterföljande tåg mot Thorildsplan, en ny väg som jag upptäckte dagen innan. 06.40 steg jag in på Busslink-skolan, tog en kopp te och satte mig för att vänta. Den andre som skulle komma för att åka med bussen anlände lite senare, men i tid. När han väl kom gick vi ner till buss 6828. Instruktören som körde oss backade ut och vi stack iväg mot E4:an norrgående. Det var dags för uppkörning, examen i Busslinkskolan.

image41
Bildtext: Ett flygfoto över Barkaby-flygfält. Den slingriga vägen högst upp är tilfarten till Vägverkets område. Taxibanorna används som vägar. Som syns på bilden har en startbana tagits bort. Läs mer om Barkaby här.

Instruktören berättade om föregående dags uppkörning - beskrivning av färdväg och allt. Eftersom Busslink är sena med utbildningen i år hade de denna vecka 42 elever som skulle köra upp. På måndagen hade tre klarat sig och fem stycken kuggat. En hade kuggat för att han glömt sätta i färdskrivarblad, otur. En annan för att han eller hon tagit alldeles för lång tid på sig vid säkerhetskontrollen. Instruktören sa att sju av åtta hade fått köra samma uppkörningsslinga dagen innan, så han trodde att vi också skulle få göra det. Han beskrev slingan men jag tappade bort mig totalt och blev inte lugnare av informationen. Däremot var det bra att få reda på att funktionsfrågorna varit om färdskrivare och säkerhetsutrustning.

Efter en kort avstickare till Shell-macken, där instruktören köpte kaffe och en bulle, kom vi fram till Barkaby flygfält och körde in genom grinden. Parkerade framför två små gula bodar märkta med Vägverket produktion. Instruktören hälsade på inspektören och sa att vi var redo, därefter gick vi in och väntade. Jag skulle köra som nummer två. Efter en kvart kom inspektören ut och tog med sig den första kandidaten. Jag försökte att fokusera på mitt eget, men noterande ändå att säkerhetskontrollen höll på i en mindre evighet. Därefter dröjde det innan de kom iväg. När de väl kom iväg tog det superlångtid innan de passerade bodarna på väg ut på uppkörningsslingan. Efter 45 minuter kom de dock tillbaka och jag förberedde mig för att gå ut och köra min grej.

Inspektören hälsar på mig och jag får visa legitimation och intyga att jag nte har körkort i annat EES-land. "Det kan jag skriva under på direkt", sa jag. Han går igenom upplägget på provet. Det består av tre moment - Säkerhetskontroll, funktionsbeskrivning och körning. Han säger att han kommer att bedöma helhet, säkerhetstänkande, hastighetsanpassning till omständigheter och trafiksäkerhet. När det gäller det första momentet handlar det om att komma till en buss som jag kör för första gången och göra en genomgång av den.

Säkerhetskontrollen flyter på bra. Ända problemet är att jag inte lyckas lossa p-bromsen, men jag laddar upp trycket och gör om testet. Sedan är jag färdig och jag får en funktionsfråga - vad jag vet om färdskrivaren. Jag vet inte var jag ska börja, börjar kanske i fel ända, men får till en bra beskrivning till slut. Får till och med inspektören att skratta när jag säger att om färdskrivaren är sönder måste jag anteckna arbetstider på baksidan - dock inte hastigheten vid varje givet tillfälle. Efter detta ä det dags att köra. Jag frågar om det är ok att ta en klunk vatten eftersom jag är lite nervös och sätter mig sedan. Tar på mig säkerhetsbältet. Kollar färdkskrivarbladet igen. Och därefter rullar jag. Kollar felspegel - den spegel som är motsatt till den som man kollar vid det håll som man avser svänga åt - och glider ut från kanten. Får besked på att vända vid de gula bodarna lite längre ner. Jag kör i 30 på taxibanan och kollar in på vändstället. Allt ser bra ut, så jag lägger i R och glider bakåt långsamt - följer kanten - så som min instruktör lärt mig.

Därefter kör vi ut på uppkörningsslingan, ut genom grindarna. Får angivelse att köra mot Jakobsbergs Centrum. Gör ett hållplatsstopp för att ta upp passagerare, och det går bra. Fortsätter på vägen mot den svåra korsningen. Håller max 30. Uppmärksam på felspegel och höger-regel. Ska svänga vänster i korsningen. Jag glider fram långsamt. Kollar vänster - fritt vänster. Kollar höger - fritt höger. Ingen som ska svänga. Jag tar mått på var jag är och lägger om ratten. Fundererar på om jag ska säga till inspektören att jag svängde sent och kommer gå på, eller om jag klarar mig. Tittar genom höger dörren och ser trottoaren lite snett framme - ser nästan däcken och tänker "jag går fritt!". Kollar höger och ser att jag har gått om mariginal - nästan upprätad innan skylten. Kollar övergångsstället och glider. Wow, vilken sväng! Den bästa jag gjort där! "Där satt det", tänkte jag och körde vidare.

Inspektören och instruktören småsnackar och jag får anvisningar att köra E18 mot Enköping. Svänger höger, förbi den svåra korsningen vid branstationen, höger igen och är tillbaka där jag började nästan. Svänger vänster och blinkar höger i exakt rätt tillfälle. Har bra koll på omgivande trafiken. Ser att det mittersta fältet svänger vänster efter rondellen, så jag lägger mig där direkt. Tvekar en sekund för mig själv om det är rätt att göra så, men tänker att det var lugnt. Svänger vänster och accelererar upp till 90. Väl på motorvägen, efter att ha blinkat i god tid, hamnar jag bakom en bilist som kör i 60. Så jag kollar bakåt i speglarna, i med blinkers och accelerar upp till 90. Går in försiktigt framför och inspektören säger sedan att jag hålla mot Kallhäll. Jag tänker att nu får jag det svåra farthindret, men han vill att jag kör tillbaka mot Jakobsberg igen. Klarar minirondellen och efter Shurguard säger han att jag ska hålla mot IKEA. Inspektören och instruktören pratar oavbrutet men jag koncentrerar mig bara på körningen. Inför sista korsningen, där jag ska svänga vänster in mot IKEA gör jag en övertydlig fel-spegel-tittning och svänger sedan. Får instruktion om att ta höger och köra tillbaka.

Det är en rätt liten väg som dessutom är rätt kurvig. Inför en av kurvorna saktar jag ner och håller ut mot höger. När jag passerar det lilla krönet och ser genom svänger står det mycket riktigt en SAAB 9-5 SportCombi där. Jag stannar nästan och den kör iväg. Framme vid grindarna säger inspektören åt mig att släppa av honom så att han kan öppna. Jag ser ett vägmärke - om att fordonstrafik är förbjuden - med tilläggstavla "gäller ej fordon med tillstånd" och säger "Jag utgår från att vi har tillstånd att köra in här!" "Jo, det har vi", säger inspektören.

När vi stannar säger inspektören åt mig att jag kan avsluta körningen "med färdskrivarblad osv" och att han ska gå igenom körningen för sig själv. Därefter sätter jag mig ner och han säger "Provet bestod av tre moment - Säkerhetskontroll, Funktionsbeskrivning och Körning. Du är godkänd på alla tre. Grattis till körkortet!". En skön känsla fyller mig inombords, kände att jag gjort en bra körning och att det gått bra - men man vet ju aldrig. Den här gången stämde dock min egen bild av körningen med de andras. Jag körde på rull hela tiden, klättrade inga trottoaren och planerade körningen bra. Inga hårda inbromsningar. Inga plötsliga manövrar. Instruktören sa efteråt att jag och han som körde efter mig hade kört precis så som man ska göra. Och vi hade haft bra flyt i säkerhetskontrollen båda två, även om min säkerhetskontroll var snabbast...


Med körkortet i min hand - en pappersbit som representerar ett godkänt körprov för busskort - tänkte jag reflektera lite över uppkörningen. Uppkörningen handlar om att visa "vad du lärt dig under din utbildning", det är en examination. Det blir en snapshot av kunnandet - de kan inte testa allt, men tillräckligt mycket för att avgöra om man kan köra buss eller inte. Ibland kan det ju också vara så att man kan köra buss, men att nerverna spelar spratt eller att man gör ett misstag som leder till andra. Samtidigt handlar uppkörningen om att prestera en "uppkörningskörning". Ingen - troligen inte ens trafikinspektören - räknar med att du kör likadant till vardags som på uppkörningen - inte minst eftersom pressen på att klara sig finns där hela tiden. Att jag lyckades i tisdags beror på att jag fått mycket träning på busskörande, samt att jag likt en slalomåkare vandrat igenom vissa hinder både till fots och med personbil. Samtidigt kan jag, så här i efterhand när jag kört lite buss helt själv utan handledning, säga att korsningarna vars lösningar jag trodde var unika finns lite här och var. Och då är det ju skönt att uppkörningskörningen även fungerar i vardagen.

Klarade körkortet! Linjeutbildning pågår...

Sedan i tisdags förmiddag är jag lycklig innehavare av körkortsbehörigheten D. D som i Buss. Det är svårt att beskriva känslan att klara körkortet, kan väl bara sammanfatta med att hela körningen flöt på bra. Klarade de svåra passagerna och föll inte för fällorna. Tog för mig utan att köra för snabbt eller slarvigt.

Första turen med buss, utan handledare som ansvarade för körningen, skedde igår. Det blev en Scania (SL kallar dem H19) med Busslink invnr 5179 - en OmniCity. Dessvärre inte så långt, för inredningen höll på att rasa ner. Men till slut fick vi tag på en buss som instruktören godkände - en H18E.

Så nu är det linjeutbildning för hela slanten några dagar framöver. Med körkortet klart kommer denna blogg att ändra inriktning lite. Den kommer fortfarande att ha ett lärperspektiv, men inriktas mer mot erfarenheter från livet som bussförare (på deltid i Stockholm). Linjeutbildning pågår...

image37

Bildtext: Busslink 6828 på väg på nya uppkörningar.



Uppladdning inför uppkörningen

För två veckor sedan var det långt till uppkörningen. Nu närmar den sig lika snabbt som en skylt på vänstersida vid vänstersväng med en 12 meters buss. Varje dag sedan i söndags har jag funderat över uppkörningen. Det har varit tankar om alltifrån att den kommer gå superbra tills att det kommer att bli katastrof. I mina drömmar om bussföraryrket har brist på uppsikt i speglar vi uppkörning aldrig haft en framträdande roll. Nitiska inspektörer som kuggar vid minsta skyltnuddning har inte heller funnits med där rosa bussar glider omkring på ljusblåa moln. Uppladdningen inför uppkörningen har börjat.

I dessa tider före uppkörningen dyker inspektörerna från svunna tider upp i mitt medvetande - jag minns de första inspektörerna jag mötte. Den första som, i mitt dåvarande tycke, kuggade mig efter en nästan prickfri-körning. Den andra som godkände mig trots att jag stannade framför en utfart vid förarbyte. Den tredje, när jag tog mitt lastbilskort, som sa att jag aldrig kommer att vara en trafikfara med lastbil. Hur kommer denna inspektör att vara? Hur kommer uppkörningen att gå...

Jag vet att jag kanske oroar mig för mycket. Men jag tror att en del av min uppladdning är att på något sätt inte ta ut busskortet i förskott. Det handlar om ren och skär bedömning av min körning just där och just då. Jag kan ha en dålig dag. Jag kan ha en dålig... ursäkt också. Jag vet ju hur man manövrerar med en buss i många olika situationer, men det jag upptäckt och nu måste jobba på de sista dagarna är att ta det lugnt i kurvor och korsningar, stanna upp, och titta extra noga på alla märken. Jag måste säkerställa att jag ser och hinner läsa skyltarna innan svängen. Det verkar inte bara som att det är jag som har problem med detta, en person jag pratade med sa att först lär man sig manövrera, sedan är det svåra att hålla koll på skyltar - att hinna se det som är viktigt. Att hinna se vad som är viktigt.

I förra veckan gav min instruktör tipset att jag skulle stanna till innan jag svänger och riktigt läsa skyltarna. Det måste jag göra! Det är ofta som skyltarna sitter precis när den nya gatan börjar och jag missar då att se dem... Kanske det som kan räknas som hetsig körning vid en uppkörning? En skylt är kanske ok att missa, men att göra det regelbundet leder tids nog till regelvidrig körning. Små enkla tips, som är viktiga att tänka på vid uppkörning.

För 14 år sedan när jag körde upp för personbil första gången hade jag övningskört rätt länge. Jag var säker på att klara kortet, det gick ju så bra, flöt på - visst kunde jag köra bil. Min körlärare kommenterade den näst sista lektionen att jag körde som om jag redan hade körkort - jag tog chanser, gasade när trafiksignalen riskerade att slå om till rött, och trivdes superbra bakom ratten. Vid slutet av uppkörningen trodde jag att jag var godkänd. Istället säger inspektören att jag är underkänd och jag visste inte vad jag skulle göra. Anledningen till underkännandet var att jag körde för hetsigt, att jag tog chanser, att jag trots att jag inte gjorde några riktiga fel eller förseelser körde för likt personer som redan har körkort. Jag körde likadant som under den näst sista lektionen. Jag inser idag att det inte var en prickfri körning. Nästan i "nästan prickfri" var rätt viktigt, inte minst för att jag nog inte var riktigt redo den dagen... Mitt stora misstag var att jag tog godkänt för givet. Visst ska jag vara självsäker, men inte dumdristig. Jag hoppas att jag lärt mig något av detta till uppkörningen....

Uppladdning inför uppkörning valde jag att kalla detta inlägg. Frågan är om inte min uppladdning är mer som en nerladdning, att inte ta ut något i förskott. Att inte prova uniformen som jag hämtade ut igår. Att inte drömma för mycket om de blåa skinande ledvagnar som står i Söderhallen. Att lägga till ett om - när jag borde säga när - jag klarar busskortet. En nerladdande uppladdning inför uppkörningen...

Språka på byråkratiska

Nu när teorin är avklarad är nästa milstolpe i stort sett uppkörningen - det är lite vakuum nu - satsade hårt på teorin och så tog det liksom slut. Jag ska ju inte glömma teorin, det gör jag inte, men tänk att slippa gå och tänka på vilotider och bruttovikter hela tiden när man rör sig runt i samhället. Klart jag kommer tänka på det och aldrig glömma 11,5 bruttovikt för en BK 1 väg, men ändå... Det blir inte högsta prioritet att kunna vakna mitt i natten och rabbla. Nu får jag rabbla det för mig själv på dagen istället...

Vägen mot uppkörning innebär en hel del övningskörning och teoripraktiserande med funktionsbeskrivningar och dylikt. För att få reda på lite mer om hur Vägverket ser på förarprov och vad man som körkortsaspirant ska kunna började jag söka på nätet.

Det finns en hel del dokument som beskriver hur proven ska gå till och utredningar som handlar om hur rättvisa (och rättvisande) proven faktiskt är. Exempelvis hittade jag en färsk rapport från Riksrevisionen, som tog upp skillnader mellan hur inspektörer på olika förarkontor bedömer aspiranterna. Inte speciellt konstigt - allt är ju i grund och botten baserat på människors subjektiva bedömningar, tolkningar av formella krav - för att omsätta dem i praktiken.

En annan titel som jag hittade var denna:
"Vägverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna (VVFS 2003:38) om ändring i föreskrifterna (VVFS 1998:57) om förarprov, behörighet D"

Språkar vi byråkratiska? Föreskrifter om ändring i föreskrifterna om ändring i föreskrifterna... För övrigt var det intressant läsning kring vad ett körprov består av idag och hur det ska bedömas.

Äntligen 5: Nu ska jag bara lära mig köra buss...

Körkortsteorin är godkänd nu sedan 40 minuter! Skrev kunskapsprovet på Klarabergsviadukten 80 där Vägverket ligger och lyckades få ihop 53 poäng av 55. Det var 60 frågor, men 5 räknas inte eftersom det är testfrågor. Dessutom är provet hemligstämplat. Nervös var jag, men när jag väl kom in i den luftkonditionerade skrivsalen lugnade jag ner mig - läste instruktionerna och satte igång. Provet är väldigt likt till sitt utförande som det som ligger på www.korkortsportalen.se . Dessutom hade jag helt klart hjälp av att jag var förtrogen med körskolans övningsprov, undrar om STR får frågorna av Vägverket eller om de har spökskrivare som, i så fall olagligt, rapporterar om frågorna. Troligen får de frågorna av Vägverket...

Så äntligen är teorin klar! Det har varit en ödesmättad väntan - om jag inte hade klarat teorin fanns chansen - i teorin - att skolan hade kunnat säga tack och hej. Och det värsta i så fall hade nog varit att jag fått stänga den här bloggen, eller i varje fall göra om den till hur det är att ta busskörkort på vanlig trafikskola. Samt att jag missat chansen att köra buss i sommar. Nu kan jag i varje fall fortsätta satsningen...

Teorin godkänd. Nu ska jag bara lära mig köra buss...

Närkontakt av sjunde graden och papper på körkortstillstånd

Äntligen fick jag papper på körkortstillståndet också. Äntligen och äntligen, det tog en dag att få det från att de meddelat mig. Så nu får jag övningsköra buss! Inte bara på skolan jag går nu utan överallt där det finns lämpliga handledare och bussar - typ privata körskolor. Nu satsar jag på teorin och hoppas snart kunna komma ut i trafik med övningsbussarna.

Fick förresten reda på att bussarna kallas H17. Någon av dem har tidigare gått på Lidingö.

Igår var jag på funktionsteorilektion och det blev första riktiga kontakten med bussarna. Instruktören öppnade efter sedvanligt givande torrsim upp en bakdel av bussen och visade var de olika sakerna satt. Han visade även hur man mäter slaglängden på bromsarna. Det är en hel del att hålla reda på, men jag minns en del från C-teorin - så jag hoppas att jag kommer lära mig igen.

Men nu börjar det osa allvar - blev mer konkret med övningstillstånd. Som sagt, närkontakt av sjunde graden - det närmar sig...

Äntligen nr 2: Körkortstillstånd!

Kom fram till Länsstyrelsen (en kollega påpekade att det är ett Stockholmssyndrom kanske...) i Stockholm och körde min numera väl inövade replik. De svarade att det tar ju fyra veckor. Då kontrade jag med att jag visste att en som lämnat in senare än jag redan fått sitt körkortstillstånd, varpå handläggaren bad om personnummer. Och hon såg mig i sitt system! Så nu har jag körkortstillstånd!

Steg 1 var att skicka in ansökan
Steg 2 var att komma på information
Steg 3 att klara teori- och minikörning
Steg 4 att klara intervjun
Steg 5 att klara läkarundersökning
Steg 6 att få körkortstillstånd

Så jag har kommit 6 steg nu!

Nästa steg 7 är att börja övningsköra vilket sker vilken dag som helst nu.
Steg 8 är att klara teoriprovet
Steg 9 är att få uppkörningstid
Steg 10 är att köra upp

Alla steg handlar ju om att lära sig köra buss... och behöver från och med nu inte innebära kronologisk ordning förutom steg 8 och 10..

Nåväl, äntilgen!

RSS 2.0