Pass 19: Kortvagn på tvåan och gränssnittsfunderingar
Gick på dagens pass kvart i nio på morgonen. Det var en tvåa mot Barnängen, dock med en kortvagn - en röd. Så det var fel både på färg och längd. Lite skönt att köra kortvagn på tvåan, det är rätt ansträngande att dra runt 18 meter på gatorna om det är mycket trafik.
Jag tar och sätter mig tillrätta i den gamla Scanian. Kör iväg mot Barnängen och ser kön som ringlar sig ner för Katarinavägen. Vänder i Barnängen och kör. In i kön redan vid Ersta Sjukhus - 12 minuter sen till Slussen. Därefter fortsätter förseningen och byggs på hela vägen till Norrtull. 20 minus vid Norrtull. Tar ombord den enda passageraren som väntar på bussen. RTL ropar upp mig och säger att jag ska tomma till Norrmalmstorg, de ser att jag är alltför sen. Jag frågar vad jag ska göra med passageraren och operatören säger att jag ska ta med henne och tomma från där hon hoppar av. Jag kör linjesträckningen med Ej i trafik skyltning och tar inte ombord någon. Det är dock svårt att köra ikapp någon tid, men två minuter lyckas jag med. Det är inga passagerare som ska gå ombord någonstans och för att hinna ikapp ber jag om tillåtelse från RTL att tomma till Barnängen via Stadsgårdsleden. Jag får klartecken och kör genom tunneln vid Slussen. Det är militärövning vid Finlandsfärjorna, de rappellerar sig ner eller klättrar upp för berget.
Kommer fram till Barnängen och möts av en chaufför som lämnar över 5390 - en MAN - till mig. Jag går över till den och sätter mig tillrätta. En minut tillgodo. Jag blir helt förvirrad - har bara kört MAN:en två gånger och förarmiljön är helt olik Volvon. Där Volvo har satsat på tydliga knappar och översikt har MAN valt spartansk instrumentering där less is more. Det tar en stund innan jag hittar dörrreglaget för bakdörrarna. När jag väl hittat det går det bra - det är en trevlig buss att köra. Jag sitter lägre och ratten är mindre, men det är ganska skönt. Den är smidig som en ål. Jag tar upp några chaufförer utanför grindarna till garaget, och när jag ska köra lossar inte hållplatsbromsen. Jag vet inte vad jag ska göra men provar lite olika saker - lägger i p-broms, stänger dörrar, öppnar dörrar. Lägger i växeln och plötsligt rullar den framåt. Jag är glad att gå av bussen och lämna över den till näste chaufför vid Slussen. Känns som att jag måste köra MAN:en några gånger i sträck för att få lite mer vana på den.
Efter pausen går jag på 7015 som jag även körde igår. Den gnisslar mer idag och jag störs lite av det, men till slut tar jag det lugnt och får bra flyt på körningen. Vänder i Norrtull och sedan tillbaka till Barnängen.
De sista två körningarna blir på linje 55. Vid Stureplan är det svårt att komma nära hållplatsen - två turistbussar har parkerat så att de effektivt blockerar alla tillfartsvägar. Jag vågar inte köra för nära för då kommer jag inte ut, vilket resulterar i att avståndet blir en meter. Precis när jag stannat ser jag en dam med rullator på hållplatsen. Hon får hjälp att komma ombord, men lätt är det inte. När hon kommer ombord säger hon anklagande "Varför sänkte du inte bussen". Jag trodde inte att det gick att sänka den på mitten och ber lite om ursäkt. Hon lyssnar inte på det örat. Märker att hon är irriterad. Jag funderar över nigningsfunktionen, om den påverkar sidan av bussen också - där mellandörren sitter. Vid Östermalms idrottsplats säger hon att hon ska gå av. Hon ställer sig upp väldigt tidigt och jag bromsar så mjukt jag bara kan. Ser till att komma riktigt nära, det är inga problem där - det var bussarna som ställde till det för mig på andra hållplatsen. Niger med bussen och hon tackar. Jag gjorde henne lite glad i varje fall, det var ju inte meningen att det skulle vara så besvärligt för henne. Turistbussarna ställde till det där lite, även om de säkert ställt sig så bara för att underlätta för linjetrafiken. Och det är ju tanken som räknas.
På väg tillbaka råkar jag ut för en två-åring eller tre-åring som sliter sig från sin mamma, eller i ett obevakat ögonblick beger sig iväg från henne, och rakt ut framför bussen. De har gått av bussen och jag håller lugnt på att lämna hållplatsen. Jag hör mamman skrika samtidigt som jag i periferin ser dottern gå ut framför bussen - en bit bort, mellan fem till åtta meter- så det är egentligen ingen fara. En bussförarkollega som står bredvid mig uppmärksammar tjejen samtidigt som jag gör det. Jag stannar och får ögonkontakt med mamman, men har svårt att avgöra vad hon tänker. Säkert upprörd, jag känner mig bara lugn. Det ironiska var att jag redan när de gick på tänkte att mamman inte hade riktig koll på barnen. Förstår att det är svårt och jag ska ju ha stenkoll i sådana lägen, men tycker mamman har ett visst ansvar också. Nåväl, slutet gott, allting gott. Jag lägger den pusselbiten till mitt lärpussel.
Sista turen åker min busskörskolekompis D med mig en bit. Alltid trevligt. Han hoppar av vid Östermalmstorg, vid hållplatsen Stureplan och jag fortsätter min väg mot Hjorthöjden. Ett tjejgäng som ska till Ringvägen frågar mig om vägen och jag tipsar att de ska ta 55:an tillbaka. Kommer sedan på att de kan åka 66:an och byta till trean, så jag ropar tillbaks dem. Kör sedan 66:an ett kvarter, till Spårvägsmuseet, därnäste förare tar över. Följer med till medborgarplatsen och pratar kommande bussar samt vinterväglag.
Några tankar
Inom flyget pratar de mycket om att en cockpit ska utformas på liknande sätt på flera olika flygmodeller. Det ska vara lätt att känna igen sig. Idag blev bytet till MAN:en en ringklocka. Även om MAN:en är trevlig och har en väldesignad förarmiljö gör skillnaderna att det är svårt att komma in i körandet. Det är skillnader mellan alla bussar, men störst språng är det till MAN:ens förarplats. Inget fel egentligen, men jag måste bli mer van vid att byta mellan olika bussar. Inte bara när det gäller bromsar, men även när det gäller förarplatsens reglage och funktioner.
Jag tar och sätter mig tillrätta i den gamla Scanian. Kör iväg mot Barnängen och ser kön som ringlar sig ner för Katarinavägen. Vänder i Barnängen och kör. In i kön redan vid Ersta Sjukhus - 12 minuter sen till Slussen. Därefter fortsätter förseningen och byggs på hela vägen till Norrtull. 20 minus vid Norrtull. Tar ombord den enda passageraren som väntar på bussen. RTL ropar upp mig och säger att jag ska tomma till Norrmalmstorg, de ser att jag är alltför sen. Jag frågar vad jag ska göra med passageraren och operatören säger att jag ska ta med henne och tomma från där hon hoppar av. Jag kör linjesträckningen med Ej i trafik skyltning och tar inte ombord någon. Det är dock svårt att köra ikapp någon tid, men två minuter lyckas jag med. Det är inga passagerare som ska gå ombord någonstans och för att hinna ikapp ber jag om tillåtelse från RTL att tomma till Barnängen via Stadsgårdsleden. Jag får klartecken och kör genom tunneln vid Slussen. Det är militärövning vid Finlandsfärjorna, de rappellerar sig ner eller klättrar upp för berget.
Kommer fram till Barnängen och möts av en chaufför som lämnar över 5390 - en MAN - till mig. Jag går över till den och sätter mig tillrätta. En minut tillgodo. Jag blir helt förvirrad - har bara kört MAN:en två gånger och förarmiljön är helt olik Volvon. Där Volvo har satsat på tydliga knappar och översikt har MAN valt spartansk instrumentering där less is more. Det tar en stund innan jag hittar dörrreglaget för bakdörrarna. När jag väl hittat det går det bra - det är en trevlig buss att köra. Jag sitter lägre och ratten är mindre, men det är ganska skönt. Den är smidig som en ål. Jag tar upp några chaufförer utanför grindarna till garaget, och när jag ska köra lossar inte hållplatsbromsen. Jag vet inte vad jag ska göra men provar lite olika saker - lägger i p-broms, stänger dörrar, öppnar dörrar. Lägger i växeln och plötsligt rullar den framåt. Jag är glad att gå av bussen och lämna över den till näste chaufför vid Slussen. Känns som att jag måste köra MAN:en några gånger i sträck för att få lite mer vana på den.
Efter pausen går jag på 7015 som jag även körde igår. Den gnisslar mer idag och jag störs lite av det, men till slut tar jag det lugnt och får bra flyt på körningen. Vänder i Norrtull och sedan tillbaka till Barnängen.
De sista två körningarna blir på linje 55. Vid Stureplan är det svårt att komma nära hållplatsen - två turistbussar har parkerat så att de effektivt blockerar alla tillfartsvägar. Jag vågar inte köra för nära för då kommer jag inte ut, vilket resulterar i att avståndet blir en meter. Precis när jag stannat ser jag en dam med rullator på hållplatsen. Hon får hjälp att komma ombord, men lätt är det inte. När hon kommer ombord säger hon anklagande "Varför sänkte du inte bussen". Jag trodde inte att det gick att sänka den på mitten och ber lite om ursäkt. Hon lyssnar inte på det örat. Märker att hon är irriterad. Jag funderar över nigningsfunktionen, om den påverkar sidan av bussen också - där mellandörren sitter. Vid Östermalms idrottsplats säger hon att hon ska gå av. Hon ställer sig upp väldigt tidigt och jag bromsar så mjukt jag bara kan. Ser till att komma riktigt nära, det är inga problem där - det var bussarna som ställde till det för mig på andra hållplatsen. Niger med bussen och hon tackar. Jag gjorde henne lite glad i varje fall, det var ju inte meningen att det skulle vara så besvärligt för henne. Turistbussarna ställde till det där lite, även om de säkert ställt sig så bara för att underlätta för linjetrafiken. Och det är ju tanken som räknas.
På väg tillbaka råkar jag ut för en två-åring eller tre-åring som sliter sig från sin mamma, eller i ett obevakat ögonblick beger sig iväg från henne, och rakt ut framför bussen. De har gått av bussen och jag håller lugnt på att lämna hållplatsen. Jag hör mamman skrika samtidigt som jag i periferin ser dottern gå ut framför bussen - en bit bort, mellan fem till åtta meter- så det är egentligen ingen fara. En bussförarkollega som står bredvid mig uppmärksammar tjejen samtidigt som jag gör det. Jag stannar och får ögonkontakt med mamman, men har svårt att avgöra vad hon tänker. Säkert upprörd, jag känner mig bara lugn. Det ironiska var att jag redan när de gick på tänkte att mamman inte hade riktig koll på barnen. Förstår att det är svårt och jag ska ju ha stenkoll i sådana lägen, men tycker mamman har ett visst ansvar också. Nåväl, slutet gott, allting gott. Jag lägger den pusselbiten till mitt lärpussel.
Sista turen åker min busskörskolekompis D med mig en bit. Alltid trevligt. Han hoppar av vid Östermalmstorg, vid hållplatsen Stureplan och jag fortsätter min väg mot Hjorthöjden. Ett tjejgäng som ska till Ringvägen frågar mig om vägen och jag tipsar att de ska ta 55:an tillbaka. Kommer sedan på att de kan åka 66:an och byta till trean, så jag ropar tillbaks dem. Kör sedan 66:an ett kvarter, till Spårvägsmuseet, därnäste förare tar över. Följer med till medborgarplatsen och pratar kommande bussar samt vinterväglag.
Några tankar
Inom flyget pratar de mycket om att en cockpit ska utformas på liknande sätt på flera olika flygmodeller. Det ska vara lätt att känna igen sig. Idag blev bytet till MAN:en en ringklocka. Även om MAN:en är trevlig och har en väldesignad förarmiljö gör skillnaderna att det är svårt att komma in i körandet. Det är skillnader mellan alla bussar, men störst språng är det till MAN:ens förarplats. Inget fel egentligen, men jag måste bli mer van vid att byta mellan olika bussar. Inte bara när det gäller bromsar, men även när det gäller förarplatsens reglage och funktioner.
Lagt pussel ligger: Några tankar kring bussförarbloggen och dess framtida användningsområden
Låt mig stanna upp i lärprocessen för ett ögonblick och reflektera över vad tanken med bussförarbloggen var från början och vad den har blivit...
När jag började undersöka möjligheten att sommarjobba som busschaufför och ta busskort sökte jag efter information på internet. Jag hittade några bloggar som tog upp erfarenheter från att ta körkort (eller heter det kö-kort i Stockholm?), men det fanns ingen sida som på ett bra sätt besvarade de frågor jag hade om processen.
Syftet med Bussförarbloggen var från början, och är fortfarande, att dokumentera min egen lärprocess - från B-körkort till D-behörighet. Den har dock växt under månadernas gång och gick från en dokumentationsblogg till ett lärverktyg. Denna förvandling skedde rätt tidigt i lärprocessen, när jag insåg att det var viktigt för mig att skriva om erfarenheter från körlektionerna och fundera över vad jag kunde göra bättre eller annorlunda nästa gång. Detta fungerade även under linjeutbildningen, samt under själva yrkesutövningen.
Förutom att vara ett lärverktyg ser jag flera användningsområden för denna blogg:
* Som ett stöd för andra blivande busschafförer. Mina erfarenheter är på ett sätt unika, samtidigt som det säkert går att dra lärdomar av mina historier. Delar av den skulle kunna användas som ett diskussionsunderlag på körskolor och i utvecklingen av nya yrkesutbildningar.
* Som ett underlag till en bok om bussföraryrket. Jag har försökt söka efter litteratur om busschaufförer men inte hittat så mycket. Bussförare använder teknik som aldrig förr, i en avancerad och tidskritisk miljö. Det kräver samarbete och koordinering. Det finns ett egenvärde att förstå bussföraryrket och teknikanvändningen. Samtidigt kan detta arbete stödja teknikutveckling och utbildning inom bussbranschen.
* För forskning om lärande. Bloggen fyller flera parallella syften som kan vara intressanta att förstå. Jag använder den för att reflektera och dokumentera, samtidigt informerar den andra om mina erfarenheter av att vara bussförare.
Jag är väldigt medveten om att det kommer ta tid för mig att lära mig bussföraryrket. Det går bättre och bättre för varje dag, men varje dag stöter jag på nya pusselbitar till som ska passa in i pusslet. Pusselbitar som jag inte visste fanns. Nu vet jag att de finns och då börjar jobbet med att försöka förstå var de ska ligga... Bussförarbloggen kommer fortsatt att ha en viktig roll att spela i detta lärpussel. Lagt pussel ligger...
När jag började undersöka möjligheten att sommarjobba som busschaufför och ta busskort sökte jag efter information på internet. Jag hittade några bloggar som tog upp erfarenheter från att ta körkort (eller heter det kö-kort i Stockholm?), men det fanns ingen sida som på ett bra sätt besvarade de frågor jag hade om processen.
Syftet med Bussförarbloggen var från början, och är fortfarande, att dokumentera min egen lärprocess - från B-körkort till D-behörighet. Den har dock växt under månadernas gång och gick från en dokumentationsblogg till ett lärverktyg. Denna förvandling skedde rätt tidigt i lärprocessen, när jag insåg att det var viktigt för mig att skriva om erfarenheter från körlektionerna och fundera över vad jag kunde göra bättre eller annorlunda nästa gång. Detta fungerade även under linjeutbildningen, samt under själva yrkesutövningen.
Förutom att vara ett lärverktyg ser jag flera användningsområden för denna blogg:
* Som ett stöd för andra blivande busschafförer. Mina erfarenheter är på ett sätt unika, samtidigt som det säkert går att dra lärdomar av mina historier. Delar av den skulle kunna användas som ett diskussionsunderlag på körskolor och i utvecklingen av nya yrkesutbildningar.
* Som ett underlag till en bok om bussföraryrket. Jag har försökt söka efter litteratur om busschaufförer men inte hittat så mycket. Bussförare använder teknik som aldrig förr, i en avancerad och tidskritisk miljö. Det kräver samarbete och koordinering. Det finns ett egenvärde att förstå bussföraryrket och teknikanvändningen. Samtidigt kan detta arbete stödja teknikutveckling och utbildning inom bussbranschen.
* För forskning om lärande. Bloggen fyller flera parallella syften som kan vara intressanta att förstå. Jag använder den för att reflektera och dokumentera, samtidigt informerar den andra om mina erfarenheter av att vara bussförare.
Jag är väldigt medveten om att det kommer ta tid för mig att lära mig bussföraryrket. Det går bättre och bättre för varje dag, men varje dag stöter jag på nya pusselbitar till som ska passa in i pusslet. Pusselbitar som jag inte visste fanns. Nu vet jag att de finns och då börjar jobbet med att försöka förstå var de ska ligga... Bussförarbloggen kommer fortsatt att ha en viktig roll att spela i detta lärpussel. Lagt pussel ligger...
Pass 18: Backspeglar och hållplatsbromsar
Det artonde passet började med att jag hämtade ut buss nr 7020 ur garaget på morgonen. Jag gjorde säkerhetskontroll och tommade sedan till Norrtull. Jag frågade en av mina bussförarkollegor om lämplig tomkörningsväg och hon sa att hon hade hört om någon som kört ner till Kungsgatan och sedan ut på vägen som leder förbi kaninhålorna mot Norrtull. Eftersom den vägen skulle kräva att jag tog "tunneln" vid Slussen valde jag bort det alternativet. Hade nog klarat svängen nu, men kände inte för att fastna - så jag tog det säkra före det osäkra och tommade via Norrmalmstorg, Jarlaplan och Odenplan - linjesträckningen på tvåan. Gick i trafik vid Norrtull enligt tidtabell, till och med någon minut tillgodo.
Efter en kortis på 76:an hade jag paus. Åkte hem över pausen och tog hand om pudlarna. Jag missade den tunnelbaneavgång jag tänkt ta. Ringde TX och de höll bussen den minut som jag var sen. Jag var med andra ord lite stressad när jag tog 7014 i riktning mot Barnängen. Jag var dock tacksam att det var en av de nya Volvobussarna, eftersom de är mer lättkörda än de äldre. Efter tidsreglering i Barnängen var jag i tid igen. Hela körningen gick bra. I slutet av linjen, efter Odenplan, hade jag möte med en Volvo 245 i en korsning. Jag trodde den skulle släppa mig, men istället valde föraren att köra - vilket gjorde att jag svängde några cm försent. Konsekvensen blev att backspegeln nuddade ett trafikljus. Eftersom jag hade ledbuss och inte hade någon lust att backa fortsatte jag köra och backspegeln vred sig. Jag tog det superlugnt och tänkte att det bara var att vrida tillbaka backspegeln sedan. Fortsatte några meter för att räta upp bussen. La ur växeln och i med p-bromsen. Öppnade dörren. Försökte vrida rätt bakspegeln, som satt högre än jag trott. Dessutom var den trög, men jag lyckades. In igen och ställde in det sista med motor. Ingen skada skedd. Men lite stressad, så jag märkte inte att passagerarna plingat eller plingade precis innan hållplats. Ett typiskt exempel på när stressen leder till fler misstag.
Jag låg 10 minuter efter och vid Slottsbron slog trafikljuset om till gult och jag valde att bromsa. Det blev en lite hårdare broms än jag räknat med, men jag hade ingen hög hastighet, så det gick bra. Det var lärorikt att bromsa lite kraftigare, eftersom det verkligen kändes att bussen inte stannar som en vanlig kortvagn. När ljuset sedan slog om kom jag inte iväg. Hållplatsbromsen hade gått in. Jag gjorde ett anrop till RTL och väntade svar. Försökte köra och trodde att det skulle gå, men nej bussen bromsade in och det blinkade "Stop" på displayen. Jag stannade - naturligtvis inte på ett bra ställe - enligt Murphys law. Informerade passagerarna om att jag fått fel på bussen. De som ville gå av, det var några stycken, fick gå av genom framdörrarna. Precis när de gick av kom jag på att jag kunde starta om bussen. Stängde av den. Vred om tändningen, väntade på att alla lampor skulle slockna, tryckte ner bromspedalen och startade. Stängde dörrarna. Provade att lossa p-bromsen och lägga i växel. Den rullade - jag kom loss. Så jag körde vidare mot Slussen.
Vid Slussen ropade RTL upp. Jag informerade om läget och operatören sa att han inte kände till det felet. Det kunde vara någon ventil trodde han, men jag faktiskt inte. Jag gick av bussen vid Slussen och informerade den pågstigande föraren om problemet. Det var inga problem och jag kom några minuter sen till avbyte.
Den sista turen för dagen körde jag i 7015. Det blev alltså bara nya Volvobussar och jag trivdes suveränt bra bakom ratten det sista passet. Tog det lugnt och fick flyt i körningen. Lyckades komma in i tid till Söderhallen utan några mer missöden.
Några tankar
Det är så mycket datorer i de nya Volvobussarna och så mycket säkerhetssystem att det blir svårt att veta vad som är fel. Jag visste att bromsen slog till, men jag visste inte varför. Det var väldigt frustrerande när jag inte fick loss bussen. I situationen kom jag inte på möjligheten att starta om bussen, den idén fick jag först efter någon minut. Omstart - reset - är universal-lösningen på de nya Volvobussarna. Fast nästa generation kanske minns vad den var med om även innan den startades om... i så fall lär det bli många stressade busschaufförer i Stockholmstrafiken.
Efter en kortis på 76:an hade jag paus. Åkte hem över pausen och tog hand om pudlarna. Jag missade den tunnelbaneavgång jag tänkt ta. Ringde TX och de höll bussen den minut som jag var sen. Jag var med andra ord lite stressad när jag tog 7014 i riktning mot Barnängen. Jag var dock tacksam att det var en av de nya Volvobussarna, eftersom de är mer lättkörda än de äldre. Efter tidsreglering i Barnängen var jag i tid igen. Hela körningen gick bra. I slutet av linjen, efter Odenplan, hade jag möte med en Volvo 245 i en korsning. Jag trodde den skulle släppa mig, men istället valde föraren att köra - vilket gjorde att jag svängde några cm försent. Konsekvensen blev att backspegeln nuddade ett trafikljus. Eftersom jag hade ledbuss och inte hade någon lust att backa fortsatte jag köra och backspegeln vred sig. Jag tog det superlugnt och tänkte att det bara var att vrida tillbaka backspegeln sedan. Fortsatte några meter för att räta upp bussen. La ur växeln och i med p-bromsen. Öppnade dörren. Försökte vrida rätt bakspegeln, som satt högre än jag trott. Dessutom var den trög, men jag lyckades. In igen och ställde in det sista med motor. Ingen skada skedd. Men lite stressad, så jag märkte inte att passagerarna plingat eller plingade precis innan hållplats. Ett typiskt exempel på när stressen leder till fler misstag.
Jag låg 10 minuter efter och vid Slottsbron slog trafikljuset om till gult och jag valde att bromsa. Det blev en lite hårdare broms än jag räknat med, men jag hade ingen hög hastighet, så det gick bra. Det var lärorikt att bromsa lite kraftigare, eftersom det verkligen kändes att bussen inte stannar som en vanlig kortvagn. När ljuset sedan slog om kom jag inte iväg. Hållplatsbromsen hade gått in. Jag gjorde ett anrop till RTL och väntade svar. Försökte köra och trodde att det skulle gå, men nej bussen bromsade in och det blinkade "Stop" på displayen. Jag stannade - naturligtvis inte på ett bra ställe - enligt Murphys law. Informerade passagerarna om att jag fått fel på bussen. De som ville gå av, det var några stycken, fick gå av genom framdörrarna. Precis när de gick av kom jag på att jag kunde starta om bussen. Stängde av den. Vred om tändningen, väntade på att alla lampor skulle slockna, tryckte ner bromspedalen och startade. Stängde dörrarna. Provade att lossa p-bromsen och lägga i växel. Den rullade - jag kom loss. Så jag körde vidare mot Slussen.
Vid Slussen ropade RTL upp. Jag informerade om läget och operatören sa att han inte kände till det felet. Det kunde vara någon ventil trodde han, men jag faktiskt inte. Jag gick av bussen vid Slussen och informerade den pågstigande föraren om problemet. Det var inga problem och jag kom några minuter sen till avbyte.
Den sista turen för dagen körde jag i 7015. Det blev alltså bara nya Volvobussar och jag trivdes suveränt bra bakom ratten det sista passet. Tog det lugnt och fick flyt i körningen. Lyckades komma in i tid till Söderhallen utan några mer missöden.
Några tankar
Det är så mycket datorer i de nya Volvobussarna och så mycket säkerhetssystem att det blir svårt att veta vad som är fel. Jag visste att bromsen slog till, men jag visste inte varför. Det var väldigt frustrerande när jag inte fick loss bussen. I situationen kom jag inte på möjligheten att starta om bussen, den idén fick jag först efter någon minut. Omstart - reset - är universal-lösningen på de nya Volvobussarna. Fast nästa generation kanske minns vad den var med om även innan den startades om... i så fall lär det bli många stressade busschaufförer i Stockholmstrafiken.
Pass 17: Vagnbrist och bromsprov
Tisdag. Gick på mitt sjuttonde pass. Tio minuter innan jag skulle fånga en tvåa mot Barnängen ringde TX och sa att det var vagnbrit, så min buss var inte ute i trafik. Det blev till att köra en 55:a till Barnängen från Slussen t/r. Ute var det 11 grader - i bussen visade termometern 30 grader. Jag tänkte att det var lite varmt, så turen ägnades åt diverse åtgärder att få ner temperaturen till mer komfortabla 22 grader.
När jag kom tillbaka hade de fått igång "mitt" block igen, så jag hoppade på vid Slussen och körde till... Barnängen med 7008. 7008 är en av de gamla Volvo-bussarna, eller rättare sagt biogas generation 2. Provade att bromsa lite med den när jag inte hade så mycket folk, och det fungerade faktiskt att bromsa mjukt genom att trycka hårdare på pedalen. Därefter paus.
Efter pausen fick jag Volvo 7009 - också andra generationens biogas. Fortsatte att köra som jag gjort med 7008 och det gick bra.
Dagen avslutades med en dubbeltur på linje 55. 55:an är en trevlig linje, som går lite ut på landet. Jag körde samma buss som jag fick på morgonen, en H19 med inv.nr. 5180. Den gick bra och det var roligt att köra en annan buss än de gamla trotjänarna H18E.
Några tankar
Jag tycker det är fortsatt intressant med bromsarna. Cecilia skrev i en kommentar till mitt förra bromsinlägg:
"Hahaha, visst är det underbart! Och vad många sura blickar man får från passagerarna innan man lärt sig bromsarna varje gång man tar över en ny buss? Helt hysteriskt faktiskt. Bromsarna är bussarnas fingeravtryck!"
Bromsarna är bussarnas fingeravtryck... Jag tycker det var en bra liknelse - alla bromsar är unika. Alla bussar bromsas på olika sätt. Det är kanske detaljer, men det krävs att man som förare känner in sig på just den buss man kör. Ofta tar vi över bussarna ute på linjen och har passagerare i, så det blir skarpt läge direkt. Men jag tror att ju mer jag kör, ju mer van kommer jag bli vid olikheterna. En enda sak är säker och det är att bussarna kräver olika bromsteknik...
När jag kom tillbaka hade de fått igång "mitt" block igen, så jag hoppade på vid Slussen och körde till... Barnängen med 7008. 7008 är en av de gamla Volvo-bussarna, eller rättare sagt biogas generation 2. Provade att bromsa lite med den när jag inte hade så mycket folk, och det fungerade faktiskt att bromsa mjukt genom att trycka hårdare på pedalen. Därefter paus.
Efter pausen fick jag Volvo 7009 - också andra generationens biogas. Fortsatte att köra som jag gjort med 7008 och det gick bra.
Dagen avslutades med en dubbeltur på linje 55. 55:an är en trevlig linje, som går lite ut på landet. Jag körde samma buss som jag fick på morgonen, en H19 med inv.nr. 5180. Den gick bra och det var roligt att köra en annan buss än de gamla trotjänarna H18E.
Några tankar
Jag tycker det är fortsatt intressant med bromsarna. Cecilia skrev i en kommentar till mitt förra bromsinlägg:
"Hahaha, visst är det underbart! Och vad många sura blickar man får från passagerarna innan man lärt sig bromsarna varje gång man tar över en ny buss? Helt hysteriskt faktiskt. Bromsarna är bussarnas fingeravtryck!"
Bromsarna är bussarnas fingeravtryck... Jag tycker det var en bra liknelse - alla bromsar är unika. Alla bussar bromsas på olika sätt. Det är kanske detaljer, men det krävs att man som förare känner in sig på just den buss man kör. Ofta tar vi över bussarna ute på linjen och har passagerare i, så det blir skarpt läge direkt. Men jag tror att ju mer jag kör, ju mer van kommer jag bli vid olikheterna. En enda sak är säker och det är att bussarna kräver olika bromsteknik...
Pass 16: En lugn dag
Söndag. Jag kommer till Slussen kl 9.50 och går upp till rastlokalen. Ringer TX och anmäler mig som reserv. Jag får sitta ner och vänta. En lugn dag har börjat.
Klockan blir 10.45 och jag läser Liza Marklunds nya bok "Livstid". Den är bra. Det är lugnt i rastlokalen. Fortsätter läsa. Pratar med några chaufförer om Tjejmilen som äger rum på Djurgården. En av förarna säger att han ska köra 69:an och då är det bra att känna till Tjejmilen, eftersom de springer ut på Blockhusudden. Samme chaufför säger också att vid Midnattsloppet var det vissa chaufförer som inte fick någon information alls om omläggningarna, de fick stanna vid Sergelstorg i flera timmar och vänta på bussar som var inställda.
Klockan blir 12 och plötsligt är hon 13.15. Jag beger mig ut från lokalen och bort mot Östra station. Ska köra ett gäng med 44:or. Det är inte speciellt mycket folk på någon av dem, däremot noterar jag att tidtabellen är mycket tight. Trots att jag kör som jag ska ligger jag efter ett varv flera minuter efter. Tar jag upp passagerare hamnar jag ännu mer efter och därefter reglerar jag ikapp någon minut vid ändstationen. Ibland är det en minut mellan ankomst och avgång - på båda ställena! Det som ställer till det är framförallt busstrafiken med deltagare från Tjejmilen - borta vid Östra station. Det finns målningar i marken och skyltar där det står "Blockera ej korsningen" - men det gör folk ändå. Lastbilar, bilar och bussar. Fast några busschaufförer inser att de kommer att blockera och släpper mig före. Jag blockerar också ibland, men försöker snabbt och smidigt smita in och ge plats åt trafiken.
Avslutar dagen med en 43:a mot Tanto och ligger fem minuter sen hela tiden. Lyckas hålla det, för jag har bara passagerare från Ruddammen. Är lite osäker på var jag ska svänga, men har memorerat Döbelnsgatan och Mäster Samuelsgatan. Så det är inga direkta problem. Rätt lätt linje, bara en svår sväng och den lyckas jag med eftersom jag tar ut svängen. "Perfekt", tänker jag. "Så ska det se ut".
Kommer fram till Slussen 6 minuter sen och förklarar att det var mycket folk på Djurgården. Chafförern som tar över 5180 - en H19 - säger "Ja, jag förstår det". Sedan säger vi tack och hej, jag går av mitt pass och ser fram mot drygt 36 timmars veckovila.
Några tankar
Många av passagerare på Innerstadsbussarna hälsar knappt på förarna. Vissa gör det och det är trevligt. Andra visar bara sitt kort, en kort stund. De håller korten upp och ner, de håller dem som om det vore ett pingisraket, de sätter upp dem framför näsan på mig och de har dem nedanför höften. Jag har lärt mig att titta efter väsentlig information - giltighet. Ibland säger jag tack innan jag registrerat att det gäller. Tack för att du visar kortet. Vissa verkar medvetet hålla för information. Andra kommer med kort som är helt slitna. Då säger jag inte tack. Men de visar upp korten. Och de gäller, för visst kan jag se lite av stämpeln i varje fall. Ibland kommer det folk som håller sina kort bakoch fram, då brukar jag be dem vända på dem.
SMS-biljetterna som jag skrev ner och analyserade sönder i början har jag nu börjat se mer information på. Jag kan se att den gäller - men inte om den är falsk eller inte. Det kan jag se, men jag hinner knappt leta upp den informationen. SMS-biljetten är nog bättre i T-banan där spärrvakten har tid att kolla på den.
SMS-biljetterna som jag skrev ner och analyserade sönder i början har jag nu börjat se mer information på. Jag kan se att den gäller - men inte om den är falsk eller inte. Det kan jag se, men jag hinner knappt leta upp den informationen. SMS-biljetten är nog bättre i T-banan där spärrvakten har tid att kolla på den.
Tisdagstema: En charmig Scania Capitol från 1961
Den här bussen stod på Söderhallen, Danvikstull i Stockholm i somras. Den ägs av Spårvägsmuseet och används idag mest för beställningstrafik.
Lite data:
Fabrikat: Scania Vabis C75/1-2.35
Årsmodell: 1961
Första gången i trafik: 1961-06-16
Antal passagerare: 66
Bränsle: Diesel
Växellåda: Manuell
(källa: www.vv.se)
Visst är den lite charmig?
(kolla in Tisdagstema på denna länk...)
Pass 15: "Tråkigt att du stannade så långt bort" - Om ansvar och passagerarsäkerhet
Att jobba som busschaufför innebär oregelbundna, men ändå regel-bundna, arbetstider. Regel-bundna på det sättet att de följer arbetstidslagarna för yrkestrafik. På mitt garage och enligt det schema jag går på just nu innebär det att man får regelbundenhet i korta perioder om tre eller fyra dagar och sedan dygns- eller veckovila. Denna veckovila kan inträffa mitt i veckan, eller på en helg. Således blev det ännu en helg med busskörande.
Lördag. Går på kl 05.21 och får buss 5040. Den har gått hela natten, men avprickaren som ger ut bussar säger att de andra bussar som är lediga är sådana som han inte vill ha på Djurgården. Jag får inte något mer information om vad han menar utan går upp till fack 8 och startar upp bussen. Jag gör säkerhetskontrollen och kör därefter Stadsgårdsleden mot Slussen. Vid Slussen tar jag "tunneln", som jag nu lärt mig att manövrera i, mot Munkbroleden och in på linjesträckningen vid Centralen. Ska starta från Vasaparken, så jag vänder vid Odenplan och får nosen åt rätt håll. En trevlig morgon, lyssnar lite på radio. En passagerare vid hållplatsen. Kör nästan tomt hela vägen till Centralen.
Lördag. Går på kl 05.21 och får buss 5040. Den har gått hela natten, men avprickaren som ger ut bussar säger att de andra bussar som är lediga är sådana som han inte vill ha på Djurgården. Jag får inte något mer information om vad han menar utan går upp till fack 8 och startar upp bussen. Jag gör säkerhetskontrollen och kör därefter Stadsgårdsleden mot Slussen. Vid Slussen tar jag "tunneln", som jag nu lärt mig att manövrera i, mot Munkbroleden och in på linjesträckningen vid Centralen. Ska starta från Vasaparken, så jag vänder vid Odenplan och får nosen åt rätt håll. En trevlig morgon, lyssnar lite på radio. En passagerare vid hållplatsen. Kör nästan tomt hela vägen till Centralen.
Det är många regleringshållplatser, så jag stänger av motorn vid Centralen och inväntar rätt avgång. Hamnar tidigt. Vid Waldermarsudde tar jag några bilder för att dokumentera morgonen, tar en liten promenad också - har nästan 20 minuter där.
Ett lugnt första delpass och jag har gott om regleringstid. Går av runt halv åtta och tar en paus. Fångar nästa buss 20 minuter senare, efter att ha insett att mina frukostplaner var svåra att infria eftersom allting vid Sergelstorg var lördagsdött. Det blir buss 5112 och den är bra. Får tipset att lyssna på VM, Karolina Klüft springer. Jag gör det och det är spännande.
Det blir mer och mer folk, men inga stora mängder. Vissa resenärer går på på Djurgården - de flyr kanske turisterna. Jag får matpaus vid 8.51 och passar på att åka bort till Östra station för att gå på en 44:a mot Skansen. Kör ner till Skansen och sedan tommar jag till Waldermarsudde. Blir en 47:a där. Har med mig en resenär som ska på Möhippa - på Rosendahlsträdgårdar. Jag säger att de rekommenderar Waldermarsudde för att ta sig dit, och att jag ändå ska köra dit. Lämnar Waldermarsudde tom och kör i stort sett utan passagerare till Tomteboda. Nu är det färre regleringsstationer. Och mer folk! Bussen blir full och alla ska till Skansen/Grönan. Det är superlång kö vid Gröna lund och jag hör några passagerare som säger "tur att vi inte ska dit". Jag stannar i Waldermarsudde och skyltar sedan ej i trafik och tommar till Skansen.
På Skansen tar jag ombord folk och avgår sedan. Kör till Östra station. Efter pausen börjar mitt sista pass. Kör till Ruddammen och skyltar om. Det är buss 5116. Vid Östra station får jag fullt av folk som ska på - nästan så att jag inte kan ta fler. Men det kan jag. Vid Karlaplan stannar jag så att eventuella barnvagnar kan komma på, dvs en bit från hållplats-skyddet. Det gör att de som samlats där tycker att jag är dum eftersom de köat. "Det tycker jag skulle vara väldigt tråkigt eftersom vi var först här och du stannade så långt bort", sa en medelålders dam med en massa barn. Jag stannade två meter från dem, vid bortesta kanten av hållplatsskyddet. Jag försöker säga att det är svårt att komma nära om man ska ta ombord eller lasta av barnvagnar, men som vanligt med irriterade passagerare lyssnar hon inte speciellt mycket - det känns som att hon idiotförklarar mig. Hon ska till Djurgården nu - punkt och slut.
Tömmer folket på Djurgården och kör tillbaka. Inte så mycket folk. Blir ännu ett varv på 44:an, sista för dagen. Har problem med en manometer som visar fel och kommer iväg lite för sent från Ruddammen. Diskuterar manometern, lufttrycksmätaren, med RTL och de säger att jag får avgöra. Jag bedömer att det är fel på manometern - eftersom den hoppar upp och ner. RTL-operatören säger att det nog är ok eftersom det "inte finns en kompresor i hela världen som orkar fylla på med två till fyra bar på en sekund". De tar faktiskt min rapport på allvar och det känns tryggt att diskutera mitt beslut med dem. På Östra station fyller jag bussen till bredden. Måste köra förbi en äldre man som väntar vid nästa hållplats, det svider - men han skulle inte kunna sitta någonstans och knappt komma ombord på grund av allt folk, så jag kör förbi och mimar "det kommer en buss till!". Samtidigt skickar jag "bussen är full" till RTL - ett fördefinierat meddelande. Stannar vid nästa hållplats där en äldre dam väntar, men jag säger att det är fullt och att det kommer en buss till. Känns bättre, för då kan hon själv avgöra om hon ska med eller inte. Ligger sju minuter efter.
Vid Karlaplan tar jag på några passagerare eftersom några gått av. Men jag säger även att jag är sen och att det kommer fler bussar efter mig rätt så snart. Jag lossar på Djurgården och kör tillbaka till Ruddammen. Eftersom jag är lite sen är det bara spetsvändning som gäller vid Ruddammen och sedan mot Östra station. Informerar pågående chaufför om att jag har fel på manometern, men att det känns bra i bussen och att jag skrivit en felrapport. Han delar min bedömning om att det inte är någon fara. Jag tar t-banan tillbaka till Slussen och tvåan mot Söderhallen.
Några tankar
Det jag tar med mig från lördagen är nog annars mötet med damen på Karlaplan. Jag har inte skrivit så mycket om det tidigare, men Karlaplan och Djurgården med 44:an innebär hållplatser som är svåra att angöra eftersom de svänger. Det går att komma när med fronten men oftast blir det en glipa till bakdörrarna. Och det är många pensionärer och rörelsehindrade som har svårt att ta sig ut från bussen om man har en halv eller kanske en meter till trottoarkanten. Likadant för barnvagnar, eller vanliga resenärer för den delen. En gång när jag stannade lite långt från kanten så hade en treåring svårt att gå ombord - fick lyftas av sin pappa. Det är lite av en konst att planera hållplatsstoppen så att folk kommer av och ombord utan att ramla eller snubbla.
Damen som jag höll på att neka att åka med på grund av platsbrist, som jag uppmande att ta nästa buss, och som svarade att "det skulle jag tycka var väldigt tråkigt" är en intressant typ av passagerare - som det inte finns många av - men de finns. Hon är en typ av passagerare som just där inte förstod att det handlar om säkerhet, inte om rätten att åka med för att hon stått länge på hållplatsen. Jag håller med henne på ett sätt eftersom hon väntat en stund och alla andra kommit senare, så hon borde ha rätt att åka med - men om bussen blir full för att passagerarna inte tänker på att först-på hållplatsen-först-in principen är det ju en sak mellan passagerarna. Hon underkände min yrkesutövning som innebär att ansvara för passagerarnas säkerhet, samtidigt som hon ville följa med för att hon var först i kön.
Bildtexter. Buss 5040 är utrustad med ATR som handlar om att räkna antalet passagerare. På bilden längst till höger syns blocket där förste föraren för dagen ställer in block-nummer, det vill säga numret på omloppet. Omloppet kan sägas vara den tidtabell som bussen går efter - var den är planerad att köra. Som chaufför får man olika block och identiferiar bussen genom att titta på detta nummer och jämföra det med sin tjänstespecifikation.
Ett lugnt första delpass och jag har gott om regleringstid. Går av runt halv åtta och tar en paus. Fångar nästa buss 20 minuter senare, efter att ha insett att mina frukostplaner var svåra att infria eftersom allting vid Sergelstorg var lördagsdött. Det blir buss 5112 och den är bra. Får tipset att lyssna på VM, Karolina Klüft springer. Jag gör det och det är spännande.
Det blir mer och mer folk, men inga stora mängder. Vissa resenärer går på på Djurgården - de flyr kanske turisterna. Jag får matpaus vid 8.51 och passar på att åka bort till Östra station för att gå på en 44:a mot Skansen. Kör ner till Skansen och sedan tommar jag till Waldermarsudde. Blir en 47:a där. Har med mig en resenär som ska på Möhippa - på Rosendahlsträdgårdar. Jag säger att de rekommenderar Waldermarsudde för att ta sig dit, och att jag ändå ska köra dit. Lämnar Waldermarsudde tom och kör i stort sett utan passagerare till Tomteboda. Nu är det färre regleringsstationer. Och mer folk! Bussen blir full och alla ska till Skansen/Grönan. Det är superlång kö vid Gröna lund och jag hör några passagerare som säger "tur att vi inte ska dit". Jag stannar i Waldermarsudde och skyltar sedan ej i trafik och tommar till Skansen.
På Skansen tar jag ombord folk och avgår sedan. Kör till Östra station. Efter pausen börjar mitt sista pass. Kör till Ruddammen och skyltar om. Det är buss 5116. Vid Östra station får jag fullt av folk som ska på - nästan så att jag inte kan ta fler. Men det kan jag. Vid Karlaplan stannar jag så att eventuella barnvagnar kan komma på, dvs en bit från hållplats-skyddet. Det gör att de som samlats där tycker att jag är dum eftersom de köat. "Det tycker jag skulle vara väldigt tråkigt eftersom vi var först här och du stannade så långt bort", sa en medelålders dam med en massa barn. Jag stannade två meter från dem, vid bortesta kanten av hållplatsskyddet. Jag försöker säga att det är svårt att komma nära om man ska ta ombord eller lasta av barnvagnar, men som vanligt med irriterade passagerare lyssnar hon inte speciellt mycket - det känns som att hon idiotförklarar mig. Hon ska till Djurgården nu - punkt och slut.
Tömmer folket på Djurgården och kör tillbaka. Inte så mycket folk. Blir ännu ett varv på 44:an, sista för dagen. Har problem med en manometer som visar fel och kommer iväg lite för sent från Ruddammen. Diskuterar manometern, lufttrycksmätaren, med RTL och de säger att jag får avgöra. Jag bedömer att det är fel på manometern - eftersom den hoppar upp och ner. RTL-operatören säger att det nog är ok eftersom det "inte finns en kompresor i hela världen som orkar fylla på med två till fyra bar på en sekund". De tar faktiskt min rapport på allvar och det känns tryggt att diskutera mitt beslut med dem. På Östra station fyller jag bussen till bredden. Måste köra förbi en äldre man som väntar vid nästa hållplats, det svider - men han skulle inte kunna sitta någonstans och knappt komma ombord på grund av allt folk, så jag kör förbi och mimar "det kommer en buss till!". Samtidigt skickar jag "bussen är full" till RTL - ett fördefinierat meddelande. Stannar vid nästa hållplats där en äldre dam väntar, men jag säger att det är fullt och att det kommer en buss till. Känns bättre, för då kan hon själv avgöra om hon ska med eller inte. Ligger sju minuter efter.
Vid Karlaplan tar jag på några passagerare eftersom några gått av. Men jag säger även att jag är sen och att det kommer fler bussar efter mig rätt så snart. Jag lossar på Djurgården och kör tillbaka till Ruddammen. Eftersom jag är lite sen är det bara spetsvändning som gäller vid Ruddammen och sedan mot Östra station. Informerar pågående chaufför om att jag har fel på manometern, men att det känns bra i bussen och att jag skrivit en felrapport. Han delar min bedömning om att det inte är någon fara. Jag tar t-banan tillbaka till Slussen och tvåan mot Söderhallen.
Några tankar
Det jag tar med mig från lördagen är nog annars mötet med damen på Karlaplan. Jag har inte skrivit så mycket om det tidigare, men Karlaplan och Djurgården med 44:an innebär hållplatser som är svåra att angöra eftersom de svänger. Det går att komma när med fronten men oftast blir det en glipa till bakdörrarna. Och det är många pensionärer och rörelsehindrade som har svårt att ta sig ut från bussen om man har en halv eller kanske en meter till trottoarkanten. Likadant för barnvagnar, eller vanliga resenärer för den delen. En gång när jag stannade lite långt från kanten så hade en treåring svårt att gå ombord - fick lyftas av sin pappa. Det är lite av en konst att planera hållplatsstoppen så att folk kommer av och ombord utan att ramla eller snubbla.
Damen som jag höll på att neka att åka med på grund av platsbrist, som jag uppmande att ta nästa buss, och som svarade att "det skulle jag tycka var väldigt tråkigt" är en intressant typ av passagerare - som det inte finns många av - men de finns. Hon är en typ av passagerare som just där inte förstod att det handlar om säkerhet, inte om rätten att åka med för att hon stått länge på hållplatsen. Jag håller med henne på ett sätt eftersom hon väntat en stund och alla andra kommit senare, så hon borde ha rätt att åka med - men om bussen blir full för att passagerarna inte tänker på att först-på hållplatsen-först-in principen är det ju en sak mellan passagerarna. Hon underkände min yrkesutövning som innebär att ansvara för passagerarnas säkerhet, samtidigt som hon ville följa med för att hon var först i kön.
Anledningen till att jag stannade lite långt bort så att den informella kön inte fungerade var för att komma nära kanten - så att den gamla damen som eventuellt skulle gå av kunde gå av. Barnvagen som eventuellt skulle på hade inga problem att tas ombord. Jag vet att busskörningen är mycket mer än att bara styra och gasa, men det är inte alla som förstår vad det innebär att köra buss. Jag kommer stöta på fler sådana personer. Tills jag lär mig komma nära kanten kommer jag nog göra likadant som jag gjorde, men argumentera mer för säkerheten. För även om kunden alltid har rätt och jag låter dem ha rätt - vet att jag har andra saker att ta hänsyn till än vem som var först på hållplatsen...
Pass 14 - Vikten av att ta ut svängarna
Fredag. Delade pass fungerar bra för mig eftersom jag bor nära garaget och har hemmavarande hundar. I fredags började jag kl 06.40, vilket innebar sovmorgon, och hämtade ut en buss. Jag tycker det är skönt med pausen mitt på dagen, blev inte så trött på kvällen. Nackdelen är att man hamnar i trafikkaos både på morgonen och kvällen...
Körde ett varv på linje 55 och därefter två varv på linje 2. Körde en av de nya Volvobussarna. På väg på andra varvet mot Slussen fick jag svänga med maximalt rattutslag så det började pipa. Jag stannade till bussen, la i handbroms och ut med växel. Vips la sig varningssignalen och jag körde vidare. En av mina handledare från linjeutbildningen gick på vid Sofiaskolan och frågade hur det gick. Jag sa att körningen går rätt bra, men att det är jobbigt när det händer saker som jag inte vet hur jag hantera.
Vid Smålandsgatan tog jag ut svängen och såg att det stod en tankbil lite dumt placerad. Dessutom en man som stod på trottoaren framför mig. Jag satsade på att få in nosen bakom skylten bredvid mannen och sedan gick jag ut med överhänget över trottoaren och höll tungan rätt i mun, eller snarare blicken flexibelt låst i höger backspegel. Jag gick fri med några centimeters marginal, och en stund funderade jag på om det skulle gå. Lastbilen stod fel tyckte jag, men vad skulle jag gjort? Jag kunde kanske tagit ut svängen ännu mer... Eller väntat på att lastbilen flyttat sig, men det syntes ingen förare i närheten. De sa inget på komradion om lastbilen, så jag antar att alla andra också kom in där utan större problem.
Efter rasten, som spenderades med pudlarna, ringde jag D och frågade om han hade lust att åka med mig på eftermiddagen. Vi bestämde att han skulle hna skulle försöka komma till Slussen vid 16-tiden när jag passerade med en 53:a. Jag hoppade på bussen mot Henriksdalsberget. En resenär ville åka till en hållplats som ligger mot Finnberget, men de bussarna går bara en gång per timme. Hon valde att gå. Jag svängde tillbaka mot Roslagstull. Det gick bra. På Vasagatan började det sega till sig i trafiken, så jag sände ett meddelande till RTL om rastvarning. På vägen mot Slussen där jag skulle träffa D hamnade jag i kön på Munkbroleden. Det var en nödstoppad Volvo som effektivt hindrade trafiken, annars hade det nog inte tjorvat till sig så mycket... 15 minuter sen till avbytning, hälsade på D och vi gick sedan upp till pauslokalen. Ringde TX som sa att jag skulle ta min rast och sedan jaga rätt på 5063, som kanske stod uppställd eller inte kommit ännu.
Gick ut igen och såg 5063 komma nerkörande för Klaravägen. Jag sprang ikapp den och busschauffören stannade vid sin hållplats. Hon frågade om TX informerat om att hon var sen, men det hade han inte. Hon sa att hon varit 18 sen, men kört in åtta av dem. Det är en 59:a och jag antar att regleringstiden tagit en del av förseningen, för annars måste det ha gått snabbt genom söder - och det går inte - med de svängarna...
Jag körde vidare med 59:an och på Sergelstorg var det en chaufför som undrade om det var hans buss, men det var det inte. Tog på passagerare. Hamnade i kö, bilar som skulle till Hamngatan hindrade effektivt all trafik - även den som skulle svänga mot Sveavägen. Förlorade åtta minuter och låg -20 när jag kom in på Sveavägen. Framme vid Karolinska Sjukhuset låg jag 18 efter och sedan tog tidsregleringen sju minuter. Efter Stadsbibilioteket var det tvärstopp i trafiken. Jag kröp fram. Insåg att jag inte skulle hinna till min sluttid kl 17.51, så jag lät D ringa hem och säga det. D och jag pratade om linjeutbildningen och om körkortsutbildningen, och om förseningen som nu var 38 minuter. Det är den största försening jag varit med om. 38 minuter höll jag ända till Ljusterögatan. Svängde sedan runt och tommade till garaget. 22 minuter sen in - så jag skrev en övertidsrapport på det.
Några tankar
Jag har som sagt mycket kontakt med RTL under mina dagar som bussförare. Idag började jag fundera över hur det skulle ha varit att exempelvis köra en turistbuss i samma situationer. I och för sig känns det som att linjebussarna i innerstaden medvetet söker sig genom ställen där det kan bli trafikhinder och där trafiken en normal vardag stoppar upp. Det finns ett visst utrymme för trafiken i tidtabellerna, men ibland inte tillräckligt. Om jag hade kört en turistbuss vid Smålandsgatan, hade jag då försökt svänga in? Hade jag ens känt till att svängen kan vara krånglig och att det kan stå felparkerade fordon där? Om jag hade kört fast med ledbussen i fredags skulle jag ha ringt RTL - men hur gör en turisbussförare i samma situation? Antagligen skulle han eller hon aldrig befinna sig där, men man vet ju aldrig...
Även om vi förare ansvarar för att bussen körs säkert och håller tiden något sånär är trafikledningen viktig i varje fall för mig som ny förare. De känner inte till allt och tittar troligen inte på varje buss hela tiden, men när det händer något eller när en förare ropar upp kan de snabbt bilda sig en uppfattning om vad som sker och hur det skall lösas. Det känns tryggt. Samtidigt får jag som förare aldrig glömma vikten av att ta ut svängarna när det behövs, och hålla in när det krävs.
Körde ett varv på linje 55 och därefter två varv på linje 2. Körde en av de nya Volvobussarna. På väg på andra varvet mot Slussen fick jag svänga med maximalt rattutslag så det började pipa. Jag stannade till bussen, la i handbroms och ut med växel. Vips la sig varningssignalen och jag körde vidare. En av mina handledare från linjeutbildningen gick på vid Sofiaskolan och frågade hur det gick. Jag sa att körningen går rätt bra, men att det är jobbigt när det händer saker som jag inte vet hur jag hantera.
Vid Smålandsgatan tog jag ut svängen och såg att det stod en tankbil lite dumt placerad. Dessutom en man som stod på trottoaren framför mig. Jag satsade på att få in nosen bakom skylten bredvid mannen och sedan gick jag ut med överhänget över trottoaren och höll tungan rätt i mun, eller snarare blicken flexibelt låst i höger backspegel. Jag gick fri med några centimeters marginal, och en stund funderade jag på om det skulle gå. Lastbilen stod fel tyckte jag, men vad skulle jag gjort? Jag kunde kanske tagit ut svängen ännu mer... Eller väntat på att lastbilen flyttat sig, men det syntes ingen förare i närheten. De sa inget på komradion om lastbilen, så jag antar att alla andra också kom in där utan större problem.
Efter rasten, som spenderades med pudlarna, ringde jag D och frågade om han hade lust att åka med mig på eftermiddagen. Vi bestämde att han skulle hna skulle försöka komma till Slussen vid 16-tiden när jag passerade med en 53:a. Jag hoppade på bussen mot Henriksdalsberget. En resenär ville åka till en hållplats som ligger mot Finnberget, men de bussarna går bara en gång per timme. Hon valde att gå. Jag svängde tillbaka mot Roslagstull. Det gick bra. På Vasagatan började det sega till sig i trafiken, så jag sände ett meddelande till RTL om rastvarning. På vägen mot Slussen där jag skulle träffa D hamnade jag i kön på Munkbroleden. Det var en nödstoppad Volvo som effektivt hindrade trafiken, annars hade det nog inte tjorvat till sig så mycket... 15 minuter sen till avbytning, hälsade på D och vi gick sedan upp till pauslokalen. Ringde TX som sa att jag skulle ta min rast och sedan jaga rätt på 5063, som kanske stod uppställd eller inte kommit ännu.
Gick ut igen och såg 5063 komma nerkörande för Klaravägen. Jag sprang ikapp den och busschauffören stannade vid sin hållplats. Hon frågade om TX informerat om att hon var sen, men det hade han inte. Hon sa att hon varit 18 sen, men kört in åtta av dem. Det är en 59:a och jag antar att regleringstiden tagit en del av förseningen, för annars måste det ha gått snabbt genom söder - och det går inte - med de svängarna...
Jag körde vidare med 59:an och på Sergelstorg var det en chaufför som undrade om det var hans buss, men det var det inte. Tog på passagerare. Hamnade i kö, bilar som skulle till Hamngatan hindrade effektivt all trafik - även den som skulle svänga mot Sveavägen. Förlorade åtta minuter och låg -20 när jag kom in på Sveavägen. Framme vid Karolinska Sjukhuset låg jag 18 efter och sedan tog tidsregleringen sju minuter. Efter Stadsbibilioteket var det tvärstopp i trafiken. Jag kröp fram. Insåg att jag inte skulle hinna till min sluttid kl 17.51, så jag lät D ringa hem och säga det. D och jag pratade om linjeutbildningen och om körkortsutbildningen, och om förseningen som nu var 38 minuter. Det är den största försening jag varit med om. 38 minuter höll jag ända till Ljusterögatan. Svängde sedan runt och tommade till garaget. 22 minuter sen in - så jag skrev en övertidsrapport på det.
Några tankar
Jag har som sagt mycket kontakt med RTL under mina dagar som bussförare. Idag började jag fundera över hur det skulle ha varit att exempelvis köra en turistbuss i samma situationer. I och för sig känns det som att linjebussarna i innerstaden medvetet söker sig genom ställen där det kan bli trafikhinder och där trafiken en normal vardag stoppar upp. Det finns ett visst utrymme för trafiken i tidtabellerna, men ibland inte tillräckligt. Om jag hade kört en turistbuss vid Smålandsgatan, hade jag då försökt svänga in? Hade jag ens känt till att svängen kan vara krånglig och att det kan stå felparkerade fordon där? Om jag hade kört fast med ledbussen i fredags skulle jag ha ringt RTL - men hur gör en turisbussförare i samma situation? Antagligen skulle han eller hon aldrig befinna sig där, men man vet ju aldrig...
Även om vi förare ansvarar för att bussen körs säkert och håller tiden något sånär är trafikledningen viktig i varje fall för mig som ny förare. De känner inte till allt och tittar troligen inte på varje buss hela tiden, men när det händer något eller när en förare ropar upp kan de snabbt bilda sig en uppfattning om vad som sker och hur det skall lösas. Det känns tryggt. Samtidigt får jag som förare aldrig glömma vikten av att ta ut svängarna när det behövs, och hålla in när det krävs.
Pass 13: Varför göra vardagen mer spännande än vad den är?
Torsdag. Första delade passet. Började kl 6.04 och jobbade fram till 10. Sedan paus 3,5 timmar och därefter jobbade jag fram till kl 17.40. Två saker som är värda att notera inträffade under passet - en felkörning och en polisinsats.
Jag körde 59:an och 3:an på förmiddagen och det gick bra. På trean hade jag bussen 2024 som gick väldigt bra. Inga konstiga ljud och bakersta dörren stängdes för det mesta av sig själv.
Efter min paus hade jag ett pass på 66:an. Det började rätt bra, trots att jag inte kört linjen så ofta. På vägen tillbaka från Reimersholme tvekade jag lite vilken väg jag skulle svänga. Jag letade efter en park, men det visade sig att Timmermansgatan börjar där Södermäklarna ligger. Där skulle jag ha svängt, insåg jag när jag körde förbi gatan. Informerade passagerarna och RTL, däreter letade jag efter lämpliga vändplatser. Efter någon minut insåg jag att jag fick vända vid Slussem. där 55:an och 43:an stannar. Jag förlorade 6 minuter på den svängen och låg 12 minuter sen.
Efter att ha svängt in på Bondegatan och sett fram emot lite tidsregling hamnar jag i en bilkö. Tror i varje fall att det är en bilkkö, men sedan ser jag beväpnade insatspoliser komma gående. Verkar vara nationella insatsstyrkan. Jag står stilla med bussen och hindrar effektivt all bakomvarande trafik, det kommer mötande bilar, men jag ropar på RTL och informerar dem. Till slut inser jag att jag kommer kunna köra förbi, så jag kör. RTL informerar om att Polisen har en insats, men att de håller på att avveckla den. Jag felbedömde situationen lite, men det var inte så lätt att se att det inte var vanliga bilar som stod i kö utan civila polisbilar blandat med målade.
Vad det handlade om vet jag inte - kanske får jag läsa om det i någon ny Liza Marklund bok. Hennes nya, Livstid, börjar faktiskt med ett mord på Bondegatan... Tillfälligheter kanske. Men vem säger att vardagen inte är spännande... Varför göra vardagen mer spännande än vad den är?
Jag körde 59:an och 3:an på förmiddagen och det gick bra. På trean hade jag bussen 2024 som gick väldigt bra. Inga konstiga ljud och bakersta dörren stängdes för det mesta av sig själv.
Efter min paus hade jag ett pass på 66:an. Det började rätt bra, trots att jag inte kört linjen så ofta. På vägen tillbaka från Reimersholme tvekade jag lite vilken väg jag skulle svänga. Jag letade efter en park, men det visade sig att Timmermansgatan börjar där Södermäklarna ligger. Där skulle jag ha svängt, insåg jag när jag körde förbi gatan. Informerade passagerarna och RTL, däreter letade jag efter lämpliga vändplatser. Efter någon minut insåg jag att jag fick vända vid Slussem. där 55:an och 43:an stannar. Jag förlorade 6 minuter på den svängen och låg 12 minuter sen.
Efter att ha svängt in på Bondegatan och sett fram emot lite tidsregling hamnar jag i en bilkö. Tror i varje fall att det är en bilkkö, men sedan ser jag beväpnade insatspoliser komma gående. Verkar vara nationella insatsstyrkan. Jag står stilla med bussen och hindrar effektivt all bakomvarande trafik, det kommer mötande bilar, men jag ropar på RTL och informerar dem. Till slut inser jag att jag kommer kunna köra förbi, så jag kör. RTL informerar om att Polisen har en insats, men att de håller på att avveckla den. Jag felbedömde situationen lite, men det var inte så lätt att se att det inte var vanliga bilar som stod i kö utan civila polisbilar blandat med målade.
Vad det handlade om vet jag inte - kanske får jag läsa om det i någon ny Liza Marklund bok. Hennes nya, Livstid, börjar faktiskt med ett mord på Bondegatan... Tillfälligheter kanske. Men vem säger att vardagen inte är spännande... Varför göra vardagen mer spännande än vad den är?
Pass 11 och 12: Trafikkaos, lite vilse och en cykelolycka
Måndag. Den 20:e augusti började SL-trafiken gå enligt vintertidtabell - vilket innebär fler bussar ute på gatorna. Sakta men säkert återgår samhället till det normala. Själv körde jag buss den 20:e och för mig som chaufför var det ingen större skillnad. Det är mest resenärerna som märker att bussarna går var tredje minut istället för var femte, som chaufför vet jag bara hur jag ligger till i förhållande till min egen tid.
En miss jag gjorde under måndagen var att stå vid fel sida av Slussen vid avlösningen. Jag kollade på papret och läste mot Karolinska hela tiden. Sedan plötsligt ringde min mobiltelefon och TX frågade om jag kommit sent in med bussen. Det hade jag ju inte och då insåg jag att jag kollat fel på lappen ändå, trots att jag läst den 20 gånger. Så jag sprang över vägen till buss 7005 - en av andra generationens biogasbussar. Körde och var några minuter sen till SÖS. Till sist hade jag kört in hela förseningen. Dock tänkte jag mycket på bromsarna, att man är lite stressad gör det inte enklare att köra mjukt. Men till sist la jag bort stressen totalt och fick min veckovila.
Tisdag. Veckovila. Jag åker till Söderhallen för att skriva ut min tjänst för torsdag och fredag. De har flyttat pauslokalen, så det går inte att komma åt tjänsterna via tjänstedatorn på Slussen. När jag förbi TX, civilklädd, ropar han efter mig. "Vad gör du imorgon?" - jag går in där "Ingenting planerat, ska vara ledig", säger jag. "Vill du jobba?" "Jo, det kan jag tänka mig". Han säger att han hade några rader, men därefter ser han att jag jobbade sent dagen innan så han frågar istället om jag kan tänka mig att vara uppskriven på en lista. Jag säger att de får ringa mig dagtid dagen efter och det antecknar han.
Onsdag. Kl 12 - precis när jag har haft tillräckligt mycket veckovila - ringer min mobiltelefon. Det är TX som frågar om jag har lust att ta ett jobb - från 13.10 - 20.41. Visst säger jag. Kollar pudelvaktsmöjligheter och drar sedan iväg till Slussen, skriver ut tjänsten och därefter iväg till Sergelstorg. Börjar med ett pass på linje 47 - Centralen - Skansen. Tre gånger. Mycket folk. En skolklass som jag hör kommenterar min skånska dialekt.
Därefter Sergelstorg till Tomteboda. Jag misstar mig på var jag är någonstans och kör inte bara över Odengatan utan även Karlbergsvägen, där jag skulle svänga. Kommer på att jag kört fel och meddelar passagerarna. Svänger ner mot Odenplan på Frejgatan och sedan ut på tvåans linjesträckning. Första korsningen på Karlbergsvägen får jag svänga, men den är olämplig. Jag kontaktar RTL och meddelar att jag kört fel, men att jag tänker svänga på Odengatan, vilket jag gör. RTL säger att det går bra. Svänger på Dalagatan och sedan vänster på Karlbergsgatan. Förlorade typ c:a sex minuter där. En passagerare kommer fram och säger att det inte gör någonting och att de började undra lite, men tänkte väl inte så mycket på det. Nåväl, det gick bra. Annars är det väl felkörningar som kan leda till olyckor - stress i kombination med okända kvarter är inte så bra när man har längd, höjd och bredd att tänka på...
Tar igen lite av förseningen. Sedan på vägen tillbaka mot Karolinska fastnar jag vid Norrmalmstorg. En buss står stilla och stoppar effektivt all trafik. 12 minuter sen kommer jag fram till Karolinska. Regleringstid och startar fyra sen. Allt går bra. Kommer lite sent till avlösningen.
Efter paus dags för en 47:a. Kör den till Slussen. Sedan omskyltning till linje 44:a. Kör den till Ruddammen. Vänder vid Djurgårdsbron. På tillbakavägen ser jag att manometern visar att jag har för lågt lufttryck, så jag anropar RTL. Tömmer luften helt efter instruktion av RTL. Hjälper inte, så jag tommar till Söderhallen för att byta buss. Har svårt att hitta tomkörningsväg, så jag kör via Odenplan och ner Dalagatan.
Vid Norra bantorget ramlar en cyklist rakt framför bussen! Han är 8-10 meter ifrån mig och jag har ingen hög hastighet, så jag har goda marginaler att stanna. Går ut. Han har slagit sig i huvudet, hade ingen hjälm. Han blöder från bakhuvudet, hans vita skjorta är nerblodad på kragen. Jag ringer till SOS och säger vad som har hänt. De vill ha en adress och jag säger Norra Bantorget. De vill veta vilken gata. Jag säger Torsgatan. Sedan kommer ambulansdirigenten in plötsligt och behöver en mer detaljerad adress, verkar det som. Under tiden har jag försökt hitta något att stoppa blödningen med. En kille kommer fram och säger hej till den som har ramlat. Han presenterar sig såsom sjukvårdsutbildad och mitt under mitt SOS-samtal går de iväg för att lägga om, de bara går. Idag förstår jag ju dem, bättre att få vård än att stå stilla - men just där och då blir jag lite förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra - SOS operatören som vill ha en adrress och som jag inte verkar ha gett en bra bild av vad som hänt, blir lite välvilligare inställd när jag säger att jag kör buss. Jag avslutar samtalet och kör vidare. Anropar RTL och informerar om att jag bevittnat en singelolycka med cykel och de säger att jag ska skriva en trafikhändelserapport. Jag ringer TX och berättar att jag är på väg in för vagnbyte. Är lite skakig.
Byter vagn ungefär då jag ska sluta för dagen. Vagnen står inte där den ska, så rangeringen får leta upp en tankad buss. Kör Stadsgårdsleden till Slussen och därefter upp som om jag skulle till Mariatorget. Kommer in på 43:ans hållplats och får avlösning. Hemma skriver jag en trafikhändelse. En rätt händelserik extradag.
Några tankar
Att det är mycket trafik beror enligt chaufförerna på omläggningen av trafiken i och med centralbro-renoveringen. Fler bilar än normalt letar sig till Munkbroleden och det gör att det blir stora förseningar i trafiken. Många turer är dock väl tilltagna och klarar en försening på flera minuter utan att raster och pass-planeringar spricker. Det hör till vardagen, verkar det som - även om det är mycket nu även för att vara Stockholm.
Olyckan var lite jobbig, det var ett kvitto på att saker kan ske när du minst anar det. Jag känner att jag gjorde mitt bästa, men i efterhand finns det saker som jag kunde gjort annorlunda. Tänkte inte på att sätta på varningsblinkersen. Kunde ha larmat via RTL, så hade de sett min position. Jag tror cyklisten fick en hjärnskakning, men eftersom de gick iväg kunde jag ju inte få reda på mer. Idag när jag passerade stod cykeln kvar i varje fall. Och även om jag kan fila på detaljerna, gjorde jag så gott jag kunde just där och då.
En miss jag gjorde under måndagen var att stå vid fel sida av Slussen vid avlösningen. Jag kollade på papret och läste mot Karolinska hela tiden. Sedan plötsligt ringde min mobiltelefon och TX frågade om jag kommit sent in med bussen. Det hade jag ju inte och då insåg jag att jag kollat fel på lappen ändå, trots att jag läst den 20 gånger. Så jag sprang över vägen till buss 7005 - en av andra generationens biogasbussar. Körde och var några minuter sen till SÖS. Till sist hade jag kört in hela förseningen. Dock tänkte jag mycket på bromsarna, att man är lite stressad gör det inte enklare att köra mjukt. Men till sist la jag bort stressen totalt och fick min veckovila.
Tisdag. Veckovila. Jag åker till Söderhallen för att skriva ut min tjänst för torsdag och fredag. De har flyttat pauslokalen, så det går inte att komma åt tjänsterna via tjänstedatorn på Slussen. När jag förbi TX, civilklädd, ropar han efter mig. "Vad gör du imorgon?" - jag går in där "Ingenting planerat, ska vara ledig", säger jag. "Vill du jobba?" "Jo, det kan jag tänka mig". Han säger att han hade några rader, men därefter ser han att jag jobbade sent dagen innan så han frågar istället om jag kan tänka mig att vara uppskriven på en lista. Jag säger att de får ringa mig dagtid dagen efter och det antecknar han.
Onsdag. Kl 12 - precis när jag har haft tillräckligt mycket veckovila - ringer min mobiltelefon. Det är TX som frågar om jag har lust att ta ett jobb - från 13.10 - 20.41. Visst säger jag. Kollar pudelvaktsmöjligheter och drar sedan iväg till Slussen, skriver ut tjänsten och därefter iväg till Sergelstorg. Börjar med ett pass på linje 47 - Centralen - Skansen. Tre gånger. Mycket folk. En skolklass som jag hör kommenterar min skånska dialekt.
Därefter Sergelstorg till Tomteboda. Jag misstar mig på var jag är någonstans och kör inte bara över Odengatan utan även Karlbergsvägen, där jag skulle svänga. Kommer på att jag kört fel och meddelar passagerarna. Svänger ner mot Odenplan på Frejgatan och sedan ut på tvåans linjesträckning. Första korsningen på Karlbergsvägen får jag svänga, men den är olämplig. Jag kontaktar RTL och meddelar att jag kört fel, men att jag tänker svänga på Odengatan, vilket jag gör. RTL säger att det går bra. Svänger på Dalagatan och sedan vänster på Karlbergsgatan. Förlorade typ c:a sex minuter där. En passagerare kommer fram och säger att det inte gör någonting och att de började undra lite, men tänkte väl inte så mycket på det. Nåväl, det gick bra. Annars är det väl felkörningar som kan leda till olyckor - stress i kombination med okända kvarter är inte så bra när man har längd, höjd och bredd att tänka på...
Tar igen lite av förseningen. Sedan på vägen tillbaka mot Karolinska fastnar jag vid Norrmalmstorg. En buss står stilla och stoppar effektivt all trafik. 12 minuter sen kommer jag fram till Karolinska. Regleringstid och startar fyra sen. Allt går bra. Kommer lite sent till avlösningen.
Efter paus dags för en 47:a. Kör den till Slussen. Sedan omskyltning till linje 44:a. Kör den till Ruddammen. Vänder vid Djurgårdsbron. På tillbakavägen ser jag att manometern visar att jag har för lågt lufttryck, så jag anropar RTL. Tömmer luften helt efter instruktion av RTL. Hjälper inte, så jag tommar till Söderhallen för att byta buss. Har svårt att hitta tomkörningsväg, så jag kör via Odenplan och ner Dalagatan.
Vid Norra bantorget ramlar en cyklist rakt framför bussen! Han är 8-10 meter ifrån mig och jag har ingen hög hastighet, så jag har goda marginaler att stanna. Går ut. Han har slagit sig i huvudet, hade ingen hjälm. Han blöder från bakhuvudet, hans vita skjorta är nerblodad på kragen. Jag ringer till SOS och säger vad som har hänt. De vill ha en adress och jag säger Norra Bantorget. De vill veta vilken gata. Jag säger Torsgatan. Sedan kommer ambulansdirigenten in plötsligt och behöver en mer detaljerad adress, verkar det som. Under tiden har jag försökt hitta något att stoppa blödningen med. En kille kommer fram och säger hej till den som har ramlat. Han presenterar sig såsom sjukvårdsutbildad och mitt under mitt SOS-samtal går de iväg för att lägga om, de bara går. Idag förstår jag ju dem, bättre att få vård än att stå stilla - men just där och då blir jag lite förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra - SOS operatören som vill ha en adrress och som jag inte verkar ha gett en bra bild av vad som hänt, blir lite välvilligare inställd när jag säger att jag kör buss. Jag avslutar samtalet och kör vidare. Anropar RTL och informerar om att jag bevittnat en singelolycka med cykel och de säger att jag ska skriva en trafikhändelserapport. Jag ringer TX och berättar att jag är på väg in för vagnbyte. Är lite skakig.
Byter vagn ungefär då jag ska sluta för dagen. Vagnen står inte där den ska, så rangeringen får leta upp en tankad buss. Kör Stadsgårdsleden till Slussen och därefter upp som om jag skulle till Mariatorget. Kommer in på 43:ans hållplats och får avlösning. Hemma skriver jag en trafikhändelse. En rätt händelserik extradag.
Några tankar
Att det är mycket trafik beror enligt chaufförerna på omläggningen av trafiken i och med centralbro-renoveringen. Fler bilar än normalt letar sig till Munkbroleden och det gör att det blir stora förseningar i trafiken. Många turer är dock väl tilltagna och klarar en försening på flera minuter utan att raster och pass-planeringar spricker. Det hör till vardagen, verkar det som - även om det är mycket nu även för att vara Stockholm.
Olyckan var lite jobbig, det var ett kvitto på att saker kan ske när du minst anar det. Jag känner att jag gjorde mitt bästa, men i efterhand finns det saker som jag kunde gjort annorlunda. Tänkte inte på att sätta på varningsblinkersen. Kunde ha larmat via RTL, så hade de sett min position. Jag tror cyklisten fick en hjärnskakning, men eftersom de gick iväg kunde jag ju inte få reda på mer. Idag när jag passerade stod cykeln kvar i varje fall. Och även om jag kan fila på detaljerna, gjorde jag så gott jag kunde just där och då.
Spaning nr 1: Om bromsar
Under mina få veckor som bussförare har jag gjort en spaning om något som de inte pratade om på bussförarskolan - bromsar. Visst pratade de bromsar, eller snarare vi ältade tryckluft, bar, lufttork och fyrkretsskyddsventil. Vi drillades i täthetsprov och slaglängdsmätning. Spaningen gäller mer bromsar-i-användning. Jag har kanske skrivit om det i tidigare inlägg, men det är värt att notera igen: Det finns inte en buss som är den andra lik när det gäller hur den bromsar.
Den första och andra generationens av Volvos biogasbuss är svårbromsade - vissa av bussarnas bromsar tar väldigt långt ner och hugger direkt. Kanske kan placeras in i kategorin ketchup-effekt-bromsar. Själv bromsar jag väldigt försiktigt med dessa bussar, låter hjälpbromsen ta först och därefter trycka långsamt neråt. Jag bromsar ibland 60 m innan jag normalt sett skulle behöva bromsa för att bromsarna inte tar som jag är van vid från andra bussar. När jag pratade med en chaufför om detta sa hon att hon höll med om att de var svåra att bromsa. Hennes tips till mig var att bromsa hårdare för att få en mjuk broms, lite tvärtomtänkande. Och att kanske bjuda sig själv på att det känns som en ryckig eller hård inbromsning - eftersom man som förare är mer lyhörd och kritisk till hur bussen uppför sig än en passagerare. Värt att notera är kanske att dessa bussar inte saknar bromsar eller inte går att bromsa mjukt med, det är bara det att det är lite svårare. Skulle det verkligen behövas skulle jag ju kunna pressa ner pedalen hårt direkt och få en normal bromsning.
De nyaste Volvo-bussarna är de som är skönast att bromsa med. Där går det relativt enkelt att snabbt komma in mjuka inbromsningar med retarder (hjälpbromsen) som sedan övergår till tryckluft om det är nödvändigt. Scania OmniCityn är ocksp relativt skön. Favoriterna, förutom de nyaste Volvo-bussarna, återfinns bland de gamla trotjänarna H18E - där kan vi prata om riktigt komfortabla bromsar.
Det kan vara skillnader mellan buss och buss också, alltså inom samma bussmodell och årsmodell. Troligen beror det på när bromsbackarna byttes senast och hur bromsarna är inställda. Min handledare sa till mig en gång att man får känna in sig på bromsarna. Den chaufför jag pratade med häromdagen sa att det kunde ta från Slussen till SÖS och tillbaka till Slussen innan hon kommit på hur just den bussen bromsar.
Bromsningsutforskningen har bara börjat och jag kommer nog inte göra en systematisk sammanställning. Men lite intressant är det att bromsarna kan skilja sig så mycket från buss till buss. Det är även lite intressant att det inte bara är jag som noterat att det är så, utan att det kanske är en viktig del av teknikanvändningen inom bussföraryrket.
Den första och andra generationens av Volvos biogasbuss är svårbromsade - vissa av bussarnas bromsar tar väldigt långt ner och hugger direkt. Kanske kan placeras in i kategorin ketchup-effekt-bromsar. Själv bromsar jag väldigt försiktigt med dessa bussar, låter hjälpbromsen ta först och därefter trycka långsamt neråt. Jag bromsar ibland 60 m innan jag normalt sett skulle behöva bromsa för att bromsarna inte tar som jag är van vid från andra bussar. När jag pratade med en chaufför om detta sa hon att hon höll med om att de var svåra att bromsa. Hennes tips till mig var att bromsa hårdare för att få en mjuk broms, lite tvärtomtänkande. Och att kanske bjuda sig själv på att det känns som en ryckig eller hård inbromsning - eftersom man som förare är mer lyhörd och kritisk till hur bussen uppför sig än en passagerare. Värt att notera är kanske att dessa bussar inte saknar bromsar eller inte går att bromsa mjukt med, det är bara det att det är lite svårare. Skulle det verkligen behövas skulle jag ju kunna pressa ner pedalen hårt direkt och få en normal bromsning.
De nyaste Volvo-bussarna är de som är skönast att bromsa med. Där går det relativt enkelt att snabbt komma in mjuka inbromsningar med retarder (hjälpbromsen) som sedan övergår till tryckluft om det är nödvändigt. Scania OmniCityn är ocksp relativt skön. Favoriterna, förutom de nyaste Volvo-bussarna, återfinns bland de gamla trotjänarna H18E - där kan vi prata om riktigt komfortabla bromsar.
Det kan vara skillnader mellan buss och buss också, alltså inom samma bussmodell och årsmodell. Troligen beror det på när bromsbackarna byttes senast och hur bromsarna är inställda. Min handledare sa till mig en gång att man får känna in sig på bromsarna. Den chaufför jag pratade med häromdagen sa att det kunde ta från Slussen till SÖS och tillbaka till Slussen innan hon kommit på hur just den bussen bromsar.
Bromsningsutforskningen har bara börjat och jag kommer nog inte göra en systematisk sammanställning. Men lite intressant är det att bromsarna kan skilja sig så mycket från buss till buss. Det är även lite intressant att det inte bara är jag som noterat att det är så, utan att det kanske är en viktig del av teknikanvändningen inom bussföraryrket.
Pass 10: En tyst buss är en bra buss - lugnet efter stormen
Söndag. Jag flanerar lite på Söder innan jag tar t-banan till Östra station. Går på en 44:a mot Ruddammen och kör den de 800 metrarna till ändhållplats. Tommar till Roslagstull och kör sedan en 53:a till Henriksdalsberget. Tillbaka till Slussen och avbyte. En lugn början efter lördagens kaosartade upplevelse.
Jag har paus på Slussen och tar därefter en tvåa mot Norrtull. Det blir en av de moderna Volvobussarna, 7019, som jag inte kört tidigare. Den går fint och det är en lugn tur mot Norrtull. Inte alls lika mycket folk ute som dagen innan. Vid Tegnérgatan ser jag en passagerare med en stor säck och en vagn. Hon verkar vilja gå ombord, så jag stannar - trots att jag tänker att bussen bakom kanske kan ta henne. Hon drar ombord vagnen med säcken och jag kollar oroligt, den får ju inte spärra gången. Hon kommer fram och vill betala, men jag upplyser om att det inte går - men tar med henne ändå - mest för att jag ligger -12. Kör vidare och svänger mot Odenplan. Vid Jarlaplan ser jag att kärran sticker ut i gången så jag ber henne flytta den. Hon gör det och jag kör vidare. Hon går av vid Odenplan och jag pustar ut, jobbigt med sådana passagerare - inte för att hon var till besvär - men för att det var på gränsen av vad man får ha med sig ombord på bussen.
Paus när jag kommer tillbaka till Slussen.Tar därefter 7018 mot Karolinska - det är en dubbeltur - vilket är ovanligt. Är nog söndagsschemat - för vanligtvis kör man bara ett varv, hinner inte mer. Passet är 2 h 35 minuter och allting går bra. Första varvet är jag lite sen men jag kör ikapp utan att vara stressad, så det går bra. 7018 piper konstigt och första varvet lever jag med pipet. Sedan försöker jag vid regleringstiden kolla färdskrivaren, som jag tror kan vara det som orsakar pipet, utan att lyckas. Klickar på färddatorn och trycker ESC - och vips försvinner ljudet. Vet inte vad det var men är nöjd med att det slutar pipa. Det kommer tillbaka en gång till, men då trycker jag ESC igen och det tystnar.
Paus 22.56- 23.09 och jag är i tid. De har nu tömt pauslokalen på Slussen eftersom den ska flyttas tillfälligt. Det har gått snabbt, på två och en halv timme. Efter pausen tar jag en 55:a mot Tengdahlsgatan och det blir buss 5046. Tillbaka är den skyltad mot Norrmalmstorg och jag vänder där 24:00. Tillbaka till Tengdahl och sedan tom till Sickla Udde för en kortis på 96:an - nattbussen. Får vänta i Sickla ungefär 20 minuter. Delar spår med tvärbanan, så jag frågar chauffören om han ska avgå innan eller efter mig. Han svarar att han ska köra efter mig. Hans fordon väger 40 ton, så om jag står ivägen är det inga problem för honom. Jag säger att mitt bara väger 16t.
Lugn resa med lite ungdomar - som en 74:a mot Skanstull, sedan som en trea och därefter som en 66:a mot Nackagatan. Går av där 25.06 (01.06) och kör hem. En lång dags färd mot kväll och natt är över...
Det jag lärde mig idag är att:
* Säga till passagerare som blockerar gången. De förstår och flyttar på sig oftast. Jag ska inte utsätta mina passagerare för sådana risker och inte mig själv heller.
* Varningsljud är bra, men går de inte att tysta är de jobbiga. Tanken är säkert god, men om det inte är något fel är det bara frustrerande... En tyst buss är en bra buss.
Jag har paus på Slussen och tar därefter en tvåa mot Norrtull. Det blir en av de moderna Volvobussarna, 7019, som jag inte kört tidigare. Den går fint och det är en lugn tur mot Norrtull. Inte alls lika mycket folk ute som dagen innan. Vid Tegnérgatan ser jag en passagerare med en stor säck och en vagn. Hon verkar vilja gå ombord, så jag stannar - trots att jag tänker att bussen bakom kanske kan ta henne. Hon drar ombord vagnen med säcken och jag kollar oroligt, den får ju inte spärra gången. Hon kommer fram och vill betala, men jag upplyser om att det inte går - men tar med henne ändå - mest för att jag ligger -12. Kör vidare och svänger mot Odenplan. Vid Jarlaplan ser jag att kärran sticker ut i gången så jag ber henne flytta den. Hon gör det och jag kör vidare. Hon går av vid Odenplan och jag pustar ut, jobbigt med sådana passagerare - inte för att hon var till besvär - men för att det var på gränsen av vad man får ha med sig ombord på bussen.
Paus när jag kommer tillbaka till Slussen.Tar därefter 7018 mot Karolinska - det är en dubbeltur - vilket är ovanligt. Är nog söndagsschemat - för vanligtvis kör man bara ett varv, hinner inte mer. Passet är 2 h 35 minuter och allting går bra. Första varvet är jag lite sen men jag kör ikapp utan att vara stressad, så det går bra. 7018 piper konstigt och första varvet lever jag med pipet. Sedan försöker jag vid regleringstiden kolla färdskrivaren, som jag tror kan vara det som orsakar pipet, utan att lyckas. Klickar på färddatorn och trycker ESC - och vips försvinner ljudet. Vet inte vad det var men är nöjd med att det slutar pipa. Det kommer tillbaka en gång till, men då trycker jag ESC igen och det tystnar.
Paus 22.56- 23.09 och jag är i tid. De har nu tömt pauslokalen på Slussen eftersom den ska flyttas tillfälligt. Det har gått snabbt, på två och en halv timme. Efter pausen tar jag en 55:a mot Tengdahlsgatan och det blir buss 5046. Tillbaka är den skyltad mot Norrmalmstorg och jag vänder där 24:00. Tillbaka till Tengdahl och sedan tom till Sickla Udde för en kortis på 96:an - nattbussen. Får vänta i Sickla ungefär 20 minuter. Delar spår med tvärbanan, så jag frågar chauffören om han ska avgå innan eller efter mig. Han svarar att han ska köra efter mig. Hans fordon väger 40 ton, så om jag står ivägen är det inga problem för honom. Jag säger att mitt bara väger 16t.
Lugn resa med lite ungdomar - som en 74:a mot Skanstull, sedan som en trea och därefter som en 66:a mot Nackagatan. Går av där 25.06 (01.06) och kör hem. En lång dags färd mot kväll och natt är över...
Det jag lärde mig idag är att:
* Säga till passagerare som blockerar gången. De förstår och flyttar på sig oftast. Jag ska inte utsätta mina passagerare för sådana risker och inte mig själv heller.
* Varningsljud är bra, men går de inte att tysta är de jobbiga. Tanken är säkert god, men om det inte är något fel är det bara frustrerande... En tyst buss är en bra buss.
Pass 9: Mitt i busskaoset - Midnattsloppet, ung08 och koordinering
Lördag. Går på kl 14.19 - en 66:a från Spårvagnsmusset. Föraren som lämnar över åker med mig en bit och efter några hundra meter säger han - "Du förresten - vet du att det är omlagd körväg på 66:an idag?" "Nej", säger jag, "Jag kollade ändå anslagen på TX precis". "Jo, det är omlagd körväg - finns beskrivet i det blåa häftet. Men det börjar gälla först 15.28 - så det är ju när du är på tillbakaväg från Reimersholme." "Skönt", tänker jag. Varför blir det aldrig som man tänkt sig?
Midnattsloppet är ett stort evenemang som går av stapeln en gång per år på söder. För två år sedan råkade jag hamna mitt i avspärrningarna med min bil och kunde enkelt vända runt och köra Londonviadukten tillbaka hemåt. Jag hade hört om det i år också, men inte kopplat att det var den här helgen - min första trafikhelg i SL-trafiken.
66:an mot Reimersholme t/r
Nu sitter jag där bakom ratten och kör Bondegatan ner. Svänger höger på Nytorgsgatan och sedan vänster på Folkungagatan. Allting ser ut som att det är ett större evenemang på gång, avspärrningar sätts upp, vägen avdelas med band som ännu inte är uppspända. Solen skiner. Svänger in på Söder och mot Åsögatan, Södra station, Fatbursgatan. Timmermansgatan. Vänster ut på Hornsgatan, inte värt att förväxla med en 55:a.
Ska rakt fram, men ser tydliga skyltar med omlagd körväg. Klockan är 14.45 och jag söker ögonkontakt med en funktionär för att se om jag kan komma igenom. Nej, det kan jag inte - svänger upp på Rosenlundsgatan. Anropar radiotrafikledningen och frågar om körväg. De har lite svårt att förstå vilken riktning jag kör, men till sist förklarar jag att jag har nosen i ritkning SÖS. Då klarnar det - ska köra Rosenlundsgatan upp till Ringvägen, sedan höger och ner mot Zinkensdamm. Passagerarna frågar om jag inte visste om omläggningen och jag säger att jag fick reda på den men att de är en halvtimme tidiga med avspärrningarna. Ser hur BussPC:n räknar upp - 11 minuter sen. Nu ropar de från RTL och säger att omläggningen gäller från och med nu - 20 minuter innan utsatt tid.
Bildtext: Beskrivning av linje 66 vid omläggning. Märk att en chaufför markerat vilken omläggning som gäller för hans tur.
Fastnar i bilkö på Ringvägen men lyckas komma in på Dalagatan och köra serpentinslingan förbi Högalidskyrkan. Kommer fram till Reimersholme och kollar en extra gång på den blåa instruktionen. Tar lite tid att förstå hur de menar, men kommer sedan på att den är upplagd på samma sätt som linjebeskrivningen. Inser att jag bara ska köra till Högalidskyrkan och sedan rakt fram istället för att ta Dalagatan vänster. Ett par frågar mig om jag kör Hornsgatan. Jag säger att jag kommer köra rakt fram och sedan svänga in på Hornsgatan och in på Ringvägen. De diskuterar lite sins emellan och jag ser klockan öka i försening, -7 nu. De bestämmer sig för att åka med och jag välkomnar dem. Det är massiv kö på Ringvägen. Inser att min rast är i fara, så jag rastvarnar genom att skicka ett textmeddelande till RTL.
Släpper av en passagerare på lämpligt ställe. Paret som gick ombord frågar mig hur långt jag kör på Rosenlundsgatan och jag säger att jag kommer svänga höger vid Krukmakargatan. Kommer fram till att jag kan släppa dem vid Mariatorget. De inser att bussarna inte kommer gå under några timmar. De hoppar av och tackar. Säger "Tack för vänligt bemötande". Jag säger "Hoppas ni kommer hem ordentligt sedan". RTL ropar upp och säger att jag ska ta min rast på 10 minuter vid ankomst, samt ta buss 5039 som står uppställd på Nackagatan. TX hade inte kunnat nå mig. Dessutom säger RTL att jag är 9 minuter sen, eftersom han kan se det kan han se det på sin dator på Hornsberg.
Svänger på Timmermansgatan och kör in mot Södra station. Nu kommer bussPC:n på att jag är på linjesträckningen och den positiva minus nian byts till en stressande -18. Omläggningen har gjort att den inte kunnat räkna ut hur sen jag är och därför bara visat tiden från det att jag svängde av linjen på den omlagda rutten - så måste det vara. Men, jag har gott om regleringstid vid Söderhallen, så jag hinner med min rast. Allting går bra den sista biten och jag ställer upp bussen på Nackagatan. Går in till Söderhallen och tar en paus. Pratar lite med TX. Visar sig att den bussen jag ska ha är lite försenad också. Jag får övertid för att jag jobbat över och går sedan ut i lugn och ro för att förbereda mig för 55:an.
55:an Hjorthagen t/r
55:an är en linje som jag gillat från första gången jag körde den under utbildningen. Den är lite exotisk eftersom den leds via Hammarbyhamnens kaj, genom Söder på Hallandsgatan, bort mot Östermalm via Stureplan och sedan in mot Hjorthagen via gasklockorna. Jag var lite osäker på linjesträckningen så jag har kartan framför mig och har även skrivit upp vissa nyckelgator som är bra att svänga på - Grindgatan exempelvis. Allt går bra och jag vänder vid Hjorthagen. På vägen tillbaka ligger jag lite långt ut i en kurva, så jag får parera och kommer nära ett staket - men jag har det hela under kontroll. Vid Hornsgatan får jag ett meddelande via radio - ett allmänt anrop - att avstängningarna gäller nu. Helt tomt på bilar och jag möter tävlingsledningen som verkar inspektera banan. Jag fortsätter dock den inslagna vägen, enligt paperna ska det inte gälla mig. Kör till Ljusterögatan och tömmer, därefter kör jag 66 till Spårvagnsmuseet och paus.
En tvåa till Norrtull 2ggr t/r
Efter middagspausen tar jag en tvåa och kör till Norrtull. Det är min gamle handledare som kör bussen och jag är så inställd på att det är en av de första Volvovagnarna att jag först när jag sätter mig inser att det är MAN:en. MAN:en har jag inte kört sedan utbildningen och jag är därför lite ringrostig, innan jag hittar alla reglage som krävs för att öppna och stänga dörrar. Ställer in ratten och backspeglar och glider iväg. En mycket skön buss att köra - smidig. Ratten är mindre, så den känns lite som en personbil. Bromsarna tar mjukt och bra. Får bussen försenad 5 minuter och det stiger till 12 minuter innan jag är framme vid Norrtull.
Strax innan Norrtull inser jag att dörrbromsen på framdörren, som ska se till att jag inte kan köra med öppen dörr, inte fungerar. Jag anropar RTL och de säger att jag ska åka och byta buss. Jag kör till Söderhallen och skriver en felrapport. Dörrbromsen verkar verka på bakdörrarna, men inte på framdörren. Kör linjesträckningen tillbaka. Mycket folk vid Norrmalmstorg på grund av evenemanget Ung08. Ungdomarna visar verkligen ingen hänsyn åt mig som buss och bussen får både slag och spott. De verkar föga oroade över att släpet passerar nära dem. När jag ska försöka använda vindrutetorkarna för att få bort spottet på vindrutan, som jag bara blir trött för, råkar jag tuta. Som sagt - första gången jag körde bussen sedan linjeutbildningen... Misstaget beror på att MAN valt att ha en kontroll som sköter alltifrån tuta, ljus till vindrutetorkare. Inte helt enkelt... Jag tutar alltså vid ett övergångsställe och jag ser en polis som går ut och ser till att ungdomarna flyttar sig från övergångsstället. Informellt och oplanerat samarbete. Skulle aldrig tuta vid ett övergångsställe, men visst kan jag alltid säga att det var för att avärga faran - utan att behöva utstå spott och spe...
Får Volvon 5384 som visar sig vara en bra buss. Jag ombeds gå i trafik vid Barnängen och gör så. En lugn tur med tvåan till Norrtull. Samma sak igen vid Norrmalmstorg, men inget spott. Anländer i tid till Norrtull. Kör tillbaka och ligger i tid ända till Norrmalmstorg. På sträckan från Norrmalmstorg till Slussen blir jag 12 minuter sen. På Karl den XII:s torg tar jag ombord folk och vis av tillrättavisningen av handledaren tidigare väljer jag att inte ha folk ända framme. Jag hänvisar till säkerheten men kan inte säga till ett italienskt par - de säger "Just two of us". Jag säger - lite stressad - "Om jag tar två kan jag lika gärna ta 20". Det är fullt av folk och alla tränger sig. Jag tar med dem och kör till Räntmästartrappan. Har dock bra marginal, ingen står alldelles intill mig och det är luft i bussen. Nivåregleringen jobbar för att hålla bussen i rätt höjd. Pratar med italienarna och de ska till Katarina hissen. Lämnar Räntmästartrappan och precis när jag svänger ut på Katarinavägen - 12 minuter sen till avlösning, jag har rastvarnat - säger RTL att nu är Katarinavägen avstängd så omlagd körväg gäller. En halvtimme tidigare än de sagt från början.
Jag kommer fram till Slussen och ingen avlösare syns till. Jag rapporterar ej avlöst och ropar upp RTL. Passagerarna frågar vad som gäller och jag säger att jag väntar på avlösning, men tar ombord folk. Avlösaren har fastnat i trafiken med sin buss och RTL säger åt mig att ställa upp bussen. Jag säger även att Katarinavägen är avstängd och det bekräftas. Säger åt passagerarna att bussen inte går längre på grund av avlösningen. Alla lämnar bussen och avlösaren kommer - han hade fastnat med en trea. En annan förare säger att man måste vända bussen. En passagerar undrar varför jag inte sa att bussen inte skulle gå vidare redan vid Räntmästartrappan, men verkar föga intresserad av svaret och dessutom utomordentlig irriterad för att jag inte vet om 55:an går eller inte. Svaret att jag "vet inte, men tror inte det" duger tydligen inte och att anropa RTL är inte att tänka på - de har en massa samtal och väntetiden är lång.
Jag lyckas fånga en 53:a som vänder och kör ner Stadsgårdskajen. Kliver av vid Danvikstull och går till Spårvägsmuseet. Ska ta en 66:a och möter chuaffören vid hållplatsen. Han säger att trafiken ligger helt nere på linjen och att instruktionen är att vänta på klartecken att starta. Ska även ropa upp RTL. Vid bussen säger RTL att statusen på 66:an är att den är helt inställd, så jag kan avsluta och gå och sätta mig för att vänta på nästa pass. Säger att det är mitt sista pass för kvällen och då kommer han på att de kanske behöver någon reserv vid Slussen för att vända bussar - så jag beger mig dit. Åker med en trea och hjälper till att stötta föraren när han ska igenom tunneln på Slussen. Detta är något busschaufförerna sedan pratade om - "Tog du tunneln", "Jag brukar tänka att om jag inte klarar en sak så måste jag öva mer", "Kör du först så ser jag om du kommer igen.". Tunneln är en underfart som förbinder stadsgårdskajen med vägen i riktning mot Munkbroleden och det är 30-talstrångt. Men föraren jag åker med klarar det. Tunna skivor, men det går. Han tackar mig för min pedagogiska och lugna röst. Går till rastlokalen. Sitter därefter och väntar och pratar med kollegor. Kl 23.30 beger jag mig till Söderhallen. Kör sedan hem. En eftermiddag, kväll och tidig natt i Midnattsloppet tecken är över...
Några tankar
Det är när allt inte fungerar smärtfritt som man lär sig mest. Lördagens körning var den första jag gjorde med omläggning och den blottlägger hur allting som till vardags fungerar så smärtfritt att det inte syns verkligen fungerar. I varje fall blir ytterligare pusselbitar synliga. Papret med köranvisningar och information om omläggningarna hade vissa tidsangivelser som visade sig inte gälla. Det verkar som att informationen mellan arrangörer, polis och SL kunde fungera bättre. Information till passagerare är svårt att ge när busschaufförerna själva inte har informationen, eller när den information som finns inte gäller. Men lärorikt var det. Lite av ett elddop. Sa någon att bussförare bara kör buss?
Midnattsloppet är ett stort evenemang som går av stapeln en gång per år på söder. För två år sedan råkade jag hamna mitt i avspärrningarna med min bil och kunde enkelt vända runt och köra Londonviadukten tillbaka hemåt. Jag hade hört om det i år också, men inte kopplat att det var den här helgen - min första trafikhelg i SL-trafiken.
66:an mot Reimersholme t/r
Nu sitter jag där bakom ratten och kör Bondegatan ner. Svänger höger på Nytorgsgatan och sedan vänster på Folkungagatan. Allting ser ut som att det är ett större evenemang på gång, avspärrningar sätts upp, vägen avdelas med band som ännu inte är uppspända. Solen skiner. Svänger in på Söder och mot Åsögatan, Södra station, Fatbursgatan. Timmermansgatan. Vänster ut på Hornsgatan, inte värt att förväxla med en 55:a.
Ska rakt fram, men ser tydliga skyltar med omlagd körväg. Klockan är 14.45 och jag söker ögonkontakt med en funktionär för att se om jag kan komma igenom. Nej, det kan jag inte - svänger upp på Rosenlundsgatan. Anropar radiotrafikledningen och frågar om körväg. De har lite svårt att förstå vilken riktning jag kör, men till sist förklarar jag att jag har nosen i ritkning SÖS. Då klarnar det - ska köra Rosenlundsgatan upp till Ringvägen, sedan höger och ner mot Zinkensdamm. Passagerarna frågar om jag inte visste om omläggningen och jag säger att jag fick reda på den men att de är en halvtimme tidiga med avspärrningarna. Ser hur BussPC:n räknar upp - 11 minuter sen. Nu ropar de från RTL och säger att omläggningen gäller från och med nu - 20 minuter innan utsatt tid.
Bildtext: Beskrivning av linje 66 vid omläggning. Märk att en chaufför markerat vilken omläggning som gäller för hans tur.
Fastnar i bilkö på Ringvägen men lyckas komma in på Dalagatan och köra serpentinslingan förbi Högalidskyrkan. Kommer fram till Reimersholme och kollar en extra gång på den blåa instruktionen. Tar lite tid att förstå hur de menar, men kommer sedan på att den är upplagd på samma sätt som linjebeskrivningen. Inser att jag bara ska köra till Högalidskyrkan och sedan rakt fram istället för att ta Dalagatan vänster. Ett par frågar mig om jag kör Hornsgatan. Jag säger att jag kommer köra rakt fram och sedan svänga in på Hornsgatan och in på Ringvägen. De diskuterar lite sins emellan och jag ser klockan öka i försening, -7 nu. De bestämmer sig för att åka med och jag välkomnar dem. Det är massiv kö på Ringvägen. Inser att min rast är i fara, så jag rastvarnar genom att skicka ett textmeddelande till RTL.
Släpper av en passagerare på lämpligt ställe. Paret som gick ombord frågar mig hur långt jag kör på Rosenlundsgatan och jag säger att jag kommer svänga höger vid Krukmakargatan. Kommer fram till att jag kan släppa dem vid Mariatorget. De inser att bussarna inte kommer gå under några timmar. De hoppar av och tackar. Säger "Tack för vänligt bemötande". Jag säger "Hoppas ni kommer hem ordentligt sedan". RTL ropar upp och säger att jag ska ta min rast på 10 minuter vid ankomst, samt ta buss 5039 som står uppställd på Nackagatan. TX hade inte kunnat nå mig. Dessutom säger RTL att jag är 9 minuter sen, eftersom han kan se det kan han se det på sin dator på Hornsberg.
Svänger på Timmermansgatan och kör in mot Södra station. Nu kommer bussPC:n på att jag är på linjesträckningen och den positiva minus nian byts till en stressande -18. Omläggningen har gjort att den inte kunnat räkna ut hur sen jag är och därför bara visat tiden från det att jag svängde av linjen på den omlagda rutten - så måste det vara. Men, jag har gott om regleringstid vid Söderhallen, så jag hinner med min rast. Allting går bra den sista biten och jag ställer upp bussen på Nackagatan. Går in till Söderhallen och tar en paus. Pratar lite med TX. Visar sig att den bussen jag ska ha är lite försenad också. Jag får övertid för att jag jobbat över och går sedan ut i lugn och ro för att förbereda mig för 55:an.
55:an Hjorthagen t/r
55:an är en linje som jag gillat från första gången jag körde den under utbildningen. Den är lite exotisk eftersom den leds via Hammarbyhamnens kaj, genom Söder på Hallandsgatan, bort mot Östermalm via Stureplan och sedan in mot Hjorthagen via gasklockorna. Jag var lite osäker på linjesträckningen så jag har kartan framför mig och har även skrivit upp vissa nyckelgator som är bra att svänga på - Grindgatan exempelvis. Allt går bra och jag vänder vid Hjorthagen. På vägen tillbaka ligger jag lite långt ut i en kurva, så jag får parera och kommer nära ett staket - men jag har det hela under kontroll. Vid Hornsgatan får jag ett meddelande via radio - ett allmänt anrop - att avstängningarna gäller nu. Helt tomt på bilar och jag möter tävlingsledningen som verkar inspektera banan. Jag fortsätter dock den inslagna vägen, enligt paperna ska det inte gälla mig. Kör till Ljusterögatan och tömmer, därefter kör jag 66 till Spårvagnsmuseet och paus.
En tvåa till Norrtull 2ggr t/r
Efter middagspausen tar jag en tvåa och kör till Norrtull. Det är min gamle handledare som kör bussen och jag är så inställd på att det är en av de första Volvovagnarna att jag först när jag sätter mig inser att det är MAN:en. MAN:en har jag inte kört sedan utbildningen och jag är därför lite ringrostig, innan jag hittar alla reglage som krävs för att öppna och stänga dörrar. Ställer in ratten och backspeglar och glider iväg. En mycket skön buss att köra - smidig. Ratten är mindre, så den känns lite som en personbil. Bromsarna tar mjukt och bra. Får bussen försenad 5 minuter och det stiger till 12 minuter innan jag är framme vid Norrtull.
Strax innan Norrtull inser jag att dörrbromsen på framdörren, som ska se till att jag inte kan köra med öppen dörr, inte fungerar. Jag anropar RTL och de säger att jag ska åka och byta buss. Jag kör till Söderhallen och skriver en felrapport. Dörrbromsen verkar verka på bakdörrarna, men inte på framdörren. Kör linjesträckningen tillbaka. Mycket folk vid Norrmalmstorg på grund av evenemanget Ung08. Ungdomarna visar verkligen ingen hänsyn åt mig som buss och bussen får både slag och spott. De verkar föga oroade över att släpet passerar nära dem. När jag ska försöka använda vindrutetorkarna för att få bort spottet på vindrutan, som jag bara blir trött för, råkar jag tuta. Som sagt - första gången jag körde bussen sedan linjeutbildningen... Misstaget beror på att MAN valt att ha en kontroll som sköter alltifrån tuta, ljus till vindrutetorkare. Inte helt enkelt... Jag tutar alltså vid ett övergångsställe och jag ser en polis som går ut och ser till att ungdomarna flyttar sig från övergångsstället. Informellt och oplanerat samarbete. Skulle aldrig tuta vid ett övergångsställe, men visst kan jag alltid säga att det var för att avärga faran - utan att behöva utstå spott och spe...
Får Volvon 5384 som visar sig vara en bra buss. Jag ombeds gå i trafik vid Barnängen och gör så. En lugn tur med tvåan till Norrtull. Samma sak igen vid Norrmalmstorg, men inget spott. Anländer i tid till Norrtull. Kör tillbaka och ligger i tid ända till Norrmalmstorg. På sträckan från Norrmalmstorg till Slussen blir jag 12 minuter sen. På Karl den XII:s torg tar jag ombord folk och vis av tillrättavisningen av handledaren tidigare väljer jag att inte ha folk ända framme. Jag hänvisar till säkerheten men kan inte säga till ett italienskt par - de säger "Just two of us". Jag säger - lite stressad - "Om jag tar två kan jag lika gärna ta 20". Det är fullt av folk och alla tränger sig. Jag tar med dem och kör till Räntmästartrappan. Har dock bra marginal, ingen står alldelles intill mig och det är luft i bussen. Nivåregleringen jobbar för att hålla bussen i rätt höjd. Pratar med italienarna och de ska till Katarina hissen. Lämnar Räntmästartrappan och precis när jag svänger ut på Katarinavägen - 12 minuter sen till avlösning, jag har rastvarnat - säger RTL att nu är Katarinavägen avstängd så omlagd körväg gäller. En halvtimme tidigare än de sagt från början.
Jag kommer fram till Slussen och ingen avlösare syns till. Jag rapporterar ej avlöst och ropar upp RTL. Passagerarna frågar vad som gäller och jag säger att jag väntar på avlösning, men tar ombord folk. Avlösaren har fastnat i trafiken med sin buss och RTL säger åt mig att ställa upp bussen. Jag säger även att Katarinavägen är avstängd och det bekräftas. Säger åt passagerarna att bussen inte går längre på grund av avlösningen. Alla lämnar bussen och avlösaren kommer - han hade fastnat med en trea. En annan förare säger att man måste vända bussen. En passagerar undrar varför jag inte sa att bussen inte skulle gå vidare redan vid Räntmästartrappan, men verkar föga intresserad av svaret och dessutom utomordentlig irriterad för att jag inte vet om 55:an går eller inte. Svaret att jag "vet inte, men tror inte det" duger tydligen inte och att anropa RTL är inte att tänka på - de har en massa samtal och väntetiden är lång.
Jag lyckas fånga en 53:a som vänder och kör ner Stadsgårdskajen. Kliver av vid Danvikstull och går till Spårvägsmuseet. Ska ta en 66:a och möter chuaffören vid hållplatsen. Han säger att trafiken ligger helt nere på linjen och att instruktionen är att vänta på klartecken att starta. Ska även ropa upp RTL. Vid bussen säger RTL att statusen på 66:an är att den är helt inställd, så jag kan avsluta och gå och sätta mig för att vänta på nästa pass. Säger att det är mitt sista pass för kvällen och då kommer han på att de kanske behöver någon reserv vid Slussen för att vända bussar - så jag beger mig dit. Åker med en trea och hjälper till att stötta föraren när han ska igenom tunneln på Slussen. Detta är något busschaufförerna sedan pratade om - "Tog du tunneln", "Jag brukar tänka att om jag inte klarar en sak så måste jag öva mer", "Kör du först så ser jag om du kommer igen.". Tunneln är en underfart som förbinder stadsgårdskajen med vägen i riktning mot Munkbroleden och det är 30-talstrångt. Men föraren jag åker med klarar det. Tunna skivor, men det går. Han tackar mig för min pedagogiska och lugna röst. Går till rastlokalen. Sitter därefter och väntar och pratar med kollegor. Kl 23.30 beger jag mig till Söderhallen. Kör sedan hem. En eftermiddag, kväll och tidig natt i Midnattsloppet tecken är över...
Några tankar
Det är när allt inte fungerar smärtfritt som man lär sig mest. Lördagens körning var den första jag gjorde med omläggning och den blottlägger hur allting som till vardags fungerar så smärtfritt att det inte syns verkligen fungerar. I varje fall blir ytterligare pusselbitar synliga. Papret med köranvisningar och information om omläggningarna hade vissa tidsangivelser som visade sig inte gälla. Det verkar som att informationen mellan arrangörer, polis och SL kunde fungera bättre. Information till passagerare är svårt att ge när busschaufförerna själva inte har informationen, eller när den information som finns inte gäller. Men lärorikt var det. Lite av ett elddop. Sa någon att bussförare bara kör buss?
Pass 8: På en bussfärd genom stan...
Fredag. Klockan är 15.45 när jag kommer till Slussen. Undrar lite för mig själv om det är någon försening att prata om. Det första jag ser är buss 7028, en av de nyaste ledvagnarna, som står parkerad mitt i gatan - lite lagom till besvär så där. Effektiv blockering av gatan. Jag tänker att där fick jag svaret, är nog förseningar idag också. Det är dags för en kväll med bussfärder genom stan...
Går ner till pauslokalen och skriver ut måndagens schema. Ser bra ut. Går upp till treans hållplats och väntar. Klockan är 16.07 och jag ska gå på, men ingen buss i sikte. Där kommer en buss. Det är ett annat block. Frågar en trafikvärd om det är förseningar och han plockar upp en lite lapp där han har alla blocknr och avgångstider. Han säger att det varit förseningar tidigare dagar från block 409 och jag har block 407 - "men det börjar kanske tidigare idag. Igår var den en trea som var över en timme försenad". Problemet är att Centralbron är avstängd, så alla bilar leds via Munkbroleden och då fastnar bussarna. Min buss dyker upp och jag går ombord. Frågar föraren om det är förseningar och han pustar fram ett "ja". Jag sätter mig tillrätta, det är buss 5385 - en av de första Volvo biogasbussarna. Kör och tycker den känns slö. Har inte överdrivet mycket passagerare, men den accelerar dåligt. Minns att jag har kört den innan och då var den pigg.
Vänder vid Södersjukhuset och avgår direkt, två minuter sen. Buss 7012 har kört om mig tidigare, men håller sig bakom mig nu. Blocket före mig ligger framför och jag kommer i kapp. Vi kör lite informell uppdelning av passagerarna - den bussen är full och de som inte får plats där kommer över till mig. 7012 kör om - måste ligga precis enligt tidtabell. Eftersom jag hamnar i bakvattnet av två ledbussar finns det inte så mycket att göra - tar upp lite passagerare - släpper av också. Efter Tegelbacken har jag två passagerare. Innan S:t Eriksplan stannar 7012 till och släpper förbi mig. Jag anländer fem minuter sen till KS och vänder direkt.
Vägen tillbaka blir lugn. Inga problem alls och måttligt med passagerare. Ligger i tid. Det vill säga, precis i tid, fram till Riddarhustorget. Från Riddarhustorget till Slussen tog det mig 10 minuter - så hela min försening skapas på en sträcka på mindre än en km. Har sex minuters regleringstid vid SÖS, så jag avgår fyra minuter sen och lyckas köra in allt utom en minut. Vid Slussen får jag problem vid 7028 som står uppställd så att den effektivt blockerar all trafik. Svänger utom den men kommer lite nära med släpet - rätar upp bussen och går nästan rakt fram - tar den plats jag behöver och svänger sedan in mot hållplatsen. Puh. Men det gick - jag börjar få lite mer känsla för ledbussen även om jag fortfarande aktivt tänker på "bälg-principen" vid barje högersväng.
Efter trean är det så dags för ett pass på 76:an till Ropsten. Får bussen vid tvåans hållplats på Slussen och kör iväg. Åker förbi blåbussen som står dumt till, men det fungerar bättre med kortvagn. Det blir en lugn tur till Ropsten och på vägen tillbaka har jag en passagerare. Det kliver på fler inne i stan och det är lite kaosigt vid Kungsträdgården, men annars går allt bra. Tillbaka till Ropsten igen efter en snabb vändning. Vänder snabbt även på Ropsten. Ett par ska åka åka till Hjorthagen och frågar om de kan åka med mig. Jag säger att 55:an är bättre, men kommer sedan på att Ropsten i praktiken är Hjorthagens tunnelbanestation. Anländer Ljusterögatan något sen, men har gått om regleringstid, så jag avgår med 59:an efter att ha kört 100 m till dess hållplats. Kommer i tid till Slussen och sedan rullar det på lugnt till Sergelstorg där jag blir avlöst.
Sista delen av passet kör jag på linje 47. Går på en vagn mot Waldermarsudde vid 22-tiden. Kör ner till Waldermarsudde. 10 minuters regleringstid. Kör tillbaka mot Sergelstorg. Mycket folk vid Grönan - the Ark har precis spelat. Får hjälp av en trafikvärd att lasta ombord folk och han håller även bussen tills några passagerare har köpt biljett. Tömmer bussen och tommar igenom Klarafaret, under hotellet. I tid till avgång från Centralen. Kör till Waldermarsudde. Måttligt med folk. 10 minuter reglering i Waldermarsudde. Skyltar om till Tomteboda och kör. Många som ska till centralen och där stannar jag. En påstigande på vägen till Tomteboda, där jag har lite regleringstid. Kör tillbaka. Nattchauffören går på vid Vasaparken och jag kör vidare till Sergelstorg. Glad över att jag inte ska köra alltför mycket natt, utan kan sluta 24.12. Nattchauffören jobbar till åtta på lördag morgon...
Några tankar
Detta är ett exempel på en relativt lugn bussdag. Återigen visar det sig att planerarna har räknat med trafikstockningar och ger regleringstid i varje fall i någon ände av en linje. Ofta sker även förarbyten på vägen tillbaka från Södersidan mot norr. Det har hänt några gånger den senaste tiden att jag varit tvungen att varna för rastfara, och ibland beror det lite på att jag inte kan avgöra hur långt tid det tar. Numera vet jag att det är lätt att hålla tiden till Norrmalmstorg, men att det är lätt att bli försenad där på grund av trafiksituation och gångtrafikanter. I fredags var det exceptionellt eftersom det var en aktivitet i Kungsträdgården med en massa ungdomar som stod i vägen för bussen. Kommer man bara förbi Norrmalmstorg verkar det vara rätt lugnt sedan var man än ska - på en bussfärd genom stan...
Går ner till pauslokalen och skriver ut måndagens schema. Ser bra ut. Går upp till treans hållplats och väntar. Klockan är 16.07 och jag ska gå på, men ingen buss i sikte. Där kommer en buss. Det är ett annat block. Frågar en trafikvärd om det är förseningar och han plockar upp en lite lapp där han har alla blocknr och avgångstider. Han säger att det varit förseningar tidigare dagar från block 409 och jag har block 407 - "men det börjar kanske tidigare idag. Igår var den en trea som var över en timme försenad". Problemet är att Centralbron är avstängd, så alla bilar leds via Munkbroleden och då fastnar bussarna. Min buss dyker upp och jag går ombord. Frågar föraren om det är förseningar och han pustar fram ett "ja". Jag sätter mig tillrätta, det är buss 5385 - en av de första Volvo biogasbussarna. Kör och tycker den känns slö. Har inte överdrivet mycket passagerare, men den accelerar dåligt. Minns att jag har kört den innan och då var den pigg.
Vänder vid Södersjukhuset och avgår direkt, två minuter sen. Buss 7012 har kört om mig tidigare, men håller sig bakom mig nu. Blocket före mig ligger framför och jag kommer i kapp. Vi kör lite informell uppdelning av passagerarna - den bussen är full och de som inte får plats där kommer över till mig. 7012 kör om - måste ligga precis enligt tidtabell. Eftersom jag hamnar i bakvattnet av två ledbussar finns det inte så mycket att göra - tar upp lite passagerare - släpper av också. Efter Tegelbacken har jag två passagerare. Innan S:t Eriksplan stannar 7012 till och släpper förbi mig. Jag anländer fem minuter sen till KS och vänder direkt.
Vägen tillbaka blir lugn. Inga problem alls och måttligt med passagerare. Ligger i tid. Det vill säga, precis i tid, fram till Riddarhustorget. Från Riddarhustorget till Slussen tog det mig 10 minuter - så hela min försening skapas på en sträcka på mindre än en km. Har sex minuters regleringstid vid SÖS, så jag avgår fyra minuter sen och lyckas köra in allt utom en minut. Vid Slussen får jag problem vid 7028 som står uppställd så att den effektivt blockerar all trafik. Svänger utom den men kommer lite nära med släpet - rätar upp bussen och går nästan rakt fram - tar den plats jag behöver och svänger sedan in mot hållplatsen. Puh. Men det gick - jag börjar få lite mer känsla för ledbussen även om jag fortfarande aktivt tänker på "bälg-principen" vid barje högersväng.
Efter trean är det så dags för ett pass på 76:an till Ropsten. Får bussen vid tvåans hållplats på Slussen och kör iväg. Åker förbi blåbussen som står dumt till, men det fungerar bättre med kortvagn. Det blir en lugn tur till Ropsten och på vägen tillbaka har jag en passagerare. Det kliver på fler inne i stan och det är lite kaosigt vid Kungsträdgården, men annars går allt bra. Tillbaka till Ropsten igen efter en snabb vändning. Vänder snabbt även på Ropsten. Ett par ska åka åka till Hjorthagen och frågar om de kan åka med mig. Jag säger att 55:an är bättre, men kommer sedan på att Ropsten i praktiken är Hjorthagens tunnelbanestation. Anländer Ljusterögatan något sen, men har gått om regleringstid, så jag avgår med 59:an efter att ha kört 100 m till dess hållplats. Kommer i tid till Slussen och sedan rullar det på lugnt till Sergelstorg där jag blir avlöst.
Sista delen av passet kör jag på linje 47. Går på en vagn mot Waldermarsudde vid 22-tiden. Kör ner till Waldermarsudde. 10 minuters regleringstid. Kör tillbaka mot Sergelstorg. Mycket folk vid Grönan - the Ark har precis spelat. Får hjälp av en trafikvärd att lasta ombord folk och han håller även bussen tills några passagerare har köpt biljett. Tömmer bussen och tommar igenom Klarafaret, under hotellet. I tid till avgång från Centralen. Kör till Waldermarsudde. Måttligt med folk. 10 minuter reglering i Waldermarsudde. Skyltar om till Tomteboda och kör. Många som ska till centralen och där stannar jag. En påstigande på vägen till Tomteboda, där jag har lite regleringstid. Kör tillbaka. Nattchauffören går på vid Vasaparken och jag kör vidare till Sergelstorg. Glad över att jag inte ska köra alltför mycket natt, utan kan sluta 24.12. Nattchauffören jobbar till åtta på lördag morgon...
Några tankar
Detta är ett exempel på en relativt lugn bussdag. Återigen visar det sig att planerarna har räknat med trafikstockningar och ger regleringstid i varje fall i någon ände av en linje. Ofta sker även förarbyten på vägen tillbaka från Södersidan mot norr. Det har hänt några gånger den senaste tiden att jag varit tvungen att varna för rastfara, och ibland beror det lite på att jag inte kan avgöra hur långt tid det tar. Numera vet jag att det är lätt att hålla tiden till Norrmalmstorg, men att det är lätt att bli försenad där på grund av trafiksituation och gångtrafikanter. I fredags var det exceptionellt eftersom det var en aktivitet i Kungsträdgården med en massa ungdomar som stod i vägen för bussen. Kommer man bara förbi Norrmalmstorg verkar det vara rätt lugnt sedan var man än ska - på en bussfärd genom stan...
Pass 7: Feedback, passagerarsäkerhet och radiotrafikledning
Onsdag. Gick på mitt pass vid 14.29-tiden. Började lugnt med en trea, med buss 7013, och det gick bra. Inga problem med dörrarna eller annat strul. Återigen måste jag säga att de nyaste Volvobussarna är suveränt sköna att köra, när de fungerar. De går mjukt och man kan hålla 50 utan att bussen skakar sönder. En bra början på en vanlig bussförarvardag...
Efter trean var det dags för paus. Därefter 76:an. Det var första gången jag körde 76:an skarpt, så jag var lite osäker på hur den gick borta i Frihamnen. Det visade sig dock inte vara några som helst problem, jag kom ihåg vägen. Enda problemet som uppstod var att jag fastnade i trafiken med många andra bussar. Det är något evenemang borta vid Kungsträdgården och det sinkande mig 10 minuter totalt. Ingen regleringstid vid Ropsten att tala om, så förseningen var nästan lika stor på tillbakavägen. Körde mot Ljusterögatan och vände där. Fastnade återigen i trafiken. En man kom ombord vid Frihamnen och frågade lite anklagande om jag var 10 minuter sen. "Bussen är 10 minuter sen". Så jag svarade att det var mycket trafik, vilket det var. Svårt att ta igen förseningen utan regleringstid och med fortsatt trafik-kaos. På vägen tillbaka anropar jag radiotrafiledningen och frågar om rast. Jag ska ha matrast och vet inte vad minimum är för den. Visar sig vara 30 minuter, så det är ingen fara.
Var 10 minuter sen tillbaka mot Slussen. Då fastnade jag vid trafikljusen - som alltid orsakar förseningar. Det är kollektivkörfältet vid Slussen vars ljusreglering verkar leva sitt eget liv. Oftast känner ju signalerna av om det kommer en buss, men här struntar den blankt i det. Ibland släpper den fram personbilarna i fältet vid sidan före bussen, i fredags skedde det två gånger i rad. Förlorade ungefär 4 minuter där. En kvart sen nådde jag Slussen. Ingen avbytare i sikte. Öppnar framdörren och släpper på. Skickar meddelande till radiotrafikledningen om att jag inte är avlöst - går via snabbmeddelande. Rings upp på mobilen och det visar sig att min avlösare fastnat på en annan linje - så jag får ställa upp bussen. Meddelar passagerarna att de får gå av och kör sedan fram bussen två meter. Går till rastlokalen och skriver en övertidsbegäran på 15 minuter, på uppmaning av TX.
Efter pausen åker jag till Sergels torg. Gör ett inhopp på linje 47 - ett varv till Waldermarsudde och tillbaka. Kommer i tid till avlösningen och tar T-banan tillbaka till Slussen. Vid 21-tiden går jag på dagens sista runda - 53:an mot Roslagstull. Nu har trafiken lagt sig ordentligt, så jag är i tid. Tömmer bussen vid Roslagstull och bussPC:n skyltar om till Ej i trafik. Tomkör till Ruddammen. 10 minuters väntan. En passagerare knackar på och undrar om det var jag som skulle gå kl 21.30 - men det är det inte. Han säger att han ska med sista tåget till Katrineholm och behöver veta om bussen ska gå snart, så jag anropar radiotrafikledningen för att fråga efter bussen - en 43:a. Inget svar - och jag kommer på att förseningen faktiskt kan hänga kvar - så jag säger att det varit förseningar hela eftermiddagen, och att de kanske inte lyckats köra in den. Han nöjer sig med det och går till t-banestationen. Efter en stund ropar radiotrafikledningen upp och jag säger att det bara var att jag ville informera passageraren. Får reda på att den bussen var 10 minuter sen. Radiotrafikledningen verkar inte tycka det är fel att jag anropar för att ta reda på en sådan sak...
Kör 44:an. Försöker prata med en chaufför på Skansen jag pratade med dagen innan, men han pratar i mobil, så vi hinner inte. På tillbakavägen förvirras jag av det ä'r mörkt och känner inte igen mig riktigt, så det blir ett varv extra i en rondell. Men ingen skada skedd - låg ändå en minut plus. Vid Ruddammen skyltar jag om till Ej i trafik och kör till Roslagstull. Måste positionera bussen för att den ska skylta om till 53 mot Henriksdal, men den gör det. Blir en lugn tur tillbaka mot Henrikdsalsberget och jag kommer en minut sen. Kör sedan tomt tillbaka till garaget och ställer in bussen. Rangeraren kommer direkt och tar bussen. Jag sticker hem för min veckovila - en dag och några timmar - börjar ju först vid 16 idag.
Några tankar
Min kollega iB frågade mig om jag som nybörjare förlitar mig mer på radiotrafikledningen än andra. Jag vet faktiskt inte om det är så, men jag vet att jag frågar RTL om råd vid lite olika tidpunkter. Jag vill ju inte besvära dem med småsaker, men vissa saker vet jag helt enkelt inte svaret på - även om jag vetat det en gång - minns jag inte. Då anropar jag RTL. Att ropa på RTL när passageraren frågade efter bussen som uteblivit är väl ett exempel på service. I min ansökan till utbildningen och sommarjobbet skrev jag att "service handlar om att ta reda på svaret om man inte vet" - och jag tror det är en del av service-begreppet. Nu visade det sig att jag hade rätt när jag sa att 43:an var försenad. Det handlar om att få feedback - det jag gör spelar egentligen bara roll just där och då, samt någon timme framöver. Operatören på RTL bekräftade inte bara informationen utan gav även positiv feedback på att jag anropat för att få information. Med feedbacken på mina beslut lär jag mig mer om hur jag ska göra i vissa situationer.
Ett annat exempel är att jag träffade min första handledare i pauslokalen. Han sa "Jag glömde säga till dig att du inte ska fylla bussen med passagerare ända fram. Det är dels för att du måste kunna se ut både i spegel och genom dörr, men också för passagerarsäkerheten. Dörrsidan är inte förstärkt och vid en eventuell kollision trycks den in ända till förarplatsen. Ändå är det så lätt att som nybörjare falla för passagerarna när de plockar fram hundögonen och bönfaller om att få följa med. Måste stålsätta mig och hänvisa till säkerheten. Dessutom är det ju inte Tjotaheiti där bussarna går helgfria söndagar, utan Stockholm där det går fler bussar... Något att tänka på.
Efter trean var det dags för paus. Därefter 76:an. Det var första gången jag körde 76:an skarpt, så jag var lite osäker på hur den gick borta i Frihamnen. Det visade sig dock inte vara några som helst problem, jag kom ihåg vägen. Enda problemet som uppstod var att jag fastnade i trafiken med många andra bussar. Det är något evenemang borta vid Kungsträdgården och det sinkande mig 10 minuter totalt. Ingen regleringstid vid Ropsten att tala om, så förseningen var nästan lika stor på tillbakavägen. Körde mot Ljusterögatan och vände där. Fastnade återigen i trafiken. En man kom ombord vid Frihamnen och frågade lite anklagande om jag var 10 minuter sen. "Bussen är 10 minuter sen". Så jag svarade att det var mycket trafik, vilket det var. Svårt att ta igen förseningen utan regleringstid och med fortsatt trafik-kaos. På vägen tillbaka anropar jag radiotrafiledningen och frågar om rast. Jag ska ha matrast och vet inte vad minimum är för den. Visar sig vara 30 minuter, så det är ingen fara.
Var 10 minuter sen tillbaka mot Slussen. Då fastnade jag vid trafikljusen - som alltid orsakar förseningar. Det är kollektivkörfältet vid Slussen vars ljusreglering verkar leva sitt eget liv. Oftast känner ju signalerna av om det kommer en buss, men här struntar den blankt i det. Ibland släpper den fram personbilarna i fältet vid sidan före bussen, i fredags skedde det två gånger i rad. Förlorade ungefär 4 minuter där. En kvart sen nådde jag Slussen. Ingen avbytare i sikte. Öppnar framdörren och släpper på. Skickar meddelande till radiotrafikledningen om att jag inte är avlöst - går via snabbmeddelande. Rings upp på mobilen och det visar sig att min avlösare fastnat på en annan linje - så jag får ställa upp bussen. Meddelar passagerarna att de får gå av och kör sedan fram bussen två meter. Går till rastlokalen och skriver en övertidsbegäran på 15 minuter, på uppmaning av TX.
Efter pausen åker jag till Sergels torg. Gör ett inhopp på linje 47 - ett varv till Waldermarsudde och tillbaka. Kommer i tid till avlösningen och tar T-banan tillbaka till Slussen. Vid 21-tiden går jag på dagens sista runda - 53:an mot Roslagstull. Nu har trafiken lagt sig ordentligt, så jag är i tid. Tömmer bussen vid Roslagstull och bussPC:n skyltar om till Ej i trafik. Tomkör till Ruddammen. 10 minuters väntan. En passagerare knackar på och undrar om det var jag som skulle gå kl 21.30 - men det är det inte. Han säger att han ska med sista tåget till Katrineholm och behöver veta om bussen ska gå snart, så jag anropar radiotrafikledningen för att fråga efter bussen - en 43:a. Inget svar - och jag kommer på att förseningen faktiskt kan hänga kvar - så jag säger att det varit förseningar hela eftermiddagen, och att de kanske inte lyckats köra in den. Han nöjer sig med det och går till t-banestationen. Efter en stund ropar radiotrafikledningen upp och jag säger att det bara var att jag ville informera passageraren. Får reda på att den bussen var 10 minuter sen. Radiotrafikledningen verkar inte tycka det är fel att jag anropar för att ta reda på en sådan sak...
Kör 44:an. Försöker prata med en chaufför på Skansen jag pratade med dagen innan, men han pratar i mobil, så vi hinner inte. På tillbakavägen förvirras jag av det ä'r mörkt och känner inte igen mig riktigt, så det blir ett varv extra i en rondell. Men ingen skada skedd - låg ändå en minut plus. Vid Ruddammen skyltar jag om till Ej i trafik och kör till Roslagstull. Måste positionera bussen för att den ska skylta om till 53 mot Henriksdal, men den gör det. Blir en lugn tur tillbaka mot Henrikdsalsberget och jag kommer en minut sen. Kör sedan tomt tillbaka till garaget och ställer in bussen. Rangeraren kommer direkt och tar bussen. Jag sticker hem för min veckovila - en dag och några timmar - börjar ju först vid 16 idag.
Några tankar
Min kollega iB frågade mig om jag som nybörjare förlitar mig mer på radiotrafikledningen än andra. Jag vet faktiskt inte om det är så, men jag vet att jag frågar RTL om råd vid lite olika tidpunkter. Jag vill ju inte besvära dem med småsaker, men vissa saker vet jag helt enkelt inte svaret på - även om jag vetat det en gång - minns jag inte. Då anropar jag RTL. Att ropa på RTL när passageraren frågade efter bussen som uteblivit är väl ett exempel på service. I min ansökan till utbildningen och sommarjobbet skrev jag att "service handlar om att ta reda på svaret om man inte vet" - och jag tror det är en del av service-begreppet. Nu visade det sig att jag hade rätt när jag sa att 43:an var försenad. Det handlar om att få feedback - det jag gör spelar egentligen bara roll just där och då, samt någon timme framöver. Operatören på RTL bekräftade inte bara informationen utan gav även positiv feedback på att jag anropat för att få information. Med feedbacken på mina beslut lär jag mig mer om hur jag ska göra i vissa situationer.
Ett annat exempel är att jag träffade min första handledare i pauslokalen. Han sa "Jag glömde säga till dig att du inte ska fylla bussen med passagerare ända fram. Det är dels för att du måste kunna se ut både i spegel och genom dörr, men också för passagerarsäkerheten. Dörrsidan är inte förstärkt och vid en eventuell kollision trycks den in ända till förarplatsen. Ändå är det så lätt att som nybörjare falla för passagerarna när de plockar fram hundögonen och bönfaller om att få följa med. Måste stålsätta mig och hänvisa till säkerheten. Dessutom är det ju inte Tjotaheiti där bussarna går helgfria söndagar, utan Stockholm där det går fler bussar... Något att tänka på.
Pass 6: Är det bara jag som är sen? Ensamarbete eller en-samarbete
Tisdag. Börjar på Östra station igen. En 44:a mot Skansen. Kommer några minuter för tidigt och tar en liten paus. Föraren som kör blocket innan mig är där och vi pratar lite. Han säger att han har kört förra sommaren också. Hans buss kommer och jag står kvar och väntar. Min buss kommer, jag går ombord och ställer in speglar och förarstol. Allt fungerar bra, de går att lita på de gamla H18E:orna. Fritt bakåt. Blinkar. Buss kommer. Jag rullar iväg mot nya äventyr...
Första passet består av två vändor på 44:an. Det går bra - jag kan linjen efter gårdagens genomkörare med sex vändor. Får en del frågor på Skansen om busslinjer in mot stan, från turister. Säger till några turister att de kan åka med mig till Karlaplan och byta till tunnelbana mot Gamla stan, dit de ville. Sedan kommer jag på att det kanske är trevligare för dem att ta spårvagnen till Norrmalmstorg och byta till tvåan där - så jag tipsar om det - och de köper det. Bra att kunna linjesträckningarna - även om det tar lite tid att komma på de bästa lösningarna för passagerarna.
På väg tillbaka mot Östra station, det andra varvet, kommer en passagerare ombord som vill till Huddinge. Jag säger att jag stämplar två kuponger och så får man kompletteringstämpla senare, för så sa det till mig på linjeutbildningen. Hon ifrågasätter mig och säger "Ni säger olika allihopa, hoppas jag inte får böter". Jag vet att det är sagt att vi ska stämpla till alla zoner vid köpet, samtidigt är det rätt svårt att veta exakt hur många kuponger det är till den lilla hållplatsen i Vaxholm eller Norrtälje. Tre eller fyra. Och lite olika information har jag också fått... Jag kör vidare.
Vid Ruddammen skyltar jag om till ej i trafik och kör tomt till 53:an. En del regleringstid, skönt. Sticker enligt tidtabell och ligger bra till vid Odenplan. Svänger Dalagatan och ner mot Bantorget. In på Vasagatan och där blir det lite trögt. Över till Tegelbacken och där börjar det sega till ordentligt. Åtta minuter sen. Jag kallar upp Radiotrafikledningen och han säger att de inte har något system för att informera avlösare om sen ankomst - man får helt enkelt bara vänta och se - regleringstiderna är till för att man ska kunna avgå i tid. Sitter där i trafiken och tror att det bara är jag som är sen. Kommer fram till Slussen. Ber lite om ursäkt till föraren, säger att det är första gången jag körde linjen. Ringer TX och han säger att jag får en minut längre rast - så jag springer ner till pauslokalen och upp igen till tvåan.
Tvåan håller de åt mig. Kommer iväg tre minuter sen och fastnar vid kollektivtrafik trafikljusen vid Slussen. De är riktigt sega - fem minuter försvinner lätt där. Faktum är att jag inte förstår mig på dem alls, ibland släpper de vanliga bilar före bussarna - två perioder. Trots att jag kört så att ljuset borde känna av min närvaro. Kommer iväg och det går lugnt till Norrtull. Kör ikapp tiden på slutet utan att köra för snabbt eller något - bara generös tid. Vänder tillbaka.
Allt går bra. Kör enligt bälgprincipen och tar ut svängarna med ledvagnen. Kör på säkerhet. Får bra flyt. Norrmalmstorg. Stannar till. Svänger vänster in vid Kungsträdgården. Kör fram till Karl den tolftes torg. Mycket folk. Dörrarna öppnas automatiskt. Släpper på passagerare. Hör att någon ropar och ser sedan att en kille kommer fram och säger att ett barnvagnshjul fastnat under en dörr. Jag går bak och tittar. Höjer sedan upp bussen med luftfjädringen. Går tillbaka och hjulet är loss. Ingen synlig skada och viktigast - ingen personskada! Men jag ger ändå mitt anställningsnummer och en lapp med tidpunkt, samt en uppmaning om att ringa Busslink. Lärdomen - öppna dörrarna manuellt när det är mycket folk - jag hade dock inte kunnat göra annorlunda utifrån den erfarenhet och kunskap jag hade vid det givna tillfället. Det intressanta var att kvinnan sa "De brukar kunna stänga dörrarna och öppna dem igen, så vagnen kommer loss" - ungefär som att det hänt henne tidigare. Jag skrev en trafikhändelserapport och det hela var lite traumatiskt, men jag hoppas jag går stärkt ut ur händelsen. Och föräldrar med barnvagn - uppmärksamma föraren genom att trycka på barnvagnsknappen*! Då slipper ni fastna med hjulen under dörren...
Bussen fullpackad. Kör mot Slussen. Fastnar vid trafikljusen igen. Sex minuter sen. Tömmer. Kör vidare mot Sofia. Ger kvinnan med barnvagnen lappen med information och kör en "touch-and-go" med passagerarut- och insläpp vid sluthållplatsen. Fem minuter sen till avlösning. Ingen avlösare. Trycker ej avlöst på status. Får genast samtal från trafikledningen och han säger att jag ska ställa upp bussen. Jag frågar var och han säger, på lämpligt ställe. Som tur är ser jag min instruktör A och han hjälper mig. Jag säger till passagerarna att "Bussen är så försenad att vi tar den ur trafik" och hänvisar dem till bakomvarande tvåa. Därefter kör jag med instruktören vid min sida. Höger upp för rampen, över Slussen och sedan ner samma väg som 43:an och 55:an kör. Ställer upp bussen.
Efter pausen är det dags för en 53:a. Väntar på den och står och pratar med en förare. Försening. Hans buss kommer 20 minuter för sent. Min buss är 15 minuter sen vid avlösningen. Min kollega från linjeutbildningen, C, åker med mig och vi pratar lite om dagens erfarenheter. Det är lite kaosartat - bussarna fastnar i trafiken och avlösningar missas. Sakta börjar jag inse att det inte bara är jag som var sen...
Ropar upp Viking Line. Många går av. Kör upp på Danviksklippan - de måste ha underbar utsikt - över till Saltsjökvarn - de har underbar utsikt - och vidare mot Henriksdals. Vänder där och kör mot Finnberget. Två passgerare indikerar att de ska med och är glada för att bussen är sen - så att de kommer hem. Vänder vid Finnberget - där jag vet att utsikten är underbar eftersom vi tittade på en lägenhet där - och kör mot Henriksdal igen. Ingen regleringstid, så 15 minuter sen håller hela vägen till Roslagstull. Där är det 15 minuter reglering, så jag avgår i tid. Kommer till Slussen nästan i tid. Avlösning. Paus.
Sista delen av passet ägnas åt linje tre. Går på och kör till Södersjukhuset. Tror att det ska bli lugnt. Vid Gotlandsgatan är det fullt av folk - något är slut i Vitabergsparken. Samma sak på nästa hållplats, fullt. Jag tar med alla och de står ända framme hos mig. Kör mot Slussen, kör lugnt. Åtta sen och jag inser plötsligt att syftet inte är att passa tiden i det här läget, utan att se till att dessa passagerare kommer hem lugnt och tryggt. Allt går bra och de knoppas av på vägen mot KS. Ingen reglering att tala om, men eftersom jag har sista passet för bussen tar jag det bara lugnt och avgår nästan i tid. Inte alls lika mycket folk på väg tillbaka in mot stan. Anländer SÖS i tid. Går igenom bussen och slänger en påse med en oupäten hamburgare som någon lämnat längst bak i bussen. Släcker och tomkör hem via Medborgarplatsen och Folkungagatan.
Eftersom det är en gammal Volvo tar jag chansen att prova hur den bromsar utan att vara rädd för att någon ska falla. Bromsarna tar verkligen långt ner, men vet jag bara var de tar går det att bromsa mjukt. Ställer upp bussen på hallgården, låser och går ner till TX för att lämna in trafikhändelsen om barnvagnshjulet. Stängt och låst där, kl är 22.40. Lämnar rapporten i brevlådan och sticker hem. En eftermiddag och kväll är över...
Några reflektioner
Frågan som jag lät vara inläggets titel var: Är det bara jag som är sen? Att köra buss är till viss del ett ensamarbete - ett en-samarbete kanske. När jag kom där på Munkbroleden med min 53:a på väg mot avlösning trodde jag verkligen att det bara var jag som var sen, för att jag körde långamt, försiktigt eller fel. Mitt samtal med radiotrafikledningen fick mig dock att inse att det inte var någon direkt fara att vara sen - det finns åtgärder inbyggda i bussarnas omlopp som begränsar effekten av förseningar för förarna. Trots det gör alla förare sitt bästa för att komma i tid. Trafik-kaos kan uppstå utan att någon vet orsaken - bara för mycket bilar på samma plats, vid samma tidpunkt.
Hade det här varit ren forskning hade jag nog föreslagit att man skulle titta närmare på någon typ av "awarneess-teknik" som gör att förarna inte bara vet hur de ligger till själva, men även får en indikation på om det är de som ligger sent eller om alla gör det. Min lösning blev att ringa radiotrafikledningen och jag fick svar. Jag upptäckte först efteråt att jag inte var ensam om att vara sen. Och ärligt talat var åtta minuter ingenting - det fanns de som var 25 minuter sena - pga trafiken. Ensamarbetet är körandet. Samarbetet sker med radiotrafikledning, andra förare och trafikvärdar. Tillsammans får vi buss-km-produktionen att fungera.
Ensam är stark - i samarbete med andra...
---
* Där sådana knappar finns. I Stockholm finns det i varje fall...
Första passet består av två vändor på 44:an. Det går bra - jag kan linjen efter gårdagens genomkörare med sex vändor. Får en del frågor på Skansen om busslinjer in mot stan, från turister. Säger till några turister att de kan åka med mig till Karlaplan och byta till tunnelbana mot Gamla stan, dit de ville. Sedan kommer jag på att det kanske är trevligare för dem att ta spårvagnen till Norrmalmstorg och byta till tvåan där - så jag tipsar om det - och de köper det. Bra att kunna linjesträckningarna - även om det tar lite tid att komma på de bästa lösningarna för passagerarna.
På väg tillbaka mot Östra station, det andra varvet, kommer en passagerare ombord som vill till Huddinge. Jag säger att jag stämplar två kuponger och så får man kompletteringstämpla senare, för så sa det till mig på linjeutbildningen. Hon ifrågasätter mig och säger "Ni säger olika allihopa, hoppas jag inte får böter". Jag vet att det är sagt att vi ska stämpla till alla zoner vid köpet, samtidigt är det rätt svårt att veta exakt hur många kuponger det är till den lilla hållplatsen i Vaxholm eller Norrtälje. Tre eller fyra. Och lite olika information har jag också fått... Jag kör vidare.
Vid Ruddammen skyltar jag om till ej i trafik och kör tomt till 53:an. En del regleringstid, skönt. Sticker enligt tidtabell och ligger bra till vid Odenplan. Svänger Dalagatan och ner mot Bantorget. In på Vasagatan och där blir det lite trögt. Över till Tegelbacken och där börjar det sega till ordentligt. Åtta minuter sen. Jag kallar upp Radiotrafikledningen och han säger att de inte har något system för att informera avlösare om sen ankomst - man får helt enkelt bara vänta och se - regleringstiderna är till för att man ska kunna avgå i tid. Sitter där i trafiken och tror att det bara är jag som är sen. Kommer fram till Slussen. Ber lite om ursäkt till föraren, säger att det är första gången jag körde linjen. Ringer TX och han säger att jag får en minut längre rast - så jag springer ner till pauslokalen och upp igen till tvåan.
Tvåan håller de åt mig. Kommer iväg tre minuter sen och fastnar vid kollektivtrafik trafikljusen vid Slussen. De är riktigt sega - fem minuter försvinner lätt där. Faktum är att jag inte förstår mig på dem alls, ibland släpper de vanliga bilar före bussarna - två perioder. Trots att jag kört så att ljuset borde känna av min närvaro. Kommer iväg och det går lugnt till Norrtull. Kör ikapp tiden på slutet utan att köra för snabbt eller något - bara generös tid. Vänder tillbaka.
Allt går bra. Kör enligt bälgprincipen och tar ut svängarna med ledvagnen. Kör på säkerhet. Får bra flyt. Norrmalmstorg. Stannar till. Svänger vänster in vid Kungsträdgården. Kör fram till Karl den tolftes torg. Mycket folk. Dörrarna öppnas automatiskt. Släpper på passagerare. Hör att någon ropar och ser sedan att en kille kommer fram och säger att ett barnvagnshjul fastnat under en dörr. Jag går bak och tittar. Höjer sedan upp bussen med luftfjädringen. Går tillbaka och hjulet är loss. Ingen synlig skada och viktigast - ingen personskada! Men jag ger ändå mitt anställningsnummer och en lapp med tidpunkt, samt en uppmaning om att ringa Busslink. Lärdomen - öppna dörrarna manuellt när det är mycket folk - jag hade dock inte kunnat göra annorlunda utifrån den erfarenhet och kunskap jag hade vid det givna tillfället. Det intressanta var att kvinnan sa "De brukar kunna stänga dörrarna och öppna dem igen, så vagnen kommer loss" - ungefär som att det hänt henne tidigare. Jag skrev en trafikhändelserapport och det hela var lite traumatiskt, men jag hoppas jag går stärkt ut ur händelsen. Och föräldrar med barnvagn - uppmärksamma föraren genom att trycka på barnvagnsknappen*! Då slipper ni fastna med hjulen under dörren...
Bussen fullpackad. Kör mot Slussen. Fastnar vid trafikljusen igen. Sex minuter sen. Tömmer. Kör vidare mot Sofia. Ger kvinnan med barnvagnen lappen med information och kör en "touch-and-go" med passagerarut- och insläpp vid sluthållplatsen. Fem minuter sen till avlösning. Ingen avlösare. Trycker ej avlöst på status. Får genast samtal från trafikledningen och han säger att jag ska ställa upp bussen. Jag frågar var och han säger, på lämpligt ställe. Som tur är ser jag min instruktör A och han hjälper mig. Jag säger till passagerarna att "Bussen är så försenad att vi tar den ur trafik" och hänvisar dem till bakomvarande tvåa. Därefter kör jag med instruktören vid min sida. Höger upp för rampen, över Slussen och sedan ner samma väg som 43:an och 55:an kör. Ställer upp bussen.
Efter pausen är det dags för en 53:a. Väntar på den och står och pratar med en förare. Försening. Hans buss kommer 20 minuter för sent. Min buss är 15 minuter sen vid avlösningen. Min kollega från linjeutbildningen, C, åker med mig och vi pratar lite om dagens erfarenheter. Det är lite kaosartat - bussarna fastnar i trafiken och avlösningar missas. Sakta börjar jag inse att det inte bara är jag som var sen...
Ropar upp Viking Line. Många går av. Kör upp på Danviksklippan - de måste ha underbar utsikt - över till Saltsjökvarn - de har underbar utsikt - och vidare mot Henriksdals. Vänder där och kör mot Finnberget. Två passgerare indikerar att de ska med och är glada för att bussen är sen - så att de kommer hem. Vänder vid Finnberget - där jag vet att utsikten är underbar eftersom vi tittade på en lägenhet där - och kör mot Henriksdal igen. Ingen regleringstid, så 15 minuter sen håller hela vägen till Roslagstull. Där är det 15 minuter reglering, så jag avgår i tid. Kommer till Slussen nästan i tid. Avlösning. Paus.
Sista delen av passet ägnas åt linje tre. Går på och kör till Södersjukhuset. Tror att det ska bli lugnt. Vid Gotlandsgatan är det fullt av folk - något är slut i Vitabergsparken. Samma sak på nästa hållplats, fullt. Jag tar med alla och de står ända framme hos mig. Kör mot Slussen, kör lugnt. Åtta sen och jag inser plötsligt att syftet inte är att passa tiden i det här läget, utan att se till att dessa passagerare kommer hem lugnt och tryggt. Allt går bra och de knoppas av på vägen mot KS. Ingen reglering att tala om, men eftersom jag har sista passet för bussen tar jag det bara lugnt och avgår nästan i tid. Inte alls lika mycket folk på väg tillbaka in mot stan. Anländer SÖS i tid. Går igenom bussen och slänger en påse med en oupäten hamburgare som någon lämnat längst bak i bussen. Släcker och tomkör hem via Medborgarplatsen och Folkungagatan.
Eftersom det är en gammal Volvo tar jag chansen att prova hur den bromsar utan att vara rädd för att någon ska falla. Bromsarna tar verkligen långt ner, men vet jag bara var de tar går det att bromsa mjukt. Ställer upp bussen på hallgården, låser och går ner till TX för att lämna in trafikhändelsen om barnvagnshjulet. Stängt och låst där, kl är 22.40. Lämnar rapporten i brevlådan och sticker hem. En eftermiddag och kväll är över...
Några reflektioner
Frågan som jag lät vara inläggets titel var: Är det bara jag som är sen? Att köra buss är till viss del ett ensamarbete - ett en-samarbete kanske. När jag kom där på Munkbroleden med min 53:a på väg mot avlösning trodde jag verkligen att det bara var jag som var sen, för att jag körde långamt, försiktigt eller fel. Mitt samtal med radiotrafikledningen fick mig dock att inse att det inte var någon direkt fara att vara sen - det finns åtgärder inbyggda i bussarnas omlopp som begränsar effekten av förseningar för förarna. Trots det gör alla förare sitt bästa för att komma i tid. Trafik-kaos kan uppstå utan att någon vet orsaken - bara för mycket bilar på samma plats, vid samma tidpunkt.
Hade det här varit ren forskning hade jag nog föreslagit att man skulle titta närmare på någon typ av "awarneess-teknik" som gör att förarna inte bara vet hur de ligger till själva, men även får en indikation på om det är de som ligger sent eller om alla gör det. Min lösning blev att ringa radiotrafikledningen och jag fick svar. Jag upptäckte först efteråt att jag inte var ensam om att vara sen. Och ärligt talat var åtta minuter ingenting - det fanns de som var 25 minuter sena - pga trafiken. Ensamarbetet är körandet. Samarbetet sker med radiotrafikledning, andra förare och trafikvärdar. Tillsammans får vi buss-km-produktionen att fungera.
Ensam är stark - i samarbete med andra...
---
* Där sådana knappar finns. I Stockholm finns det i varje fall...
Pass 5: Så tuktas en ledbuss
Måndag och en ny arbetsdag med buss-km-produktion. Gav mig iväg till startplatsen för passet, Östra station. Gick av en station för tidigt, men var ute i god tid - så jag hann ändå till Östra station. Eftermiddagen spenderade jag bakom ratten på linje 44 - och det var ganska lugnt. Kvällen spenderade jag bakom ratten på linje 2 - och det var också ganska lugnt. Här följer några händelser som är värda att notera...
En eftermiddag på linje 44
Vid Skansen stannar linje 44 vid en refug i mitten av en uppställningsplats för bussar. Det gäller att planera stoppet, annars hamnar man otvivelaktigt för långt ifrån trottoaren med dörrarna. För folk med svårigheter att gå är det ett problem, eftersom det blir ett högt steg för dem. Första gången jag körde 44:an lyckades jag inte med att komma nära - har förövrigt samma problem vid Karlaplan, där trottoaren svänger vid hållplatsen. Igår mindes jag så min handledares ord om att ta ut svängen på Skansen för att komma nära - så jag provade det. Körde som om jag skulle rakt fram och svängde sedan in mot refugen. Vips - där satt den. Kom riktigt nära. En dam som gick av sa - när hon gick förbi mig: "Snyggt parkerat". Det kändes bra...
Lite senare, under den sista turen mot Ruddammen med 44:an, körde jag enligt tidtabell från Skansen. 47:an har sin hållplats i mitten av vägen, vid en refug och framför mig hade jag en ledbuss. Eftersom 44:an inte har samma hållplats funderade jag på om det var möjligt att köra till höger om refugen för att komma förbi. Precis som jag står där och funderar får jag ett radioanrop från en buss. Chauffören säger att ett tips är att köra till höger om refugen, eftersom det inte är min hållplats. "Annars får du svårt att hålla tidtabellen", sa han. Jag tackar och svänger försiktigt höger om refugen. Och vips - ligger enligt tidtabell hela vägen tills dess att trängseln, trots trängselskatten, börjar på Karlavägen.
Efter de sex turerna på 44:an tycker jag att jag kan linjen. Jag körde fel en gång, men lyckades vända i en korsning. Så nu glömmer jag inte att jag ska svänga innan kiosken. Det är en fin linje - jag gillar verkligen vissa av de miljöer den går igenom. Dessvärre är det mycket trafik - speciellt på Valhallavägen, så eftersom jag inte ska samma väg som alla andra, måste jag försöka snabba upp min framfart. Som tur är finns det regleringstid, om jag ligger fem minuter sent kommer jag iväg enligt tidtabell ändå.
En kväll på tvåan
Efter paus är det dags för tvåan. Jag beger mig från Östra station till Slussen. Får en av de första biogasvagnarna som levererades och den går som en klocka. Jag tycker att jag kanske kör lite ryckigt, men försöker att inte titta för mycket på passagerarnas reaktioner. Från Barnängen håller jag på att missa - och fastna i en skylt - det saknas ungefär ett varv på ratten för att bussen ska kännas helt smidig. Men det går. Turen går bra - jag har inga trottoarkänningar alls och får efter tag till bra inbromsningar och ett bra flyt. Kommer lite innan tidtabell till Norrtull - och behöver bara tidsreglera två minuter. Tömmer bussen och kör igen. Vid tredje korsningen upptäcker jag att jag kommer väldigt nära ett trafikljus och bromsar. Tar det lugnt och bussen klättrar lite. Jag funderar på varför - och passagerarna undrar nog varför jag bromsade. Kör vidare. Svänger vänster. Odenplan. Inga problem. Höger vid Jarlaplan. Stureplan. Borta vid Norrmalmstorg - händer det igen - jag upptäcker att jag ligger för nära ett trafikljus - och hur jag än försöker parera kommer det bara närmare och närmare. Går upp på trottoaren - inte snyggt. Jag kommer på att jag ska svänga när hindret är vid bälgen...
Vid Spårvagnsmusset möter jag en buss som ska in på bussgatan jag kommer ifrån. Han stannar inte för mig, utan vi möts i svängen - vilket gör att jag klättrar med släpet än en gång, men nu vet jag varför - och jag har fått till en bra högersväng vid Ersta sjukhus. Stannar vid Barnängen och inväntar avgång. Kör till Slussen och klarar alla svängar. Paus.
Efter pausen stiger jag ombord på 7030. Överlämnande chaufför informerar om indikation om dörrfel - "kanske försvinner när du startar om bussen". Samma tjut som på 7021 förra onsdagen. Jobbigt. Men jag kör vidare - klarar alla högersvängar efter att jag korrigerat dem utifrån bälg-principen. Vid Barnängen frikopplar jag dörrarna och stänger av bussen. Går till bakersta paret och öppnar och stänger dem manuellt. Försvinner inte. Så jag ropar upp Radiotrafikledningen och får information om vad det kan bero på - en givare. Lösning - starta om bussen. Jag startar om hela bussen - nollställer den. Tre minuter sen lämnar jag hållplats, med en tyst buss. Och när den nya Volvon är tyst är den underbar att köra! Mjuk. Smidig. Snygg.
Det går bra hela vägen till Norrtull. Jag gör några småmissar i planeringen, pga av att jag luras att bry mig om klockan, men tar det till slut lugnt. Att jag var sen berodde ju på omstarten, inte något annat. Vid Norrtul går jag igenom bussen och upptäcker att det är supervarmt längst bak. Så jag startar bussen och slår på luftkonditioneringen. Skönt. Sticker tillbaka igen - och alla högersvängar kör jag enligt bälg-principen. Vid Norrmalmstorg, där jag missade förra gången, tar jag ut svängen - kör nästan rakt fram ut mot spärrlinjen innan jag svänger. "Snyggt. Så ska det se ut", tänker jag för mig själv. Lite innan tidtabell stannar jag vid Barnängen. Öppnar dörrarna. Kollar bussen. Låter BussPC:n skylta om till Ej i trafik. Kör in den på gården. En arbetsdag är till ända, kl 22.20.
Några reflektioner
Ledbussar är roliga att köra - men hamnar man fel kan glädjen lätt förbytas till frustration. Igår hade jag turen att köra två ledbussar efter varandra - och lyckades komma på vad jag gjorde för fel - och därmed korrigera det. Bälg-principen, att svänga när hindret passerat bälgen, är en nyckel till ett säkert framförande av ledbuss. Jag må ha hur mycket marginal i sidled som helst, men svänger jag förtidigt äts den upp på nolltid. Och för att korrigera ett misstag när man redan gjort det, krävs att man tänker lite annorlunda än vid en vanlig buss - man får prova att svänga inåt, alternativt - som jag kom på igår - få bussen att bli rak. Men det bästa är att köra enligt bälg-principen. Det är så man tuktar en ledbuss...
En eftermiddag på linje 44
Vid Skansen stannar linje 44 vid en refug i mitten av en uppställningsplats för bussar. Det gäller att planera stoppet, annars hamnar man otvivelaktigt för långt ifrån trottoaren med dörrarna. För folk med svårigheter att gå är det ett problem, eftersom det blir ett högt steg för dem. Första gången jag körde 44:an lyckades jag inte med att komma nära - har förövrigt samma problem vid Karlaplan, där trottoaren svänger vid hållplatsen. Igår mindes jag så min handledares ord om att ta ut svängen på Skansen för att komma nära - så jag provade det. Körde som om jag skulle rakt fram och svängde sedan in mot refugen. Vips - där satt den. Kom riktigt nära. En dam som gick av sa - när hon gick förbi mig: "Snyggt parkerat". Det kändes bra...
Lite senare, under den sista turen mot Ruddammen med 44:an, körde jag enligt tidtabell från Skansen. 47:an har sin hållplats i mitten av vägen, vid en refug och framför mig hade jag en ledbuss. Eftersom 44:an inte har samma hållplats funderade jag på om det var möjligt att köra till höger om refugen för att komma förbi. Precis som jag står där och funderar får jag ett radioanrop från en buss. Chauffören säger att ett tips är att köra till höger om refugen, eftersom det inte är min hållplats. "Annars får du svårt att hålla tidtabellen", sa han. Jag tackar och svänger försiktigt höger om refugen. Och vips - ligger enligt tidtabell hela vägen tills dess att trängseln, trots trängselskatten, börjar på Karlavägen.
Efter de sex turerna på 44:an tycker jag att jag kan linjen. Jag körde fel en gång, men lyckades vända i en korsning. Så nu glömmer jag inte att jag ska svänga innan kiosken. Det är en fin linje - jag gillar verkligen vissa av de miljöer den går igenom. Dessvärre är det mycket trafik - speciellt på Valhallavägen, så eftersom jag inte ska samma väg som alla andra, måste jag försöka snabba upp min framfart. Som tur är finns det regleringstid, om jag ligger fem minuter sent kommer jag iväg enligt tidtabell ändå.
En kväll på tvåan
Efter paus är det dags för tvåan. Jag beger mig från Östra station till Slussen. Får en av de första biogasvagnarna som levererades och den går som en klocka. Jag tycker att jag kanske kör lite ryckigt, men försöker att inte titta för mycket på passagerarnas reaktioner. Från Barnängen håller jag på att missa - och fastna i en skylt - det saknas ungefär ett varv på ratten för att bussen ska kännas helt smidig. Men det går. Turen går bra - jag har inga trottoarkänningar alls och får efter tag till bra inbromsningar och ett bra flyt. Kommer lite innan tidtabell till Norrtull - och behöver bara tidsreglera två minuter. Tömmer bussen och kör igen. Vid tredje korsningen upptäcker jag att jag kommer väldigt nära ett trafikljus och bromsar. Tar det lugnt och bussen klättrar lite. Jag funderar på varför - och passagerarna undrar nog varför jag bromsade. Kör vidare. Svänger vänster. Odenplan. Inga problem. Höger vid Jarlaplan. Stureplan. Borta vid Norrmalmstorg - händer det igen - jag upptäcker att jag ligger för nära ett trafikljus - och hur jag än försöker parera kommer det bara närmare och närmare. Går upp på trottoaren - inte snyggt. Jag kommer på att jag ska svänga när hindret är vid bälgen...
Vid Spårvagnsmusset möter jag en buss som ska in på bussgatan jag kommer ifrån. Han stannar inte för mig, utan vi möts i svängen - vilket gör att jag klättrar med släpet än en gång, men nu vet jag varför - och jag har fått till en bra högersväng vid Ersta sjukhus. Stannar vid Barnängen och inväntar avgång. Kör till Slussen och klarar alla svängar. Paus.
Efter pausen stiger jag ombord på 7030. Överlämnande chaufför informerar om indikation om dörrfel - "kanske försvinner när du startar om bussen". Samma tjut som på 7021 förra onsdagen. Jobbigt. Men jag kör vidare - klarar alla högersvängar efter att jag korrigerat dem utifrån bälg-principen. Vid Barnängen frikopplar jag dörrarna och stänger av bussen. Går till bakersta paret och öppnar och stänger dem manuellt. Försvinner inte. Så jag ropar upp Radiotrafikledningen och får information om vad det kan bero på - en givare. Lösning - starta om bussen. Jag startar om hela bussen - nollställer den. Tre minuter sen lämnar jag hållplats, med en tyst buss. Och när den nya Volvon är tyst är den underbar att köra! Mjuk. Smidig. Snygg.
Det går bra hela vägen till Norrtull. Jag gör några småmissar i planeringen, pga av att jag luras att bry mig om klockan, men tar det till slut lugnt. Att jag var sen berodde ju på omstarten, inte något annat. Vid Norrtul går jag igenom bussen och upptäcker att det är supervarmt längst bak. Så jag startar bussen och slår på luftkonditioneringen. Skönt. Sticker tillbaka igen - och alla högersvängar kör jag enligt bälg-principen. Vid Norrmalmstorg, där jag missade förra gången, tar jag ut svängen - kör nästan rakt fram ut mot spärrlinjen innan jag svänger. "Snyggt. Så ska det se ut", tänker jag för mig själv. Lite innan tidtabell stannar jag vid Barnängen. Öppnar dörrarna. Kollar bussen. Låter BussPC:n skylta om till Ej i trafik. Kör in den på gården. En arbetsdag är till ända, kl 22.20.
Några reflektioner
Ledbussar är roliga att köra - men hamnar man fel kan glädjen lätt förbytas till frustration. Igår hade jag turen att köra två ledbussar efter varandra - och lyckades komma på vad jag gjorde för fel - och därmed korrigera det. Bälg-principen, att svänga när hindret passerat bälgen, är en nyckel till ett säkert framförande av ledbuss. Jag må ha hur mycket marginal i sidled som helst, men svänger jag förtidigt äts den upp på nolltid. Och för att korrigera ett misstag när man redan gjort det, krävs att man tänker lite annorlunda än vid en vanlig buss - man får prova att svänga inåt, alternativt - som jag kom på igår - få bussen att bli rak. Men det bästa är att köra enligt bälg-principen. Det är så man tuktar en ledbuss...
Pass 4: Gör om, gör bättre
Fredag. Upp kl 3.58. Går till bussen kl 4.10. Åker till Skanstull och det är fler förare på bussen som ska till Söderhallen. Tar sällskap dit med nattbussen 96, som inte listades som ett alternativ på www.sl.se. Kommer 20 minuter tidigt och sätter mig och vilar lite. Träffar en kollega på garaget och börjar prata med honom. Säger att jag låg 12 minuter sen på 43:an i torsdags och han bara skrattar och säger att det är en linje som har tight tidtabell. Jag säger att jag funderar på om jag kör för långsamt och nämner att jag tror jag måste köra i 40 - "Hur snabbt kör du?". Han säger att han inte vet - men runt 30 tror han.
Hämtar ut en buss och får en av de äldre biogasbussarna, en Volvo med nummer 5387. Vis av tisdagens problem med 7021, som är den senaste versionen, pustar jag ut och går för att hämta bussen. Sätter mig tillrätta, ställer in stol, ratt och backspeglar. Har kopplat loss luften. Många minuter tillgodo, men jag rullar ut på garageplanen och gör en säkerhetskontroll. Klockan är 5.14 och jag ska rulla 5.22, så jag tar ett varv innan jag vet var jag ska ställa mig för säkerhetskontroll. Kollar dörrarna, som fungerar. Kollar lysen. Kollar mönstret på däcken. Knappar till sist in blocknummer i BussPC och sticker iväg mot Åsögatan.
En vända på trean
Anländer till Åsögatan och stoppar motorn. Klickar fram stämpeln till rätt tid och invänta avgångstid. Några sekunder innan avgång stänger jag dörrarna, kollar i backspeglarna så att det inte kommer någon som jag borde se och sticker iväg. Anländer tre minuter tidig till Skanstull. Inväntar avgång och kör sedan till SÖS. Måttligt med folk på bussen. Reglererar på SÖS i sex minuter. Sticker sedan i tid till Slussen, Tegelbacken och S:t Eriksplan. Anländer till Karolinska sjukhuset efter att ha gjort en snygg sväng in på gatan - placerade nosen bakom den lilla skylten, utifrån det tips jag fick från handledaren igår.
Enligt tidtabell stannar jag på KS och kör fram direkt. Stannar motorn. Precis i tid stänger jag dörrarna och rullar. Lugn körning. Kommer fram till SÖS och vänder, kort regleringstid. Möter M som kommer i buss 7016. Jag kör runt 40 och åstadkommer en lugn och flytande körning - tycker jag själv. Någon minut sen vid Tjärhovsplan, men lägger mig i 40 i backen mot Slussen och lite långsammare vid alla övergångsställen. Stannar med en minut tillgodo på Slussen och öppnar mellandörrarna. Del ett av passet är över... Byter förare och jag meddelar att bussen är i fint skick, inga fel alls att rapportera.
Paus. Träffar samma kollega som på morgonen och han säger att han blev sen på 43:an också. Men han hade funderat lite över hur snabbt han körde och 40 var en bra hastighet, då flöt det och han hann kolla av gatan för hinder och potentiella risker. "Skönt, då var jag inte helt fel ute", tänker jag - och köper en kopp te.
Efter pausen
Tar en snabb kopp te och går sedan iväg till 43:ans hållplats, riktning Tanto. Bussen kommer i tid och jag ställer in speglar. Det är buss nr 5003, en H18E. Någon sekund innan avgång stänger jag dörrarna och gör mig redo att köra. Kör mot Tanto. Flyter på bra har sex minuter reglering i Tanto, så jag går ut ur bussen och sätter mig. Två minuter innan avgång sätter jag mig på förarplatsen och en minut innan startar jag upp. Allt går bra. Till skillnad från dagen innan är jag i tid till Slussen (i torsdags +5 minuter) och lyckas hålla nollan ända upp till Ruddammen.
BussPC:n frågar mig om jag är redo för nästa avgång och jag trycker ja. Den skyltar om och jag kör efter en 43:a fram till hållplats. Nu blir jag en 44. Kollar för säkerhets skull på kartan var jag ska svänga - Engelbrektsgatan. Kör iväg och tar upp passagerare längs med vägen. En lugn tur, inte så många som åker. Det går bra och enligt tidtabell anländer jag Skansen. Hamnar lite långt från trottoaren med bakdörrarna, men ingen som går av, så jag låter bussPC:n skylta om till Ej i trafik. Tommar till Waldemarsudde. 10 minuter regleringstid. Stänger av bussen och går och tittar igenom den, för att se att ingen glömt något samt att jag får röra lite på mig.
Kör prick enligt tidtabell och tar på lite folk på vägen tillbaka. Paus vid Sergelstorg, så jag lämnar över bussen. Det är matrast, som är lite längre än de vanliga så jag strosar omkring lite. Efter pausen hoppar jag på en 47:a som jag kör ner till Waldemarsudde. Vänder där och kör till Tomteboda. Vänder och kör tillbaka till Waldermarsudde. Mer folk, men inte tillnärmelsevis så mycket som på torsdagen - det regnar - kan vara en bidragande orsak. Folk frågar efter Aquarium, Waldermarsudde, Rosendahls trädgård och Junibacken. Jag ropar ut Junibacken och Vasamuseet. Många går av där. Fortsätter mot Waldermarsudde och tidsreglerar. Kör tillbaka till Sergelstorg med en 47:a och byter. Kortare paus.
Sista delen av dagen
Sista delen av dagen byter jag till en 59:a, som idag körs av en H19. Chauffören som jag tar över ifrån säger att han gjort ett vagnbyte eftersom blinkersen slutade fungera helt. H19 är Scanias OmniCity och bussen är från 1999. Känns rätt modern, men det tar lite tid innan jag vant mig vid bromsarna - de tar väldigt bra. Faktum är att alla bussar känns olika i bromsarna, så det tar några meter och inbromsningar innan jag känt av hur just den här individen bromsar. Provar att köra i 40 på Sveavägen där det går, och håller tidtabellen. Kommer fram någon minut tidig till Karolinska Sjukhuset, släpper på passagerare direkt och vänder tillbaka. Har skrivit upp vissa viktiga gator att hålla reda på när jag kommer till Söder. Höger Folkungagatan, sedan vänster. Skånegatan och Södermannagatan. Det går bra och likt i torsdags kommer jag fram med fyra minuter tillgodo till slutstation. Då försöker jag ändå köra lite långsamt mot slutet, så att eventuella resenärer inte ska överraskas av att bussen är för tidig.
20 minuters väntan vid ändhållplats. Känns bra att ta det lite lugnt. En chaufför som ska köra för Hornsberg åker med mig. Jag avgår tidtabellsenligt och håller tiden hela vägen till Centralen. Vid centralen, hållplatsen innan jag ska gå av mitt pass, börjar bakdörren att krångla. Jag springer bak och gör en ockulär inspektion, men ser inga fel - så jag provar att stänga manuellt och det går bra. Kommer en minut sen till avlösningen, men inga sura miner. Jag informerar chauffören som ska gå på om att dörrarna krånglade. Han frågar mig om det är några omläggningar längs med linjen och jag säger att det är den vanliga temporära. Precis i tid går jag av bussen och vänder mig inte om förrän jag gått ner i T-banan. Rast, vila - veckovila...
Bildtext: En bild som visar tjänstespecifikationen. Som syns på bilden har jag skrivit vissa viktiga vägar att hålla reda på, samt provat stämpeln. Exempelvis har jag på 47:an skrivit "Karlbergsvägen" eftersom det är där den svänger, inte på Odengatan. 59:an går lite kringelikrok på Söder - så jag har antecknat Folkungagatan hö, Nytorgs vä - Skåne - Södermanna - bussfil. Minnesanteckning. The power of paper...
Några funderingar
Gör om gör bättre valde jag att kalla detta inlägg. Torsdagens handledda körning gick bra på ett sätt, men jag förlorade för mycket tid på vissa kritiska moment såsom vid hållplatser och vanlig körning. Körde lite för långsamt. Det är 50 på de större vägarna i Stockholm, men så snart man kommer av lederna är det 30. På 50-vägarna går det knappt, i varje fall kan inte jag, hålla 50 med buss - den skakar och jag känner mig lite otrygg. 40 går däremot utan problem och mitt experiment att försöka hålla 40 lyckades bra. Det handlar ju inte så mycket om hastigheten, som att hålla en jämn fart, och köra säkert - men hastigheten spelar ju roll. Det som jag vinner i tid, kan dock snabbt ätas upp vid ett trafikljus. Lite marginal verkar det dock finnas i tidtabellen. Det handlar om att planera.
Gör om gör bättre. Fundera och finjustera. Jag gjorde om torsdagens körning i fredags, och jag gjorde den bättre... Jag tror jag lär mig.
Hämtar ut en buss och får en av de äldre biogasbussarna, en Volvo med nummer 5387. Vis av tisdagens problem med 7021, som är den senaste versionen, pustar jag ut och går för att hämta bussen. Sätter mig tillrätta, ställer in stol, ratt och backspeglar. Har kopplat loss luften. Många minuter tillgodo, men jag rullar ut på garageplanen och gör en säkerhetskontroll. Klockan är 5.14 och jag ska rulla 5.22, så jag tar ett varv innan jag vet var jag ska ställa mig för säkerhetskontroll. Kollar dörrarna, som fungerar. Kollar lysen. Kollar mönstret på däcken. Knappar till sist in blocknummer i BussPC och sticker iväg mot Åsögatan.
En vända på trean
Anländer till Åsögatan och stoppar motorn. Klickar fram stämpeln till rätt tid och invänta avgångstid. Några sekunder innan avgång stänger jag dörrarna, kollar i backspeglarna så att det inte kommer någon som jag borde se och sticker iväg. Anländer tre minuter tidig till Skanstull. Inväntar avgång och kör sedan till SÖS. Måttligt med folk på bussen. Reglererar på SÖS i sex minuter. Sticker sedan i tid till Slussen, Tegelbacken och S:t Eriksplan. Anländer till Karolinska sjukhuset efter att ha gjort en snygg sväng in på gatan - placerade nosen bakom den lilla skylten, utifrån det tips jag fick från handledaren igår.
Enligt tidtabell stannar jag på KS och kör fram direkt. Stannar motorn. Precis i tid stänger jag dörrarna och rullar. Lugn körning. Kommer fram till SÖS och vänder, kort regleringstid. Möter M som kommer i buss 7016. Jag kör runt 40 och åstadkommer en lugn och flytande körning - tycker jag själv. Någon minut sen vid Tjärhovsplan, men lägger mig i 40 i backen mot Slussen och lite långsammare vid alla övergångsställen. Stannar med en minut tillgodo på Slussen och öppnar mellandörrarna. Del ett av passet är över... Byter förare och jag meddelar att bussen är i fint skick, inga fel alls att rapportera.
Paus. Träffar samma kollega som på morgonen och han säger att han blev sen på 43:an också. Men han hade funderat lite över hur snabbt han körde och 40 var en bra hastighet, då flöt det och han hann kolla av gatan för hinder och potentiella risker. "Skönt, då var jag inte helt fel ute", tänker jag - och köper en kopp te.
Efter pausen
Tar en snabb kopp te och går sedan iväg till 43:ans hållplats, riktning Tanto. Bussen kommer i tid och jag ställer in speglar. Det är buss nr 5003, en H18E. Någon sekund innan avgång stänger jag dörrarna och gör mig redo att köra. Kör mot Tanto. Flyter på bra har sex minuter reglering i Tanto, så jag går ut ur bussen och sätter mig. Två minuter innan avgång sätter jag mig på förarplatsen och en minut innan startar jag upp. Allt går bra. Till skillnad från dagen innan är jag i tid till Slussen (i torsdags +5 minuter) och lyckas hålla nollan ända upp till Ruddammen.
BussPC:n frågar mig om jag är redo för nästa avgång och jag trycker ja. Den skyltar om och jag kör efter en 43:a fram till hållplats. Nu blir jag en 44. Kollar för säkerhets skull på kartan var jag ska svänga - Engelbrektsgatan. Kör iväg och tar upp passagerare längs med vägen. En lugn tur, inte så många som åker. Det går bra och enligt tidtabell anländer jag Skansen. Hamnar lite långt från trottoaren med bakdörrarna, men ingen som går av, så jag låter bussPC:n skylta om till Ej i trafik. Tommar till Waldemarsudde. 10 minuter regleringstid. Stänger av bussen och går och tittar igenom den, för att se att ingen glömt något samt att jag får röra lite på mig.
Kör prick enligt tidtabell och tar på lite folk på vägen tillbaka. Paus vid Sergelstorg, så jag lämnar över bussen. Det är matrast, som är lite längre än de vanliga så jag strosar omkring lite. Efter pausen hoppar jag på en 47:a som jag kör ner till Waldemarsudde. Vänder där och kör till Tomteboda. Vänder och kör tillbaka till Waldermarsudde. Mer folk, men inte tillnärmelsevis så mycket som på torsdagen - det regnar - kan vara en bidragande orsak. Folk frågar efter Aquarium, Waldermarsudde, Rosendahls trädgård och Junibacken. Jag ropar ut Junibacken och Vasamuseet. Många går av där. Fortsätter mot Waldermarsudde och tidsreglerar. Kör tillbaka till Sergelstorg med en 47:a och byter. Kortare paus.
Sista delen av dagen
Sista delen av dagen byter jag till en 59:a, som idag körs av en H19. Chauffören som jag tar över ifrån säger att han gjort ett vagnbyte eftersom blinkersen slutade fungera helt. H19 är Scanias OmniCity och bussen är från 1999. Känns rätt modern, men det tar lite tid innan jag vant mig vid bromsarna - de tar väldigt bra. Faktum är att alla bussar känns olika i bromsarna, så det tar några meter och inbromsningar innan jag känt av hur just den här individen bromsar. Provar att köra i 40 på Sveavägen där det går, och håller tidtabellen. Kommer fram någon minut tidig till Karolinska Sjukhuset, släpper på passagerare direkt och vänder tillbaka. Har skrivit upp vissa viktiga gator att hålla reda på när jag kommer till Söder. Höger Folkungagatan, sedan vänster. Skånegatan och Södermannagatan. Det går bra och likt i torsdags kommer jag fram med fyra minuter tillgodo till slutstation. Då försöker jag ändå köra lite långsamt mot slutet, så att eventuella resenärer inte ska överraskas av att bussen är för tidig.
20 minuters väntan vid ändhållplats. Känns bra att ta det lite lugnt. En chaufför som ska köra för Hornsberg åker med mig. Jag avgår tidtabellsenligt och håller tiden hela vägen till Centralen. Vid centralen, hållplatsen innan jag ska gå av mitt pass, börjar bakdörren att krångla. Jag springer bak och gör en ockulär inspektion, men ser inga fel - så jag provar att stänga manuellt och det går bra. Kommer en minut sen till avlösningen, men inga sura miner. Jag informerar chauffören som ska gå på om att dörrarna krånglade. Han frågar mig om det är några omläggningar längs med linjen och jag säger att det är den vanliga temporära. Precis i tid går jag av bussen och vänder mig inte om förrän jag gått ner i T-banan. Rast, vila - veckovila...
Bildtext: En bild som visar tjänstespecifikationen. Som syns på bilden har jag skrivit vissa viktiga vägar att hålla reda på, samt provat stämpeln. Exempelvis har jag på 47:an skrivit "Karlbergsvägen" eftersom det är där den svänger, inte på Odengatan. 59:an går lite kringelikrok på Söder - så jag har antecknat Folkungagatan hö, Nytorgs vä - Skåne - Södermanna - bussfil. Minnesanteckning. The power of paper...
Några funderingar
Gör om gör bättre valde jag att kalla detta inlägg. Torsdagens handledda körning gick bra på ett sätt, men jag förlorade för mycket tid på vissa kritiska moment såsom vid hållplatser och vanlig körning. Körde lite för långsamt. Det är 50 på de större vägarna i Stockholm, men så snart man kommer av lederna är det 30. På 50-vägarna går det knappt, i varje fall kan inte jag, hålla 50 med buss - den skakar och jag känner mig lite otrygg. 40 går däremot utan problem och mitt experiment att försöka hålla 40 lyckades bra. Det handlar ju inte så mycket om hastigheten, som att hålla en jämn fart, och köra säkert - men hastigheten spelar ju roll. Det som jag vinner i tid, kan dock snabbt ätas upp vid ett trafikljus. Lite marginal verkar det dock finnas i tidtabellen. Det handlar om att planera.
Gör om gör bättre. Fundera och finjustera. Jag gjorde om torsdagens körning i fredags, och jag gjorde den bättre... Jag tror jag lär mig.
Pass 3: Skyll det på föraren... och passagerarna
Idag började mitt pass tidigt på morgonen - kl 5.14. Jag fick skjuts till Söderhallen och var där i tid. Hade planer på att gå, men vsste inte om jag kunde lita på nattbussens ankomst eller inte. Det är en bit att vandra från Björkhagen till Söderhallen, och eftersom jag inte klockat hur lång tid det tar var jag lite i valet och kvalet. Blir lite logistiska problem när man själv kör de bussar som folk använder för att ta sig till jobbet. Det blev en dag i tidspassningens tecken.
Jag kommer till Söderhallen 05.05 och går in genom grinden. Blåbussarna är redan på väg ut, så jag går ner till TX och anmäler mig några minuter för tidigt. Ska ha handledare och jag får buss 7008 som står i fack 19 - den står längst fram. Vis av gårdagens erfarenhter blir jag rätt nöjd med en äldre variant av de nya Volvo-bussarna. Dagens handledare är på plats i fikarummet och vi följs åt upp till bussen. Jag hittar den och kopplar in strömmen. Dörrarna öppnas. Ställer in backspeglar och rullar sedan ut ur garaget. Gör säkerhetskontrollen och 05.22, enl. tidtabell, rullar jag ut genom grindarna.
Första stoppet är Åsögatan. Så jag tommar dit. Ställer in stämpeln och rullar precis 05.27. Första passagerarna går på vid Smålandsgatan och resten vid Skanstull. Kör lugnt och försiktigt och håller tiden. Släpper av i tid och får reglera någon minut. Iväg mot Karolinska. Bussens dörrar fungerar inte ordentligt, får öppna och stänga manuellt. Dörrautomatiken ska annars fungera, så egentligen borde vi nog ha ställt bussen. Handledaren tyckte dock inte att det var så stort behov av det, vi skrev en felrapport så får de fixa det efter dagens pass.
Kommer fram till KS i tid och lossar. Sex minuters regleringstid och vi kör nästan tomma därifrån. Byter i stort sett pasagerare vid Slussen och kör vidare mot SÖS. Lossar. Kort regleringstid. Kör vidare mot KS, men avlösning vid Slussen. Jag gör lite missar som att jag väntar in folk som kommer springande och inte kör när jag bestämt mig. Sådant tar tid. Onödig tid. Handledaren säger att man inte behvöer köra snabbt, men kan effektiversera hållplatsstoppen. Ändå har jag gjort det sedan i måndags när jag bromsade typ fem gånger innan jag stannade. Nåväl, en minut tillgodo när vi stannar för avlösning vid Slussen.
Snabb rast. 13 minuter. Går till 43:ans hållplats. Bussen kommer en minut försent och jag tar över den. Kör via Mariatorget och sedan svänger jag vänster. Höger där 66:an och 55:an svänger vänster. Kommer till Tanto och har lång regleringstid, men jag missar det så jag är på väg att köra. Måste kolla på tjänstespecen - inte bara på datorn. Datorn uppdaterar och visar +6 minuter. Kör vidare mot Ruddammen och fortsätter att göra passagerarmissar, öppnar inte med dörrautomatiken och har problem med folk som knackar på rutan när jag bestämt att jag ska köra. Förlorar mycket tid - 5 sen till Slussen. Sju sen till Hamngatan. Den man som går på vid Hamngatan undrar om jag är sen eller för tidig och jag säger - "lite sen" vilket är en underdrift, men han behöver ju inte veta det - samtidigt är det väl inom felmarginalen. Kör fram till Jarlaplan och sedan höger mot Ruddammen. 12 minuter sen gör jag en flygande vändning och omskyltning till "44 Skansen". På den linjen ligger jag -3 minuter vid start och till slut är jag uppe i -6.
Kör ut mot Waldermarsudde och skyltar om. Gott om regleringstid. Kör 47 tillbaka mot Sergelstorg och den går fint. Byter och har lunchpaus. Efter lunch hoppar jag på en 47:a mot Waldermarsudde. Vänder den och kör till Tanto. Håller på att ta Odengatan istället för Karlsbergsvägen, men handledaren hindrar mig. Svänger vänster på Karlbergsvägen och sätter sedan fart mot Karolinska institutet. Det går bra och jag ligger inte mer än en eller två minuter efter. Regleringstid. Några som vi har tagit upp frågar om inte bussen går till Skansen, "jo det gör den, men åt andra hållet". "Går det bra att vi följer med?" "Javisst". Så de sitter kvar. Ett par kommer ombord och säger att de hört att biljetter inte säljs på bussen. Informerar om SMS-biljett och de köper sådana. 71250 är numret och man ska skriva HA i teckenfönstret.
Sen börjar persen. 4 vuxna och 7 barn ska åka med. De har inga biljetter. Tipsar om SMS-biljetter och de ska köpa det ombord. Massa folk nu. Barnvagnar. Dörrarna kan inte stängas. Handledaren griper in - jag säger via högtalare att de ska flytta på sig - ge plats åt barnvagnarna. Kanske för många barnvagnar. Kommer iväg ett antal minuter senare. Svänger vänster och där står trafikvärden och massa folk. Öppnar bakdörrarna och släpper ut, innan jag öppnar framdörrarna och gör samma sak. Bussen fylls. Rullar lite bakåt innan växeln tar - tungt lastad. Stänger framdörrarna. Stänger bakdörrarna och sticker. Nästa hållplats Sergels torg. Samma sak där. Vi ligger nu -12 minuter.
-12 minuter håller vi ända till Waldermarsudde. Där vi skyltar om. Tommar till Sergels torg. 4 minuter sena är vi vid Sergels torg, trots att vi inte tagit upp några passagerare. Så man kan förstå att det är rätt tight schema.
Får en rast på 12 minuter och sedan är det dags för 59:an. Det är den linje jag har minst koll på av dagens fyra. Får en H19 vid Sergels torg och kör till Karolinska. Försöker köra i 40 km/h på Sveavägen, för att testa om det hjälper med tidshållningen. Det gör det helt klart. Kommer fram nästan på tidtabell till KS och har tre minuter innan jag vänder och kör till Hammarbyhamnen. Det är värt att notera att linje 59 är lite komplicerad på Söder. Den svänger höger på Folkungagatan, vänster på Nyorgsgatan och sedan höger och vänster. Över till en bussfil och sedan så småningom ut på Ringvägen. Jag hade glömt det från linjeutbildningen - hade jag fått köra som jag ville hade jag åkt som en 76:a... Efter att ha ont om tid hela dagen, ligger jag nu fyra minuter före tidtabell - så några pensionärer har synpunkter, men jag släpper ombord dem.
Efter en lång tidsreglering kör jag tillbaka till Slussen och Riddarhustorget. Samma hållpats som 47 vid Centralen. Kommer fram en minut sen till Sergelstorg och får avlösning. Kl är 13.46 när jag lämnar bussen. Dags att åka hem till pudlarna. Tar T-banan och pratar lite med handledaren.
Vad tar jag då med mig från dagen? Jo:
Jag kommer till Söderhallen 05.05 och går in genom grinden. Blåbussarna är redan på väg ut, så jag går ner till TX och anmäler mig några minuter för tidigt. Ska ha handledare och jag får buss 7008 som står i fack 19 - den står längst fram. Vis av gårdagens erfarenhter blir jag rätt nöjd med en äldre variant av de nya Volvo-bussarna. Dagens handledare är på plats i fikarummet och vi följs åt upp till bussen. Jag hittar den och kopplar in strömmen. Dörrarna öppnas. Ställer in backspeglar och rullar sedan ut ur garaget. Gör säkerhetskontrollen och 05.22, enl. tidtabell, rullar jag ut genom grindarna.
Första stoppet är Åsögatan. Så jag tommar dit. Ställer in stämpeln och rullar precis 05.27. Första passagerarna går på vid Smålandsgatan och resten vid Skanstull. Kör lugnt och försiktigt och håller tiden. Släpper av i tid och får reglera någon minut. Iväg mot Karolinska. Bussens dörrar fungerar inte ordentligt, får öppna och stänga manuellt. Dörrautomatiken ska annars fungera, så egentligen borde vi nog ha ställt bussen. Handledaren tyckte dock inte att det var så stort behov av det, vi skrev en felrapport så får de fixa det efter dagens pass.
Kommer fram till KS i tid och lossar. Sex minuters regleringstid och vi kör nästan tomma därifrån. Byter i stort sett pasagerare vid Slussen och kör vidare mot SÖS. Lossar. Kort regleringstid. Kör vidare mot KS, men avlösning vid Slussen. Jag gör lite missar som att jag väntar in folk som kommer springande och inte kör när jag bestämt mig. Sådant tar tid. Onödig tid. Handledaren säger att man inte behvöer köra snabbt, men kan effektiversera hållplatsstoppen. Ändå har jag gjort det sedan i måndags när jag bromsade typ fem gånger innan jag stannade. Nåväl, en minut tillgodo när vi stannar för avlösning vid Slussen.
Snabb rast. 13 minuter. Går till 43:ans hållplats. Bussen kommer en minut försent och jag tar över den. Kör via Mariatorget och sedan svänger jag vänster. Höger där 66:an och 55:an svänger vänster. Kommer till Tanto och har lång regleringstid, men jag missar det så jag är på väg att köra. Måste kolla på tjänstespecen - inte bara på datorn. Datorn uppdaterar och visar +6 minuter. Kör vidare mot Ruddammen och fortsätter att göra passagerarmissar, öppnar inte med dörrautomatiken och har problem med folk som knackar på rutan när jag bestämt att jag ska köra. Förlorar mycket tid - 5 sen till Slussen. Sju sen till Hamngatan. Den man som går på vid Hamngatan undrar om jag är sen eller för tidig och jag säger - "lite sen" vilket är en underdrift, men han behöver ju inte veta det - samtidigt är det väl inom felmarginalen. Kör fram till Jarlaplan och sedan höger mot Ruddammen. 12 minuter sen gör jag en flygande vändning och omskyltning till "44 Skansen". På den linjen ligger jag -3 minuter vid start och till slut är jag uppe i -6.
Kör ut mot Waldermarsudde och skyltar om. Gott om regleringstid. Kör 47 tillbaka mot Sergelstorg och den går fint. Byter och har lunchpaus. Efter lunch hoppar jag på en 47:a mot Waldermarsudde. Vänder den och kör till Tanto. Håller på att ta Odengatan istället för Karlsbergsvägen, men handledaren hindrar mig. Svänger vänster på Karlbergsvägen och sätter sedan fart mot Karolinska institutet. Det går bra och jag ligger inte mer än en eller två minuter efter. Regleringstid. Några som vi har tagit upp frågar om inte bussen går till Skansen, "jo det gör den, men åt andra hållet". "Går det bra att vi följer med?" "Javisst". Så de sitter kvar. Ett par kommer ombord och säger att de hört att biljetter inte säljs på bussen. Informerar om SMS-biljett och de köper sådana. 71250 är numret och man ska skriva HA i teckenfönstret.
Sen börjar persen. 4 vuxna och 7 barn ska åka med. De har inga biljetter. Tipsar om SMS-biljetter och de ska köpa det ombord. Massa folk nu. Barnvagnar. Dörrarna kan inte stängas. Handledaren griper in - jag säger via högtalare att de ska flytta på sig - ge plats åt barnvagnarna. Kanske för många barnvagnar. Kommer iväg ett antal minuter senare. Svänger vänster och där står trafikvärden och massa folk. Öppnar bakdörrarna och släpper ut, innan jag öppnar framdörrarna och gör samma sak. Bussen fylls. Rullar lite bakåt innan växeln tar - tungt lastad. Stänger framdörrarna. Stänger bakdörrarna och sticker. Nästa hållplats Sergels torg. Samma sak där. Vi ligger nu -12 minuter.
-12 minuter håller vi ända till Waldermarsudde. Där vi skyltar om. Tommar till Sergels torg. 4 minuter sena är vi vid Sergels torg, trots att vi inte tagit upp några passagerare. Så man kan förstå att det är rätt tight schema.
Får en rast på 12 minuter och sedan är det dags för 59:an. Det är den linje jag har minst koll på av dagens fyra. Får en H19 vid Sergels torg och kör till Karolinska. Försöker köra i 40 km/h på Sveavägen, för att testa om det hjälper med tidshållningen. Det gör det helt klart. Kommer fram nästan på tidtabell till KS och har tre minuter innan jag vänder och kör till Hammarbyhamnen. Det är värt att notera att linje 59 är lite komplicerad på Söder. Den svänger höger på Folkungagatan, vänster på Nyorgsgatan och sedan höger och vänster. Över till en bussfil och sedan så småningom ut på Ringvägen. Jag hade glömt det från linjeutbildningen - hade jag fått köra som jag ville hade jag åkt som en 76:a... Efter att ha ont om tid hela dagen, ligger jag nu fyra minuter före tidtabell - så några pensionärer har synpunkter, men jag släpper ombord dem.
Efter en lång tidsreglering kör jag tillbaka till Slussen och Riddarhustorget. Samma hållpats som 47 vid Centralen. Kommer fram en minut sen till Sergelstorg och får avlösning. Kl är 13.46 när jag lämnar bussen. Dags att åka hem till pudlarna. Tar T-banan och pratar lite med handledaren.
Vad tar jag då med mig från dagen? Jo:
- Jag måste vara tuffare mot resenärerna när det gäller att släppa på dem - om jag kör så kör jag. Det går fler bussar.
- Jag ska använda dörrautomatiken för att spara tid.
- Jag ska när det är lämpligt hålla hastighetsbegränsningen i större utsträckning - ingen fara för min del att köra för snabbt med de här bussarna på 50-vägar, men kanske 40-45 är mer lagom. Jag har haft så fullt upp med allt annat att hastigheten kanske blivit lidande.
Pass 2: Pass på trean
De nya Volvobussarna är superfina och otroligt bra att köra med. De är fräscha. Idag när jag började passet hamnade jag i 7021. Chauffören som lämnar över säger att bakdörrarna strular lite, men att det bara är att tvångsstänga dem. Jaha, tänker jag. När jag rullar ut från hållplatsen börjar det tjuta. Jag la in växeln innan jag släppte handbromsen. Men jag rullar.
Rullar enligt tidtabell från Slussen upp till Sofia. Stannar vid Barnängen och släpper av folk i hällregnet - det är åska i luften. Tar det lugnt, sex minuters regleringstid. När en minut av regleringstiden återstår tar jag och startar upp bussen. Stänger dörrarna - bakersta bakdörren går inte igen. Jag försöker igen, men det går inte. Går bak och kollar, men ser inget fel. Frågar busschauffören i bussen bakom och han kommer över och hjälper till, men nej - det fungerar inte. Ropar upp till Radiotrafikledningen och de ber mig stänga av bussen helt. Fram med nyckel och iväg ut i regnet. Nej, inte heller den nollställningen får dörren att röra på sig. Till slut stängs den dock och jag får i uppdrag att försöka köra ikapp längs med linjen.
Efter en sväng börjar varningsljudet ljuda. Jag ropar upp RTL igen och undrar vad det kan vara, men de säger bara "Stanna och starta om bussen. Meddela oss när du går in i trafik igen." Jag stannar på Birger Jarlsgatan och nollställer bussen helt. Statar om, lägger i växeln efter att jag lossat på p-bromsen - har färdbromsen nertryckt när jag startar bussen. Inget hjälper och så plötsligt får jag tyst på den. Meddelar RTL och de säger att jag ska köra till Norrtull och hoppa in där. Gör så och tar upp passagerare.
Vid Odenplan på vägen tillbaka går inte bakersta dörren att stänga. Den stängs med tvångs-stängning, men öppnas igen. Jag meddelar RTL och de ber mig återigen starta om bussen. Men problemet kvarstår. Efter ett försökt till går dörren igen och jag meddelar passagerarna att jag försöker köra vidare. Kommer inte så långt. Dörren stängs inte vid nästa hållplats, den kopplas ur, men det hjälper inte. RTL har ropat in flexen att hjälpa och flexen ropar upp mig, så att vi möts vid Norrtull. Han får det inte heller att fungera. Nu har jag missat anslutade buss och rast, men RTL har sagt att det löser sig. Efter ett tag ringer Trafikexpeditionen upp mig och säger att jag ska köra bussen till hallen. Så jag gör det.
Efter att ha suttit i ett oväsen i två timmar drygt lämnar jag bussen och går ner och pratar med TX - trafikexpeditionen. De säger att nästa pass börjar 14.50, och att jag kan ta mig ner till Slussen igen. De berättar även att det är problem med Volvo-bussarna, och att jag gjort rätt.
Tar en paus och sedan trean mot Karolinska. Det går bra. Är i tid. Tidsreglerar i lugn och ro. Vänder tillbaka mot SÖS och kör. Jag kör på säkerhet, men såsar inte. Trots det ligger jag sex minuter efter vid Slussen. Hör en dam säga i telefon till någon att bussen tar så lång tid idag. Inte mindre stressande, men jag försöker ta det lugnt och bara köra på. Hinner precis i tid till vändande buss från SÖS.
När jag kommer till en hållplats står det en dam med en dra-maten hjulförsedd shopping väska. Jag öppnar och hon säger kan du inte niga. Men jag hinner knappt reagera och hitta knappen innan hennes medresenär hjälper henne med väskan. Damen kommenterar att jag inte neg - och jag säger som det är - att jag är ny. "Kan du inte jobbet då?", säger hon. Och jag säger något om att jag inte vågade niga. Efteråt kan jag väl bara konstatera att jag kan jobbet - för hade jag nigit i det läget hade medresenärens tår kommit i kläm. Dessutom ska vi inte niga i onödan, men säkerhetsaspekten är ju viktigare än slitaget på luftbälgarna...
Avlöser vid slussen någon minut sen - fyra minuter. Samma förare som igår som byter av, som tur är har vi pratat innan om att jag var ny osv. Så det är lugnt.
En timmes obetald matrast och jag tar mig till Mariatorget. Är där lite innan avgång, så jag pratar med en kollega som ska åka med bussen innan mig. Kör två varv på 74:an och det går bra. Har tid över att reglera och det är verkligen kontrast mot trean.
Jag kör på säkerhet och efter ett tag kommer jag säkert kunna öka takten - när jag känner mig mer bekväm med allt. Men samtidigt måste ju resenärer förstå att om de kommer springande går det kanske en halv minut där och en halv minut där. Sedan hamnade jag bakom en bil som kört fel vid S:t Eriksplan och det är ju inte heller speciellt bra. Så jag bör nog vara nöjd. Nöjd med att inte ha varit på trottoarer. Nöjd med att inte har kört på cyklar. Nöjd med att ha kört mjukt och försiktigt. Och som bonus stämplade jag Stefan Sundströms biljett...
Imorgon bär det av igen. 5.14 går jag på. 4 får jag lämna hemmet. Dags att sova... så att det inte blir pass på trean imorgon...
Rullar enligt tidtabell från Slussen upp till Sofia. Stannar vid Barnängen och släpper av folk i hällregnet - det är åska i luften. Tar det lugnt, sex minuters regleringstid. När en minut av regleringstiden återstår tar jag och startar upp bussen. Stänger dörrarna - bakersta bakdörren går inte igen. Jag försöker igen, men det går inte. Går bak och kollar, men ser inget fel. Frågar busschauffören i bussen bakom och han kommer över och hjälper till, men nej - det fungerar inte. Ropar upp till Radiotrafikledningen och de ber mig stänga av bussen helt. Fram med nyckel och iväg ut i regnet. Nej, inte heller den nollställningen får dörren att röra på sig. Till slut stängs den dock och jag får i uppdrag att försöka köra ikapp längs med linjen.
Efter en sväng börjar varningsljudet ljuda. Jag ropar upp RTL igen och undrar vad det kan vara, men de säger bara "Stanna och starta om bussen. Meddela oss när du går in i trafik igen." Jag stannar på Birger Jarlsgatan och nollställer bussen helt. Statar om, lägger i växeln efter att jag lossat på p-bromsen - har färdbromsen nertryckt när jag startar bussen. Inget hjälper och så plötsligt får jag tyst på den. Meddelar RTL och de säger att jag ska köra till Norrtull och hoppa in där. Gör så och tar upp passagerare.
Vid Odenplan på vägen tillbaka går inte bakersta dörren att stänga. Den stängs med tvångs-stängning, men öppnas igen. Jag meddelar RTL och de ber mig återigen starta om bussen. Men problemet kvarstår. Efter ett försökt till går dörren igen och jag meddelar passagerarna att jag försöker köra vidare. Kommer inte så långt. Dörren stängs inte vid nästa hållplats, den kopplas ur, men det hjälper inte. RTL har ropat in flexen att hjälpa och flexen ropar upp mig, så att vi möts vid Norrtull. Han får det inte heller att fungera. Nu har jag missat anslutade buss och rast, men RTL har sagt att det löser sig. Efter ett tag ringer Trafikexpeditionen upp mig och säger att jag ska köra bussen till hallen. Så jag gör det.
Efter att ha suttit i ett oväsen i två timmar drygt lämnar jag bussen och går ner och pratar med TX - trafikexpeditionen. De säger att nästa pass börjar 14.50, och att jag kan ta mig ner till Slussen igen. De berättar även att det är problem med Volvo-bussarna, och att jag gjort rätt.
Tar en paus och sedan trean mot Karolinska. Det går bra. Är i tid. Tidsreglerar i lugn och ro. Vänder tillbaka mot SÖS och kör. Jag kör på säkerhet, men såsar inte. Trots det ligger jag sex minuter efter vid Slussen. Hör en dam säga i telefon till någon att bussen tar så lång tid idag. Inte mindre stressande, men jag försöker ta det lugnt och bara köra på. Hinner precis i tid till vändande buss från SÖS.
När jag kommer till en hållplats står det en dam med en dra-maten hjulförsedd shopping väska. Jag öppnar och hon säger kan du inte niga. Men jag hinner knappt reagera och hitta knappen innan hennes medresenär hjälper henne med väskan. Damen kommenterar att jag inte neg - och jag säger som det är - att jag är ny. "Kan du inte jobbet då?", säger hon. Och jag säger något om att jag inte vågade niga. Efteråt kan jag väl bara konstatera att jag kan jobbet - för hade jag nigit i det läget hade medresenärens tår kommit i kläm. Dessutom ska vi inte niga i onödan, men säkerhetsaspekten är ju viktigare än slitaget på luftbälgarna...
Avlöser vid slussen någon minut sen - fyra minuter. Samma förare som igår som byter av, som tur är har vi pratat innan om att jag var ny osv. Så det är lugnt.
En timmes obetald matrast och jag tar mig till Mariatorget. Är där lite innan avgång, så jag pratar med en kollega som ska åka med bussen innan mig. Kör två varv på 74:an och det går bra. Har tid över att reglera och det är verkligen kontrast mot trean.
Jag kör på säkerhet och efter ett tag kommer jag säkert kunna öka takten - när jag känner mig mer bekväm med allt. Men samtidigt måste ju resenärer förstå att om de kommer springande går det kanske en halv minut där och en halv minut där. Sedan hamnade jag bakom en bil som kört fel vid S:t Eriksplan och det är ju inte heller speciellt bra. Så jag bör nog vara nöjd. Nöjd med att inte ha varit på trottoarer. Nöjd med att inte har kört på cyklar. Nöjd med att ha kört mjukt och försiktigt. Och som bonus stämplade jag Stefan Sundströms biljett...
Imorgon bär det av igen. 5.14 går jag på. 4 får jag lämna hemmet. Dags att sova... så att det inte blir pass på trean imorgon...
Om SMS-biljetter och klagomål på SL-chaufförer
I dagens Metro såg jag en artikel om SL-chaufförer som får klagomål för att de kastar av passagerare och tror att SMS-biljetter är falska, trots att de inte är det. Jag kommenterar inte de specifika fallen eftersom jag bara vet vad tidningen skriver, och det är ibland fel och dessutom bara en sida av det hela. Dessutom får aktuell chaufför stå för sina egna handlingar... Som busschaufför med en dags erfarenhet av trafiken förstår jag dock att SMS-biljetter är ett problem.
Problemet med SMS-biljetten är att det verkar så smidigt. Felet folk gör är att de köper biljetten ombord på bussen - och det tar uppemot 60-90 s för systemet att godkänna och bekräfta. Naturligtvis borde det gå snabbare, men här tror jag att SMS är du-får-ta-det-som-det-är-teknik. Dels kan det vara mycket annan trafik samtidigt (tänk hur det blir på nyår!). SMS är lågpriorterat i mobilnätet, eftersom det var avsett för tekniska rapporter från början, inte bussbiljettsinköp.
Ett annat problem är dess utformning. Jag har redan kommenterat designen - att den är gjord av tekniker för tekniker - eller kanske för byråkrater av byråkrater. Knappast av busschaufförer för busschaufförer i varje fall. Det är så mycket information på biljetten. Så mycket information och så lite av den som är viktig för att kolla om biljetten gäller. Jag tror att de måste omdesigna biljetten om man ska undvika att chaufförer misstolkar dem... Men det är min högst personliga åsikt. Pappersbiljett och stämpel är inte så dumt...
-----
Extern länk: Metro 2007-08-08 "Förnedrades när hon visade SMS-biljett"
Problemet med SMS-biljetten är att det verkar så smidigt. Felet folk gör är att de köper biljetten ombord på bussen - och det tar uppemot 60-90 s för systemet att godkänna och bekräfta. Naturligtvis borde det gå snabbare, men här tror jag att SMS är du-får-ta-det-som-det-är-teknik. Dels kan det vara mycket annan trafik samtidigt (tänk hur det blir på nyår!). SMS är lågpriorterat i mobilnätet, eftersom det var avsett för tekniska rapporter från början, inte bussbiljettsinköp.
Ett annat problem är dess utformning. Jag har redan kommenterat designen - att den är gjord av tekniker för tekniker - eller kanske för byråkrater av byråkrater. Knappast av busschaufförer för busschaufförer i varje fall. Det är så mycket information på biljetten. Så mycket information och så lite av den som är viktig för att kolla om biljetten gäller. Jag tror att de måste omdesigna biljetten om man ska undvika att chaufförer misstolkar dem... Men det är min högst personliga åsikt. Pappersbiljett och stämpel är inte så dumt...
-----
Extern länk: Metro 2007-08-08 "Förnedrades när hon visade SMS-biljett"
Pass 1: Med passagerare i innerstaden
Första passet. Gick av dagens pass kl 19.50 efter att ha kört ett antal olika turer. Blev lite nervös när jag väntade på handledaren som skulle följa med mig. Han kom efter att bussen kommit och jag hann bli riktigt orolig, men det gick bra. Fick en mycket trevlig handledare, som kört buss i innerstaden i 18 år.
11.46 - Blå buss 7030 kommer in till 2:ans hållplats, riktning söderut mot Barnängen. Min handledare dyker upp. Jag installerar mig på förarplatsen och handledaren hjälper till att stämpla de första biljetterna. Det är den nya Volvon - så jag lyser nog av glädje. Har inte plockat upp stämpeln, men glider iväg någon minut sen från hållplats.
Efter en stund kommer jag till Sofia och det är bara att skylta om i stort sett. Tillbaka igen - tvåan mot Sveaplan. Allt går bra men jag ligger åtta minuter efter till Sveaplan, men med tidreglering blir det typ bara två tre i avgångstid. Efter Jarlaplan meddelar handledaren att rasten kan vara i fara, så trafikexpeditionen skaffar en ersättare som tar över vid Slussen. Jag kör kanske lite spänt och kollar lite länge på biljetterna.
Får en paus på en dryg timme pga av rasten som riskerades. Efter rasten går jag på en trea mot Karolinska Sjukhuset (med Volvo biogas generation 1, 7008). Nu känns det bättre - bättre flyt i körningen och i bromsandet. Får till och med stå och tidsreglera några minuter på KS. Kör fram fem minuter innan avgång. Svarar på en fråga om bussen går förbi Centralen, jag rekommenderar 59:an istället. Senare får jag reda på att trean visst går till Centralen, kan hänvisa dem till Tegelbacken. När jag vänt bussen vid SÖS får jag tipset att bromsa med retardern. Räcker att lägga foten på pedalen, så bromsar man mjukt. Annars är bromsarna lite konstiga, säger instruktören.
Allt flyter på. Får lite tips om höger-regel och om uppsikt vid övergångsställen. Håller lagom hastighet. Tänker inte så mycket på minutrarna utan tar det lite som det kommer. Är det någon som inte ska av eller på vid en hållplats tar man igen någon minut. Ska man ta upp passagerare försvinner lätt en minut. Så det är rätt så approximativt, i början i varje fall.
Paus efter att överlämnat bussen på Slussen. Är inte hungrig så vi tar en glass och en promenad. Kollar in Stockholm från Mariaberget. Går till Torkel knutsson gatan (Mariatorget) där vi löser av i buss 5068 - en H18E. Kör två turer med den på linje 74. 74:an är speciell eftersom den har omlagd körväg, in under hotellet ner mot Hammarby sjöstad. På vägen tillbaka första turen kliver en tjej ombord som frågar mig om Skanstull. Jag säger att bussen inte går dit, det närmaste är Eriksdal. När vi kommer till Eriksdal säger hon "Är det här det närmaste den kommer Skanstull. Otroligt. ", och så går hon. Jag tänker, jo, men det var ju det jag sa. Rätt hade kanske varit att säga - "Ska du till Skanstull kan du gå av i Mårtensberg och gå. Alternativt ta Tvärbanan upp till Gullmarsplan och sedan T-bana till Skanstull.", Men då får man nästan gå lika långt som från Eriksberg. Fast det var en ny dimension av arbetet...
Summan av dagen är att det kändes helt okej. Jag lärde mig mycket och fick bra handledning. Visst är det lite oroligt att jag ska köra helt ensam imorgon, men jag har ju tipsen i färskt minne. Det är intressant hur utbildningen är upplagd:
* Busslinkskola med teori med insprängd bussföraryrkeskunskap
* Körträning med mycket "war-stories"
* Linjeutbildning, typinkörning där det blir mer lokalt förankrad kunskap om smidiga vägval och förbjudna svängar
* Handledning, där man får ytterligare tips och tankar av en erfaren förare - och där det blir mer mängdträning
* Egen körning där jag får testa mina färdigheter själv få nya erfarenheter att hänga upp tidigare kunskaper på
Jag hoppas att jag kör bra imorgon och att allting går bra. Att inte stressa, det är nog nyckeln till framgång när jag kör med passagerare i innerstaden.
11.46 - Blå buss 7030 kommer in till 2:ans hållplats, riktning söderut mot Barnängen. Min handledare dyker upp. Jag installerar mig på förarplatsen och handledaren hjälper till att stämpla de första biljetterna. Det är den nya Volvon - så jag lyser nog av glädje. Har inte plockat upp stämpeln, men glider iväg någon minut sen från hållplats.
Efter en stund kommer jag till Sofia och det är bara att skylta om i stort sett. Tillbaka igen - tvåan mot Sveaplan. Allt går bra men jag ligger åtta minuter efter till Sveaplan, men med tidreglering blir det typ bara två tre i avgångstid. Efter Jarlaplan meddelar handledaren att rasten kan vara i fara, så trafikexpeditionen skaffar en ersättare som tar över vid Slussen. Jag kör kanske lite spänt och kollar lite länge på biljetterna.
Får en paus på en dryg timme pga av rasten som riskerades. Efter rasten går jag på en trea mot Karolinska Sjukhuset (med Volvo biogas generation 1, 7008). Nu känns det bättre - bättre flyt i körningen och i bromsandet. Får till och med stå och tidsreglera några minuter på KS. Kör fram fem minuter innan avgång. Svarar på en fråga om bussen går förbi Centralen, jag rekommenderar 59:an istället. Senare får jag reda på att trean visst går till Centralen, kan hänvisa dem till Tegelbacken. När jag vänt bussen vid SÖS får jag tipset att bromsa med retardern. Räcker att lägga foten på pedalen, så bromsar man mjukt. Annars är bromsarna lite konstiga, säger instruktören.
Allt flyter på. Får lite tips om höger-regel och om uppsikt vid övergångsställen. Håller lagom hastighet. Tänker inte så mycket på minutrarna utan tar det lite som det kommer. Är det någon som inte ska av eller på vid en hållplats tar man igen någon minut. Ska man ta upp passagerare försvinner lätt en minut. Så det är rätt så approximativt, i början i varje fall.
Paus efter att överlämnat bussen på Slussen. Är inte hungrig så vi tar en glass och en promenad. Kollar in Stockholm från Mariaberget. Går till Torkel knutsson gatan (Mariatorget) där vi löser av i buss 5068 - en H18E. Kör två turer med den på linje 74. 74:an är speciell eftersom den har omlagd körväg, in under hotellet ner mot Hammarby sjöstad. På vägen tillbaka första turen kliver en tjej ombord som frågar mig om Skanstull. Jag säger att bussen inte går dit, det närmaste är Eriksdal. När vi kommer till Eriksdal säger hon "Är det här det närmaste den kommer Skanstull. Otroligt. ", och så går hon. Jag tänker, jo, men det var ju det jag sa. Rätt hade kanske varit att säga - "Ska du till Skanstull kan du gå av i Mårtensberg och gå. Alternativt ta Tvärbanan upp till Gullmarsplan och sedan T-bana till Skanstull.", Men då får man nästan gå lika långt som från Eriksberg. Fast det var en ny dimension av arbetet...
Summan av dagen är att det kändes helt okej. Jag lärde mig mycket och fick bra handledning. Visst är det lite oroligt att jag ska köra helt ensam imorgon, men jag har ju tipsen i färskt minne. Det är intressant hur utbildningen är upplagd:
* Busslinkskola med teori med insprängd bussföraryrkeskunskap
* Körträning med mycket "war-stories"
* Linjeutbildning, typinkörning där det blir mer lokalt förankrad kunskap om smidiga vägval och förbjudna svängar
* Handledning, där man får ytterligare tips och tankar av en erfaren förare - och där det blir mer mängdträning
* Egen körning där jag får testa mina färdigheter själv få nya erfarenheter att hänga upp tidigare kunskaper på
Jag hoppas att jag kör bra imorgon och att allting går bra. Att inte stressa, det är nog nyckeln till framgång när jag kör med passagerare i innerstaden.
Sista dagen på linjeutbildning: Ledbuss linje 3 och 4
Så var det dags för den sista dagen på linjeutbildningen. Knappt två veckor efter att jag klarade körkortet har jag lärt mig 12 linjer och fem olika busstyper. Och idag fick jag dessutom den åtråvärda stämpeln...
Idag var det så dags för den tredje ledvagnstypen: MAN:en. MAN är ett tyskt bolag som bygger lastbilar och bussar. MAN-ledvagnen på Söderhallen (de har 15 st) är något kortare än motsvarande volvo-vagn, och något smalare. Det gör att den är relativt smidig som buss betraktad.
Förarmiljön är mer spartansk än i Volvon, samtdigt har den sina poänger. Framför mig sitter en normalstor hastighetsmätare med färdskrivare. Bredvid denna mätare finns en display som visar olika symboler, i monochrome. Förarmiljön står designmässigt i kontrast till den senaste Volvo-bussen, som är som ett stilfullt tivoli. Designfilosofin i MAN:en verkar vara - less is more och de har lagt ner stor möda på att bara visa den information som chauffören behöver i varje given situation. Exempelvis saknar den manometerinstrumenten, men det går att få fram informationen genom att klicka sig fram. Det gör även att du får ännu mer information om bromsarna än vad de traditionella mätarna kan göra. Säkert har Volvon en liknande funktion någonstans, men med sina tre skärmar blir den genast mycket mer komplicerad. Less is more, om jag vill veta mer får jag fråga efter det...
Jag tar vid ratten vid Slussen och kör som en trea till Karolinska sjukhuset. På Hantverkargatan plockar jag upp mina första resenärer och de åker med till Fridhemsplan. Därefter går folk på och av hela tiden. Jag får titta ordentligt på biljetterna, men resenärerna håller upp dem på många olika sätt:
* Upp och ner
* Snett
* Rakt framför mig i 0.1 sekunder
* Nedanför grinden
Trösten är att det är deras ansvar att ha en giltig biljett när de kliver ombord...
Kommer fram till Karolinska Sjukhuset och svänger in på hållplatsen. Släpper av och byter förare. Första turen med passagerare är över. Puh, det var kul. Åker med M tillbaka mot Södersjukhuset och han kör mycket bra och säkert...
Efter lunch hoppar jag på bussen på Gullmarsplan och vi kör en fyra. Jag får köra hem den och plockar upp passagerare. Många SMS-biljetter. Svårt att se, men det gick. En tjej som klev ombord sa "Nu ska jag bara beställa en biljett" och så stod hon och sms:ade. Till slut sa jag åt henne att gå bak och komma tillbaka fram när hon fått biljetten, och visa upp den. Det gjorde hon också... Senare fick jag reda på att hon egentligen skulle ha biljetten klar, men lite flexibel måste man väl vara...
Jag fick bra omdöme på körningen. Körde lugnt och försiktigt. Det enda som min kompis M kritiserade och som instruktören instämde i var att jag bromsade 5 ggr innan jag stannade vid skylten. Ska köra fram mer flytande mot skylten och sedan bromsa. Ska försöka tänka på det.
MAN:en var en trevlig upplevelse - inte alls så tråkig som jag av någon anledning fått för mig. Sköna bromsar. Fin inredning. Genomtänkt förarmiljödesign.
Tillbaka på Söderhallen sa jag adjö till instruktörerna. Nu är jag släppt, och jobbar i buss-km-produktionen. Imorgon blir det 2:an, 3:an och avslut med 74:an. Goda utsikter att bli en bra dag. Och till slut, efter nästan tre månaders utbildning, fick jag kvittera ut den hett efterlängtade stämpeln. Nu börjar nästa steg i lärresan...
Bildtext: En antik artefakt - den tillfälliga lösningen från 1970-talet - placerad på en lykta i Björkhagen... I användning 2007-08-07...
Idag var det så dags för den tredje ledvagnstypen: MAN:en. MAN är ett tyskt bolag som bygger lastbilar och bussar. MAN-ledvagnen på Söderhallen (de har 15 st) är något kortare än motsvarande volvo-vagn, och något smalare. Det gör att den är relativt smidig som buss betraktad.
Förarmiljön är mer spartansk än i Volvon, samtdigt har den sina poänger. Framför mig sitter en normalstor hastighetsmätare med färdskrivare. Bredvid denna mätare finns en display som visar olika symboler, i monochrome. Förarmiljön står designmässigt i kontrast till den senaste Volvo-bussen, som är som ett stilfullt tivoli. Designfilosofin i MAN:en verkar vara - less is more och de har lagt ner stor möda på att bara visa den information som chauffören behöver i varje given situation. Exempelvis saknar den manometerinstrumenten, men det går att få fram informationen genom att klicka sig fram. Det gör även att du får ännu mer information om bromsarna än vad de traditionella mätarna kan göra. Säkert har Volvon en liknande funktion någonstans, men med sina tre skärmar blir den genast mycket mer komplicerad. Less is more, om jag vill veta mer får jag fråga efter det...
Jag tar vid ratten vid Slussen och kör som en trea till Karolinska sjukhuset. På Hantverkargatan plockar jag upp mina första resenärer och de åker med till Fridhemsplan. Därefter går folk på och av hela tiden. Jag får titta ordentligt på biljetterna, men resenärerna håller upp dem på många olika sätt:
* Upp och ner
* Snett
* Rakt framför mig i 0.1 sekunder
* Nedanför grinden
Trösten är att det är deras ansvar att ha en giltig biljett när de kliver ombord...
Kommer fram till Karolinska Sjukhuset och svänger in på hållplatsen. Släpper av och byter förare. Första turen med passagerare är över. Puh, det var kul. Åker med M tillbaka mot Södersjukhuset och han kör mycket bra och säkert...
Efter lunch hoppar jag på bussen på Gullmarsplan och vi kör en fyra. Jag får köra hem den och plockar upp passagerare. Många SMS-biljetter. Svårt att se, men det gick. En tjej som klev ombord sa "Nu ska jag bara beställa en biljett" och så stod hon och sms:ade. Till slut sa jag åt henne att gå bak och komma tillbaka fram när hon fått biljetten, och visa upp den. Det gjorde hon också... Senare fick jag reda på att hon egentligen skulle ha biljetten klar, men lite flexibel måste man väl vara...
Jag fick bra omdöme på körningen. Körde lugnt och försiktigt. Det enda som min kompis M kritiserade och som instruktören instämde i var att jag bromsade 5 ggr innan jag stannade vid skylten. Ska köra fram mer flytande mot skylten och sedan bromsa. Ska försöka tänka på det.
MAN:en var en trevlig upplevelse - inte alls så tråkig som jag av någon anledning fått för mig. Sköna bromsar. Fin inredning. Genomtänkt förarmiljödesign.
Tillbaka på Söderhallen sa jag adjö till instruktörerna. Nu är jag släppt, och jobbar i buss-km-produktionen. Imorgon blir det 2:an, 3:an och avslut med 74:an. Goda utsikter att bli en bra dag. Och till slut, efter nästan tre månaders utbildning, fick jag kvittera ut den hett efterlängtade stämpeln. Nu börjar nästa steg i lärresan...
Bildtext: En antik artefakt - den tillfälliga lösningen från 1970-talet - placerad på en lykta i Björkhagen... I användning 2007-08-07...
Några erfarenheter av ledvagnskörning - 4:an, 3:an och 2:an
När jag berättat att jag ska köra i Stockholms innerstad är det många som undrat lite över ledvagnarna. De är stora och långa, är det inte supersvårt att köra dessa i stadstrafik? Jag har sagt att busschaufförer säger att det faktiskt är ganska smidigt med ledvagnar, eftersom axel-avståndet är kortare än på en normal-vagn (5 m mot 6 m). Samtidigt har jag själv imponerats av förarna när de svänger in på Smålandsgatan mot Norrmalmstorg med en ledvagn. Efter att ha klarat av den sista av kortvagnslinjerna, 74:an, var det så dags för ledbuss. Det var alltså inte utan fjärilar i magen som jag i torsdags kom till Söderhallen och förväntansfullt satte mig för att vänta på kommande aktiviteter.
Söderhallen har 50 stycken ledvagnar, fördelat på första generationen Volvo med biogas från 2004, MAN med biogas från 2005 och Volvo från 2005. Den andra generationens Volvo, som visas i föregående inlägg, är från 2006/2007. Första dagen ägnades helt åt den nya Volvon, 7500. Den kostar 3,8 miljoner i inköp och har en totalvikt på 28 ton. Instruktören körde ut den ur hallen och därefter fick jag sätta mig och ställa in speglar och stol. Instrumenteringen är mycket smäcker, men samtidigt väldigt olik tidigare stadsbussar. Den påminner mer om en turistbuss, med en massa olika knappar för allt.
Bildtext 1: Instrumentbrädan med färddator.
Bild 2: Ratten omges av två vingar. Inga knappar finns placerade till vänster, där knappar traditionellt brukar vara placerade för öppning av dörrar. Märk klistermärke med varning för höjd. Bussen är 3,4 m och enl. lag ska det då finnas en lapp som informerar föraren om detta. Bredden är 2,55.
Bild 3: Vänster vinge. Inställningar för klimat och ljus. Bussen har farthållare som styrs med blinkers-reglaget. Bredvid instrumentbrädan är stereo och den digitala färdskrivaren placerade.
Bild 4: Höger vinge - Här styrs växelvalet (R, N och D). Växellådan har 6-växlar. Här finns även knappar för att kontrollera dörrarna. Den med plast övertäckta saken som är monterad till höger är ACCESS-systemets läsare. Access är det nya biljettsystem som kommer att introduceras vid nyår, som ersättning till den tillfälliga lösning i form av stämpel som SL använt sedan 70-talet.
Stolen går att ställa in som alla andra stolar. Det som är nytt med den här bussen är att jag genom att trycka på en pedal kan justera inte bara ratten utan även vingarna som omger den. Jag hittar en bra körställning och eftersom det är första gången för mig, får jag äran att köra det första varvet. Instruktören säger att när "bälgen" är vid hindret ska jag svänga. Detta är en skillnad mot kortbussarna där man ska svänga när bakre axeln är vid hindret. Dessutom får jag rådet att vara ungefär 50 cm från hindret, för att släpet ska följa med så bra som möjligt. Första svängen är lite obehaglig, innan jag vet hur bussen beter sig, men det visar sig att släpet följer snällt i första delens spår. Bussen är av pusher-typ - vilket innebär att den skjuter på med bakdelen istället för att bakdelen dras med. Detta gör att bakersta axeln är fast och därmed beter sig bussen ungefär som en normalbuss. Den går ut ungefär 50 cm vid fullt rattutslag, inte 1,50 m som bussar med svängande bakaxel tenderar att göra.
Kör ett varv runt gården och svänger. Får därefter backa och det var svårt. Små rattrörelser i kombination med att det är fördröjning innan något händer med släpet gör det lite frustrerande. Viker för mycket så att backbromsarna slår till. Kör fram genom att hålla in knappen för vikbroms, annars hade inte bussen rört sig en meter. Försöker några gånger till, men det går inte så bra - även om jag förstår mer och mer om hur bussen beter sig. Instruktören säger att backning inte så vanligt, så vi kan börja köra. Kör ner runt kvarteret. Måste ta ut första högersvängen lite, men svänger när klacken är vid bälgen och då går släpet fritt från trottoaren. Vänster i nästa korsning, inga problem. Likaledes i resterande korsningar. Drar sedan iväg mot 4:ans starthållplats - Gullmarsplan.
Instruktören säger att det går bra och frågar mig om jag vet varför. Hon säger att det går bra för att jag kör så lugnt. Kommer fram till Gullmarsplan och svänger runt. Får reda på att vi har toaletter som delas med Veolia. Kör sedan 4:ans linje. Inga direkta svårigheter, det är en relativt rak linje med få svängar och tipset att svänga när bälgen är vid hindret fungerar utmärkt. Bussen känns faktiskt kortare, även om den är längre - går att smita in på en gata och sedan bara ta det lugnt så att släpet följer med. Vid Fridhemsplan går bussen över en gata och stannar på motsatt sida, men det går bra. Vid S:t Eriksplan är det en korsning där jag måste vara uppmärksam på cyklister, samt ta ut svängen. Även det går bra. Går sedan in i bussfil och kör rakt fram på Odengatan ända upp till Valhallavägen, där jag tar höger. Kör bort nästan till slutet av den gatan innan jag svänger upp till höger. "Perfekt", säger instruktören när jag stannar vid en hållplats som ligger direkt efter svängen. "Hade inte kunnat göra det bättre själv".
Startar från hållplatsen och svänger sedan in på Karlavägen vid Garnisonen. Ändhållplats. Första turen gick bra. Efter lunch kör vi 3:an och det går också bra även om jag kommer för nära några skyltar med släpet. Vänstersvängar är inga problem där går det att köra som med en vanlig buss, det är vid högersvängar jag ska köra med bälgen som riktmärke.
Igår var jag ute med en äldre variant av samma modell och den var lite svårare, men inte på grund av längden - utan snarare pga av att bromsen tog mycket senare. Nästan så att jag funderade på varför det var så, eller om det var onormalt. Förövrigt en helt okej körupplevelse. Lite enklare inredning, inte lika innovativ. För dem som åker en kortare sträcka, vilket är syftet med dessa bussar, är det säkert helt okej. Vi körde bussen på linje 2 och linje 3. Jag körde på hemvägen, vilket innebar att jag fick göra högersvängen vid S:t Eriksplan - in på Odengatan (linje 3). Det gick bra och av en händelse satt min andre instruktör som förare i en av de nya Volvobussarna som vi mötte. Han hälsade och applåderade. Jag hälsade allt vad jag kunde.
På måndag är det sista linjeutbildningsdagen - sedan släpper linjeutbildningen mig och det är dags för handledda tjänster. Måndagen kommer ägnas åt den tredje ledvagnstypen - MAN. Ska även försöka repetera 53:an, det är väl den linje jag har minst pejl på just nu. Fast då ställer vi nog ledvagnen på Söderhallen...
Söderhallen har 50 stycken ledvagnar, fördelat på första generationen Volvo med biogas från 2004, MAN med biogas från 2005 och Volvo från 2005. Den andra generationens Volvo, som visas i föregående inlägg, är från 2006/2007. Första dagen ägnades helt åt den nya Volvon, 7500. Den kostar 3,8 miljoner i inköp och har en totalvikt på 28 ton. Instruktören körde ut den ur hallen och därefter fick jag sätta mig och ställa in speglar och stol. Instrumenteringen är mycket smäcker, men samtidigt väldigt olik tidigare stadsbussar. Den påminner mer om en turistbuss, med en massa olika knappar för allt.
Bildtext 1: Instrumentbrädan med färddator.
Bild 2: Ratten omges av två vingar. Inga knappar finns placerade till vänster, där knappar traditionellt brukar vara placerade för öppning av dörrar. Märk klistermärke med varning för höjd. Bussen är 3,4 m och enl. lag ska det då finnas en lapp som informerar föraren om detta. Bredden är 2,55.
Bild 3: Vänster vinge. Inställningar för klimat och ljus. Bussen har farthållare som styrs med blinkers-reglaget. Bredvid instrumentbrädan är stereo och den digitala färdskrivaren placerade.
Bild 4: Höger vinge - Här styrs växelvalet (R, N och D). Växellådan har 6-växlar. Här finns även knappar för att kontrollera dörrarna. Den med plast övertäckta saken som är monterad till höger är ACCESS-systemets läsare. Access är det nya biljettsystem som kommer att introduceras vid nyår, som ersättning till den tillfälliga lösning i form av stämpel som SL använt sedan 70-talet.
Stolen går att ställa in som alla andra stolar. Det som är nytt med den här bussen är att jag genom att trycka på en pedal kan justera inte bara ratten utan även vingarna som omger den. Jag hittar en bra körställning och eftersom det är första gången för mig, får jag äran att köra det första varvet. Instruktören säger att när "bälgen" är vid hindret ska jag svänga. Detta är en skillnad mot kortbussarna där man ska svänga när bakre axeln är vid hindret. Dessutom får jag rådet att vara ungefär 50 cm från hindret, för att släpet ska följa med så bra som möjligt. Första svängen är lite obehaglig, innan jag vet hur bussen beter sig, men det visar sig att släpet följer snällt i första delens spår. Bussen är av pusher-typ - vilket innebär att den skjuter på med bakdelen istället för att bakdelen dras med. Detta gör att bakersta axeln är fast och därmed beter sig bussen ungefär som en normalbuss. Den går ut ungefär 50 cm vid fullt rattutslag, inte 1,50 m som bussar med svängande bakaxel tenderar att göra.
Kör ett varv runt gården och svänger. Får därefter backa och det var svårt. Små rattrörelser i kombination med att det är fördröjning innan något händer med släpet gör det lite frustrerande. Viker för mycket så att backbromsarna slår till. Kör fram genom att hålla in knappen för vikbroms, annars hade inte bussen rört sig en meter. Försöker några gånger till, men det går inte så bra - även om jag förstår mer och mer om hur bussen beter sig. Instruktören säger att backning inte så vanligt, så vi kan börja köra. Kör ner runt kvarteret. Måste ta ut första högersvängen lite, men svänger när klacken är vid bälgen och då går släpet fritt från trottoaren. Vänster i nästa korsning, inga problem. Likaledes i resterande korsningar. Drar sedan iväg mot 4:ans starthållplats - Gullmarsplan.
Instruktören säger att det går bra och frågar mig om jag vet varför. Hon säger att det går bra för att jag kör så lugnt. Kommer fram till Gullmarsplan och svänger runt. Får reda på att vi har toaletter som delas med Veolia. Kör sedan 4:ans linje. Inga direkta svårigheter, det är en relativt rak linje med få svängar och tipset att svänga när bälgen är vid hindret fungerar utmärkt. Bussen känns faktiskt kortare, även om den är längre - går att smita in på en gata och sedan bara ta det lugnt så att släpet följer med. Vid Fridhemsplan går bussen över en gata och stannar på motsatt sida, men det går bra. Vid S:t Eriksplan är det en korsning där jag måste vara uppmärksam på cyklister, samt ta ut svängen. Även det går bra. Går sedan in i bussfil och kör rakt fram på Odengatan ända upp till Valhallavägen, där jag tar höger. Kör bort nästan till slutet av den gatan innan jag svänger upp till höger. "Perfekt", säger instruktören när jag stannar vid en hållplats som ligger direkt efter svängen. "Hade inte kunnat göra det bättre själv".
Startar från hållplatsen och svänger sedan in på Karlavägen vid Garnisonen. Ändhållplats. Första turen gick bra. Efter lunch kör vi 3:an och det går också bra även om jag kommer för nära några skyltar med släpet. Vänstersvängar är inga problem där går det att köra som med en vanlig buss, det är vid högersvängar jag ska köra med bälgen som riktmärke.
Igår var jag ute med en äldre variant av samma modell och den var lite svårare, men inte på grund av längden - utan snarare pga av att bromsen tog mycket senare. Nästan så att jag funderade på varför det var så, eller om det var onormalt. Förövrigt en helt okej körupplevelse. Lite enklare inredning, inte lika innovativ. För dem som åker en kortare sträcka, vilket är syftet med dessa bussar, är det säkert helt okej. Vi körde bussen på linje 2 och linje 3. Jag körde på hemvägen, vilket innebar att jag fick göra högersvängen vid S:t Eriksplan - in på Odengatan (linje 3). Det gick bra och av en händelse satt min andre instruktör som förare i en av de nya Volvobussarna som vi mötte. Han hälsade och applåderade. Jag hälsade allt vad jag kunde.
På måndag är det sista linjeutbildningsdagen - sedan släpper linjeutbildningen mig och det är dags för handledda tjänster. Måndagen kommer ägnas åt den tredje ledvagnstypen - MAN. Ska även försöka repetera 53:an, det är väl den linje jag har minst pejl på just nu. Fast då ställer vi nog ledvagnen på Söderhallen...
7029 - 18,10 m lång, hör min ledvagnssång
Igår fick jag för första gången i mitt liv köra ledvagn. Ledvagnar är längre än normalvagnarna - eller kortvagnarna som de även kallas. Den buss jag körde igår är av en modell som kan beskrivas som flaggskeppet på Söderhallen, nämligen en av de nya Volvo B9:orna med inv. nr. 7029. En mer utförlig rapport kommer senare, men jag lägger ut en bild på bussen så länge. Sammanfattningsvis var det väldigt roligt att köra ledbuss. Stort, långt och trångt. Men härligt, häftigt och roligt. Biogas.
Bara för att jag skrev om det igår kan det vara värt att notera att många busschaufförer inte gillar denna nya modell. De tycker den är fin och skön att sitta i men klagar på att det inte går att köra mjukt med den. Och den är så avancerad att den inbland själv bestämmer sig för att inte starta - eller att sätta igång varningsblinkers. Självständig buss... eller kanske en buss i puberteten. Som designintresserad måste jag ändå säga att jag gillar bussen - alltifrån exteriör till interiör. Det är en otroligt fin buss med många innovativa lösningar. Får anledning att återkomma till detta i senare inlägg... Idag ska jag köra en äldre ledvagn - som är två år gammal... Hör någon att jag klagar? Ser ni mitt leende på läpparna? Tro mig - det finns där... För att parfrasera Galenskaparna och deras truck driving song från Macken: Lyssna till min ledvagnssång, 18 och 10 meter lång...
Bildtext: Ett flaggskepp har parkerat på Söderhallens gård efter avslutad körning. Redo för nya utmaningar.
Bara för att jag skrev om det igår kan det vara värt att notera att många busschaufförer inte gillar denna nya modell. De tycker den är fin och skön att sitta i men klagar på att det inte går att köra mjukt med den. Och den är så avancerad att den inbland själv bestämmer sig för att inte starta - eller att sätta igång varningsblinkers. Självständig buss... eller kanske en buss i puberteten. Som designintresserad måste jag ändå säga att jag gillar bussen - alltifrån exteriör till interiör. Det är en otroligt fin buss med många innovativa lösningar. Får anledning att återkomma till detta i senare inlägg... Idag ska jag köra en äldre ledvagn - som är två år gammal... Hör någon att jag klagar? Ser ni mitt leende på läpparna? Tro mig - det finns där... För att parfrasera Galenskaparna och deras truck driving song från Macken: Lyssna till min ledvagnssång, 18 och 10 meter lång...
Bildtext: Ett flaggskepp har parkerat på Söderhallens gård efter avslutad körning. Redo för nya utmaningar.
"Nya bussar är alltid bättre" eller mythålslagning
I detta inlägg tänkte jag reflektera lite över en väldigt speciell aspekt av mitt busslärande - nämligen förutfattade meningar och hävning av dessa. När jag pratat med chaufförer har jag ofta noterat att de varit förtjusta i de gamla bussarna som de har, de nya har ofta kritiserats på olika sätt. Exempelvis på Lidingö när Scania 111 ersattes av Scania 112 klagade chaufförerna på att de var dåliga, att sikten var sämre (detta var runt 1984). För passagerarna var det en klar förbättring och jag minns känslan de gånger jag fick stiga på en av de nya bussarna vid Ropsten, istället för de gamla. Som 10-åring kunde jag inte riktigt förstå chaufförernas poäng, men jag noterade vad de sa.
Idag, 23 år senare, hör jag samma tongångar - de gamla bussarna (som är 13 år nyare än de nya bussarna som de pratade om 1984) är bättre än de nya som har kommit. Nu handlar det om Scania 113 och Scania OmniCity. OmniCity, som är förhållandevis modern, sågades av många förare på Busslink-skolan som stötig - och en buss ovärdig Scania. En instruktör sa att "Om Scania fått bygga bussen som de ville, och inte som politkerna önskade, hade de aldrig byggt den så". Det handlar om att bussen har lågt golv i hela sin längd, vilket gör den handikapp-anpassad på bekostnad av komfort. I sak ett mycket bra beslut, men i praktiken blir det problem att få plats med fjärdringen. Dessutom håller den, enligt många förare, dålig i kvalitet.
Som naiv, nybakad och nytänkande bussförare tänkte jag slå hål på myten. En modern buss måste ju vara bättre än en gammal - utvecklingen går framåt. Landvinningarna leder till snyggare bussar, snyggare bussar är roligare att köra och går bättre. Efter en vecka på ett garage i bussbranschen måste jag dock inse att jag är överbevisad. Scania OmniCity (SL kallar dem H19) är en sämre buss än Scania 113 (H18E där E står för etanol). Min subjektiva bedömning är att:
* H18E är skönare att köra - den är mjukare i bromspedalen - det går att bromsa mjukare. H19 är lite stötigare, i varje fall de examplar jag har kört från 1999.
* Sikten är bättre i H18E - vindrutan är större. Samtidigt sitter man rätt bra i H19 - förarplatsen är mer ombonad och det ger en ökad trivsel. Men det är ändå fördel H18E. Jag blir tröttare i en H19 än i en H18E.
* Dörrarna är bättre på H18E. H19 har långsammare öppning.
Min poäng i det här inlägget är dock inte att den ena bussen är bättre än den andra - även om det är intressant. Snarare är poängen att jag börjar förstå busschafförerna när de säger att den gamla bussen är bättre än den nya. Det kan vara att busschaufförer är konservativa, men jag har faktiskt gjort ett seriöst försök att inte vara konservativ. Ändå vinner den gamla bussen - även om det handlar om detaljer. Fast detaljer är ju viktiga när man spenderar åtta timmar per dag bakom ratten... Vikitgare är kanske vad det säger om produktutvecklingen. Min teori, som grundar sig på samtal med förare, är att H18 bygger på H17 som bygger på H16 - som var den buss som kom 1984. Första versionen var inte bra, men Scania lyckades genom små förbättringar förfina produkten. OmniCity var ett nytt koncept där nya lösningar provades. De byggde en buss på ett helt nytt sätt och lyckades inte helt. Däremot är den högbyggda varianten mycket populär - Scania OmniLink. Senare versioner av OmniCity har blivit bättre, men det är nog ingen tillfällighet att Söderhallen bara har 10 vagnar. Det tar tid att revolutionera - den dagen när bussförarna pratar nostalgiskt om H19 kommer säkert... eller kanske inte... Den här myten kan jag inte slå hål på just nu varje fall. Eller också är H19 undantaget som bekräftar regeln.
Idag, 23 år senare, hör jag samma tongångar - de gamla bussarna (som är 13 år nyare än de nya bussarna som de pratade om 1984) är bättre än de nya som har kommit. Nu handlar det om Scania 113 och Scania OmniCity. OmniCity, som är förhållandevis modern, sågades av många förare på Busslink-skolan som stötig - och en buss ovärdig Scania. En instruktör sa att "Om Scania fått bygga bussen som de ville, och inte som politkerna önskade, hade de aldrig byggt den så". Det handlar om att bussen har lågt golv i hela sin längd, vilket gör den handikapp-anpassad på bekostnad av komfort. I sak ett mycket bra beslut, men i praktiken blir det problem att få plats med fjärdringen. Dessutom håller den, enligt många förare, dålig i kvalitet.
Som naiv, nybakad och nytänkande bussförare tänkte jag slå hål på myten. En modern buss måste ju vara bättre än en gammal - utvecklingen går framåt. Landvinningarna leder till snyggare bussar, snyggare bussar är roligare att köra och går bättre. Efter en vecka på ett garage i bussbranschen måste jag dock inse att jag är överbevisad. Scania OmniCity (SL kallar dem H19) är en sämre buss än Scania 113 (H18E där E står för etanol). Min subjektiva bedömning är att:
* H18E är skönare att köra - den är mjukare i bromspedalen - det går att bromsa mjukare. H19 är lite stötigare, i varje fall de examplar jag har kört från 1999.
* Sikten är bättre i H18E - vindrutan är större. Samtidigt sitter man rätt bra i H19 - förarplatsen är mer ombonad och det ger en ökad trivsel. Men det är ändå fördel H18E. Jag blir tröttare i en H19 än i en H18E.
* Dörrarna är bättre på H18E. H19 har långsammare öppning.
Min poäng i det här inlägget är dock inte att den ena bussen är bättre än den andra - även om det är intressant. Snarare är poängen att jag börjar förstå busschafförerna när de säger att den gamla bussen är bättre än den nya. Det kan vara att busschaufförer är konservativa, men jag har faktiskt gjort ett seriöst försök att inte vara konservativ. Ändå vinner den gamla bussen - även om det handlar om detaljer. Fast detaljer är ju viktiga när man spenderar åtta timmar per dag bakom ratten... Vikitgare är kanske vad det säger om produktutvecklingen. Min teori, som grundar sig på samtal med förare, är att H18 bygger på H17 som bygger på H16 - som var den buss som kom 1984. Första versionen var inte bra, men Scania lyckades genom små förbättringar förfina produkten. OmniCity var ett nytt koncept där nya lösningar provades. De byggde en buss på ett helt nytt sätt och lyckades inte helt. Däremot är den högbyggda varianten mycket populär - Scania OmniLink. Senare versioner av OmniCity har blivit bättre, men det är nog ingen tillfällighet att Söderhallen bara har 10 vagnar. Det tar tid att revolutionera - den dagen när bussförarna pratar nostalgiskt om H19 kommer säkert... eller kanske inte... Den här myten kan jag inte slå hål på just nu varje fall. Eller också är H19 undantaget som bekräftar regeln.
Min första felrapport
Inv. nr 5014 fick vi efter lunch igår efter att ha kört linje 43 och 44 på morgonen. Jag skulle ta ut bussen och började med att ställa in stolen och speglarna. Plockade ur luftslangen och startade motorn. Arbetstrycket var riktigt lågt i ena kretsen - två bar och fyra i den andra (lagkravet är mellan 6-8 bar arbetstryck). Hur vi än varvade steg inte trycket. Så instruktören kopplade in luftslangen igen. Trycket steg till 6-7 bar och vi rullade ur hallen. När vi stannade utanför portarna hade trycket sjunkit två bar. Vi försökte få upp det igen genom att öka tomgångsvarvet men det gick det knappt över sex, snarare var nålarna lite under. Instruktören och jag pratade om det lite och jag sa att jag inte ville köra med så lågt tryck, så vi ställde vagnen. "Trycket sjönk två bar på 50 meter" och "trycket går ej över 6 bar" blev felrapporten. Kanske gränsfall, men nej... inget att tveka på.
Höll utkik efter bussen idag i hallen men såg den inte. Sedan gick jag förbi verkstaden och där stod den - med öppen motorlucka. De verkade jobba med kompressorn, så helt klart tog de anmälan på allvar. Och det kändes bra...
Höll utkik efter bussen idag i hallen men såg den inte. Sedan gick jag förbi verkstaden och där stod den - med öppen motorlucka. De verkade jobba med kompressorn, så helt klart tog de anmälan på allvar. Och det kändes bra...
...43, 44 och 59 samt 2:an
Tisdag. Linjeutbildningen fortsatte med linje 43, 44, 59 och 2. Tvåan åkte jag med ikväll Slussen mot Sofia och vändning vid Sveaplan. Givande att åka, trevliga chaufförer igen. Idag körde jag även övning på linje 43, 44 och 59 - så snart hoppas jag få utbildning på ledvagnarnarna - dessa biogasgiganter - 28 tons totalvikt, 18 m och mellan 2,50 och 2,55 breda.
43:an och 44:an
M körde tom ut till Tanto oc därefter hela vägen till Ruddammen. Det gick bra, inga som helst problem och jag fick handleda lite, precis som igår. I Ruddammen skyltade vi om och blev en 44:a. På Karlaplan ska man komma ihåg att svänga ett helt varv i rondellen och stanna vid första hållplatsen på väg mot Djurgården och den andra på väg mot Ruddammen.
43:an på väg tillbaka mot Tanto går inte samma väg som på utvägen. Man svänger in så att man kommer in på Döbelnsgatan efter Jarlaplan. Ett problem som jag hade var vid Jakobsgatan, där jag svängde lite för tidigt -för att inte gå på husväggen. Resultatet blev att jag trottoarklättrade. Lösning - ta ut svängen lite mer... Annars är 43:an en rolig linje - inget anmärkningsvärt - bara rätt ok... Efter Riksdagshuset går den som 55:an ändå upp till Södra Station, varefter den svänger höger istället för vänster.
59:an
Efter lunch var det så dags för 59:an. Den utgår från samma kvarter som 76:an - vilket visade sig vara det kvarter där Orionteatern ligger. Orionteatern besökte jag för en massa år sedan och såg Cosi Fan Tutti i barnversion - vilket innebar att karaktärerna var möss. En minnesvärd föreställning. Efter Slussen går linjen som 53:an fram till innan Klarabergsviadukten där den svänger upp som 47:an. Vid Sergelstorg svänger linjen ner på Sveavägen - ända ner till Sveaplan där man håller mot E4N och därefter höger på en lokalgata. Efter några hundra meter, efter Haga norra, kommer man så fram till en sväng under motorvägen. Vi ser Karolinska på vänstersida.
Läxa - 2:an
Åkte med 2:an från Slussen till Sofia t/r. Föraren hade tagit körkort för en månad sedan och trivdes bra med jobbet. Avbyte vid Slussen på återvägen, så jag fortsatte med en ny förare. Tvåan går som 55:an efter Slussen och ända fram till Stureplan.Därefter fortsätter den Birger Jarlsgatan upp och svänger in mot Jarlaplan som en 43. Fast till skillnad mot 43:an svänger den vänster på Odengatan ner mot Odenplan. Efter Odenplan - direkt - svänger man direkt mot höger - så långt vägen går. Innan en åtvändsgränd tar vi åt höger. Därefter vänster. In på en lokalgata som går parallellt med Sveavägen.
En inte alltför svår linje, om man har koll på hur andra linjer går ska det nog inte vara några större problem.
43:an och 44:an
M körde tom ut till Tanto oc därefter hela vägen till Ruddammen. Det gick bra, inga som helst problem och jag fick handleda lite, precis som igår. I Ruddammen skyltade vi om och blev en 44:a. På Karlaplan ska man komma ihåg att svänga ett helt varv i rondellen och stanna vid första hållplatsen på väg mot Djurgården och den andra på väg mot Ruddammen.
43:an på väg tillbaka mot Tanto går inte samma väg som på utvägen. Man svänger in så att man kommer in på Döbelnsgatan efter Jarlaplan. Ett problem som jag hade var vid Jakobsgatan, där jag svängde lite för tidigt -för att inte gå på husväggen. Resultatet blev att jag trottoarklättrade. Lösning - ta ut svängen lite mer... Annars är 43:an en rolig linje - inget anmärkningsvärt - bara rätt ok... Efter Riksdagshuset går den som 55:an ändå upp till Södra Station, varefter den svänger höger istället för vänster.
59:an
Efter lunch var det så dags för 59:an. Den utgår från samma kvarter som 76:an - vilket visade sig vara det kvarter där Orionteatern ligger. Orionteatern besökte jag för en massa år sedan och såg Cosi Fan Tutti i barnversion - vilket innebar att karaktärerna var möss. En minnesvärd föreställning. Efter Slussen går linjen som 53:an fram till innan Klarabergsviadukten där den svänger upp som 47:an. Vid Sergelstorg svänger linjen ner på Sveavägen - ända ner till Sveaplan där man håller mot E4N och därefter höger på en lokalgata. Efter några hundra meter, efter Haga norra, kommer man så fram till en sväng under motorvägen. Vi ser Karolinska på vänstersida.
Läxa - 2:an
Åkte med 2:an från Slussen till Sofia t/r. Föraren hade tagit körkort för en månad sedan och trivdes bra med jobbet. Avbyte vid Slussen på återvägen, så jag fortsatte med en ny förare. Tvåan går som 55:an efter Slussen och ända fram till Stureplan.Därefter fortsätter den Birger Jarlsgatan upp och svänger in mot Jarlaplan som en 43. Fast till skillnad mot 43:an svänger den vänster på Odengatan ner mot Odenplan. Efter Odenplan - direkt - svänger man direkt mot höger - så långt vägen går. Innan en åtvändsgränd tar vi åt höger. Därefter vänster. In på en lokalgata som går parallellt med Sveavägen.
En inte alltför svår linje, om man har koll på hur andra linjer går ska det nog inte vara några större problem.
