Att köra på rull: Barkaby - vi möts igen

Efter att ha kört ut från hållplatsen rullar jag vidare på slingan ut mot E18. Svänger vänster vid trafikljusen och accelerar upp till 70 - tar två växlar åt gången - två snabba tryck åt höger. Får rådet att planera långt i förväg och bromsa hårt en gång, hellre än att bromsa hela vägen ner till stopp. Det flyter på och jag känner verkligen hur mjukt bussen går, det är inte bara första gången med en växel jag måste välja själv, utan även första gången med turistbuss.

Kör förbi Barkaby och håller 90. Svänger av och in på en av de slingor som jag minns från uppkörningen - förbi Jakobsberg och in på vägen som leder ner mot Vägverkets förarprovskontor (personbil). Där svänger jag höger, en sväng jag aldrig gjort tidigare. Tar ut svängen och missar en 50-skylt, så jag kör i 30. Det berodde inte på växlingen, utan på att jag inte tittade ordentligt... Kommer fram till en kurva. Instruktören säger:

"Denna sväng är lite lömsk. Dels är den rätt skarp. Dels har den en rak refug. Hur kan man vara så dum att man lägger en rak refug i en sväng". Jag håller med. Tar ut svängen mycket åt höger, får med mig speglar och bakände och accelerar sedan upp till 50. Ser 6766, min gamla övningskörningsbuss i backspegeln och berättar det för instruktrören. Han säger att han känner "gänget på Busslink-skolan", och kommenterar i samma andetag att bussen bakom verkar ha fastnat. När jag svänger vänster i Jakobsberg ser jag den i backspegeln. Accelererar på påfarten efter att ha skapat mig en bild av om det kommer några bilar från vänster. Det är en 70-sträcka. Fortsätter rakt fram, genom några farthinder och nu börjar jag känna mig bekväm med växlingen. Det är en skön känsla att kunna påverka växlarna själv och jag tycker att jag lyckas få ganska bra flyt. Även skön känsla i växelväljaren, jag slår lite hårt ibland, men när jag tar det lugnt går det bra. Stannar vid ett trafikljus och trycker ner kopplingen.

Står i medlut och får rådet att lägga i fyran när jag startar. Gör så och rullar igång. Kör sedan mot E18 och tillbaka till Stockholm. Accelererar upp till 90, genom att föra växelspaken två gånger åt höger. Får tänka om lite - eftersom det går att gasa hela tiden, även när jag väljer växel, vilket jag inte är van vid när det gäller manuellt växlade fordon.

Det rullar på. Sista svängen är väldigt tight, men det går. Svänger in på parkeringen och stannar. Lägger i p-bromsen och slår av motorn. Instruktören undrar hur jag tycker att det gått. Jag säger att jag tyckte det var roligt. Han säger att jag måste bromsa hårdare i början och sedan låta bussen glida till stopp, på så sätt undviker jag onödiga stopp och det är stoppen som kostar pengar. Dessutom får jag rådet att försöka vara mjukare när jag lägger i växel, trycker ner koppling och sätter foten på gaspedalen. Saker jag kan öva på i automatväxlade bussar också, inte kopplingen, men de andra...

Bokar en tid till för övningskörning, vilket jag inte har något emot. Och uppkörning. Barkaby - vi möts igen...

---
Några tankar
Skillnaden mellan automat och manuell har jag tagit upp tidigare i denna blogg och det känns fortfarande som att det är ett virrvarr. Jag har dock blivit lite klokare under dagen - jämfört med automatväxling krävs det mer planering att köra med OptiCruise i manuellt läge. Det krävs planering med alla bussar, men det blev ett extra moment med växlingen. Jag börjar förstå vad folk pratar om när de nämner skillander mellan körstilar med automatväxel och manuell växel, och att olika typer av busstrafik kräver olika växellådor. Båda växellådetyperna har sin charm.

Att ta en sådan här lektion tror jag även har gett mig lite feedback på min körning som jag kommer ta med mig ut i busstrafiken redan i helgen. Jag försöker alltid att köra på rull, men nu fick jag lite andra tips på hur jag skulle kunna upprätthålla rullningen - genom att bromsa hårdare i början och sedan släppa för att därefter bromsa mjukt till stopp.

Vägen mot manuell behörighet har börjat: Opticruise, turistbuss och wow-känsla

"Du vill häva automatvillkoret", säger min instruktör.
"Ja", säger jag
"Okej. För att göra det måste du göra en uppkörning där de kollar två saker: Hur du växlar och hur du bromsar. Säkerhetskontroll och allt annat gäller sedan tidigare, men vi har märkt att många som kör automatväxlade bussar bromsar hela tiden till stopp och det går inte när man kör manuellt växlad buss."

Funderar lite på det och går sedan ut till bussen, en Scania Irizar - 12.20 meter lång, 3,7 meter hög. Det är en sju år gammal buss. Jag går in i bussen och instruktören kör ut bussen från parkeringen. Han säger "Jag kör först, så får du se hur man gör". Han svänger höger och sedan höger igen, ut på E18. Svänger av och in på en slinga. Han berättar att bussen har en växellåda som är halvautomatisk, Scania OptiCruise. Växlingen sker genom att man trycker växel-spaken mot höger för uppväxling och mot vänster för att växla ner. Bussen har en kopplingspedal som används vid start och vid stopp. Framför föraren finns en display som visar växelläge (automat eller manuell) samt vald växel.

Han svänger in på en parking och frågar mig:
"Hur gör jag för att svänga här?"
"Utnyttjar överhänget", säger jag.
"Det är jättelångt överhäng på den här, 3,20 meter. Hur långt fram kan jag gå innan jag ska svänga", säger han.

Jag tittar lite och bedömer att han måste börja svänga. "Nu", säger jag och han stannar bussen. Öppnar dörren och vi går ut. Han säger att när kanten är i mitten av rutan, då kan man börja svänga - då går den fritt ". Jag tittar och konstaterar att den ser ut att vara rätt så mycket i mitten...

Jag tar plats bakom ratten. Behöver inte ställa in någonting, allt är inställt som det ska. P-bromsen måste vara i för att dörrarna ska kunna stängas. På Scania-vis är det en vipp-knapp med rött för att stänga och svart för att öppna, vilket är första gången jag ser. Han visar mig hur växel-lådan fungerar. Dra ner spaken för att välja läge, manuell eller automat. Därefter ner med kopplingen och i med tvåan. Den har åtta växlar, men tvåan är bra för att starta med - om det inte är medlut - då fungerar fyran. Upp med kopplingen och bussen går framåt. Upp med kopplingen helt och jag kryper fram utan gas. Svänger vänster och sedan ut höger höger. Det känns bra. Långsamt långsamt för att vänja mig vid bussen, storleken, längden, höjden. Ut på 50 sträcka. Svänger höger. Upp för backe - 2300 varv innan jag växlar upp. Stannar vid hållplats, vid 500 varv ner med kopplingen och låt bussen glida innan jag stoppar den med lätt broms.

Wow - vilken buss. Wow - vilken känsla.  Vägen mot manuell behörighet har börjat... Wow.

I kompetensutvecklingens tecken: tankar om att häva automatvillkoret i D-behörigheten

Jag har egentigen hela tiden - sedan uppkörningen i juli förra året - funderat över möjligheten att häva automatvillkoret, eftersom de flesta turistbussar idag är manuellt växlade (även om många har halvautomatiska lådor).  Även om jag trivs ypperligt med att köra innerstadstrafik i Stockholm, det är suveränt kul, lockar möjligheten att köra andra typer av bussar, andra sträckor och andra former än det linjetrafiken kan erbjuda. Som ett komplement, inte en ersättning...

När jag ringde Grönlunds i Solna för några veckor sedan hade de tider först idag. Så nu ska jag snart iväg på min första lektion, och känna på hur det är att köra manuellt växlad buss. Detta är vad jag vet just nu:

- Det krävs ett giltigt körkortstillstånd för att häva automatvillkoret
- Det krävs en uppkörning där Vägverket kontrollerar att man kan växla med manuell låda

För övrigt ger jag mig in i ett outforskat landskap, även om jag kan köra buss kan jag ännu inte växla manuellt... Det ska bli spännande. Lärresan fortsätter. Vi fortsätter köra - i kompetensutvecklingens tecken...

Repetition om vikten av uppmärksamhet - Kolla igenom korsningara

Busslink 6828 används numera som uppkörningsbuss på Busslinkskolan. För några dagar sedan fick jag prova den. Det är en Scania 113, med dörrutformningen 2+2+1. En etanolvagn som har rullat sedan 1990. Den skiljer sig lite från andra bussar jag kört, eftersom den hålls i snäppet bättre skick än de andra. Etanol-vagnarna tycker jag är lite piggare än den diesel jag brukar köra. Min förste instruktör var nu tillbaka från semestern. När han mötte mig frågade han vad jag ville öva på. Jag sa: Vänd på lämpligt ställe, vägmärken och den svåra korsningen. Vi begav oss av i riktning mot Barkaby...

Det känns i hela framförandet att bussen är smalare än den andra jag brukar köra. 10 cm. Vi kör E4 norrut, genom Eugenia-tunneln och därefter mot Oslo. "Väck mig i Oslo" säger instruktören, och jag tänker för mig själv att det nog blir svårt att sova hela vägen dit med tanke på att vi måste pausa ibland - i varje fall 45 minuter efter 4,5 timmar. Vi kommer ut på E18 och ska göra en avstickare med ett visst moment - men planerna grusas av att det är vägarbete vid infarten. Kör av en avfart senare och kommer in på en smal väg. Instruktören säger "Vänd på lämpligt ställe" och berättar samtidigt att när inspektören säger så ska jag börja leta lämpliga ställen att vända. Jag bör titta efter 90-graders avfarter. Det fanns en som gick i mer än 90-grader men det kom en bättre lite längre fram. Jag ställer mig parallellt med vägen och instruktören går igenom momentet teoretiskt. Jag ska hålla koll på bakaxeln och en gräskant, samt på analkande trafik.

Låter en bil passera bakom och börjar sedan backa. Jag kan hålla koll på skylten som jag tagit som riktmärke och se om avståndet till den ökar eller minskar. Jag ska tänka på att bakaxeln svänger långsammare än framaxeln - så jag får lägga om tidigare än jag trodde. Backar långsamt och kommer in på grusvägen. Svänger vänster. Tar ut svängen lite för mycket vilket leder till ett ofrivilligt problematiskt läge om jag hade haft ledvagn. Kör ut på E18 och förbi Barkaby. Förbi en korsning med en skylt med lastbil på blå bakgrund. Den gäller all tung trafik, men är bara en rekommendation. I korsningen finns det även en skylt som förbjuder mig från att köra in på gatan, om jag hade haft en lastbil. Nu kör jag istället höger - men bara för att vi skulle mot höger. Kommer in i ett trettio-område vid en skola - så skylten är övertäckt. Svänger höger och jag glömmer bort att det är 30, åker i 40 km/h. Åker förbi Shurgard i Jakobsberg och vid Statoil svänger jag ner mot höger. Svänger vänster i slutet av vägen och stannar vid en busshållplats.

Instruktören går igenom nästa korsning. Det är en mycket speciell konstruktion. Svårigheten ligger inte i svängandet, utan mera i regelföljandet. Vi tar det från början. Om man kommer från Jakobsberg handlar det om en korsning med skylten "Stopp signal". Detta i sin tur innebär att de som inte ska passera trafiksignalen, som ligger efter korsningen, får svänga vänster. Anslutande vägar har väjningsplikt mot all trafik. När det är rött och jag kommer från vänster och ska svänga vänster stannar bilarna vid stopplinjen. Jag kan då glida ut, men om det kommer en bil som inte behöver stanna har jag väjningsplikt mot den också... Och är det rött måste jag stanna innan jag fullföljer svängen, dvs stanna innan trafiksignalen vid övergångsstället. Här har många elever gjort fel - och är det så konstigt att man gör fel. Varför byggs korsningarna så komplicerade? För att få flyt? På andra ställen bygger de rondeller - hade inte det varit en bättre lösning här också?

Vi kör vidare mot den svåra korsningen. Första gången hamnar jag med höger framdäck på trottoaren. Andra gången svänger jag lite tidigare och klarar trottoaren med god mariginal.

På vägen hem mot Hornsberg tar vi vägen via Vällingby och Bromma. Jag har lite problem att hålla uppmärksamheten och missar en hel del skyltar, som jag borde ha sett. Jag tar åt mig av instruktörens kritik och tänker i mitt stilla sinne att jag måste korrigera detta inför uppkörningen. Felet jag gör är att jag inte kollar igenom korsningen tillräckligt mycket innan jag svänger.

Några åtgärder att korrigera
-- Uppsikt - kör långsamt vid korsningar, stanna till innan jag svänger in
-- Hela tiden tänka på hastighetsbegränsningen - vad är det för ngn just nu
-- Ta det lugnt - vinn manöver och tanketid

Förstahjälpen och brand

För att få köra i SL-trafiken måste förarna genomgå förstahjälpen- och brandkurs. För min del ägde de rum i fredags. Det var väldigt givande och jag kommer helt klart att ha nytta av båda kurserna, både som bussförare och privat. Fick prova att släcka en gasolbrand med kolsyresläckare och med skum. I bussarna har vi pulver. Fick även använda en brandfilt och släcka en docka som brann - trodde inte det skulle vara så smidigt.

Nåja, den viktigaste lärdomen från dagen - förutom kunskapen om förstahjälpen och tankeställare gällande brandbekämpning - var att det är viktigare att göra något än att låta bli. Även om jag inte kan få igång ett hjärta som stannat kanske min insats hjälper till att begränsa skador. Även om jag inte kan släcka hela branden, kan min insats med handsläckaren kanske hindra den från att sprida sig innan brandkåren kommer. Helt klart saker som är väl värda att ha i åtanke den dagen olyckan är framme...

Några svängar: stadskörning

Nästa vecka ska jag på introduktionsdag på Söderhallen där jag ska köra efter avklarad uppkörning. Det är ju semestertider nu, så det verkar som att de ville komma igång med introduktionen innan man har kortet i sin hand. Det är ju en osäkerhetsfaktor med uppkörningen, och det oroar mig lite. Inte för att jag inte kan köra buss, för det säger instruktören att jag kan, men att jag ska göra något misstag som leder till ett större misstag som leder till kuggning. Elller att jag ska köra som om jag redan hade D-körkort, för hetsigt, eller för fegt. Men innan uppkörning blir det några svängar till...

Igår körde jag två lektioner. Den andra lektionen ägde rum på eftermiddagen med buss 6812. 6812 är en vanlig stadsbuss med etanolmotor. I lite bättre skick än 6815, som jag körde för några veckor sedan. Morgonens solsken hade övergått i regn. Jag gick bort till bussen och utförde en inre säkerhetskontroll. Allt var okej. Instruktören kom och sa att vi skulle köra inne i stan. Backade ut. Svängde ut på Lindhagensvägen mot höger och sedan upp mot S:t Göransgatan. Instruktören förvarande om en korsning som är svårare än de flesta, och där man måste svänga i precis rätt ögonblick för att klara den. Och gör man exakt rätt har man fem cm tillgodo efter fullgjord sväng. Jag gled fram långsamt och tänkte "nu svänger jag". Fick ta fullt rattutslag. Retur-ratt och glida framåt. Det gick bra. Fick en spontan applåd av instruktören och det kändes jättebra att ha klarat den. Åkte vidare.

Efter en stund kom vi fram till Fridhemsplan och tog några svängar. Åkte därefter vidare mot Sergelstorg, Kungsgatan, Sturelplan, Norrmalmstorg, Slussen, Hornsgatan, Västerbron, Fredhäll och tillbaka till Hornsberg. Lektionen gick bra. Det enda misstaget jag gjorde var att vid Sergels torg inte markera tydligt att jag skulle lämna rondellen efter en vänstersväng. Fick även höra att det var viktigt att ha koll på eventuell kö vid sväng från Norrmalmstorg in på Kungsträdgårdsgatan (från Hamngatan). Det är tydligen den korsning som är mest olycksdrabbad för Söderhallen. Gäller att ha koll i felspegeln när man svänger. Körde lite fegt vid Slussen, släppte lite bilar och gled inte ut när jag väl bestämt mig. En avvägning, men kör man så kör man. Om de andra kör samtidigt får jag bromsa...

Det kändes jättebra att köra i stan igen. De kommande lektioner ska ägnas åt brand & taxa, samt hållpatsstopp. Förhoppningsvis även en och annan mil i det gröna...

Delad tjänst: På väg mot uppkörning

Efter ett intensivt schema för att hinna få fram förare i tid går jag nu och väntar på uppkörning. Under tiden kör jag diverse lektioner och det går hela tiden bättre och bättre. I tisdags körde jag en dubbel-lektion - i Solna med omnejd. Åkte runt i Solna och Sundbyberg. Fick repetera höger och vänstersvängar - det gick inte helt toppen bra - kanske för att jag inte 100% lyckats ställa in speglarna. Men instruktören var nöjd. Jag fortsätter min väg mot uppkörning.

Provade även att göra säkerhetskontroll och har nu lärt mig att jag måste sätta igång tändning (check) innan jag kollar p-broms- och grindsummern. Jag lär mig saker hela tiden och nu följer jag checklistan som vi fått slaviskt. Det är inte lätt att komma ihåg alla momenten i den ordning de står, det får nötas in genom träning - så jag och min kollega D brukar öva på den. Det ska inte bara vara rätt, det ska vara flyt i den också. Det jag tycker är svårast är den första biten - när jag kommer in i bussen och börjar. Då ska man börja med att ställa in ratt och stol, vilket är logiskt. Sedan tändningen. Därefter P-broms, grind - följt av litet täthetsprov med lossad p-broms (vilket gör att man har svårt att upptäcka läckage) - och lågtrycksindikator. Just lågtrycksindikatorn är lite svår att komma ihåg - och för att den ska fungera måste tändningen vara på. Dessutom ska man, upptäcke D och jag i fredags, lyssna efter lågrtrycksvarningen när bussen startar. Risken med checklista är att man följer den för mycket och inte lär sig. Risken med att lära sig utantill är att lära in fel och glömma saker som måste vara med för att få säkerhetskontrollen godkänd.

En annan sak som jag nämnt i tidgare inlägg är att jag ibland misstolkar skyltar med varningsmärken och förbudsmärken som har pil av någon form under sig. Ibland stannar jag helt sonika upp och säger här får vi inte köra - men det får vi visst det eftersom det gäller en anslutande väg. Under morgonens körning gick det dock bättre med dessa märken och jag kunde nöjt konstatera att in till vänster får vi inte svänga, men det gäller inte oss.

Morgonens körning, ja. Den gick bra och jag fick beröm för att jag klarade en av de svåra högersvängar som jag kämpat med tidigare. I tisdags gick jag på kanten lite, men det gick bra andra gången. Idag körde jag längre fram innan jag påbörjade svängen - vilket gjorde att jag fick två dm tillgodo. Och så retur-ratt - två gånger för att komma förbi klacken och inte nudda trottoaren ens en gång. Jo det kändes bra. Fast sedan i nästa cirkulationsplats skulle jag svänga höger och då hade jag inte lika bra marginal. Men det gick det också.

Körde även in på en gata som var lite smal och backig - men jag tog det bara lugnt och metodiskt - så gick det med. Släppte fram en bil som höll på att lämna en parkering för att jag inte ville ha den som störande moment. Kändes som att det var bra flyt i körningen.

Just nu tar jag alla lektioner jag kan få med körning eftersom jag behöver erfarenheten till uppkörningen. Så i eftermiddag bär det av igen, blir vad de inom företaget kallar delad tjänst - ut-tjänst på morgonen och in på kvällen (eftermiddagen kl 14.30). Mellantiden ägnar jag åt hundarna och det andra jobbet. Samt att jag förbereder nästa etapp på resan mot uppkörning...

Knäckande korsningar och korsningsknäckande

Efter torsdagens utflykt till Södertälje via allehanda småvägar, blev fredagens lektion mer lik de tidigare. Jag hade önskat att prova köra genom en konstig korsning igen - eftersom jag funderat så mycket på vad jag gjorde för fel. Sagt och gjort - vi åkte ut på Essingeleden norrut... Det handlar om knäckandet av knäckande korsningar.

Kommer fram till korsningen som var så svår att jag nätt och jämt klarade den förra gången. Instruktören säger "Får höra vad du har för plan nu". Jag säger "Jag tänker köra som om jag skulle rakt fram och sedan svänga vänster". "Det låter som en bra plan", säger instruktören. Det är trettio innan korsningen och väjningsplikt, med ett skymt märke, så jag glider framåt sakta. Fritt vänster. Fritt höger - jag glider ut. Kör lite åt höger - vilket jag skulle gjort om jag skulle rakt fram. Svänger. Långsamt. Var har jag framhjulen? Där kommer trottoaren. Snabb kik i högerspegel. Bra mariginal till kanten. Returratt - glider framåt för att dra med mig bakaxeln. Skylt till höger, svänger och där rätar jag upp och accelererar väldigt försiktigt för att gå fri från hindret. "Hur kändes det", frågade instruktören. "Bra, men jag var lite osäker på var jag hade framhjulen. Kan vi ta den igen?", säger jag under tiden som jag glider igenom en rondell och in på en av gångtrafikanter starkt trafikerad gata.

Vi tar det igen. 30-området. Sväng till höger. Nerförslut. Och fram till korsningen. Bromsar in. Kollar om det är fritt. Kör rakt fram lite mot höger och svänger. Ja, hjulen - jag vet var jag har hjulen! Glider framåt. Skylten kommer och vips - rätar upp. Det gick! "Jag har knäckt koden!", säger jag. "Jag tror bestämt att jag har knäckt koden!". Vi kör vidare och jag känner mig nöjd - trots att jag bara 10 minuter innan råkat vara på väg att svänga för tidigt för att jag misstolkat en skylt. Det är sådana misstag som gör att uppkörningen kanske måste ske två eller tre gånger... Det är sådana misstag jag är rädd för på dagen U.

Resten av lektionen går bra och jag känner fortsatt förtroende för bussen, trots att jag är tröttare än vanligt och till slut känner att jag måste anstränga mig för att inte koppla av alltför mycket. Nu handlar lektionerna mycket om att få rull och att fila på små egenheter som jag tror kommer sig av att jag har kört mer och nu känner mig säkrare med fordonet. Till exempel att inte "rycka" tillbaka ratten vid retur-ratt - utan att vrida den långsamt och mjukt. På vägen tillbaka mot Hornsberg kör jag fel för att jag undrar om vi ska rakt fram och instruktören säger - "Vi gör som du säger - kör till vänster", så jag hamnar i Kista. Också en sådan sak som inte är så bra, men det skylls till stor del på missförstånd i kommunikationen med instruktören. Men jag noterar det ändå och måste vara medveten om att på uppkörningen kan man inte köra i invanda hjulspår, det gäller att vara uppmärksam. U som i uppmärksam, u som i uppkörning.

Vi rullar ner på Hornsberg och instruktören säger "Det här gick ju bra" och jag kan inte annat än att hålla med. En välförtjänt helgvila väntar mig, efter D:s och min genomgång av säkerhetskontroll och funktionsbeskrivningar.

Några tankar
Återigen kommer min tanke - "Så enkelt det är, när man bara vet hur man ska göra..." Det svåra är att veta hur man ska göra, att komma bakom ordet bara i uttrycket "bara lära mig köra buss". Det är inte lätt att känna till varenda korsning - och som Andreas skrev i en kommentar till ett tidigare inlägg - är kanske inte korsningarna planerade med tanke på uppkörningar - men snarare utan någon tanke alls. Det speglar nog verkligheten bättre. Det gäller att lära sig köra buss - vilket i sin tur handlar om att kunna tillämpa och anpassa ett antal principer till rådande omständigheter. Några av dessa principer är:
  • Utnyttja överhänget där det går
  • Ta ut svängarna där du måste
    • Kör som om du skulle rakt fram innan du börjar svänga - för tidig eller för sen sväng straffar sig direkt
    • Ta det lagom lugnt i svängarna
  • Ta den plats du behöver, utan att störa onödigt mycket
  • Planera körningen
  • Var tydlig med dina avsikter
Trots allt kvarstår faktum. Trots att korsningar kan vara knäckande för självförtroendet är korsningsknäckande en viktig del av busskörandet.

Smala vägar, trixiga svängar och gästspel i Södertälje-trafiken

I torsdags och fredags körde jag dubbel-lektioner - tre timmar styck. Jag hade kunnat få ytterligare en timme eftersom en elev klarat sin uppkörning, men dessvärre hade jag bokat in på ett telefonmöte - så det gick inte vägen. Men så är det ibland. Nu handlar det mest om att få mil under gaspedalsfoten, eller hur man säger. Få in svängarna i blodet. Visa var bussen ska vara. Veta var jag har bussen. Instruktörerna pratar om att de har många elever som väntar på uppkörning, så nu åker de bara runt med oss. Min instruktör har dock alltid en pedagogisk baktanke - så i torsdags for vi till Södertälje...


Jag började torsdagens lektion med en säkerhetskontroll. Fyllde i färdskrivarblad. Instruktören kom och sa att idag ska det bli en lite annorlunda lektion. Vi ska köra landsväg. Så jag backar ut bussen, får väja för ett vägarbete som utförs på området, gör sedan det sista av säkerhetskontrollen och åker iväg. Vi kör upp på E4:a söderut - mot Helsingborg. Instruktören berättar att det blivit strul med uppkörningarna och att de inte kommer kunna få fram tider än på några veckor. Även inspektörerna behöver semester. Men sedan ska de förhoppningsvis köra ett uppsamlingsheat. Under tiden får vi rulla på i vår övningsbuss...

image29

Svänger av motorvägen och kör upp på gamla Södertäljevägen. Lite annorlunda - vägen är ju smalare än motorvägen så jag är nog med att hålla koll på högerhjulet. Kör i de tillåtna 50 km/h. Ska hålla mot Vällinge och svänger i lite för hög hastighet, men det går bra. Smal väg. Svänger vänster in på ännu smalare väg. Och nu är vi på landet. Har aldrig kört här med personbil och nu rattar jag en 12 meters röd linjevagn med halvturistsäten. Instruktören sitter och hoppas på möten - gärna med lastbilar - men vi får inte mer än två möten - personbilar. Blir dock ändå att parera för trädstammarna i allén och hålla till höger innan 90° kurvorna innan backkrönen. Efter ett tag kör vi ut på en större väg och sedan en ännu större. Vips är vi inne i Södertälje.

I Södertälje kör vi lite olika rundor - svänger upp i bostadsområden, ner i centrum. Vi glider runt i ungefär 40 minuter innan vi tar en paus vid vägkanten. Kollar in Södertälje-trafikens (Swebus) MAN Lion City ledbussar, som är mycket snygga. Jag kommer fram till att det som gör dem så snygga är den stilrena designen, röda färgen i kombination med tonade rutor. Frågar om Busslink ska köpa in några sådana, men det vet inte instruktören - han har inte hört något om det i varje fall. Efter en kvarts paus rullar vi vidare genom områden där busstrafiken är avstängd på grund av stenkastning. Rullar ut på E4:an igen tillbaka mot Stockholm. Erfarenheten jag får är att jag klarar av att svänga i korsningar om de så är i Solna eller Södertälje - och jag får en mycket bra känsla för bussen tack vare de smala vägarna. Kan tänka mig att det liknade att köra en helturistare på den skånska slätten - på en allé fram till en gård. Och det är ju aldrig fel.

(Forts. följer)


Några tankar
När jag tar ut färdskrivarbladet visar det sig att vi har kört 9,1 mil. Inte så illa, och det känns att lektionerna gör att jag blir säkrare bakom ratten. Att vara säker får dock inte övergå i övermod, men förhoppningsvis har lektionerna lärt mig det. Instruktören lovade mig att jag skulle få prova korsningen som jag skrev om i förra inlägget igen, för att se om mina teorier stämde. Den pedagogiska baktanken med torsdagens lektion var att få köra så mycket som möjligt, prova olika korsningar och vägar för att bli säkrare.





image28

Bildtext: På grund av semester på Vägverket dröjer det lite innan jag får skylta om till 2,3,4 - 44 eller 47. Ej i trafik sammanfattar sommarjobbet rätt så bra än så länge. Trots det är jag i trafik varje dag. Men det är en annan historia - eller rättare sagt den historia jag skriver i denna blogg just nu...

Så mycket konstiga korsningar det finns

Så blev det dags för ytterligare en lektion, denna gång en dubbel. Åkte iväg till Hornsberg, gjorde en säkerhetskontroll och hälsade på instruktören. Fortsatte säkerhetskontrollen, satte i färdskrivarblad och så rullade vi ut mot E4:an norrgående. Dagens mål var Barkaby  - där uppkörningen utgår ifrån någon gång inom förhoppningsvis inte alltför lång framtid. Det blev en lektion i konstiga korsningar, skyltföljning och aha-upplevelser.

image27

Bildtext: Lärandet upplevs bäst från förarplats

De senaste veckorna har jag lärt mig köra buss. Jag har gått från en bussförar-wannabe till att faktiskt vara ganska nära att köra upp. Jag är inte fullfjädrad, gör fortfarande misstag - men numera kan jag sätta ord på misstagen - jag kan själv tänka efter och försöka förstå vad jag gjorde fel, samt rätta till detta till nästa gång. Ett sådant exempel inträffade under gårdagens lektion. Instruktören mig om en korsning som är svår. Två filer. Åtskilda med en bred refug. Jag såg bilar från vänster och avvaktade - hade väjningsplikt. Bilar även från höger. När bilarna från vänster hade kört förbi gled jag ut, svängde och ojsan - där kom jag nära skylten - men jag krypkörde med stenkoll på bakdäcket - lade bussen bakom skylten och gjorde en retur-ratt - rakt fram - jo jag gick nästan fri. Nuddade trottoaren med höger framdäck, knappt så det kändes.

Efter en runda tog vi om den igen. Jag lade nu bussen i en mer rät vinkel - tog ut svängen och svängde. Lite för sent... Fastnade inte - ingen risk att fastna - men jag framdäcket gick upp ordentligt på trottoaren. För sent - fick göra den en gång till. Instruktören sa "Hittar du tillbaka själv?" och det gjorde jag. Och svängde för tidigt - nuddade med höger framdäck. Jag frågade instruktören vad inspektören skulle säga och han sa att det inte ser bra ut att gå upp på trottoarer. Men det är en svår korsning.

Rullade vidare och fortsatte slingan. Höll på att köra höger där färdvägen för annat än linjebussar var påbjuden till vänster. Men jag blinkade i rondellen som inte såg ut som en rondell - vilket fick instruktören att säga att "Sådant sitter de och kollar på under uppkörningen". Det kändes som att det var en petites, men detaljerna gör helheten. Stannade på en parkering för paus efter en och en halv timme - fick några funktionsfrågor. Körde vidare - bort mot Evertsberg. Höll mot centrum, men höll på att svänga in på industriområdet. Slarv. Men inga trottoarklättringar och på vägen hemåt - när jag skämtade om att värmen gjort att jag var varm i kläderna gällande busskörningen - sa instruktören att han bokat in mig på två obligatoriska lektioner - taxa och brand.

Några tankar

Nu är jag i praktiken färdig med utbildningen, men fullfjädrad förare blir jag nog aldrig - det kommer alltid finnas fler saker att lära sig. Det som återstår innan uppkörning är finlir, att få mer rutin och körvana. Imorgon ska jag ut och köra igen - och jag går och funderar på korsningen som inte gick så där jättebra... Jag måste våga ta ut svängarna, våga glida långsamt och svänga sent utan att fastna. I den specifika korsningen som nämns ovan måste jag köra som om jag skulle rakt fram och sedan svänga innan jag kommer så långt fram att däcken går på trottoaren - samtidigt som jag kan dra med mig bakaxeln utan att gå på innertrottoaren. Tydligen är det en svår korsning även för någon som kört buss länge - första gången de är i det läget - hörde jag någon säga. Med större erfarenhet kommer dock förmågan att rätta till och finjustera misstag.

Oavsett erfarenhet måste jag dock avsluta med att konstatera att det finns väldigt mycket konstiga korsningar. De är som byggda för att inspektörer vid Vägverket ska kunna kugga körkortsaspiranterna när dessa i sin förtvivlade nervositet råkar toucha trottoarkanten - inte en - utan två gånger... Men det är väl en del av spelet...

Kunskapstestning: Sergelstorgs-svängande och stureplans-parerande

Så var det dags att testa kunskaperna i busskörning inne i centrala Stockholm. Instruktören hade lånat en annan buss - en Scania 113 (H17) från 1990 med etanolmotor. Jag var lite nervös, tänk om jag inte skulle lyckas med svängarna. Tänk om det skulle vara helt annorlunda att köra med en annan typ av buss - som hade två dörrar fram istället för en. Det var dags för den nionde lektionen.


Jag gör en säkerhetskontroll på bussen - klockan är kvart i nio. Bussen är lika gammal som den jag brukar köra, men i lite sämre kondition - i varje fall på ytan. Den har två dörrar fram, två i mitten och en längst bak. Jag ställer in förarstolen, ratt och speglar. Gör inre- och yttresäkerhetskontroll. Instruktören ansluter och frågar om däcken, jag har inte kollat dem ännu, men det låter okej på tvillingmontaget - så vi kommer överens om att det verkar bra. Jag sätter mig i stolen, startar motorn och backar ut. Gör de sista kontrollerna och så åker vi iväg.

Svänger vänster istället för höger - ny väg. Det känns rätt ok, bussen känns starkare än den vanliga (6766). Åker mot Fridhemsplan. Framme vid Fridhemsplan svänger jag höger och sedan rakt fram - får hålla ut för trafiken, så jag kör rakt mot Seven-Eleven-butiken. Ner för en backe och första högersvängen - första skarpa - i stan. Börjar bra, men avslutar med att jag går på refugen med framdäcken - eftersom jag ger retur-ratt för tidigt. Men på god väg att klara den, så jag frågar om vi kan ta den igen - men instruktören säger att vi nog inte har tid med det. Kör ner för samma backe igen och ska svänga vänster, men där står en slamsugningsbil (eller något), så vi får ta samma korsning igen. Det går bra! Så vi fortsätter.

Kommer fram till en vägskylt som förbjuder motortrafik med fordon med fler än tre hjul. Dock, vilket jag ser, finns det en tilläggstavla som säger att det inte gäller bussar. Och vi är ju en buss - lite svårt att förneka. Så vi fortsätter rakt fram på Hantverkargatan. Svänger in på Polhemsgatan och det går bra. Kör vidare och ska svänga vänster - det är en tvär sväng så jag tar det lugnt. Instruktören säger att det står ett tillfälligt vägmärke och det går jag inte fri ifrån, så jag får backa lite. Instruktören säger att jag ska planera efter att det är svårt - även om jag vet att det är en lätt korsning. Den dagen det står en lastbil efter korsningen får jag problem om jag inte har marginal.

Kör vidare på Polhemsgatan och den går så småningom över till Klarabergsviadukten. Vidare till Sergelstorg - och cirkulationsplatsen där går utmärkt. Får precis rätt vinkel så att bakaxeln följer med i en snygg linje. Och så ut på Sveavägen - ska höger ner på Kungsgatan. Inga problem - lite överhängsutnyttjande så går vi fritt. Nere på Stureplan svänger jag höger. En Taxi Stockholm släpper av folk på ett övergångsställe och jag har inget annat val än att avvakta. Den flyttar dock på sig. En annan bil får panik och kör iväg med öppen bakdörr. Lite intressant att även om jag inte gör några som helst anspråk på att komma fram eller stressa andra förare, flyttar de sig självmant. Svänger höger upp på Hamngatan och vidare mot Sergelstorg. Rakt fram. Sedan tillbaka mot Kungsholmen.

Under vägen tillbaka frågar instruktören mig hur jag tycker att det går. Jag säger att jag tycker att det känns bra - det är superroligt att köra i stan! Mycket roligare än jag någonsin hade kunnat drömma om. Jag hade först tänkt mig en sommar på förortslinjer, men det är nog inte alls fel att manövrera omkring inne i innerstan. Jag frågar lite om ledbussar och om olika typer - och får höra om OmniCity och bussar av "pusher"-typ - det vill säga att drivningen sitter längst bak. Kommer även att prata om stombusslinjerna i Stockholm. Hornsberg kör 4:an - som är den mest belastade busslinjen i Sverige. Instruktören avundas inte Söderhallen som har linje 47, som kan vara helt överfull på sommaren och på helger. En bra linje annars. Kommer fram till Hornsberg och parkerar. Får en funkfråga på reg-beviset, som också går bra. Det visar sig att den buss jag kör i vanliga fall är både längre, större och tyngre. En fördel när man ska lära sig köra buss - ju svårare ju mer lär man sig - säger instruktören...

Några reflektioner
Instruktören säger att han tycker det har gått bra. Och så börjar han prata om U-ordet - som hittils inte nämnts alls. Uppkörning snart kanske... Jo, det känns inte helt fel. Turen i staden var rolig och gick bra - jag känner en helt annan säkerhet än för bara någon vecka sedan, vet var jag har bussen - bokstavligen. Ibland glömmer jag, men kan förutse att det straffar sig och hinner ofta parera och minimera skadan.

Instruktören pratar numera om att den övningen vi gjorde i Solna - med högervarv och vänstervarv verkligen har gett resultat. Jag håller med, det var verkligen en genomkörare som jag har nytta av nu. Att det inte gick bra från början har lett till att jag fått reflektera mer över vad jag gjorde för fel - och har lärt mig bussens vitala delar. Alltså den utrustning som är vital för att jag ska kunna köra buss. Framförallt backspeglarna. Dess betydelse ska inte underskattas. När jag kör nu är det som att jag i varje situation tittar regelbundet i alla backspeglar. Dessutom, som jag nämnde i förra inlägget, plockar jag fram de tips och råd jag fått och tillämpar dem - så att jag vet om jag ska ligga till vänster eller svänga mot höger, följa linjer eller överskrida linjer.

Jag har C--behörigheten och eftersom jag inte kört på flera år har jag fått lära om. Det är en jättenyttig erfarenhet och frågan är om lastbilskortet hjälper mig. Jo, det gör det - men jag tror att man har mer gratis om man går från buss till lastbil. Hade jag kört med tungt släp hade jag nog kunnat utnyttja den kunskapen i busskörningen, men nu har jag fått vara mer uppmärksam på skärningen bussen gör i alla svängar. Det jag har med mig från lastbilskortet är mest att köra på rull och att kolla igenom korsningarna. Och svängtekniken med bakaxeln. Skillnaden är att i en lastbil sitter jag över framaxeln (oftast), medan i en buss befinner jag mig två och en halv meter framför.

Jag tror att jag snart är redo för uppkörning. Jag kör inte längre personbil, jag kör buss. Och det är bra när man svänger vänster vid Sergeltorg och parerar för bilar vid Stureplan.

"Nu tänker du buss": Hundväder, axlar som går fritt och betygsättning

"Idag ska jag betygsätta din körning. Bli inte nervös, det gör vi alltid lektion åtta", säger instruktören efter att jag i regnet gjort en säkerhetskontroll och sett till att speglarna är rätt inställda och dörrarnas klämskydd fungerar ordentligt. Jag lossar p-bromsen backar, lite snett så att instruktören får fråga var jag är på väg, och gör det sista av säkerhetskontrollen. Dörrbromsen fungerar och styrservon har klarat sig från luft. Jag känner mig lite nervös, har grubblat och reflekterat över gårdagens missar där jag två gånger var tvungen att backa för att komma loss. Och nu, som om inte det skulle vara nog - betygsättning. Prestationskrav. Alltid. Men ännu mer nu...

Istället för att svänga höger i första korsningen får jag fortsätta rakt fram, in mot Kungsholmen. Planerar körningen, håller vänsterspår för att undvika parkerade bilar längre fram. Ska svänga höger mot Bromma och instruktören förvarnar om att det är en skarp kurva och att jag inte ska inkräkta för mycket på körfältet bredvid. Jag stannar för rött och planerar hur jag ska göra. Svängen kommer hastigt när jag startat från rödljuset, så jag inkräktar lite för mycket på vänster körfält. Kör vidare mot Bromma och kommer efter ett tag fram till Bromma flygplats. Håller mot Kista och det går. Vi pratar om väder och vind - regnet slår mot vindrutan. Jag försöker få vindrutetorkarna att hålla undan regnet, men det går bara att ställa in dem i intervall. Jag säger att det är hundväder, men på morgonen när jag skulle ut med hundarna ville de inte gå ut.

Kommer fram till Kista och klarar en högersväng utan att fastna mot skylten. Får med mig bakaxeln och det hela känns väldigt bra. Kunde ha gått mellan skyltarna med överhänget, men det går bra ändå - lyckas parera högerkanten eftersom jag är medveten om att den kommer vara nära. Svänger vänster och håller mot Sollentuna. Svänger höger, håller mot Stockholm - ut på E4:an. Accelererar och kör en stund i nästan 90. Bussen är lite trött och det regnar, så jag vågar inte upp i 90 utan håller 80. Får en kommentar om det från instruktören, innan jag svänger av mot Solna. Svänger in mot höger och kör in under ett hus. Jag tänker "Oj, vad trångt här är - men inga problem med höjden". Vänster i cirkulationsplatsen - det var faktiskt en cirkulationsplats - och placerar bussen till vänster, svänger mot höger för att få med bakaxeln och sedan blink ut mot höger när jag byter körfält och lämnar rondellen - stannar långsamt och mjukt för en gående på ett övergångsställe. "Bra, nu tänker du buss", säger instruktören.

Jag fortsätter. Vänstersvängar, höger, rondell - det mesta går bra. Kör inte fast och klarar hindren. Kommer fram till en korsning där jag får välja lämplig väg. Ser ingenting, sedan ingenting - glider fram långsamt - och där, till höger en skylt som begränsar totalvikten. Det får bli vänster. Hus med varning för höjden - men jag är 3,15 meter och begränsningen var 3,8 så det var inga problem. Efter ett tag med svängar åker vi ner på E4:an. Instruktören undrar efter att vi lämnat Eugenia-tunneln hur jag tycker det har gått. Jag säger att det känns bättre, eftersom jag inte fastnat. Instruktören sa: "Jag tyckte att du presterande en bra körning idag". Jag sa att det var skönt och efter att vi parkerat sa han "Jag är nöjd med din körning". Jag frågade inte om uppkörning, tänkte att han tar säkert upp det själv när det börjar bli dags. Han frågade om slaglängden och jag berättade vad jag visste - därefter sa vi hej då, och jag vandrade iväg, för en gångs skull riktigt nöjd med dagens insats.

Några reflektioner
När jag sitter i bussen, 2,5 m framför framaxeln, och lyckas svänga utan att gå på trottoaren då känns det i hela kroppen. Inte bara bildligt, utan bokstavlingen på något konstigt sätt. Det vill säga allt görs, om inte perfekt, så i varje fall rätt - och det belönar sig direkt i och med att körningen flyter på ett helt annat sätt än om man stressar sig igenom en kurva, svänger för sent, för tidigt eller gasar för mycket.  Instruktörens ord "nu tänker du buss" tåls att fundera på, men jag tror att det handlar mycket om att i sina handlingar hela tiden visa en medvetenhet om att du framför ett fordon som är drygt 12 meter långt och olikt något annat fordon (förutom tung lastbil med släp, men det har jag inte provat bara hört om). Det handlar om planering av körningen, att få med sig alla 12,25 meter buss inte bara de fem första. Motsatsen är att tänka personbil, där du har en helt annan möjlighet att korrigera brist på planering. Det handlar om att uppmärksamhet, om planering, om omplanering, om timing - om att få en känsla som du bara kan lära dig genom att göra. Att veta hur man ska göra, att vid varje givet tillfälle plocka fram tipsen som kan tillämpas på just den situationen. Det blir så mycket enklare då. Tänk att det är svårt och du blir glad när det är lättare än du trodde.

Nu börjar jag veta jag hur jag ska göra. Jag ska tänka buss.

"Den ofrivillige backaren" - om skyltar, trottoarklättring och överhäng

Detta har hänt: Jag har gått buss-körskola sedan i början av maj. Efter en lång väntan på lämplighetsintyg fick jag skriva upp och klarade provet på första försöket. Busslektionerna har gått relativt bra, efter en första euforisk-körupplevelse kom ett breakdown där jag lärde mig att speglarna är mycket viktiga. "Att köra buss handlar lika mycket om att titta framåt som att titta bakåt", som min instruktör sa. Det var det dags för den sjunde lektionen.


"Dagens körning. Du är osäker på bussen storlek.", säger instruktören
"Va, jo men jag tycker det går bättre och bättre", säger jag
"Jo, men du har problem med skyltarna. Du har gått på det så många gånger nu att du borde lära dig", fortsätter instruktören
"Jo, det kan jag köpa. Jag blir lite som en ofrivilig backare", säger jag.

Ungefär så avslutades den sjunde lektionen. Utdraget sammanfattar lektionen rätt bra - det gick bra med överhäng och retur-rattar men jag fastnade mot skyltar två gånger. Inte så att jag fastnade, för jag körde normalbuss, inte ledbuss - vilket innebar att jag kunde lägga i backen för att komma runt. Men jag borde ju veta bättre. Första gången var precis på vägen ut från garaget. Instruktören pratade med mig och det gjorde att jag gled för långt fram (Står det inte "prata inte med chauffören under körning"? Å andra sidan räknas instruktören som förare i handledningssituatiionen...). Jag kom för långt ut innan jag la om ratten, i efterklokhetens namn borde jag ha svängt tidigare. Andra gången kom lite senare. Vi tar det från början...

Jag kör av E4:an vid Solna. Rakt fram i en rondell, det går bra. Tänker på var jag har bakaxeln, det underlättar manövreringen. Svänger höger i nästa rondell - in med överhänget bakom skylten och jag kirrar den svängen också. U-sväng i en liten rondell går bra. Svänger vänster - och - oups där klättrar bakaxeln upp på mitten delen av cirkulationsplatsen - big time. Jag säger några inte så värst väl valda men ändock illa menade ord till mig själv och fullföljer lugnt svängen. Instruktörens kommentar låter inte vänta på sig "Det gick inte så bra...", så vi kör vidare till nästa rondell och svänger. Instruktören säger - "Minns vad jag sa - följ ledlinjen med bakaxeln! Du kom in för tvärt, då går det som det går med bakaxeln." Så jag kollar höger att jag får med mig bakaxeln, vänster att jag hamnar på rätt avstånd från innerkanten, och höger igen så att jag har koll på omgivande trafik. Håller spåret och glider tvärtut efter en högerblink - nu ska jag göra filbyte och svänga ur cirkulationen. Det går bättre. Jag svänger höger och sedan U-sväng i rondell. På det igen. Måste vänta in några bilar som kommer från vänster i rondellen, men glider sakta ut längs med ledlinjen. Kollar vänster spegel - bra avstånd till kanten. Höger. Blink och ut mot början av klacken - bra! Det går bra! Får beröm och gör en ny u-sväng i nästa rondell.

Den andra gången var efter att ha lyckats med en massa svängar och trånga passager i Solna. Jag kom ut på en större led och skulle svänga vänster i rondellen. Instruktören sa att om vi skulle köra rakt fram hade jag varit tvungen att stanna för signalen, men eftersom jag skulle svänga var det inga problem.

Precis som jag byter fil för att gå ut mot början av klacken ser jag en T-skylt - återvändsgränd. Jag frågar instruktören om jag verkligen ska in dit - och det ska jag. Jag frågar igen och han vidhåller. Jag missade information på den, tidsbegränsat. Återigen funderar jag över varför vägmärken är designade på ett ibland obegripligt sätt. Det är väl en sak med symbolerna och färgerna, men tilläggstavlan. Hur ska man dels hinna se, dels hinna vidta åtgärder om man kör en 12 m lång buss, och byter körfält innan man går ur svängen. Jo, det hinner jag säkert när övningen har resulterat i färdighet.

Svänger vänster in mot en simhall. Kör rakt fram och får reda på att jag ska backa i vinkel - ett nytt moment. Jag tar sikte på klacken på trottoaren, backar bakåt och vrider ratten när jag ser bakaxeln passera. Går bra. Vi ska tillbaka till Hornsberg så jag svänger ut. Instruktören säger att här kommer en knepig korsning - så jag lägger mig till vänster, lägger om - "lite för tidigt", säger instruktören. Retur-ratt och där kommer skylten långsamt långsamt. Nej, backspegeln går inte fritt för skylten om jag fortsätter, så det är bara att trycka bromsen, trycka neutral, i med R och backa tillbaka när instrukören gått bak för att hålla utkik. Usch vad dumt - men jag kommer förbi. Dock, hade jag kört ledbuss hade det varit svårt att backa ur den situationen eftersom bromsarna skulle slå till. Å andra sidan hade jag kunnat fälla in backspegeln... Jag kommenterar att jag blivit en ofrivillig backare och konstaterar tyst att jag inte vill vara en sådan...

Efter denna fadäs går återresan bra till Hornsberg. Berättar om mitt bussintresse och väcker instruktörens intresse. Jag säger att jag funderar på att gå med i Svenska Omnibuss-Sällskapet och han frågar om jag sett en av de gamla bussarna som står i Hornsbergshallen. Det har jag inte och efter en lyckad sväng i sista korsningen parkerar jag bussen. Instruktören kommentarer under språng att jag har dålig känsla för bussens storlek och sedan går vi in i den gigantiska vänstra hallen på Hornsberg. En Scania Capitol - superfin! Är det så en buss ska se ut, det är nog det. Vilken känsla! Får även passa på att provsitta en Scania Omnicity ledvagn - 18 m. Jag frågar hur man vet när man ska svänga och instruktören säger leende "Det lär du dig"...


Några reflektioner
Om jag själv ska vara kritisk till min körning, och det tycker jag att jag ska vara, gjorde jag några små missar som ställde till stora bekymmer. Jag var inte tillräckligt uppmärksam på när jag skulle svänga, tog ut svängarna för mycket och då fastnade jag. Jag måste aktivt ta beslut när jag ska lägga om ratten och vara medveten, beredd på, om tidpunkten för retur-ratt. Om inte annat har jag lärt mig att om jag inte planerar körningen och aktivt anpassar planen till rådande omständigheter, blir det backning. Ofrivillig backning...

En torsdagslektion på bussförarskolan: Busskörning, funktionskunskap och bussförarvett

Utbildningen har pågått i ungefär sex veckor. Jag har klarat teorin och nu är det körning som gäller för hela slanten. I torsdags hade jag ett enkelpass med G. Kom till Busslink 14.00 och började passet först kl 14.30, så jag hade gott om tid att göra säkerhetskontroll. Det blev ytterligare en lektion i busskörning, funktionskunskap och bussförarvett.




Funktionskunskap
Vis av förra lektionens misslyckade start av motorn kollade jag att luftslangen var urdragen. Ställde in speglarna ordentligt. Startar motorn - provar dörrarna. Går ut och kollar lysen. Några lampor lyser inte, men ingen trafikfara. Klämskyddet fungerade dock.

G kom och började med att ställa en funktionsfråga - om turbon. Jag lyckades svara på frågan, att turbon används för att öka effekten i motorn - och drivs av avgaser. Detta sker genom att ett hjul pressar in mer luft och att spridarna och insprutningspumpen samtidigt ger propotionellt lika mycket bränsle. Vi gick bak till motorn så att jag fick öva på att visa var de olika sakerna satt. Inte för att jag behöver veta det i daglig Busslink-trafik, men som sagt behörigheten gäller alla bussar (med automatlåda). Inspektören kan mycket väl tänkas säga till mig att visa var saker sitter och förhöra mig på funktionsfrågor bak vid motorn. Jag lyckades dock svara på frågorna om turbon och G underströk vikten av att inte stänga av turbon för snabbt. "Om du kör på motorvägen och ska köpa glass", sa G "du svänger av och stannar motorn direkt. Gör inte det, för turbon smörjs av motorolja som slutar cirkulera om motorn stängs av. Den skär inte direkt, men slits onormalt mycket. Om du ska köpa glass, för glass är viktigt, låt motorn gå på tomgång en minut så att turbon får varva ner..."

När G var nöjd sa jag att turbon kunde jag, men bränslet var jag mer osäker på - så vi gick igenom det också. Fick en bra förevisning och väldigt pedagogiskt visade G de olika filtren. Pratade om hur överskottsbränsle fördes tillbaka till tanken och varför - för att smörja och kyla spridarna... Pratade om soppatorsk - vilk

Väl tillbaka på förarplatsen satte jag mig. G visade mig färdskrivaren och talade om vad jag skulle skriva på de olika delerna av bladet. Han berättade att man behöver färdskrivarblad under uppkörningen, därför kommer de öva upp färdigheten att fylla i sådana under kommande lektioner. Om linjen är under 50 km behöver man inte färdkskrivare, men som Busslink-förare kan man köra chartrade bussar och då krävs det plötsligt.

Spärrventilen hade löst ut när jag gjorde säkerhetskontrollen, så jag försökte lossa den. G gjorde mig uppmärksam på att P-bromsen inte släppt, lampan lyste fortfarande. Var tvungen att slanga bussen - sätta in slangen - för att få upp arbetstrycket till över 4,5 bar. (G sa - ring inte Trafikledningen innan du kollat spärrventilen) Men när det väl var ok var det bara att backa tillbaka, testa färdbroms, dörrbroms och p-broms i låg hastighet och svänga ut från garageområdet.


Essingerundan
Jag rätar upp bussen innan rödljuset. G säger att jag ska köra rakt fram, in mot Kungsholmen. Första gången jag kör stadstrafik med buss! Väljer höger körfält, men långt därframme ser jag en bil som svänger ut, så jag skiftar körfält. Framme vid rondellen, som har rödljus i sig, ska jag hålla mot Essingeöarna. Jag har bilar vid sidan och väljer att avvakta att de kör innan jag rullar igång. G tycker det är en bra lösning. Kör vidare och kommer till en högersväng, den går bra - G pratar om att inte ta för mycket plats. Jag har bra plats - men det kan bli för mycket åt sidan också. Kommer fram till en vänstersväng som är lite knepig, släpper bilarna utifrån höger regel och håller på min rätt att köra framför de som kommer från vänster. Svänger när jag är i mitten, det börjar bra. Sedan gör jag en retur-ratt, eller som G säger - vrider tillbaka däcken - och då säger G "nej, nej". Han säger att jag går ju fritt till vänster, då ska jag inte ta ut svängen genom att räta upp bussen. Riskerar att gå på skylten till höger istället och fastna i vad de kallar "ledbuss-fällan". Får återkomma till den... Nåväl, jag fortsätter svängen och det går bra.

Kör vidare. Blinkar vänster när jag korsar mitten av vägen, måste gå ut för en lastbil. Pratar med G om att planera och tänka igenom. Ligger lite för nära högerkanten så att jag slår i trädgrenar, som jag inte sett. G säger - det går väl bra när det är så små grenar, men tänk på höjden också! Svänger tillbaka mot Hornsberg och utan missöden parkerar jag bussen precis kl 16.00. 45 minuter körning, och 45 minuter funktionsbeskrivning. G säger att han ska iväg på semester så nu ska jag köra med K.

Vi pratar vidare om vad han ska göra på sin semester. Han har köpt en husbuss och ska åka ut på semester. En gammal volvobuss, som skolan ägde tidigare. Jag frågar om han lastbilsregistrerat den, men tydligen inte - den räknas som personbil - en tung personbil - klass B2. En personbil med totalvikten 11700 kg...

Några tankar

G tror att jag kanske är klar med körkortet tills han kommer tillbaka, vi får väl se tänkte jag. Men G sa "Du tävlar bara mot dig själv" och inspektören ska bara se till att jag kan köra så bra att jag kan öva själv framöver - inte vara en fullfjädrad förare - men inte köra mot rött osv.

Det misstag jag gjorde idag var nog mest kurvan där jag gjorde en retur-ratt utan att behöva det. Jag får ta så mycket plats jag behöver, men om jag överdriver anser nog Vägverket att jag behöver mer träning. G kommenterade även retur-ratt K kör mycket med det, men G brukar säga vrid tillbaka däcken (som jag misstänkte). Så mer och mer framstår förra fredagens körning som en produkt av ny instruktör med annat vokabulär, felinställda speglar och en övertro på mina nyvunna busskörningskunskaper. Ingen bra kombination. Men nu känns det som att jag är på rätt väg - mot D-behörighet...

Spegel spegel på bussen där, säg mig var skylten till vänster är

Så var det då dags för ytterligare en lektion - en dubbel med min nye instruktör K som kommer var den jag ska ha fram tills uppkörningen pga semestrar. Jag kom till Busslinkskolan redan på förmiddagen, kl 8 - eftersom det var funktionsteorilektion. Funken - som den kallas - är en del av uppkörningen och dessutom är det bra att veta hur tryckluftssystemet fungerar, vad som gäller för lufttorken och varför en del av dieseln rinner tillbaka genom överströmningsventiler.

Jag hade ältat förra veckans lektion hela helgen - verkligen tänk på retur-rattar och överhäng. Gått igenom varje sväng och tänkt hur jag skulle göra om jag istället för en 2,5 m lång bil kommit där med en 12 m lång buss. Jag har studerat hur andra busschaufförer gör - och sett refuger som borde refuseras - det gör det så komplicerat för busschaufförerna.

Jag kommer till bussen 6766 vid 11.07. Äter en tidig lunchsmörgås innan jag sätter mig på förarplatsen och ställer in allt. D kommer förbi, han ska också köra - och efter att ha bytt några ord går han iväg till en annan buss. Jag försöker starta bussen, men det går inte. K kommer och hälsar. Sätter sig - säger att om bussen inte startar kan det bero på att frontluckan, där man kopplar in luftslangen, inte är stängd. Det är en säkerhet - ska inte kunna gå att backa om bussen är ansluten till luftsystemet på garaget. Har hänt att busschaufförer glömmer det och backar, vilket kan bli dyrt.

Första backningen
Jag hoppar över säkerhetskontrollen, för K vill att vi kommer iväg och kör. Jag säger att jag aldrig har backat med buss och han säger - bra - då får du tar vi det nu. Jag startar motorn, trycker ner bromsen och backar långsamt - säkert 40 meter, fyra busslängder. Tutar innan jag börjar rulla bakåt. Stannar. Lägger i Drive. Gasar försiktigt och så iväg i en vänstersväng. Rätar upp bussen inför porten - det är bäst att gå rakt genom hindret. En grävskopa på högersida står i vägen och hindrar effektivt alla försök att svänga höger. Maskinisten ser mig och flyttar sig. Jag tackar. Svänger. Vi ska mot Solna, så jag lägger mig i högerfil. Blinkar. Svänger när jag ser att bakaxeln passerat hindret.

Essingeleden och Solna
Det går bra. Känns bättre - jag ser mycket mer av det jag vill se i backspegeln. Kör i 70 på Essingeleden. Ner genom tunnel och kommer upp - byter körfält. Ett körfält i taget - titta, blinka, byt, räta upp, titta, blinka och byt. Rätar upp - svänger av mot Solna. Kör igenom en rondell, som inte går så värst bra - jag irriterar det andra körfältet för mycket. Svänger höger och in i ett område jag aldrig varit i. Är tvungen att utnyttja överhänget mycket för att komma in genom den smala passagen, men det går. Jag ser axlarna. Kommer fram till en korsning och ett par som ska gå över visar med handen att de vill släppa förbi mig, så jag vinkar mot dem och glider ut. Kom från höger och en bil som har stannat kör vidare när jag svängt. Svänger lite vänster och höger och kommer så småningom in i ett centrum. Kör långsamt - ser en skylt som varnar för synskadade. Kommer fram till en korsning där det är högerregel - jag kommer från höger. Ser en vit SAAB.

Jag stannar till för jag har inte så hög hastighet. SAAB:en stannar också - jag har ögonkontakt och är övertygad om att han släpper mig, så jag kör ut. Men då kommer han precis framför min nos. Oj då. Instruktören reagerar också - men jag säger att jag resonerade som så att den vita stannade för mig. Instruktören säger att han inte var beredd på den och att jag har rätt eftersom det är högerregel, så hade vi smällt hade det varit den vita bilens fel. Frågan är väl bara vad som hade hänt om jag haft passagerare i bussen och någon ramlat. Bättre att bli påkörd i ett sådant läge än att tvärnita? Hmm, det tål att funderas på.

Kör vidare. Svänger höger, vänster och kommer till det område jag körde i under fredagens lektion. Svänger vänster. Jag ser skylten i vänster spegel - instruktören tycker att jag svänger för tidigt. Han ber mig även utnyttja överhänget - "annars kan jag inte lära dig köra buss", säger han. Jag svänger höger nere i backen och tar samma runda som i fredags. Högervarv - första går bra, andra går bra, tredje går bättre än i fredags. Repeterar. Missar lite men under tredje varvet lossnar det. Jag får plötsligt en känsla för var bussen är någonstans och får beröm. Vi kör vidare och provar ett längre varv. Tunna skivor när jag svänger ut från en gata mot en parkerad bil. 5 cm till godo - så vi fullföljer svängen. Gör en vänstersväng och svänger när jag sitter med axeln i mitten av övergångsstället. Ser att en röd bil smiter förbi mig på fel sida om refugen. Utnyttjar överhänget. Går fritt från skylten - jag ser skylten i vänsterspegeln. Retur-ratt - och tillbaka - svänger tillbaka något för att gå fri för den svängda trottoarkanten. Får beröm. Han tycker att det lossnat - så efter några varv till kör vi vidare.

Vi går vidare - Cirkulationsplatser
Nästa steg är rondellkörning. Och här visar instruktören sig vara väldigt pedagogisk och säger att han är med mig hela tiden - ungefär som en flygledare som pratar ner flygplan. Ta det lugnt, kör långsamt. Svänger vänster - får öva u-svängar i en liten rondell. Principen är - håll mot vänster - gå mot höger - överhäng vid klacken i rondellen - sväng och ha koll på högersidan. När man lämnar rondellen blinkar jag höger och markerar att jag ska lämna rondellen - går mot klacken, inte mot anslutande vägar. Det går bra.

Får stanna vid en busshållplats så att instruktören får visa i de stora rondellerna. Jag åker med och förstår i teorin hur det ska gå gå till. Byter igen. 50 väg, så jag blinkar och får företräde. Ut från hållplats - rätar upp - blinkar och fortsätter till vänster körfält. Svänger. Ut mot höger - ser till att jag inte irriterar det andra fältet - sedan högerblink och ut mot klacken. Lämnar cirkulationsplatsen. U-sväng igen. Det går bra tycker instruktören, han säger att det lossnat nu. Vi åker tillbaka mot Hornsberg och jag klarar till och med den sista mördarkorsningen där jag måste köra rakt fram för att få med bakaxeln och kunna svänga vänster. Tänker - Tänk så lätt det är när man bara vet hur man ska göra. En skön känsla. Parkerar bussen.

K säger att han är nöjd med körningen. Nu har jag gått igenom grunden - från och med nu kan de variera körningen mer - nu gäller det bara att få körvana. Han förhör mig på tryckluftssystemet - det går bra - jag minns en hel del av komponenterna. Han är nöjd och det är en märkbart lättad instruktör som tar i hand och säger att vi ses efter midsommar. Jag säger att jag reflekterat över vad som gick fel i fredags och han förstår - "Ser du inget i backspeglarna är det ju inte så lätt. Jag blev orolig att det inte hände något, att det inte blev någon förbättring - men det kom ju idag istället".

Några tankar

Jag valde att kalla detta inlägg "Spegel spegel på bussen där, säg mig var skylten till vänster är". Det uttrycket speglar - om ordvitsen tillåts - en viktig lärdom som jag också dokumenterat i denna blogg. Speglarna är A och O. Eller som K sa - "Att köra buss handlar lika mycket som att se framåt som att titta bakåt". Kanske var det misslyckade körpasset ändå av godo, att jag skärpte mig och inte körde som om jag kunde köra buss - när jag inte hade full koll alls. Som K sa "Det är de svåra svängarna som du lär dig av, inte de enkla" - så sant.

Jag berättade för K att jag hade funderat på refuger och hur de designas. Jag såg en refug med en skylt och en liten låg pelare frampå häromdagen. Funderade över hur bussarna klarar den refugen. Som ett tecken kom det en buss och jag iakttog hur den chauffören gjorde. Klättrade på trottoaren... När K hörde det var hans kommentar "Vilken amatör. Jag har det lite som yrkesstolthet att aldrig vara på trottoaren - för det går ju att klara av att köra utan det. Du behöver aldrig köra på en trottoar om du planerar körningen".

Men för att överhuvudtaget klara av detta och kunna få någon yrkesstolthet måste jag veta var skylten till vänster är...

image22

Bildtext: En backspegel är inte så dumt - den kan visa var skylten kan stå...

Tur och retur-ratt, samt skicklighet

Dagens lektion var en lektion i repetition. Istället för G hade jag min andra instruktör. Vi körde en dubbellektion. Instruktören körde ut till Solna och jag bytte plats. Kollade så att speglarna var rätt inställda, ska återkomma till det. Tyckte det verkade ok.

Kollade att allt var fritt och sedan ut med blinkers, iväg i filen. Kör lugnt och stilla. Instruktören säger att jag ska svänga höger och vi kommer sedan fram till en rondell. Instruktören säger att jag kör med hjulen på spärrlinjen, det ser inte bra ut - jag såg faktiskt ingen spärrlinje om jag ska vara ärlig - väldigt svag målning. Nåväl, det gör väl inte saken mindre komplicerad. Jag fortsätter och vi kör upp för en backe till vänster. Rakt fram och så vänster. Här börjar instruktören säga att jag måste ta ut svängen ordentligt. Så jag gör det. Han tycker jag kör för snabbt, så jag bromsar, men sen tycker han att jag kör för snabbt ändå - "långsammare, långsammare, långsammare", säger han. Utnyttjar överhänget och lyckas undvika skylten. Nerför en backe - svänger höger. Sedan höger igen. Han säger åt mig att göra en returratt, och jag fattar inte vad han menar. Så han tar ratten och vrider den för mig.

Kör upp för en backe och svänger. Svänger för tidigt - instruktören säger - returratt! och jag fattar inte alls hur han menar - men glider framåt och så upp på trottoaren. Vi kör vidare och svänger igen. Han säger att det här är grunden i busskörning och särskilt i staden gäller det att utnyttja returratten - retursvängen - för att komma runt. Särskilt om jag ska köra innerstad är det superviktigt. Det går inte så bra så till sist känner jag bara att det här fungerar inte alls - jag får nog hitta på något annat i sommar istället. Han frågar om G har pratat om returratt och jag säger att jag inte vet - visst har vi svängt både höger och vänster, men retursväng är inget jag har hört. Håll ut har jag hört. Men returratt, inte på det sättet instruktören trycker på det - det hade jag med säkerhet kommit ihåg. Han tar fram en bild och visar - känns som att han gått igenom det tidigare - och hur man drar pennan för att förklara hur bussen ska gå. Det går att tänka sig bussen som en penna som är fäst med en nål. Snurrar man pennan sveper radien - dvs i bussens fall - om däcken vrids hålls bakaxeln fast som vore den nålad. Trixet är att utnyttja överhänget och när man kommit tillräckligt långt fram göra en retursväng - dvs rakställa framhjulen (där kom förklaringen). Returratten gör man för att kunna flytta nålen framåt, dra axlarna närmare sig och fortsätta svängen, om man så vill... Jag kör igen.

Efter ett antal varv runt kvarteret får jag till det. Jag fattar hur han menar - gå fritt för skylten, gör en retursväng, glider sakta sakta framåt - fritt bakaxeln och sedan sväng och returratt för att räta upp bussen. Trots detta missar jag lite ibland - kommer för nära kanten - men till slut - när jag även tar ut svängen, dvs går lite åt vänster innan jag börjar svänga, sedan bakom skylten - retursvänger glider långsamt - och sedan tillbaka - så går det. Jag får till och med beröm av instruktören och till slut fungerar det. Jag blir lugnare och lugnare och han står inte framme vid mig beredd att ta ratten hela tiden. Han säger att han är petig, men det är en grund som bara måste sitta - och jag förstår varför.

Instruktören tryckte även mycket på att ta det lugnt. Nästan stå stilla i svängarna, inte gasa på för då försvinner marginalen snabbt. De gånger jag lyckades bäst stod bussen nästan still - och jag hade bromsen nästan nertryckt. Jag tog även ut svängen åt vänster om jag skulle svänga höger. Jag måste även tänka på nerförslut. Och åt höger om jag skulle svänga vänster.

Till slut svängde vi vänster i nederkanten av backen. Tillbaka mot Hornsberg. Hamnade i bilkö, men jag lyckades klara cirkulationsplatser - höll till vänster och sedan följde jag kanten - hade bra koll i högerspegel. Fick köra på Essingeleden och tllbaka till garaget - så helt tokigt kan jag inte ha kört ändå.



Några tankar
Så varför blev det så här - det gick ju så bra i tisdags. Kanske just därför, jag blev lite övermodig och glömde bort mig. Dessutom fick jag inte köra igår, bara göra säkerhetskontroll - och då är det lätt att ringrosten kommer. Detta i kombination med ett nytt språkbruk och inget onödigt beröm blev lite stressande. Det var helt olika instruktörs-stilar. Jag tror att båda passar mig, men jag var inte beredd den nya instruktörens ordval. Returratt kallade G för att utnyttja överhänget - att räta upp - låta bussen gå rakt fram över hindret innan framaxeln nuddar det - det är samma sak, men returratt kanske är ett bra ord. I varje fall vet jag nu vad det innebär och jag har fått grundlig gnuggning i svängar. G pratade om flaggstänger - vilket är en bra liknelse.

I ett tidigare inlägg skrev jag:
"En trafikdelare till höger. Jag gör som jag brukar - kollar vänster och höger - ingen kommer trots skymd sikt. Kollar höger spegel - ingen där - jag kör ut. Det är en skylt på trafikdelaren, så jag lägger överhänget bakom skylten och glider ut i korsningen. Oups, där kom högerkanten lite nära, men jag lyckas - kör vidare. Passerar en busshållplats och passageraren som väntar gör sig i ordning, men jag ignorerar honom - han ser att det är en övningsbuss. 90-graderskurva. G säger att i en sådan kurva måste vi utnyttja motsatt körfält, så jag kollar att det är fritt och kör rakt fram, svänger och oups igen nära kanten - men det går."

Men returratt var ett helt nytt begrepp. Vi har övat momenten och det har gått bra, men retursväng har vi inte pratat om... Det understryker kanske vikten av ett gemensamt språk när man lär sig - om en instruktör inte använder ett ord och en annan använder det hela tiden - och eleven inte vet vad det betyder - då kan det bli prolem. Naturligtivis inte enbart detta - men det visar kanske att saker ibland bara måste drillas in.

Ett skäl till att jag missade så mycket idag tror jag även är att jag misslyckades ställa in speglarna. Inte så att jag inte såg, det gjorde jag, men jag såg inte alltid så mycket av rätt saker. Åtgärd:
  • Vänsterspegeln ska jag ställa längre ut - så att jag ser mer av skyltar som glider förbi på höger sida vid högersväng. Ska även rikta ner den så att jag kan se mer av däcket.
  • Högerspegeln ska jag rikta neråt lite, så att jag ser mer av bakaxeln och kanten. Det var därför jag hade flyt förra gången - inte tur - men att jag kunde se baxaxeln i förhållande till kanten.

Till sist - det händer ibland att bussar sveper över trottoarer när de kör ut från hållplatser. Till exempel i Karlskrona -
slog till en busskur. Länken är ett inlägg på ett forum och de diskuterar hur mycket olika bussar sveper med bakänden - 0,5 m med normal 12 m buss. En förare säger att "Med moderna bussar måste man planera mer". Bra att lägga på minnet - en tankeställare om varför retur-ratt, tur och skicklighet behvös när man kör buss.

Säkerhetskontroll - för säkerhets skull

Åkte med 8.05 tåget till T-centralen, bytte till buss 56. Det var inte så mycket trafik, så det gick bra. Passade på att fråga lite om Buss-PC:n som SL använder sig av - vilken hjälp får föraren egentligen av den. Chauffören berättade att han får hjälp av PC:n att hålla tiden på huvudhållplatserna. Han ser även om han ligger rätt i tiden eller om han är försenad. Förutom denna funktion utgör Buss PC:n komradio - han kan anropa en viss linje eller en speciell buss. Det fungerar bra. Nackdelen är att om den slutar fungera försvinner även linjenummer. Jag fick åka med in på Hornsbergsgaraget, de har en extra hållplats där inne - så jag tackade och gick av.

Gick upp för trapporna i Busslinkskolan. Tog en kopp te och pratade med kursare som började samtidigt som jag. De hade också klarat teorin och hade samma poäng som jag. Dessutom hade en av dem antagligen skrivit samma prov som jag gjort, och bara för att röra till det lite - hade vi ett av felen på samma fråga. Han hade inte kommit ihåg frågan, men när jag sa hur den jag misat på löd, kom även han på det. Han hade tänkt på den precis som jag, det var nog därför vi missade. Klart man inte får köra när man är trött - klart man kan bli straffad för det. Även om ingen kan kolla det - så får du ju inte köra. Även om du kan blåneka till att du är trött får du inte vara trött när du kör. Lite samma sak som med skyltarna - det är grundregeln de förhör dig på. Och det stämmer ju, men det föranleder att de har en väldigt mekanisk syn på trötthet - antingen är du trött eller också inte. Nästa steg är kanske att ha en trötthetsindikator vid poliskontroller - ska fundera på det - kanske går att upfinna... Och färdskrivaren är väl i och för sig ett sådant trubbigt byrårkatianpassat instrument. Har du inte vilat 11 timmar per dygn då är du trött. Oavsett hur pigg du är...


Nåväl. G kom några minuter tidigare och satte sig ner. Jag hade precis satt mig med tekoppen, så det tog lite tid att dricka upp den. Han stressade inte på, sa att jag gärna fick ta med koppen ut om jag ville - eftersom vi skulle ha säkerhetskontroll idag. Jag tog med koppen och G påbörjade instruktionen - han gjorde en säkerhetskontroll. Jag fick en checklista att gå igenom och ha med mig för att lära mig. De har optimerat säkerhetskontrollen så att den tar max 10 minuter när man kan den. Tanken är att man ska springa så lite som möjligt och inte glömma någonting. Risken är att man glömmer om man hela tiden har 12 meter fram till förarstolen... När G var klar fick jag prova själv...

Insidan
image20
Jag sätter mig förarstolen och ställer in den efter konstens alla regler - fram och tillbaka, upp och ner. Ratten justerar jag. Kollar om varningen för grinden och för p-bromsen fungerar - lossar p-bromsen och buzzern tjuter. Öppnar grinden och buzzern tjuter. Anledningen till dessa varningar är att jag inte av misstag ska lämna förarplatsen utan att p-bromsen är i.

image17

Därefter kollar jag lamporna på instrumentpanelen, check-läget och laddning och smörjning. Trycker ner bromspedalen för att se om systemet läcker - håller nertryckt med öppen dörr och öppet fönster. Släpper och hör att det pyser när luften släpps ut via snabblossningsventilerna. Därefter pumpar jag med bromspedalen för att se att lampan som varnar för lågt lufttryck börjar lysa. Check.

Startar motorn och ser att lamporna släcks. Kollar tuta och vindrutetorkare samt spolning. Slår på defroster och fläkt, känner med handen. Plingar på stoppknappen - dörrarna öppnar sig. Bra. Jag går längst bak. Öppnar dörren med foten så att strålen bryts. Dörren går upp. Bra. Dörren stängs. Jag tar på gummilisten - klämskydd - den öppnas. Frikopplar dörren med nödhandataget, luften pyser ut. Jag trycker upp dörren. Går tillbaka till förarplatsen.

image21

Busslinks bussar har en dörbroms som gör att bussen inte åker iväg av misstag om dörren är öppen och man glömmer lägga i p-bromsen - eller rättare sagt - du behöver inte lägga i p-bromsen - för när dörren öppnas vid hållplats slår bromsarna till (färdbromsen). I innerstadstrafik där man inte kör så lång mellan varje hållplats underlättar detta. Turistbussar har oftast inte dörrbroms. Nästa steg i min säkerhetskontroll är att gasa med gaspedalen och dörrarna stängda så att dörrbromsen lossar (men bussen hålls fast med p-bromsen). I det läget ska bussen tro att den är ute och kör. Jag plingar. Dörrarna öppnas inte, vilket är bra eftersom dörrbromsen lossat. Går bak till bakdörren - bryter strålen - dörren förblir stängd. Tar handen genom gummilisten och dörren, ringklockan ringer. Det är varningssystemet för att dörren av misstag går upp under färd. Samma procedur på mitten dörren. Framdörren - inte att förglömma. Ingen ljussensor, men ska ändå hålla emot. Bra - allt klart inne - då tar jag utsidan.

image19

Utsidan
Stänger av motorn - för nu behöver jag inte den på en stund. Eftersom kompressorn inte laddar är det i praktiken tomgång och då måste jag stänga av motorn. Slår på höger blinkers och helljus. På vägen ut kollar jag speglarna. Kollar blinkers - sitter en på högersida om dörren - och frampå fronten. Helljuset lyser och är bländande, så jag går in igen och slår på vänster blinkers. Går ut, tar med mig hammare och trasa. Kollar halvljus, p-ljus och vindrutetorkarna - känner på bladen. Går vidare mot framdäck - inspekterar det för skador, kollar mönsterdjup. Fortsätter bakåt - däcken är tvillingmonterade, kollar mönster och tar hammare för att höra skillnader i lufttryck. Kollar med hammaren mellan däcken. Kommer bak - kollar att blinkersen blinkar. Går bakåt, sätter mig på huk - inga stenar mellan däcken - vad bra. Fortsätter framåt - stänger en öppen bakdörr genom att bryta fotocellen. Kollar däck. Framdäck. Bra allt ok. Jag går in, lägger i backen. Spärrar bromspedalen - går bak och kollar att backljuset lyser. Samt bromsljuset. Allt ok. Då kör vi.

Precis när vi kör
Nu är det dags att köra några meter för att prova de andra bromsarna - nödbroms via p-bromshandtaget och dörrbromsen. Jag gasar långsamt och rullar - applicerar p-broms mjukt. Vi stannar. Kör igen och i låg hastighet öppnar jag framdörren - bussen stannar. Kör igen, efter att ha stängt dörren, och tar fullt rattutlag för att känna efter luft i servorn. Allt känns bra, så jag får backa tillbaka några meter - och det går bra. Stänger motorn och lektionen är klar. Får veta att jag får öva detta hur mycket jag vill - så länge jag inte kör en mm. Så jag väljer att vara kvar och göra några säkerhetskontroller till, för att få in det när jag har det färskt i minnet.

En annan instruktör kommer förbi och säger att det är kul att se en flitig elev. Jag berättar att jag precis gått igenom säkerhetskontrollen, och han säger att han förstår det. Om jag vill, säger han, får jag gärna prova på hans buss - som är lik uppkörningsbussen. Jag tackar och går dit. Lite annorlunda - den har två dörrar framme och två i mitten - men annars samma sak. Däremot upptäcker jag att bakdörren inte har något fungerande klämskydd. Jag rapporterar det till instruktören och han säger att det var vaket. Han säger att om jag upptäcker något liknande under uppkörningen ska jag säga det till inspektören.


Några tankar
Att inte vara ute och köra med bussen var lite tråkigt, men samtidigt var det bra med en mellandag. Säkerhetskontrollen är viktig, inte bara till uppkörningen, utan varje dag som busschaufför. Många gånger görs kontrollen av den chuafför som tar ut vagnen (bussen) på morgonen och inte av de som byter. Praktiska skäl, inte så lätt att hinna med en kontroll mitt på Hamngatan - det tar ändå 5-10 minuter. Men jag kommer nog att kolla vissa detaljer själv ändå - vid tillfälle.


Så planerar du med en dinosaurie: "Tänk om du kunde besöka dig själv i framtiden"

Idag har jag haft min andra körlektion. Först backade G ut bussen - 20 m rakt bakåt. Svängde och körde ut på Essingeleden. Jag ställde frågor utifrån saker som jag hunnit fundera på sedan förra lektionen, exempelvis om överhänget och bussens frigång. Vi passerade Liljeholmen och svängde av mot Älvsjö. Stannade i en backe och G visade hur han fick in bakänden av bussen - var tvungen att köra upp på trottoaren - vilket var okej eftersom det var planerat. Vi bytte plats och jag ställde in förarstolen och backspeglarna. Den högra spegeln ställde jag in så att jag såg en tredjedel av bussen och en tredjedel av naturen. Jag såg bakaxeln bättre nu än förra gången, kanske för att jag fått lite vana.



Tar en titt i backspeglen och lägger i blinkersen. Blicken, blinken, filen ekar i mitt huvud. Dörrbromsen är på och jag trycker ner gaspedelen för att den ska lossa. Den lossnar med ett klick och jag rullar iväg. Svänger ut för att komma in i filen. Håller ut för parkerade bilar - jag får ta så mycket plats jag behöver så länge som jag visar omvärlden mina avsikter så tydligt som det bara går. Vägarbete - smalt - men det går. Ett möte - jag kör först - eftersom jag bestämt mig för att göra det.

En bro - jag kommer under eftersom jag är 3,15 m hög och den är 3,8 m låg (troligen dessutom några cm marginal). Tar det lugnt och kommer fram till en väjningsplikt där jag kör höger. Kollar hela tiden i vänster backspegel om det är någon som vill om mig, och i höger för att se kanten. Kör lite olika svängar och det går bra - jag tänker på att jag ska svänga först när jag sitter i mitten av filen om jag ska svänga vänster. Har koll på bakaxeln när jag ska svänga höger. Provar att utnyttja överhänget för att få en känsla för det. Bakaxeln klarar sig - ibland glömmer jag blicken i högerspegeln, men då säger G till, och så kollar jag. Upptäcker att jag kan parera rätt snabbt om jag ligger för när kanten.


Vi kommer in på ett varv som G gillar. Det innehåller många svängar - 90 grader och ibland mer. Det handlar om att lära sig utnyttja smidigheten. "Vi kan ju inte lära oss alla svängar, men vi kan öva på flera olika och lära oss principerna", säger G. Framför mig ligger en väjningsplikt. En trafikdelare till höger. Jag gör som jag brukar - kollar vänster och höger - ingen kommer trots skymd sikt. Kollar höger spegel - ingen där - jag kör ut. Det är en skylt på trafikdelaren, så jag lägger överhänget bakom skylten och glider ut i korsningen. Oups, där kom högerkanten lite nära, men jag lyckas - kör vidare. Passerar en busshållplats och passageraren som väntar gör sig i ordning, men jag ignorerar honom - han ser att det är en övningsbuss. 90-graderskurva. G säger att i en sådan kurva måste vi utnyttja motsatt körfält, så jag kollar att det är fritt och kör rakt fram, svänger och oups igen nära kanten - men det går.


Kommer fram till en korsning där det är högerregel, så jag tar det lugnt. Tappar koncentrationen lite och oups - där är jag uppe på trottoaren - one down... G säger - "Det får vi ta igen. Här framme kommer en svår kurva - sväng höger där" - så jag lägger mig mot mitten av vägen - blinkar höger. Barn på övergångsstället, så jag glider fram och bromsar helt. När sista barnet gått över gasar jag på försiktigt och i mitten av körfältet lägger jag fullt rattutslag och glider bakom skylten med överhänget - har koll på högeraxeln och bilen som stannat en bit bort. Jag tar platsen jag behöver och tackar föraren av den gråa bilen med en vinkning. Han vinkar tillbaka - håller ut för skolbarnen - och fortsätter framåt. Får beröm av G för att jag klarade svängen - fast han vet inte om det var tur eller skicklighet, inte jag heller - så vi kör ett varv till.

Kommer fram till väjningsplikten igen. G säger att jag kan se på trottoaren hur vägen går och råder mig att börja svänga redan vid brunnen. Jag svänger lite försent, men det går ändå. Kommer fram till 90-graders kurvan och tar det försiktigt. Lyckas med konststycket att få bakhjulen där jag vill ha dem och kurvan går fint. Likaså högerregelkurvan. Ett varv till - svänger i korsningen - det går bra - får in en känsla för överhänget. Svänger i väjningspliktskorsningen - det går bra. 90-graderskurvan går bra. Nu svänger vi vänster istället i korsningen, och kör. Jag väljer att vänta in ett möte och kör därefter. G påpekar att han på sikt vill att jag ska hålla 50 när det går - när vägen är bred och det inte är några faror. Jag försöker, men vågar inte riktigt - bred och lång buss och ingen körvana är främsta orsaken. Men jag vågar till sist gasa upp till 50. Stannar till sist vid en busshållplats och så är det dags för förarbyte.

Får fortsätta med körning i lugna områden - nästa gång med G på torsdag och därefter sista gången för veckan med min andre handledare som jag inte träffat, bara pratat med i telefon - K. På fredag blir det tre timmars lektion.

Så några tankar till sist
Det gick bättre idag. Fick beröm av G för körningen, han tyckte det gick bra. Jag tror att viktiga orsaker till att det gick bra var att jag dels funderat över förra körningens råd och tips, dels ställde in bakspeglarna bättre. Jag fick även in känslan för hur lång bussen är och var någonstans axlarna befinner sig. Dessutom förstod jag det där med att hålla vänster innan högerkurvor, ta det lugnt och ta plats. Jag är optimistiskt ödmjuk inför den fortsatta utbildningen - idag pratade G om att det gäller att planera för korsningen men även försöka se igenom korsningen och planera för det som komma skall. Kort sagt - att planera med en dinosaurie handlar om att besöka sig själv i framtiden...

Äntligen nr 4: Bakom ratten men framför framaxeln

Så var det då äntligen dags för första körlektionen. Jag har ju nuddat vid bussarna på skolan tidigare, men inte mer än så - bokstavligt talat. Nu var det dags att köra! Jag tog mitt körkortstillstånd och vandrade ut i värmen - runt 27 grader. Hade gott om tid på mig för en gångs skull, så jag jobbade på att få bort huvudvärken - som nog var ett tecken på såväl anspänning som vattenbrist. Tänk om jag skulle ha glömt allt om hur det var att köra tunga fordon! Tänk om jag missbedömt svårighetsgraden och varit alltför kaxig med mitt gamla dammiga C-körkort.

Passade på att skriva ett övningsprov på Busslink-skolan. De hade uppdaterat med nya frågor - så nu är det nya vilotidsreglerna med. Inte en dag för sent. Klarade provet, och lärde mig lite nytt om förarkortet - när det ska anmälas saknat till vägverket. Stärkt av framgången med proven gick jag ut i fikadelen och tog en kopp te. Tänkte att detta är min kopp te...


Körlektionen börjar
Instruktören G kom några minuter i fyra och hälsade. Tog mitt körkortstillstånd och kopierade det, så jag slipper ha det med mig i fortsättningen. Det är ju bra. Han frågade mig om jag hade erfarenhet av tunga fordon och jag sa att jag hade det, men det var ett tag sedan. Fast jag har kört fordon med full bredd.

Vi gick ut till bussen - Buss C - en linjevagn med halvturiststolar och TV-apparater! Annars en H17.Axelavståndet 6 m 30 cm. Överhäng 3 m fram och 3 m bak. Baserad i söderort. Totalvikt 16000 kg. G sa att vi skulle börja köra i Bredäng, där det är lugn trafik. Han startade bussen, backade ut 20 m, la i D och så var vi iväg. Under hela vägen till Bredäng, som tog oss upp på Essingeleden, berättade G en massa saker - hur han höll ut i kurvan, hur han placerade bussen i mitten av körfältet, hur han valde att undvika ligga jämsides med en annan buss osv. Han berättade att överhänget kan man utnyttja vid trottoarkanter, vilket i praktiken innebär att det går att tänka på bussen som 6 m 30 cm lång. Men vid barriärer - högre kanter - går det inte att utnyttja överhänget och då blir bussen så lång som den faktiskt är = 12 m (men 9 fram till bakaxeln). Det är som att köra en bil med flaggstång - utan flaggstång har du en bra vändradie. Med flaggstång har bilen en bra vändradie, men flaggstången tar emot lite här och var...

Bredäng
Vi kom fram till Bredäng. Han körde en runda och fortsatte förevisningen. Kom fram till en korsning. G sa att han skulle förevisa extremfallet med överhäng. På den här bussen, sa G, kunde jag om jag ska svänga vänster och det finns en trafikdelare köra fram till mitten av bortersta körfältet. När min arm är i mitten av körfältet kan jag lägga om ratten fullt utslag och svänga. Då utnyttjar jag överhänget. Det var på den här bussen - varje buss är unik...

Han körde vidare. Visade hur man kan göra vid möte - det är viktigt att hela tiden ha koll framåt, åt sidorna, bakåt mot bakaxeln och inte minst på framaxeln. Bakaxeln måste följa med - framaxeln är lätt att flytta. Det går att komma in med framaxeln snabbt, men om inte bakaxeln är med blir det troligen trottoarkontakt snarare än man tror. Trottoarkontakt är inte bra, mycket på grund av slitaget och att varje däck har åtta bars lufttryck.

Efter några svängar parkerade han bussen och stängde motorn. Efter ett pedagogiskt exempel där jag fick se hur det kunde gå om man inte planerade hållplatsuppehållet (slå till folk som står för nära bakändan när man svänger ut), fick jag ta plats i förarstolen. Jag satte mig ner och ställde in den. Åkte fram lite. Ställde in backspeglarna - buss och natur ska man se. G gick ut genom dörren så att jag fick se var bakaxeln befann sig - därefter kom han in och jag stängde dörren med vredet. Den här bussen hade enkel dörr, inte två dörrar fram som de andra.

Överhängande risk att fastna
Jag startar bussen. Kollar i backspegeln att det är fritt bakåt. Inväntar en personbil som jag vill ska passera och blinkar sedan. Vi rullar! Bussen står i motlut, så jag får gasa lite för att den ska röra sig. Det går bra. Har koll i högerspegeln på kanten. Har koll på resten framåt och genom vänsterspegeln. Bilar som kommer med utfartsregel och så första svårigheten - en höger kurva. Jag lägger bussen ut mot mittlinjen - och håller stenkoll - försöker i varje fall - på bakaxeln. Den ligger fint. Kommer till en korsning som föregås av en svag vänsterböj. Ska svänga höger där, så jag svänger först till höger och därefter lägger jag mig till vänster. Avvaktar analkande trafik och har koll på trafikdelaren, skylten, bakaxeln och annan trafik. Håller tungan rätt i mun och baxaxeln har en dm tillgodo till trottoaren. Lite i minsta laget, men det går. Rätar upp.

Kommer fram till den korsning där G förevisade extrem överhänget. Jag väljer att prova - väntar på fritt från båda hållen - kör ut - en bil kör om mig - jag kör rakt fram - när jag som förare fysiskt är i mitten av körfältet lägger jag om ratten och glider långsamt in över trottoarkanten. Vilken känsla! Framhjulen går fritt från kanten och jag rättar upp så att jag får in bakvagnen. Lyckorus när jag gasar vidare.

Jag får prova på många svängar tills G säger att nu är den tråkiga nyheten att körtiden börjar ta slut och vi måste hinna tillbaka till Hornsberg. Han tycker att jag kört bra - normal start - kanske lite bättre till och med. Vet inte hur länge jag kört, men det är nog 40 minuter. Tiden går snabbt. Vi är tillbaka på Hornsberg prick kl 17.30 - när nästa elev ska köra sitt pass.

Detta är så roligt att det är en överhängande fara att fastna. Men att fastna med bussen är samtidigt inte så roligt...


Några tankar

Att köra buss var suveränt roligt - men också lite nervöst. Det var många saker att hålla koll på och ibland hade jag nog mer tur att jag inte hamnade på kanten än skicklighet. Jag hade svårigheter att riktigt planera var bakaxeln skulle ta vägen - eller inga svårigheter att planera, men däremot svårgiheter att hålla spåret i svängen. Detta får jag öva nästa gång också - det är kärnan i busskörningen. Tror jag har en del gratis, att köra med rull och planera. Men det som komplicerar det hela med buss är:
- Totallängden som är längre än de lastbilar jag kört
- Axelavståndet som är längre än på de lastbilar jag kört
- Överhänget - som är roligt, men kräver en del planering

Detta är min första körlektion. Det gick snabbt och jag fångade kanske inte upp allt. Jag fick in svängkänslan, men det krävs lite mer övning innan jag kan säga att jag behärskar överhäng, skyltundvikande och felspeglar.

Kort sagt - Skillnaden mot lastbil är att jag sitter bakom ratten men långt framför framaxeln...

RSS 2.0