Pass 43: En dag med mycket minustid

Lördag. Började vid 11-tiden, så jag kom till hallen vid 10.40. Hämtade ut en buss och gjorde säkerhetskontroll. Körde till 66:ans starthållplats vid Barnängen, Tengdahlsgatan, och lätt BussPC:n skylta upp. Ganska lugn förstatur med 66:an. Jag var tvungen att hela tiden titta på datorn så att jag inte misstog mig och svängde in på tvåans linjesträckning, men det gick bra. Inga problem alls. Raden avslutades med en 55:a till Slussen.

Andra raden för dagen fick jag en buss vars BussPC inte accepterade omloppet. Det innebar att jag fick lägga in alla turer manuellt, som extraturer. Som om inte det var nog slutade dörrautomatiken att fungera, fotocellen på mittendörren gjorde att varje gång som framdörren öppnades öppnades även bakdörren. Detta gjorde att jag förlorade tid. Jag skrev en felrapport på det och meddelade den chaufför som avlöste mig om problemet - visste inte om det krävdes bussbyte. Han sa "Nu på eftermiddagen kanske det inte spelar så stor roll, tror vi kan köra med det".

Efter matpausen bar det iväg med en 55:a till Hjorthagen - en trevlig linje och jag såg fram emot att lämna Söder ett tag. Bussen kom fem minuter sen, och jag tänkte "Ingen fara, visar bara på att det inte bara är jag som är sen idag". Hoppade in i bussen, bytte några ord med chuaffören och körde sedan iväg.

Fastnar i stoppljusen vid Slussen. Trafiksignaler heter det officiellt, men de kan lika gärna heta stoppljus här för det slår aldrig fel, jag menar de slår alltid fel... Lägger mig i bussfilen och ser vanliga bilister få grönt inte bara en utan två gånger innan jag kör när jag har kollektivtrafiksignalen för grönt ( | ). Inser att jag inte ska vara stressad, fick faktiskt bussen med en försening, men det är jobbigt när minustiden hela tiden ökar. Inte nådiga ökningar heller, från -5, till -7, till - 9... på mindre än två minuter. Håller 50 bort förbi Slottet. In på Kungsträdgårdsgatan och stannar vid hållplats. Släpper av och lastar ombord folk. Smidigt.

Blinkar, kör ut. Kommer fram till korsningen vid Hamngtan. Ligger bakom en tvåa och den fastnar i kön till Klaratunneln. När jag kommer fram till Norrmalmstorg är jag fortfarande -9 och bussen framför mig kör inte, det verkar som att den inte kommer iväg... Plötsligt kör den. Jag hänger på. Kö ut på Birger Jarlsgatan. Svänger vänster, en parkerad lastbil från NFB är nära att effektivt hindra svängen - står lite dumt till. Fortsätter köandet. Någon plingar. Jag ser att ledbussen framför mig kommer in till Stureplan. Jag är några hundra meter längre bort. En bil står parkerad precis där jag skulle svänga om jag skulle ha en rimlig chans att komma in till hållplats ordentligt. Parerar för träden, de är lömska för backspeglarna vid Stureplan - och kör jag på ett träd med en backspegel är det bara att avbryta rundan... eller invänta assistans. Stannar. Ser ingen annan möjlighet än att släppa av passagerarna. Står lite snett. Folk går av. Folk kommer ombord. Ledbussen lämnar sitt läge, jag kör fram - ingen mer ska ombord. Kör vidare. Kö. Svänger höger. Kö. Plöstsligt lossnar det, ungefär vid Stadion. -15 till Hjorthagen, spetsvändning, ligger -11 på tillbaka vägen.

Är vid Norrmalmstorg -13 och då rastvarnar jag. Inser att jag inte kommer hinna med rast. Ser att en annan 55:a närmar sig bakifrån. Anländer till Nackagatan för avbyte -19 minuter. De har ställt upp bussen och jag byter några ord med chuaffören i den andra bussen. Han har hört om kaoset vid Stureplan, men inte sett det själv. Det verkar som att jag kommit precis när det var som värst, ibland är det väl så - att köerna lossnar plötsligt så att nästa avgång kan reglera sin tid någorlunda ordentligt?

Avslutar dagen med en 66:a och eftersom jag är sen tommar jag via Slussen och bort till Zinkensdamm. På Rosenlundsgatan tänder jag lamporna i bussen och tar ombord passagerare, två minuter sen. Vid Reimersholme kommer en äldre dam fram till mig och undrar var vi är. Jag säger att vi är vid sluthållplatsen. Hon känner inte igen sig, så jag låter henne vänta kvar i bussen under tiden som jag vänder, vill inte att hon ska gå omkring i mörkret utan att veta var hon är. Tar på passagerare och hon står framme vid mig, plötsligt känner hon igen sig och går av - det var hållplatsen på toppen av backen som hon letade efter. Kör vidare mot Söderhallen och går av passet. En dag med mycket minustid är över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.