I fredags fanns det inte så många jobb, så jag frågade om det gick att få korta tjänster. Det fanns en lång också, som började kl 15 och slutade kl 21, men jag föredrog att ha en kväll ledig istället. Iväg till Slussen kl 13.30. Går till tvåans hållplats söderut, mot Sofia. Förseningar. Det står två chaufförer och väntar på sina bussar. En av dem skulle ha fått en buss 14.06, men nu är kl 14.22. Får reda på av en chaufför att mitt block ligger efter hans buss, så den ska nog komma. Den kommer och är sju minuter sen. Frågar chauffören som jag avlöser om det är stora problem och han säger: "Det är mycket trafik på Birger jarlsgatan".

Sätter mig och öppnar framdörren. Ställer in stolen och instrumentpanelen, det är en MAN så jag måste hålla i konsolen - annars åker den ner med ett brak. Buss 5393, tror inte att jag kört den innan. En chaufför som åker med mig säger "Stäng dörrarna, det kommer folk hela tiden, det blir inte bättre än så här." Jag tackar för tipset och stänger dörren, hänvisar anländande passagerare med gester och mim till bussen bakom. Lossar p-bromsen och rullar. Kör till Barnängen. Eftersom jag är lite sen och skulle ha gått sex minuter tidigare från Barnängen avgår blocket som skulle vara efter mig före mig. Jag anropar och frågar om jag kan köra om. Han säger att jag kan köra om, så plockar han på hållplatserna jag inte tar. Jag får tillstånd att köra Folkungagatan och skippa två hållplatser. Går i trafik vid Ersta sjukhus och tar upp de passagerare som väntar där. Vid Tjärhovsplan kör bussen som hjälpt mig om mig. Jag kör ner till Slussen och stannar bakom en annan ledbuss som lastar, den har bytt förare. Så jag glider försiktigt ut och kör om den.

Allt går bra sedan. Ser trafikkaoset i motsatt riktning på Birger jarlsgatan. Vid Stadsbiblioteket, efter att ha svängt efter Jarlplan, får jag beröm av en äldre dam som tycker att jag kör lugnt och mjukt. Blir lite överraskad eftersom jag en stund tidigare för mig själv i min tysthet förbannat en förare av en Mercedes för att han istället för att glida fram någon meter till gjort så att jag hamnat mitt i korsningen efter Jarlaplan. Jag bedömde att jag skulle kunna svänga, men föraren valde att leka med sin mobiltelefon. I efterklokhetens tecken borde jag ju ha stannat och inte glidit ut i korsningen. Men i vissa situationer blir det så - jag tittar igenom korsningen, ser bortom svängen, och bedömer att det går att fullfölja svängen. Sedan är det någon som stannar lite dumt och inte utnyttjar den plats som finns, vilket ställer till det... och leder till att jag effektivt hindrar all annan trafik.

Vänder vid  Norrtull och är några minuter sen. Bussen bakom anropar mig och säger att han gärna tar passagerare om jag inte har avstigande - en vardaglig koordinering. Tackar och kör förbi två hållplatser, vilket sparar tid. Passagerarna som väntar blir förvånade och gestikulerar, men jag försöker mima att det kommer en buss bakom - och ser att den precis svänger. Tar upp passagerare vid Odenplan. Kör sedan till Norrmalmstorg utan missöden. Mycket folk vid Norrmalmstorg, förseningsfenomenet. Kör till Kungsträdgården och lastar. Ska rulla iväg, men får på displayen framför mig en indikering på att bakersta bakdörren inte har stängts. Jag meddelar passagerarna att jag har problem med dörrarna, lägger i p-bromsen och springer ut för att kolla vad som kan vara fel. Den är stängd. Det värsta är att den inte öppnas heller, när jag öppnar manuellt. Anropar RTL. Säger till passagerarna att jag har problem med bakersta dörren och inte vet om jag kommer iväg och att det kommer en buss till bakom mig. Stänger dörrarna och då plötsligt lossar dörrbromsen. RTL ropar upp och jag säger att jag kör vidare, dörrbromsen har släppt. En passagerare frågar om jag kommer köra och jag säger ja. Hon går på och jag kör vidare.

Tidsreglering vid Barnängen. Kör sedan till Slussen och får avlösning - har rastvarnat eftersom jag är fem minuter sen. En chaufför som jag pratat rätt mycket med kommer upp bakom mig och hälsar.

- "Hur sen var du", frågade han. "15 minuter?"
- "Nej, jag tidsreglerade så det blev bara fem minuter till slut", sa jag
- "Ja, det är mycket bilar i den här stan. Men nu lugnar det sig nog snart, ska du se. Snart jul.", säger han samtidigt som vi går in i rastlokalen.

Jag kollar några saker och säger sedan hej då, för att gå till nästa rad - en 76:a mot Frihamnen. Frågar en chaufför om han vet om bussen som står uppställd är rätt skyltad på blocket, och får rådet att kolla på BussPC:n. Jag öppnar dörren och kollar bussPC:n, men det är inte mitt block. Så jag går ut och väntar. Till slut kommer min 76:a. Går ombord och tar över. Inte så mycket folk och resten av raden flyter på lugnt, utan problem. Vänder vid Frihamnen och kör tillbaka till Ljusterögatan. Tommar sedan in i garaget. Ett kort pass är över.


Några tankar
Ett bra sätt att undvika stress är att försöka inse att det är mycket bilar och mycket folk i den här stan... Det är inte helt lätt när man sitter där och ser minustiden öka. Det gäller att tänka att jag inte kan göra så mycket åt det. Sedan finns det säkert alltid små saker jag kan göra då och då, kanske stanna effektivare vid hållplats eller planera en sväng ännu bättre.

När jag får mer erfarenhet kan jag kanske parera sådana situationer som den med Mercedsen lite bättre. Min förbannelse över mercedesföraren var nog mer en förbannelse över mig själv, att jag inte avvaktade lite och förutsåg den situationen... Dessutom var det en ringa form av förbannelse - "NEJ!, så kan du väl inte göra", tänkte jag... Förövrigt släppte jag det så snart den gråa mercedes glidit fram lite och jag kunnat fullborda svängen. Men faktum kvarstår, föraren tog fram sin mobiltelefon och brydde sig inte om att han hindrade en buss... Så trots detta tyckte damen att jag körde lugnt och mjukt. Kanske är så att passagerarna inte har samma koll på trafiken som jag... De berömande orden värmde - och jag önskade henne en god jul.