Idag har jag haft min andra körlektion. Först backade G ut bussen - 20 m rakt bakåt. Svängde och körde ut på Essingeleden. Jag ställde frågor utifrån saker som jag hunnit fundera på sedan förra lektionen, exempelvis om överhänget och bussens frigång. Vi passerade Liljeholmen och svängde av mot Älvsjö. Stannade i en backe och G visade hur han fick in bakänden av bussen - var tvungen att köra upp på trottoaren - vilket var okej eftersom det var planerat. Vi bytte plats och jag ställde in förarstolen och backspeglarna. Den högra spegeln ställde jag in så att jag såg en tredjedel av bussen och en tredjedel av naturen. Jag såg bakaxeln bättre nu än förra gången, kanske för att jag fått lite vana.



Tar en titt i backspeglen och lägger i blinkersen. Blicken, blinken, filen ekar i mitt huvud. Dörrbromsen är på och jag trycker ner gaspedelen för att den ska lossa. Den lossnar med ett klick och jag rullar iväg. Svänger ut för att komma in i filen. Håller ut för parkerade bilar - jag får ta så mycket plats jag behöver så länge som jag visar omvärlden mina avsikter så tydligt som det bara går. Vägarbete - smalt - men det går. Ett möte - jag kör först - eftersom jag bestämt mig för att göra det.

En bro - jag kommer under eftersom jag är 3,15 m hög och den är 3,8 m låg (troligen dessutom några cm marginal). Tar det lugnt och kommer fram till en väjningsplikt där jag kör höger. Kollar hela tiden i vänster backspegel om det är någon som vill om mig, och i höger för att se kanten. Kör lite olika svängar och det går bra - jag tänker på att jag ska svänga först när jag sitter i mitten av filen om jag ska svänga vänster. Har koll på bakaxeln när jag ska svänga höger. Provar att utnyttja överhänget för att få en känsla för det. Bakaxeln klarar sig - ibland glömmer jag blicken i högerspegeln, men då säger G till, och så kollar jag. Upptäcker att jag kan parera rätt snabbt om jag ligger för när kanten.


Vi kommer in på ett varv som G gillar. Det innehåller många svängar - 90 grader och ibland mer. Det handlar om att lära sig utnyttja smidigheten. "Vi kan ju inte lära oss alla svängar, men vi kan öva på flera olika och lära oss principerna", säger G. Framför mig ligger en väjningsplikt. En trafikdelare till höger. Jag gör som jag brukar - kollar vänster och höger - ingen kommer trots skymd sikt. Kollar höger spegel - ingen där - jag kör ut. Det är en skylt på trafikdelaren, så jag lägger överhänget bakom skylten och glider ut i korsningen. Oups, där kom högerkanten lite nära, men jag lyckas - kör vidare. Passerar en busshållplats och passageraren som väntar gör sig i ordning, men jag ignorerar honom - han ser att det är en övningsbuss. 90-graderskurva. G säger att i en sådan kurva måste vi utnyttja motsatt körfält, så jag kollar att det är fritt och kör rakt fram, svänger och oups igen nära kanten - men det går.


Kommer fram till en korsning där det är högerregel, så jag tar det lugnt. Tappar koncentrationen lite och oups - där är jag uppe på trottoaren - one down... G säger - "Det får vi ta igen. Här framme kommer en svår kurva - sväng höger där" - så jag lägger mig mot mitten av vägen - blinkar höger. Barn på övergångsstället, så jag glider fram och bromsar helt. När sista barnet gått över gasar jag på försiktigt och i mitten av körfältet lägger jag fullt rattutslag och glider bakom skylten med överhänget - har koll på högeraxeln och bilen som stannat en bit bort. Jag tar platsen jag behöver och tackar föraren av den gråa bilen med en vinkning. Han vinkar tillbaka - håller ut för skolbarnen - och fortsätter framåt. Får beröm av G för att jag klarade svängen - fast han vet inte om det var tur eller skicklighet, inte jag heller - så vi kör ett varv till.

Kommer fram till väjningsplikten igen. G säger att jag kan se på trottoaren hur vägen går och råder mig att börja svänga redan vid brunnen. Jag svänger lite försent, men det går ändå. Kommer fram till 90-graders kurvan och tar det försiktigt. Lyckas med konststycket att få bakhjulen där jag vill ha dem och kurvan går fint. Likaså högerregelkurvan. Ett varv till - svänger i korsningen - det går bra - får in en känsla för överhänget. Svänger i väjningspliktskorsningen - det går bra. 90-graderskurvan går bra. Nu svänger vi vänster istället i korsningen, och kör. Jag väljer att vänta in ett möte och kör därefter. G påpekar att han på sikt vill att jag ska hålla 50 när det går - när vägen är bred och det inte är några faror. Jag försöker, men vågar inte riktigt - bred och lång buss och ingen körvana är främsta orsaken. Men jag vågar till sist gasa upp till 50. Stannar till sist vid en busshållplats och så är det dags för förarbyte.

Får fortsätta med körning i lugna områden - nästa gång med G på torsdag och därefter sista gången för veckan med min andre handledare som jag inte träffat, bara pratat med i telefon - K. På fredag blir det tre timmars lektion.

Så några tankar till sist
Det gick bättre idag. Fick beröm av G för körningen, han tyckte det gick bra. Jag tror att viktiga orsaker till att det gick bra var att jag dels funderat över förra körningens råd och tips, dels ställde in bakspeglarna bättre. Jag fick även in känslan för hur lång bussen är och var någonstans axlarna befinner sig. Dessutom förstod jag det där med att hålla vänster innan högerkurvor, ta det lugnt och ta plats. Jag är optimistiskt ödmjuk inför den fortsatta utbildningen - idag pratade G om att det gäller att planera för korsningen men även försöka se igenom korsningen och planera för det som komma skall. Kort sagt - att planera med en dinosaurie handlar om att besöka sig själv i framtiden...