40 ggr ffw -Superturist i Blue Mountains

Sydney är en trevlig stad som jag varmt kan rekommendera. Vi kom dit i fredags och åkte hem i torsdags, via Singapore. I Sydney finns, som de flesta kanske vet, ett operahus utan dess like, en fin hamnbro samt en skyline som heter duga. Dessutom bjöd staden oss på varmt väder, inte alltför varmt, men lagom.

Med superturistupplevelsen från Melbourne i färskt minne valde vi att söka turistlyckan med en av de Sydneyianska (eller hur man säger?) turerna. Vi funderade på AAT Kings, men eftersom de var dubbelt så dyra som OZ Trails [tror det kanske uttalas austrails] valde vi de senare. Jag ringde dem på måndagskvällen och ville boka till tisdagen, men det var fullt då, så vi fick åka på onsdagen istället.

Onsdag morgon. Vi står utanför hotellet kl 07.50 och väntar. Och väntar. Och väntar och plötsligt kommer en minibuss. Jag vet att det ska vara en liten buss, så jag blir glad. Men det är bara en förtrupp och chauffören säger att vår buss kommer längre bak. Det visar sig vara en Mitshibushi, en buss med plats för 21 passagerare (se bild). Bussen var helt ny och chauffören, som hette Laura, hade stora problem att växla rätt med den ? vilket hon även sa till oss, annars hade vi kanske undrat.

image90

Turen gick till Blue Mountains. Första stoppet var vid en utsiktsplats, scenic view, där man såg en grön kanjon ? tydligen äldre än självaste Grand Canyon, om än inte lika djup. Den var bara 600 meter djup, men det räckte till när vi stod en halvmeter från kanten utan räcke? Vi såg att det låg en bil lite längre ner, undrar om de testat att flyga med den, eller om det varit en olycka. Troligen någon som har lekt.

image91

Efter första stoppet åkte vi vidare till Scenic World, där vi fick välja mellan att åka världens brantaste järnväg eller gå själva. M och jag valde naturligtvis järnvägen, vilket var en upplevelse. Scenic World bygger på Australiens första kolgruva och de har gjort om kolgruvetågsjärnvägen till en turistattraktion. Vi tog tåget ner till regnskogen, tre minuter. Men vilka tre minuter det var, 50 graders lutning. Tåget drogs med kabel kan jag väl tillägga.

image92



Därefter promenerade vi på en gångväg genom regnskogen, vilket också var häftigt. Dessvärre valde vi fel väg någonstans och hamnade på den långa rutten, så vi höll på att missa bussen. Men alla var lite sena, så det gjorde ingenting.

image93

Efter lunch gjorde vi två stopp till, varav ett i en nationalpark. Fick se vilda känggurus och fotograferade dem ordentligt. Nationalparken rekommenderade att maximal längd på en buss skulle vara sju meter, men vår buss slog i ändå i backarna. Vi som satt längst bak fick gå fram för att inte bakdelen skulle slå i vattenhinder, lite spännande. Glad att jag inte kom där med en 11,75 meters Scania, då hade jag nog fastnat big time?

image94
image95

Även om upplevelserna var starka blev nog intrycket av den här turen att den inte var lika bra som den första. Jag tror det beror på att det kändes lite mer stressat och med en tillgjord vänlighet som inte riktigt passade mig. Billigt var det ju, men det tillkom en hel del för inträden osv. Nej, nästa gång väljer jag nog ett bolag med stor buss som går mjukare och är lättare att växla?

image96


Kommentarer
Postat av: Petra

Se till att du är turist i "rätt land"...
Kolla in min skylt! :)

2008-05-08 @ 17:33:48
URL: http://www.petra79.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Locations of visitors to this page
Trackback
RSS 2.0
Google
Om Bussförarbloggen: Bussförarbloggen är en privat blogg som skrivs på fritiden.

Syftet är att dokumentera vardagen som busschaufför samt reflektera över yrkeskunnandet och teknikanvändningen, för att bli en bättre chaufför...

Vissa inlägg skrivs på raster och andra pauser under arbetsdagen, när bussen står stilla.

Bloggen har ingen koppling vare sig till Busslink eller SL.

Inget av innehållet produceras eller publiceras under körning.