Att köra buss, likt andra fordon i yrkesmässig trafik, är ett stort ansvar. Ansvar för passagerarnas säkerhet, för omgivande trafikanter och för miljö. Det är ingen tillfällighet att Vägverket kräver perfektion vid uppkörning och att myndigheter lägger ner stora resurser på att kontrollera yrkesförare och åkerier. Det är ingen tillfällighet att det finns kör- och vilotidsregler som måste följas, även om de kanske ibland är väl generösa och omständiga. När det händer en olycka, som exempelvis den i Rasbo i februari i år, där liv krävs är det självklart att orsaken måste utredas.

I Rasbo krockade två bussar i linjetrafik med varandra. Det var vinterväglag och den ena bussens förare, en 22-åring, valde att gå ut för att köra om en stillastående lastbil. Så långt enligt teori-boken och körövningen, det gäller att hålla god marginal i sidled när hinder passeras. Det som verkar ha hänt är dock att föraren kom för långt ut i mitten av vägen samtidigt som mötet i form av en annan buss från samma bolag kom. Bussarna hakade i varandra och den svåraste bussolyckan i svensk historia var ett faktum. Sex personer omkom. Jag skulle vilja säga att oavsett ålder och erfarenhet skulle det kunna hända alla.

Åtal väcktes igår och åklagaren sa enligt DN:

"- Det är främst tre punkter det handlar om. Hon har inte anpassat hastigheten i förhållande till vägen, väglaget och sikten på platsen. Hon har inte hålllit tillräckliigt långt till höger vid mötet. Och hon har också gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eftersom hon valde att passera den parkerade lastbilen på sin sida i stället för att sakta in och avvakta mötet med den andra bussen, sade kammaråklagare Pär Andersson."

De kommentarer jag ger nedan är inte specifika för Rasbo-olyckan, rättegången får visa om busschauffören gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik eller inte - enligt Expressen säger hon sig inte minnas någonting av olyckan. Men jag vill allmänt kommentera några av de påståenden som framkommit i diverse tidningsartiklar.

• Att anpassa hastigheten är ett väldigt luddigt begrepp. Det ska anpassas efter rådande omständigheter. Vad innebär denna hastighetsanspassning i reela km/h? Det är lika träffsäkert som att säga att man ska använda sunt förnuft. Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att avgöra hastigheten utan att se hastighetsmätaren.
• Jag har ännu aldrig kört buss i vinterväglag men från teorin vet jag att en buss kan ändra bruttovikt beroende på hur många passagerare som kliver av eller på vid varje given hållplats - det kan vara svårt för föraren att känna av dessa förändringar, som påverkar bussen uppförande. Dessutom beror ryckigheten i körningen inte alltid på föraren, det är svårt att påverka hur automatlådan växlar.
• Medvetet risktagande. Jag tror inte att någon busschaufför, knappast nybörjare eller relativt färska chaufförer i varje fall, tar medvetna risker. Det handlar om fordon som väger mycket, som är breda, som reagerar långsamt och som kräver ständig uppmärksamhet.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Rasbo-fallet. Förhoppningsvis leder Haverikommisionens utredning till att att vi får klarhet i vad som hände så att liknande olyckor kan undvikas.