De senaste passen (25, 26 och 27) har följt tidigare mönster. Jag inser så här mot slutet av sommaråtagandet att jag har lärt mig otroligt mycket under den här sommaren. I början av maj hade jag lastbilskort och var nyfiken på bussar. Nu, ganska exakt fyra månader senare, har jag busskort och är oräknerliga erfarenheter rikare. "Det har blvit dags för delfinal i bussföraräventyret". I varje fall dags för de sista passen innan jag går över till varannan-helgtrafik..

Omläggningar är något speciellt. Det är både roligt och lite stressande. Roligt för att det bryter av, oroligt för att risken att göra fel - att köra fel och fastna - ökar. I fredags var det en liten omläggning på 55:an - skulle svänga höger istället för att köra rakt fram vid Stadion. Jag gjorde som jag brukar - jag frågade en kollega om hur man skulle köra och det var inga problem när jag väl kom dit.

Förra lördagen när jag skulle köra 76:an insåg jag plötsligt att den inte gick till Frihamnen, utan till Hakberget. Jag var väldigt osäker på var Hakberget låg, så jag tittade i linjebeskrivningen. Sedan frågade jag en chaufför och han förklarade - "borta vid Radiohuset". När jag kom in i bussen sa den avstigande chauffören "Sväng vänster i rondellen. När du kör ut från hållplatsen lägger du dig direkt i vänsterfil och svänger första vänster." Ett exempel på en instruktion som är designad för mig som busschaufför av en annan busschaufför- jag fick inte bara reda på var jag skulle köra utan även hur jag skulle köra när jag väl var där.

Denna dag stod regnet bitivis som spön i backen. Detta resulterade i mycket vatten. Efter Tegelbacken var det som att köra igenom en sjö. Precis när jag kört igenom kom jag att tänka på att det kanske kom in vatten i bussen, men det gjorde det inte. Fast jag hade inte viljat köra där med min egen bil, hade säkert fastnat. Med bussen är det annorlunda - där sitter allting lite högre upp. Den fick sig ändå en ordentlig tvätt av underredet.

Förra söndagen var det sista dagen för mig innan jag går över till helgtjänst - varannan helg. Jag fick ett block på linje 47E. Så jag började med att tomma ut bussen från Söderhallen, gå i trafik och köra ett pass. Inte jättemycket passagerare. Det regnade lite. Hade buss 5064 som är en fin buss, en H18E. Jag fick ha bussen hela passet och slapp således avbyten.

Efter första pausen ropade RTL upp ett allmänt upprop om att det var omläggning på 47 och 47E. De sa att man skulle åka till Skansen för att få information om omläggningarna. Jag ropade upp RTL och frågade om jag skulle fortsätta köra mot Waldermarsudde, men ordern var att tömma bussen och sedan stanna vid Skansen. Sagt och gjort - jag informerade passagerarna på svenska och på lätt stapplande engelska. (Vad heter omläggning på engelska - detour?) Några passagerare frågade vad det berodde på och jag sa att jag inte riktigt visste. De frågade om det kom fler bussar, vilket jag sa att det inte gjorde. De frågade om det var långt att gå till Waldermarsudde, vilket jag sa att det inte var. Inte speciellt långt - men den uppgiften beror naturligtvis på vem man pratar med, men med just dessa personer ansåg jag att det var gångavstånd.

När bussen var tömd åkte jag in på Skansen och parkerade. Där stod en trafikvärd och tog emot. Han sa att omläggningen berodde på ett hål som uppstått borta vid Djurgårdsbron, det hade växt mycket på kort tid. Hålet fanns där redan på lördagen, sa han, och nu hade gatukontoret sagt att de inte skulle reparera det förrän på måndagen. Lösningen blev att köra vänstertrafik med bussen vid alla hållplatser på Djurgården, bort till Waldermarsudde och sedan ta en bussväg över mot Blockhusudden och fortsätta som en 69:a in mot stan. Flexarna - de busschaufförer som hjälper till och assisterar när det behövs - åkte iväg och stängde av hållplatserna. Jag hade paus så jag väntade några minuter, därefter stack jag iväg mot Nordiska museet, där jag skulle vända. "Det går att vända där om du håller till höger", sa trafikvärden.

Jag körde bort mot Djurgårdsbron och vände. Fick backa lite, men det gick bra. Kanske en erfaren chaufför hade kunnat vända direkt, det vet jag inte - men troligen. Svängde över på vänster sida och sa åt dem som väntade där att åka med mig - de trodde knappt att en buss in mot stan skulle kunna gå åt andra hållet. Några turister skulle med 44:an mot Karlaplan och frågade mig, försökte förklara att de fick åka med mig och byta på Djurgårdsbron, men jag är inte säker på att de förstod mig. Körde sedan och vid Skansen stoppade trafikvärden mig för att jag inte skulle komma för nära föregående buss. Fick vänta lite och sedan stack jag. Det gick bra. Turisterna fick åka med till Sergelstorg, jag tyckte det var lika smidigt som att de skulle byta vid Djurgårdsbron. Tog en liten paus och köpte lite mat, åkte sedan tom tillbaka till Djurgården. Hade matpaus.

Under pausen såg jag några som väntade på buss 44. Jag upplyste dem om att den nog inte gick och kollade upp det med RTL. Det visade sig stämma, den vände vid Djurgårdsbron. Passagerarna efterlyste lite information och jag frågade en kille på veteranspårvagnen bredvid om papper och tejp. Skrev en liten lapp och klistrade på hållplatsstolpen. Pratade även med en turistbusschaufför - han kände inte till villkoret automat. Tyckte det var konstigt att jag kunde få köra lastbil utan automatvillkor, när bussen fick det villkoret. Vi pratade även om avspärrningen och kom fram till att han nog kunde köra över bron, det var mest våra bussar som inte höll för det - eftersom de kanske kör över där 10-20 ggr per dag.

Körde en runda till efter maten. Hade med mig passagerare tillbaka och tog även upp passagerare direkt efter bron. De sa att de väntat i 25 minuter, ingen hade sagt något och flera bussar hade kört förbi. Jag var den enda som stannat.. De trodde heller knappt på mig när jag sa att bussen gick åt andra hållet.

Jag fick hoppa över min paus eftersom de behövde min buss som kapacitet på linjen. Jag tog en paus lite senare och trafikvärden, som ansvarade för trafiken, sa att han behövde mig kl åtta då Grönan stängde. Så jag hann med en tur till stan och sedan kvart i åtta hamnade jag som buss nr tre i kön. Klockan 20 kom passagerarna och bussen blev helt full. De flesta tyckte det var kul att åka vägen över Blockhusudden, det blev lite sightseeing. Eftersom jag gick av mitt pass kl 20.15 och kom fram till Sergelstorg först 20.30 skyndade jag mig sedan till Söderhallen. Det kändes lite vemodigt att parkera bussen och ta sina saker, kanske var det ett tecken att jag glömde stämpeln i bussen.

Några ord på vägen...
Jag är inte färdig med det här yrket ännu... Jag har mycket kvar att lära och den här sommaren har gett en bra inblick i vad som är kvar att lära sig. En busschaufför som jag hörde prata med en av mina sommarbarnskollegor sa "Det tar ett år att lära sig det här jobbet", varpå sommarbarnet sa "Ja, jag ska bara jobba extra - varannan helg". Då svarade busschauffören - "Då tar det 10 år." Jag tror att denna busschaufför var väl optimistisk, jag tror jag kommer lära mig nya saker så länge jag kör buss... Och det är jag glad för...