Efter att ha varit i Perth i en vecka och där påbörjat en systematisk utforskning av kollektivtrafiken där, begav vi oss till Melbourne. Vi sökte efter upplevelser och efter många om och men bestämde vi oss för att ta en halvdags busstur - det var tur. För en sådan koncentrerad upplevelse hade vi haft svårt att få på egen hand.

Turen gick genom Melbournes förorter bort till naturreservatet Dandenong. Första anhalten var ett café där vi bjöds på Devonshire thé och scones, samt fick mata vilda papegojor och kakaduor (samt en and). Busschauffören underströk att de var vilda och anledningen att framförallt kakaduorna kom var torkan i regnskogen. Det var en häftig upplevelse att stå omgiven av eukalyptusträden och ett femtiotal fåglar, som turades om att sätta sig på mig. Visst var den en turistgrej, men det får vi superturister bjuda på.





Därefter åkte vi en kort bit till tåget Puffing Billy - en smalspårig järnväg som går genom regnskogen. Vi fick en egen vagn och åkte 30 minuter. Det var trevligt och jag fick rätt bra fototillfällen. Puffing Billy byggdes som smalspårig järnväg eftersom det var för dyrt att dra den i fullbredd upp i bergen. Den slutade gå i reguljär trafik i mitten av 50-talet och entusiasterna tog vid. De rustade upp hela järnvägen och resturerade loken. Så det var ånglok, även om de hade ett diesellok - just in case - framförallt om det var brandfara.








Efter Puffing Billy åkte vi till en liten by som levde på turister, Sassafras, därefter hem till Melbourne igen.

Turen varade i drygt fem timmar och var faktiskt prisvärd. Även om bolaget kör samma upplägg varje dag, chauffören säger samma saker och allt som sägs på ett eller annat sätt kan kopplas till att tidsplanen måste hållas var det precis vad vi behövde just nu. Ett paket med konserverade upplevelser för superturister. Never leave home without it.