Som bussförare kan jag ju inte koppla av busstänkandet när jag är på semester. Det går bara inte, på samma sätt som jag tidigare alltid spanat in lastbilar varthän i världen jag än vänt mig.

Som jag skrev i föregående inlägg åkte vi med AAT King. Att vi valde AAT Kings tur berodde lite på att de verkade ha de snyggaste och fräschaste bussarna. De tog två dollar mer för turen, men det var det värt. Idag blev vi upplockade av en kortbuss, fast den var helt ny. Åkte två kvarter med den och sedan fick vi byta till en lite äldre Volvobuss, men den var fin den också. Satte mig längst fram, nästan där jag skulle sitta om jag körde i Sverige och spanade in chauffören Jeffs växlingsarbete.



Framdörren på bussen öppnades utåt som en vanlig bildörr, men styrdes med tryckluft.



Mitt bland eukalyptusträden började jag fundera över de australiensiska arbetstidsreglerna. Det verkade inte som om han använde färdskrivaren, men det kan han ju ha gjort även om jag inte såg det. Å andra sidan använder jag ju inte färdskrivaren i SL-trafiken heller, i varje fall inte än så länge (det finns diskussioner om att även linjetrafiken ska använda färdskrivare, även om linjen är under 50 km i längd).

Att åka buss i Australien var inte så mycket annorlunda än att åka buss i Sverige eller England, men det var roligt ändå. Chauffören var professionellt trevlig, inte genuint trevlig, han hade kört denna tur flera gånger och försäkrade oss flera gånger om att just den som vi valt var den bästa. Han kunde mycket om priserna i förorterna och jag utgår från att det var sådant som folk brukar fråga om.

Jag har ju D-körkort med automatvillkor och funderar på att häva det genom en extra uppkörning, och den här turen gjorde inte att jag blev mindre sugen. Jag såg hur han växlade och hur han tillsynes oftast växlade utan att kolla in varvräknaren. Det var en växellåda som styrdes av tryckluft och det var ett rätt mysigt pysande varje gång han frikopplade och förde in rätt växel. Jag kände igen en hel del av instrumenteringen det enda som var lite speciellt var väl egentligen att luftningsnippeln satt på golvet, istället för under instrumentbrädan. Det är väl olika på alla bussar i och för sig?

Samtidigt som det är roligt att superturista med turistbuss längtar jag tillbaks bakom ratten... på de trygga linjerna...