Torsdag morgon. Boggibusskurs. Som jag har längtat, väntat och suktat efter att få gå den här fyra timmars kursen. Har sett bussen på hallgården och i hallen, men aldrig fått vara inne i den och än mindre köra den. Men igår var det dags.

Boggibussen välkomnar mig när jag parkerat bilen klockan 06.40 på Söderhallen. Den står utomhus, rampad. Jag fortsätter in genom fack åtta och går ner till personalutrymmena. Köper en kopp te och väntar. Vid sju-tiden hälsar jag på min instruktör, som är samma person som instruerade mig när jag lärde mig köra ledbuss. Fyra förare ska få gå boggikursen denna dag. Jag är den som har färskast körkort och jobbat kortast tid på hallen, men alla är trevliga, glada - förväntansfulla.

Instruktören öppnar upp bussen. Jag tittar lite extra för att se vilken lucka som används, verkar inte vara några svårigheter. Äntligen - dörren öppnar sig. Går in. Det luktar nytt och fräscht. Nybusslukt. Det är några olika knappar att trycka på för att få igång den - en radiotändning, för att få igång radion, tändning och sedan start. En förare får köra in bussen i hallen, eftersom det är kallt ute. Det går bra. Väl inne i hallen, vid Glasväggen, bortre ändan av byggnaden, ställer vi upp bussen, parkerar och stänger av. Instruktören går igenom alla knappar vid instrumentbrädan - det är inte jättemånga knappar - men några nyheter. Exempelvis går det att välja vilken av framdörrarna som ska öppnas och hjälpbromsen, hållplatsbromsen, aktiveras med en vippknapp. Vi har backkamera - som syns på en skärm ovanför huvudet. När man kör framåt används två kameror på vardera sida för att filma överhängets framfart. Känns lite high-tech...

Första 20 minuterna i bussen var trevliga. Utforskade dörrar, material val, placering av backkamera, startknappar och kylarnivåkontroll. Tittade även in i motorrummet - det rena, fina, glänsande. Det kändes bara "wow" - äntligen. Frågan var bara, när och hur mycket skulle jag få köra...