Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag hade sett fram emot en lugn rad på tvåan och sedan in i garaget. Jag står vid tvåans hållplats. Det är kallt, men inte snökallt. Ser min buss komma. Hälsar på föraren, som jag brukar - dels för att hälsa, dels för att bekräfta att han eller hon kan förvänta sig att bli avlöst. Jag går in genom mittendörrarna. Chauffören säger:

-Hej! Jag fick precis ett felmeddelande om en öppen lucka, jag kan springa bak och kolla
-Hej, oh tack. Ja gör det, säger jag intet ont anande.

Jag ser honom springa bak under tiden som jag sätter mig tillrätta, öppnar framdörren och släpper på folk. Ser i backspegeln hur han försöker stänga. Jag kollar på displayen framför mig och där står det att motorluckan är öppen.

Chauffören kommer tillbaka och säger:
-Jag kan inte stänga den, du får anropa RTL och fråga om du kan köra vidare eller vad du ska göra
-Tack för hjälpen, jag anropar RTL, säger jag och trycker fram rätt knapp på BussPC:n. Just som jag ska leta upp TL-anrop, anropar buss 7025 mig. Jag tittar upp och läser numret på bussen som står ovanför mig, 7019.

- 7019 här kom, säger jag sedan i radion
-7025 här, jag står bakom dig och du har en taklucka som är öppen. Den står en meter rakt upp i luften. Den måste ha blåst upp
-Öh, jaha, säger jag, som var övertygad om att det var bakre luckan, inte den på taket som var öppen. Det låter inte bra. "Tack, min kollega har varit ute och kollat. Jag ska kontakta RTL, säger jag.
-Ja, gör det. Och kan jag hjälpa dig så är jag alldeles bakom, säger 7025. Jag tackar och informerar mina passagerare om att jag inte kommer köra på en stund.

-Kommer du köra alls, frågar en dam.
-Vet inte", svarar jag, "inte just nu i varje fall

Ser och hör att ett nytt anrop kommer. Det är från bussen på andra sidan gatan.

-Hej R här, du har en lucka som är öppen på taket!
-Tack, jo jag vet jag ska kontakta RTL, säger jag
-Ja gör det, för så kan du inte köra. Den sticker upp minst en meter
-Tack, det var en annan förare som uppmärksammade mig på det också. Jag har precis gått på här. Ska precis kontakta RTL. Klart slut kom, säger jag.
-Okej, vi hörs. Klart slut.

Trycker och BussPC:n skickar iväg en anropsförfrågan till RTL. Min buss är tom nu. Alla passagerare har gått över till den som stod bakom mig och nu kört sin väg.

Får anrop från RTL
-7019 här, jag har problem med en lucka som är öppen på taket. Den står rakt upp en meter ungefär. Vad ska jag göra. Kom., säger jag
-Ja, är det motorluckan. Vilken..., jag hör klick och säger
-Uppfattade inte, repetera, kom
- Är det motorluckan som är öppen, kom?
- Jag tror det, kom
- Vilken körriktning har du, kom?
- Mot Sofia, kom
- Okej, det ska inte vara några problem med höjden där, inga viadukter, så kör vidare lite försiktigt så kontaktar jag TX och ser vad de säger, kom
- Okej, det är uppfattat, jag rullar lite försiktigt mot Sofia, klart slut, kom
- Det är bra, så återkommer jag till dig där, klart slut

Jag lossar p-bromsen. Lägger i växeln och rullar iväg. Volvons karaktäristiska varningsljud för felet "Ingenting står rätt till, tror jag" ljuder. Dessutom pryds instrumenten av texten STOP i en röd triangel. Jag kommer till Tjärhovsplan och strax innan där stannar jag. Går ut ur bussen och kollar - den bakre luckan är inte stängd, men inte vidöppen heller. Däremot är luckan på taket öppen. Går in i bussen och sätter mig. Anropar RTL. Och informerar dem. De svarar:
- Jag har pratat med Söderhallen och du får byta buss när du kommer till Sofia. Ta buss 5392, de kör fram den till dig. Och glöm inte skriva felrapport.
- Jag har inga passagerare, kan jag tomköra kom, säger jag, lossar p-bromsen, lägger i växeln.
- Ja, gör det tomkör till Söderhallen och meddela när du går i trafik igen, klart slut

Släcker innerbelysningen, trycker fram skylten "Ej i trafik" och kör iväg via Folkungagatan och sedan in mot Söderhallen via Londonviadukten - som är tillräckligt hög för att bussen ska passera med öppen taklucka. Vid rampen ringer min mobil, det är TX som informerar om att jag ska ta buss 5392. När jag kommer till garaget står en rangerare där och viftar för fullt åt mitt håll. Jag överlämnar bussen till honom och säger att den ska felanmälas, sedan kommer det en rangerare till som säger:
- Det är 7019, den ska felanmälas. Du ska ta 5392. Den står där borta och puttrar. Vi kan skriva felrapport.

På vägen bort mot 5392 hör jag den ene säga:
- 7019, den har vi ju inne här nästan varje dag...

- Okej, tack, säger jag och traskar iväg till 5392 - en MAN. Ställer in allt och kör iväg.

Vid Barnängen skyltar bussen upp som en tvåa, men jag väljer att tomköra och anropar buss 7025. Tackar för hjälpen och säger att jag kör om. Tar passagerare vid Spårvagnsmuseet. Därefter rullar det på till Norrtull. Tomkör in från Norrtull för andra gången på en vecka. Ställer bussen på gården och sticker hem. Ett kort men händelserikt pass är över... Det blir aldrig som man tänkt sig.

Några tankar
Det som gör denna erfarenhet lite speciell är att felet uppstod på bussen precis vid överlämnandet. Jag var alltså inte beredd på att något var fel och kastades därför rakt in i problemet. Det kändes även som att jag inte ägde problemet, vilket jag ju gjorde eftersom jag tog över. Men det krävs lite tid att "värma upp", och skapa sig en bild av problemet. Samtidigt är det ett bra exempel på hur kommunikationen med RTL kan se ut. RTL koordinerar med TX som sedan ringer upp och koordinerar med föraren.

Dessutom tyckte jag det var intressant med all hjälp jag fick från mina bussförarkollegor. De ropade upp och gav tips och råd - något jag uppskattar väldigt mycket. Försöker göra så själv, när det ibland inträffar något oförutsett för någon. Komradion är bra i de sammanhangen.

En tanke med komradio är också att det är mindre påträngande än vanlig mobiltelefon. I en vanlig mobil måste jag prata och lyssna i realtid, i en radio gör det inget om svaret dröjer en sekund extra. Skulle vara kul att veta om det finns några studier på radio jämfört med mobiltelefon i förarmiljöer. Annars är det kanske någon som vill kolla på det?