Jag har sedan jag började köra ledbuss bara backat en gång. Och det gick så där. Under ledning av linjeutbildningsinstruktören backade jag och försökte hålla tungan rätt i mun, svänga med små rörelser, vilket ledde till att bakändan gjorde stora rörelser tvärtemot vad jag ville. Nej, jag greppade inte backningen med ledbussen första gången jag provade... Istället tog jag med mig tipset att "om du fastnar mot en skylt, håll kvar ratten i samma läge och backa försiktigt i samma spår - så att leden inte viker sig". Sedan dess har jag inte behövt backa, utan bara kört framåt med ledbuss...

Tills förra måndagen. Kommer till garaget och får buss 7002 - en Volvo biogas. TX säger att den står vid glasväggen i garaget och att den är tillbaka från en längre service. Rangeraren som också är där frågar om jag behöver hjälp, eftersom jag troligen behöver backa den lite. Jag säger att jag gärna tar emot hans hjälp, men sedan får han ett samtal, så jag beger mig upp till glasväggen. Där står bussen - bredvid en avställd Volvo-vagn. Jag sätter mig på plats och startar. Den går igång. Inget tryck i tankarna, så kompressorn laddar snabbt upp på tomgång - en fördel med dessa nyare bussar. Jag ställer in backspeglarna, lossar p-bromsen och lägger i R. Kollar bakåt i speglarna och rullar sakta, sakta... Vrider på ratten, motsatt håll för att komma dit jag vill och inser att jag faktiskt kommer dit jag vill. Efter några meters backande inser jag att jag kommer gå fritt från bussen bredvid och alla pelare, så jag lägger om och kör ut ur hallen för att göra säkerhetskontroll... Det kändes som att jag lärt mig backa... med ledbuss...

I söndags kväll var det dags igen. Kör en trea till Södersjukhuset, buss 5380, och ska tomma in till hallen efter att ha låtit passagerarna gå av. Framförvarande buss hade inte kört fram och en personbil höll lite dumt vid stoppförbudsskylten. För att komma in ordentligt körde jag nära framförvarande buss, utan att vara alltför nära. Släpper av passagerarna och går igenom bussen. Framförvarande buss kör inte fram. Jag står lite snett med bakändan, så jag tänker att jag nog får backa någon meter för att komma ut. Lossar p-bromsen, lägger om ratten, i med backen, kollar bakspegelarna och glider bakåt långsamt, långsamt. Tycker att jag känner hur bussen reagerar på rattrörelserna och jag kan parera för svängen. När jag backat någon meter, lägger jag i D och tar fullt rattutslag några sekunder för att komma ut. Det går bra.

Jag tror att jag börjat förstå hur man backar med ledbuss. Här är mina högst personliga instruktionsreflektioner:

Avgör först om det är absolut nödvändigt att backa...

1. Kolla bakåt
2. Ta det lugnt
3. Lägg i backen
4. Börja backa, långsamt långsamt
5. Titta i spegeln och se hur släpet rör sig
6. Parera eventuella avvikelser från hur du vill att det ska röra sig, genom omvänd returratt
7. Backa bara så långt du behöver
8. Lägg i D och kör vidare...

Kanske har alla mil framåt med ledbuss gjort att jag fått en känsla för bussarna, som även gör att jag kan backa? A och O är att det lugnt, det verkar gälla för det mesta i buss-Stockholm...