Igår fick jag för första gången i mitt liv köra ledvagn. Ledvagnar är längre än normalvagnarna - eller kortvagnarna som de även kallas. Den buss jag körde igår är av en modell som kan beskrivas som flaggskeppet på Söderhallen, nämligen en av de nya Volvo B9:orna med inv. nr. 7029. En mer utförlig rapport kommer senare, men jag lägger ut en bild på bussen så länge. Sammanfattningsvis var det väldigt roligt att köra ledbuss. Stort, långt och trångt. Men härligt, häftigt och roligt. Biogas.

Bara för att jag skrev om det igår kan det vara värt att notera att många busschaufförer inte gillar denna nya modell. De tycker den är fin och skön att sitta i men klagar på att det inte går att köra mjukt med den. Och den är så avancerad att den inbland själv bestämmer sig för att inte starta - eller att sätta igång varningsblinkers. Självständig buss... eller kanske en buss i puberteten. Som designintresserad måste jag ändå säga att jag gillar bussen - alltifrån exteriör till interiör. Det är en otroligt fin buss med många innovativa lösningar. Får anledning att återkomma till detta i senare inlägg... Idag ska jag köra en äldre ledvagn - som är två år gammal... Hör någon att jag klagar? Ser ni mitt leende på läpparna? Tro mig - det finns där... För att parfrasera Galenskaparna och deras truck driving song från Macken: Lyssna till min ledvagnssång, 18 och 10 meter lång...





Bildtext: Ett flaggskepp har parkerat på Söderhallens gård efter avslutad körning. Redo för nya utmaningar.