I fredags kväll fick jag vänta på den buss jag skulle ta emot - en trea mot Södersjukhuset. Den kom en kvart för sent, tre treor i rad. Jag tänkte att något hade hänt, så jag frågade:

- Har det hänt något?, frågar jag chauffören jag löser av
- Ja, det var mycket folk vid Karolinska. Det verkade som att alla slutade samtidigt där. Vi fyllde tre bussar och det var kaos. Det stod folk kvar på hållplatsen som vi var tvungna att köra ifrån.
- Oj då, säger jag - jag hade tänkt mig någon trafikstockning. Den ringa förseningen på fyra minuter som drabbade mig kvällen innan känns än mer som betydelselös
- Ja, du kanske får ropa upp RTL och se om du ska köra ikapp. Det är ju onödigt att tre treor kör på rad. Ta det lugnt bara. Hej då, säger föraren och går av

Jag sätter mig till rätta och öppnar dörrarna. Tar ombord folk. I backen upp mot Tjärhovsplan ropar RTL upp och säger att jag kan köra ikapp tidtabellen från Södersjukhuset.

Det hör inte till vanligheterna med 15 minuters försening. 15 minuter är mycket i innerstadstrafiken, där treorna går var tredje minut. Samtidigt är det så det blir när alla på Karolinska sjukhuset slutar samtidigt.